fredag 29 oktober 2010

tillgänglighet och näthyfs?

Visst är det bra med mail, blogg, facebook, msn, mobiler och annat men ibland blir det bara för mycket. Ständigt är man uppkopplad till något och därmed också tillgänglig även om man egentligen inte är det. För nog måste man väl få stänga av och bara vara ifred även i dessa tider.
Personligen har jag aldrig kännt något av den sk facebookstressen, den jag hört många andra pusta om. Alltid är det någon som skrivit på wallen, pokat eller livechattat om någonting och folk vill såklart vara lika duktiga och svara på allt det där i samma takt eftersom det liksom förväntas av alla där ute i cyberrymden. För förväntningarna är enorma. Inte bara att man ska hålla kontakt med alla hundratals nätkompisar, gratta på födelsedagar och svara på "hur mår du idag" frågor stup i kvarten utan också att man ska komma med statusuppdateringar om hur ens tillvaro ter sig, helst hela tiden och helst ska den då te sig så intressant och fullbokad som möjligt typ "jonna är precis hemkommen efter fika med ditten, möte med datten och ska snart gå och köra ett boxpass med båda. Tjohoo så upptagen jag är idag, precis som alla andra dagar i mitt liv. Heja för ett lyckat liv som är mitt. pusseli puss alla ni andra latmaskar som inte gör nåt". Typ alltså.
Men personligen, som sagt, har jag lyckats rätt bra med att ducka för denna hets, även om jag häromdagen fick smaka på hur den kan kännas. Fick på fbs livechatt (vilket stressande påhitt förresten) en fråga varför jag inte svarat på en fråga som ställts på wallen tidigare samma dag. Personen hade dessutom frågat en annan sak en annan gång som också blivit obesvarad och detta trots att jag så ofta är online. Varför? Avslutades frågan och jag fick jättedåligt samvete bums och letade reda på frågorna och svarade ursäktande bäst jag kunde. Men sen kände jag att vad då. Online är jag antagligen hela dagarna (automatisk uppkoppling) då jag ofta slår på datorn tidigt och sen stänger ner den sent, medan jag sällan sitter långa stunder vid den. Så online som i tillgänglig är jag inte alls särskilt mycket och framförallt inte för alla alltid och detta är inget jag ska ha dåligt samvete för.
Jag har en ytterst selektiv syn och ser oftast inte det jag inte orkar se, vilket kan vara frustrerande för omgivningen, men väldigt skönt för mig. Jag har alltid ett gäng meddelanden på fb som inte är lästa eller besvarade, oftast finns en kommentar eller två på wallen som jag missat eftersom jag inte har för vana att kolla på där så ofta och på mobilen svarar jag inte om jag inte känner igen numret eller om det är vid fel läge telefonen ringer (när jag ammar tex och det gör jag ofta). Och det är så jag vill ha det. Det är så jag mår bäst. Denna min strävan efter att i all näthysteri må bra kan verka nonchalant. Du (ni) kanske tror att jag dissar just dig för att jag vill och är allmänt dryg, men så är det inte. Jag har ett rätt fullspäckat riktigt liv utanför nätet (som säkert de flesta av oss) och tänker inte stressa ihjäl mig bara för att andra gått på det här med att alla ska vara tillgängliga alltid. De som vill ha tag i mig får det ändå. Både de i verkliga livet (vänner vet var de har mig i princip jämt) och de andra i det andra likaså. Skicka ett mess eller mail så svarar jag rätt så säkert, men facebook är bara kul. Jag är en flip flop där, en strandtoffla och det är på den nivån jag vill ha det. Och kommer ha det.
Jag ber ändå om ursäkt om ni upplevt mig nonchalant, inte min mening, men nu kanske ni förstår varför och åtminstone hur jag resonerar när det gäller livet på facebook och övriga cybervärld.

Hur känner ni? Blir ni stressade av att ständigt vara på? Eller tycker ni kanske att det hör till det nya livets hyfs att vara tillgänglig nästan jämt, att svara på meddelanden, kommentarer och annat även när det inte alltid är frågor det handlar om?

16 kommentarer:

Anonym sa...

Hej där lilla du som är en petite kvinna. Lycka till med viktnedgången inför bikinisäsong! Ganska roande att läsa om din BAUTA-RÖV, då skulle du se min, tror inte du skulle knysta om vi träffades in real life. Men min fine man älskar denna min kroppsdel, otroligt men sant! och skulle väl inte ens hitta din ifall han skulle ställas inför det uppdraget. Jag exponerar min traditionellt afrikanska kvinnokropp med stolthet, du kan nog exponera din utan bekymmer.

Rebecca sa...

Du kan välja att logga ut dig från chatten, trots att du är inloggad på Facebook. Jag är aldrig inloggad på chatten, det är nåt som stressar. Så klicka på chatten så kommer alternativet "Logga ut" upp :)

Sen har jag en fråga till angående akupunktur. Blev du ombedd att börja äta mjölkprodukter igen för att "testa" Mimmis mage? Var med min syster idag och hon blev då tillsagd att göra det. Hon blev, ganska självklart, lite förvånad och stressad kring det. Tanken på att provocera Lovis (hennes dotter) mage och eventuellt framkalla kolikgråt för att "ta reda på" känns inte alls lockande. Har du gjort det? Eller ska du utesluta mjölk hela tiden? Hur funkar det för er?

Kram Rebecca

Helene sa...

Jag har inte ens Facebook för jag fattar inte vitsen med det. Och jag tycker inte att man "måste" vara online och aktiv och på hela tiden. Ett tag hade jag datorn på dygnet runt men sen när min gamla dator pajade och det tog sina modiga veckor innan jag hade köpt och fått igång en ny dator så upptäckte jag hur skönt det är att inte "behöva" flyga upp ur soffan/fåtöljen/stolen så fort det plingade till i mailboxen eller nån ville snacka på msn. Så nu med den nya datorn så har jag bara på den när jag tänker sitta aktivt vid den. Annars har jag den avstängd och njuter av lugnet här hemma. Den stressen som du beskriver, att folk blir sura om du inte svarar direkt på FB, tycker jag att du gör helt rätt i som struntar i. Vill folk bli sura så får de väl bli det då. Jag har också ett rikt liv och det vill jag LEVA, inte skriva statusrader om. Kram

Gråa musen sa...

Riktiga vänner vet var de har en och behöver inte bekräftelse tio gånger om dygnet via facebook. Däremot har inte mina tonåringar fattat det. De stressar halvt ihjäl sig för att vara till lags för alla kompisar. Till vilket pris undrar man. The real life är ändå real life. Det måste vara så att det är viktigare att vara i sin vardag. Annars missar man ju själva livet liksom. Men det är min åsikt. Kram

Anna sa...

Själv har jag inte facebook, och inget annat liknande heller. Har inte någon blogg eller twitter heller. Något jag känner är väldigt skönt. Förr i tiden (för sådär 10-12 år sedan, när jag var ca. 25 år) så var jag medlem i flera communities och hade även icq. Ägnade väldigt mycket tid till detta, och hade svårt för att sluta upp att chatta med alla "vänner" jag hade där, så det blev jämt sena kvällar. Det var en roligt tid, men inte något som jag saknar. Är av den sorten så jag blir ganska stressad av sådant, och har svårt för att missa att svara på någonting. Samtidigt kan jag bli väldigt lätt beroende av det ..så även detta är orsaker till att jag idag inte ser någon anledning till att ens gå med i t.ex. facebook, när jag ändå inte känner något behov av det.
Sms får jag nästan varje dag. Och är alltid ifrån mina nära vänner eller släkt, och jag svarar med en gång eller när tid finns. Likaså mail (men det får jag mer sällan). Telefonen ringer då och då. Men det finns tillfällen då jag faktiskt inte svarar, om jag är upptagen med något annat eller helt enkelt bara vill vara för mig själv. Eller så svarar jag då lite snabbt och säger att vi kan höras senare eller en annan dag, om det inte är superviktigt, och förklarar hur läget är eller hur jag känner.
Kan tillägga också att jag många gånger går hemifrån utan att ta med mig min mobil, om jag ska träffa någon vän. Det är väldigt skönt att bara få vara med någon, utan att vara anträffbar för någon annan. Om någon vill få tag på mig, så är det ju sällan särskilt bråttom, och kan vänta.

Såhär är det för mig. :)

Miiias sa...

Jag är nog som du där med fb, kollar ibland men lägger inte ut hela mitt liv där om hur lycklig jag är och hur ofta jag äter oxfilé typ! Har min chat offline oftast.
Så nej jag låter mig inte bli stressad över fb, bloggen känns lite mer om man inte hunnit göra inlägg på hela dagen men jag försöker att ta det lugnt, det är ju mitt liv helt enkelt och ibland tar barnen all tid som finns!
Mobilen svarar jag i när jag har tid, är det akut så får dom väl ringa igen...
Så jag finns på planerad tillgänglighet =).

Kram till er.

Anonym sa...

Jag är inte extremt uppkopplad men jag kollar facebook om jag har möjlighet. Datorn står på bredvid tv-soffan och är min länk till världen på nåt sätt. Har en 15 månaders dotter som jag varit hemma med tills för en månad sen och under mammaledigheten har facebook fått mig att känna mig mindre låst. Det är ju ändå så att man är mindre social på kvällstid till exempel. Tycker det är kanonbra att kunna byta några ord då och då med mina vänner och familj.
Men det får inte gå till överdrift. Drar mig för att skaffa surf i mobilen för jag tror jag skulle kunna trilla dit och kolla fejjan för ofta. :)
/Soffi

finnjonna sa...

Rebecca: Jo så sa de till mig med, att börja lite smått med mjölkprodukter igen efter akupunkturbehandlingen och jag gjorde så, dels för att jag helst inte vill vara utan mjölk helt även om jag tar det lugnt med det då det ju är svårsmält för liten och många stora magar med ifall jag inte måste och dels för att jag tror det är bra att få i sig det i små mängder om man nu inte är allergisk för att i framtiden ha bättre motståndkraft mot överkänslighet just. Men din syster gör som hon känner är bäst. Kanske börja testa efter 3 månader då ju magstrul ofta lättar. Jag tänker nog börja införa lite med lök och sånt (som jag undvikit helt) i maten nu när Mimmi närmar sig den åldern. Lycka till!

Anonym sa...

Jag har inte Facebook och kommer inte att skaffa heller. Har min mail, min dator, mobil med mobilsvar och fast telefoni. Numera är min mail avstängd mestadels, läser några gånger om dagen jämfört med tidigare då det plingade ständigt och det blev till slut som ett tvånng att svara mina polare direkt, så dom inte blev sura. Mobilen är ständigt igång, men jag svarar bara om jag är/känner mig tillgänglig. Är det något viktigt finns ju tel-svararen alternativt att dom ringer igen och annars kan jag ju ringa upp den som ringt vid ett senare tillfälle när det passar mig bättre. Jag har heller inte alltid med mig mobiltelefonen när jag åker hemifrån numera, det hade jag alltid förut. Tidigare hade jag Skype ständigt on line så snart datorn var på, men det var ett ständigt chattande och jag blev urstressad, så numera är Skype bara igång periodvis, dvs när jag själv känner att jag vill.
Nej, jag har kommit fram till att man behöver inte alltid vara tillgänglig i alla lägen. Det är väl bra med kommunikation och kontakt med alla sina släktingar och kompisar, men nånstans måste det finnas en gräns. Man måste få ha ett eget liv tillsammans med sina allra närmaste och käraste också och ibland bara tillsammans med sig själv.
Kram till dig Jonna från Maggan1

Emma i Lkpg sa...

På grund av detta så har jag tagit ett principbeslut att ALDRIG gå med i facebook. Och när jag läser såna här saker så blir jag än mer övertygad om att mitt beslut är otroligt rätt. SÅ SKÖNT!

Anonym sa...

Jag har facebook, men ägnar bara så mycket tid där som jag själv tycker är kul. Skulle aldrig bli sur om någon inte svarade på vad jag skrivit. Sms känns kanske lite mer pressande; där förväntas man mer kolla och svara direkt.

Ellie sa...

Tycker det är helt ok att man inte skaffar sig facebook-konton eller bloggar m.m. Men om man har det så tycker jag faktiskt att det kan vara ganska otrevligt om man inte svarar vänner/bekanta när de försöker kontakta en. Man kan ju själv välja vilka och hur många man vill bli vänner med på facebook och därmed minska antalet frågor och inlägg om det blir för många. Man kan till och med ta bort funktionen så att ingen kan skriva på ens wall.
Jag tycker det är lika otrevligt att inte svara på brev eller inbjudningar per post m.m. och eftersom de digitala medierna har ersatt mycket så tycker jag inte riktigt att man kan hänvisa till näthysteri om man inte har tid eller ork att svara.
Man får ju naturligtvis göra som man vill men man får nog ha lite förståelse för att andra kanske blir sårade eller irriterade och inte avfärda dem som "nätstress" eller "näthysteri".

Anonym sa...

Fasen så skönt att höra någon annan också tycka det. Kijan

Martina sa...

Hej!
Håller så med dej!
Inget blir gjort när man fastnar framför datan fejan hotmail o blogg
har man förnuft att stänga av nån gång kan det bli både dammsuget och undan plockat ;)
Ibland kan jag bara säga ja det var bättre förr:)
Tack för din underbara blogg o fina bilder!

Öländskan sa...

JAG ÄR FÖR GAMMAL för facebook men mina döttrar är ofta uppkopplade. Jag blir bara stressad av att höra dem prata om det. Gör bara det som känns bra för dig. Kram till er hela familjen.

Anonym sa...

Håller med Ellie ovan - bra skrivet!!!