tisdag 21 april 2009

mirakel kanske ändå

Nu somnade han i gungan. Efter att inget annat hjälpte la jag honom där och en minut senare zzzzzz....
Älskade lilla barn så fin du är!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Han är så himla gullig där han ligger och sover i sin gunga jag blev lite full i skratt när man kollar in hans små händer och hans små naglar med lite skit under naglarna (har han rensat i rabatter)
hälsningar från en som läser din blogg varje dag
Birgitta

Anonym sa...

Nu kommer snart en annan tid...ett lugn och iof annat att oroa sig för men ett annat lugn! Känns som att få bädda in sig i ett stort varmt moln. Helt plötsligt försvinner koliken. Allt man kan säga är oooooo. Sen Aaaaaaah. Sen yihaaaa. Snart är ni där!!! Linda

Unknown sa...

Härligt att höra!

Anonym sa...

Sovgungan i kombination med akupunkturen och ditt ”nya” sätt av undvika viss mat är nog på G att ge resultat på koliken tror jag! Hoppas jag!
Ser fram mot att få höra hur dopet var när ni kommit till ro efteråt sen.

Anna sa...

Ha Ha .. Jag såg också att det såg ut som Milo hade skit under naglarna tidigare idag när jag tittade på bilden så nu när jag såg att Birgitta hade skrivit om det också så blev jag väldigt fulliskratt. Jag tänkte nämligen likadant .. att han kanske hade rensat rabatten. ;)
Han är verkligen supersöt eran lilla Milo .. och jag läste på Marcus blogg att ni är överens nu om att han ska ha Milo som tilltals namn. Det blir ju ett superbra namn, som känns både lite Italienskt och samtidigt lite finskt, men också svenskt på samma gång.

Anonym sa...

Ibland kan jag känna att jag föröskt för mycket med att få min lilla att sova, att man gungat, gått & vankat, klappat, sjungit & vyssjat i ren desperation när det kanske var lugn & ro en stund för sig själv den lilla velat ha, visst lite skrik till att börja med för att sedan kommit till ro. men det är lättare när de blir äldre, en själv inte blir lika svettig när det skriks & de orkar lite mer, sysselsätter sig mer som tröttar ut & äter bättre mat...