måndag 13 april 2009

en triangel av trötthet

Tack alla för era kommentarer och pepp! Känns bra att veta att man inte är den enda med en liten rebell vid barmen.
Han sov sen. Riktigt bra faktiskt. Från halv tolv till halv fyra! Sedan mat och gung i famnen i en timme, ytterligare sömn från halv fem till sex, sedan entimmes matprocedur igen och därefter en sovskvätt fram till åtta och sen var det ju morgon med besked och ingen mer vagga, men han låg på mig och sultade på bröstet ett tag till så vi fick vila lite mer. Totalt sova för bebis runt sex och en halv, sju timmar. Underbart! Något mindre för mig, men bra ändå!
Milo har, utan att säga för mycket, sovit hyfsat bra på nätterna en tid nu, det är dagarna som är problemet. Och problemet är inte det att han inte sover utan att han är så trött och ändå inte sover. Skulle han vara glad och vaken hade alla varit glada och vakna med honom. Men som det är nu att han är så trött och bara gråter efter de korta stunderna av aktivitet och glädje blir också vi trötta. Och ledsna. Och tjuriga på varann.
Men.
Jag tror det snart går över. Läser i min lilla bibel om utvecklingssprång att vid 8 veckor kommer det en kris och killen är 9. Så förhoppningsvis är denna "klängig-" och gråtighet en del i att det händer mycket med honom just nu och att det inom helst några dagar blir bättre igen. Vi bestämmer så helt enkelt. Ett par dagar till klarar vi ju.

Mamma trött och lilla igeln nöjd :-).

10 kommentarer:

Monika sa...

Läs Detta
Varför skaffa en Puckababy?

Puckababy erbjuder på ett praktiskt och framför allt barnvänligt sätt en lösning vid:

Babys som inte kan sova på grund av att de fäktar med armarna

Babys som har svårt att somna själva och endast kan somna hos sina föräldrar

Babys som är oroliga och gråter mycket på grund av för många intryck

Babys som besväras av eksem eller utslag i ansiktet


Babys med en störd sov- och matrytm


Babys som måste sondmatas


För tidigt födda babys


Kolikbarn


Babys vars föräldrarna helst inte lindar in hårt


Babys som inte kan lindas in


Babys med höftproblem och abduktionsortos


Babys för vilka övergången från hårt inlindad till att sova vanligt är för stor.

Anna-K sa...

O, så skönt ........ sova...................

Unknown sa...

Min dotter hade kolik och var som din Milo, vaken hela dagarna men sov hyfsat på nätterna. Dagarna blev en pina, men jag kan bara trösta dig med att det kommer en ände och du har rätt i att det händer sjukt mycket vid 8 veckor och det kan hänga i en liten stund innan det blir balans igen... Du är jätteduktig! Och din son är jättefin! Och alla era reaktioner är så normala och inte ett dugg konstiga! Hang in there! Ni gör ett fantastiskt jobb! /Aicha

Anna sa...

Jag känner med er! Minns så väl hur det var fast man ändå på nått sätt glömmer hur nedbrytande det var att aldrig få sova. Mina är 6 och 8 nu, så det var ett tag sen... Men man får ta sina chanser till sömn, som du på bilden. :) Med äldsta blev det lite lugnare när hon fick napp, minns inte exakt när det skedde. Minstingen däremot ville aldrig ta napp och vaknade för jämnan på nätterna. Håhåjaja. Men att dela på matningarna så gott det går och öronproppar till den som får sova, precis som ni gör, funkade för oss. Och vi hade aldrig tänket att den som jobbade skulle få sova för att vara pigg. Det är ju minst lika viktigt att den som ska vara hemma och ta hand om bebis är utsövd. Så vi delade lika på de få timmarna av sömn. Så småningom visade det sig att pappan fixade sömnlöshet men jag blev deprimerad. Då började han ta mesta delen av omsövning av sonen nattetid och jag kanske bara 1/4. Allt för att behålla vettet. Men håll ut, rätt vad det är tar han bussen till skolan själv. Och då undrar man vart den lille bebisen tog vägen. *peppkramar till hela familjen*

Naisen blogi sa...

Hej du :)

Håll ut Jonna! Jag har märkt själv att det går så i perioder med barn... Ibland är det tungt och grinigt, men det går över! Och sedan kommer jag ihåg att jag har själv varit som tröttast just efter ett par månader efter förlossningen...Det har varit så alla tre gånger (har tre barn). Sedan vänder det också :)
Allt ändras så fort och efter några veckor...har du glömt bort allt det jobbiga! :) kram på dig

Mummel sa...

Jag har just nu en drygt 21-åring hemma, han är ungefär som din lille...
Sover dåligt och är väldigt gnällig när han är vaken!

För mej blev jobbigaste tiden när förlossningsboosten av hormoner trappades ner vid runt 3-månadersstrecket, herregud så trött jag var! Jag minns alldeles för väl hur jag låg med den lill* på en filt på golvet, med babygym och leksaker - och sov. Varje sekunds sömn var värd hur mycket som helst, och jag orkade/kunde/ville inte släppa min/a guldklimpar en millimeter bort, så jag låg där, på filten, med en eller annan unge krälande runt och på.

Det var tider, det!

Anonym sa...

Vad skönt att ni fick sova så pass mycket i natt! Kan ju hoppas dagen varit något bättre idag. Men det är ju som du också säger, hopp om bättre tider nu när han börjar bli drygt 2 månader!
Och visst blir man trött och sur och grinig, och tyvärr går det ut över hela omgivningen. Men det viktiga är att ni försöker stötta varandra och trösta varandra, det blir ju bara värre om man går omkring och är sur på varann. Låter ju också som att du har en bra ”klokbok”, den och alla goda råd (kan inte vara lätt att sålla ut vad som är de bästa) och fortsatt kärlek och omtanke om Milo, Marcus och dig själv så fixar det här sig och förmodligen fortare än ni tror just nu!
Ha det gott! Kram till er alla tre!
PS Mysig bild på Dig och Milo, även om du är jättetrött. Om ett tag kommer du verkligen att uppskatta den bilden!

Malinka sa...

Ett litet tips: Lyssna inte för mycket på alla som påstår att vid "X veckor/månader blir det bättre" (eller som folk sa till oss: "Det liksom bara VÄNDE!"). Det är inte alls säkert. Och även om det är bra att vara positiv, riskerar man att bara bli besviken.

Med vårt första barn, som likt Milo Santino inte gillade att sova på dagarna, märkte vi inte någon väsentlig bättring förrän hon var runt halvåret. I efterhand kan jag se att det blev en liten förbättring vid 3 månader (hon gick från att sova 20-minuterspass till 30-minuterspass), men det såg jag inte då.

Det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Och se till att ni delar på den dåliga sömnen (en sover, den andra tar hand om bebis) så mycket det bara går.

Sofie sa...

Åh, vad skönt! Äntligen lite sömn alltså... KRAM till dig och ha en fin annandag påsk

Eva-Marie sa...

Hej känner igen mig!
Har dock en liten tös på snart 2 månader.. men känner igen allt med sömn & skrik& & ÖVERTRÖTTHET
som inget hjälper på...
JAg var sååå
stolt hade bara gett min prinsessa bröstmjölk i 5 heladagar & var gör nöjd ..
Till svi vägde henne igår !
Då tyckte bvc att jag skulle börja ge tillägg igen!
Så kanske sömn & humör skulle bli bättre !
då hon bara gått upp 70 gram....
Gjorde så hon fick i sig 200 ml i 2 olika om gångar
HIMMELRIKET ÖPPNADE SIG
Hon sov från halv 1 i natt till halv 7 på morgonen , ammade 1/2 timme sen sov hon igen till kl 10.00 jag hade ställt klockan som tur va då jag skulle på möte!
Helt otroligt skönt utvilad!
Kram & lycka till hoppas Du provar akupunktur det hade jag gjort om lillan inte funkat på tillägget!