lördag 4 april 2009

omslagsflicka och pojke

Idag brer tydligen jag ut mig i en stor och fin artikel i NTs och Correns nya helgbilaga Paus. Fina bilder med sa Marcus på mig men framförallt på vår son. Ska bli trevligt att se på måndag.
Se ni om ni har en chans.

6 kommentarer:

babybloggaren sa...

Ja, fina bilder och bra text! Skönast var nästan att man på bilden ser både minifom- och semperdropparna.
Så igenkännande:)

Helene sa...

Man kan se omslaget på Correns hemsida i alla fall. Blir väl det enda jag får se av det hela, men det var en jättefin och vacker bild på er!

Anonym sa...

Japp, har både sett och läst, kan bara hålla med Marcus, fina bilder på er båda och bra artikel.
Lycka till i fortsättningen också, tycker det är fantastiskt att du kan tänka dig att genomgå hela dramat en gång till. Vilken lejoninna du är Jonna.
/Maria

maria sa...

BARA ETT TIPS

Det finns en ny sida som är mycket lättare att samla ihop presentkort på, man behöver inte alls ha lika många poäng för att få hem presentkort i brevlådan som på övriga sådana sidor (till exempel gratisbio, gratisklader , gratismakeup, gratismode osv)

Passa på att bli medlem sålänge sidan knappt har några medlemmar. Det gör det mycket lättare för dig att få flera presentkort, jag har snart ett presentkort på H&M och jag blev medlem igår. :)


http://www.freestreet.se/?r=5379

Marie Sandström sa...

Hej! Jag läste artikeln i Corren och kände igen mig lite. Jag har en liten tjej på 14 månader och var i princip mer eller mindre sängliggandes från vecka 20. Men inte för att jag hade sammandragningar utan för att jag hade så ont i bäckenlederna och musklerna runt omkring. Det är en lång historia som jag inte orkar dra nu, men jag ville säga nåt annat. Jag förstår att du har det jättetufft fortfarande! Jag satt i rullstol i ett halvår (ja, jag blev i princip runtskjutsad), gick på kryckor och låg mest hela dagarna för att jag hade för ont när jag rörde på mig. För mig var min sjukgymnast ovärderlig. Misstänker att du behöver en hel del träning också för att få tillbaka fysiken. Det är tufft psykiskt att knappt orka bära sitt eget barn. Och jag känner igen det som stod i artikeln om social isolering. Jag fick i princip social fobi efter halvåret hemma. Först nu, ett år efter förlossningen känner jag mig något sånär som innan graviditeten, fysiskt och psykiskt. Även om jag fortfarande inte kan gå i trappor alla dagar och måste träna vareviga dag för att fungera i vardagen. Ska bli spännande att höra hur det går för dig!

Maria sa...

En jättefin artikel om er och jättefina bilder!