onsdag 20 maj 2009

nyhet

Jaha.
Linda Rosing är gravid. Intresseklubben antecknar.
Bebis ska tydligen komma i slutet av detta år. Hon och hennes kille har "vetat om det här ett tag men valt att inte berätta om det förrens nu när graviditeten känns helt säker".
Helt säker? När känns det så?
Jag önskar jag kunde få vara gravid någon gång och känna mig helt säker. Lyllo Linda.
Önskar dem allt gott och lycka till med det första av deras alla kärleksbarn som komma skall.

9 kommentarer:

Alexandra - Gravid - I väntan på Neville sa...

Bra skrivet!!!

Ta hand om dig/er.
Kram

Anonym sa...

Här har också intresseklubben noterat att Rosing är gravid. En del har "förstånd nog" att känna sig helt säkra, problemet är väl bara att man faktiskt aldrig riktigt vet vad som är helt säkert när det gäller graviditet. Det är många med dej som önskar att nån gång få känna säkerhet när det gäller graviditet.
Men du Jonna är ett underbart exempel på att aldrig ge upp när det gäller det största i livet, att få genomgå en graviditet och bli mor på det mest komplexa sätt vi i vårt land har! Och att du och Marcus orkat med att fullfölja er graviditet och förlossning, som gett Er Milo! Det finns en och annan som borde tänka först och tala sen!
Kram till Dej, Marcus och Milo! //Maggan

Anonym sa...

Jag tycker också att det är jobbigt när vissa inte ens verkar ha en teoretisk insikt kring att bara för att man plussar så blir det inte automatiskt en bebis. Fast egentligen så förväntar jag mig bara att de ska acceptera min oro för mitt barn, om de inte känner oro för sitt barn så är det ju bara att gratulera. Jag hade gärna sluppit ta ut all olycka i förväg.

Men när folk viftar undan andras oro och ångest, då gör de verkligen bort sig. För den nonchalanta attityden kommer bara från personer som blev gravida på första försöket och hade komplikationsfria graviditeter. Och de bara visar sina egna brister när de beter sig så.

Men det vet vi ju inte om Linda gör, hon kanske bara är duktig på att leva i nuet och inte oroa sig för saker hon inte kan påverka. Heder åt henne i såna fall. Jag gillar Linda Rosing. Och jag gillar Finnjonna.

Hanna

Anonym sa...

Å andra sidan så gör ju Linda som de flesta andra gravida kvinnor - väntar med att tala om tills de kommit förbi de första kritiska 11-12 veckorna. Som ju alla vet sker de flesta missfallen innan dess.

Eva-Lena Ramberg

Anna sa...

Självklart kan man inte vara helt säker. Fast det är ändå skönt att läsa att någon känner sig säker, även om hon så inte kan vara det. Man kan omöjligt ens vara säker på att man kommer till jobbet i morgon heller, det dör ju faktiskt i genomsnitt fler än en person varje dag (bara här i Sverige) i trafiken. Och många dör på annat vis, skadas för livet eller för att inte tala om cancer. Men som tur är så går de flesta inte och oroar sig för detta hela tiden, utan njuter av nuet och har planer och drömmar de bestämt sig för att faktiskt ta tag i och göra .. även om det aldrig finns garantier på någonting. Ändå kan man som tur är känna sig säker på att det eller det ska jag göra då och då. För man vill, man hoppas och man njuter av nuet och sina drömmar.

Men självklart ska man ta det på allvar om någon oroar sig, på allra största allvar. För det är absolut inte konstigt det heller. Än mindre konstigt om man har råkat ut för något eller har någon i sin närhet som har råkat ut för något.

Vi vet ju egentligen ingenting om vad som komma skall. Men samtidigt hoppas jag att vi alla stundvis vågar ha tillit till saker och drömmar, så att känslan av att känna sig säker stundvis får finnas i oss alla.

Anonym sa...

Imorgon har jag legat i sängen 58 dagar och han i magen är 26 veckor. Och allt jag kan uppbringa är ett litet hopp.
Kanske är det bra att några kan känna sig säkra. Medans jag gråter över ett min man fann så mycket mod och hopp att köpa en sparkdräk. Jag berättade då för honom om din låda med hopp/dröm saker. Har flera gånger försökt köpa ett par strumpor för att börja min egen men fixar det inte än.
Jag hoppas att både du och jag kan få känna oss säkra om något en vacker dag. Men fram för allt att alla barn ska känna sig älskade och omhändertagna.
Kram
Gabriella i en säng på Södermalm

Annika sa...

Vi har alla våra bördor att bära - på ett eller annat sätt. Tror Rosing har sina, andra. Kanske inte just vad gäller graviditet, vad vet jag. Men mycket syns inte utanpå. Jag förstår dina tankar. Självklart. Men jag tror också mer på att inte bry sig så mycket om vad andra råkar slänga ur sig.

Kvinnan du möter på bussen och som du kanske blir avundsjuk på för att hon ser så smal och fin ut - hon kanske eg. är svårt sjuk och inte har långt kvar att leva. En annan kvinna som går med barnvagn och skrattar i solen kanske några år tidigare miste sin son i cancer. Mannen som tycks ta så lätt på allt här i livet kanske har varit så nära döden att han bestämt sig för hur han vill leva sitt liv.

Anonym sa...

Alltså gick inte det där programmet då hon skulle finna den rätte precis nu samtidigt som jag låg i tvångsvila, som jag alltså fortfarande håller på med. Hur länge har jag legat egentligen???? Vet att andra blir gravida och pluppar ut barn till höger och vänster men det här känns absurt. Men det är bara gratulera Linda!
Ursäkta att jag kommenterar gamla inlägg, jag har legat på sjukhus och läser ikapp.
Kram till dig och Milo!

Jennie sa...

jag läste det där på hennes blogg och tänkte direkt på dig!!
Galet att säga så där, inget är nånsin säkert...