söndag 12 april 2009

trött nu. igen

Milo äter gärna ur flaskan, så också inatt. Problemet kom när det skulle sovas efteråt, då fick mamma tillkallas. Så det blev både mat ur flaska med pappa och sen två timmar till hängandes vid bröstet innan sömnen till sist åter hittade mannen. Så idag är ingen utvilad i det här hushållet allra minst jag.
Vi var tidigare ute och gick en kortis och skulle sedan äta lite lunch på stans enda öppna cafe, men det ville inte vår lille terrorist som började skrika så fort maten var beställd. Vad trodde vi egentligen? Får ge upp det där. Han vill ligga i vagnen när den rullar. Punkt. Slut.
Nu sitter han i selen mot mitt bröst och sover. Min älskling. Det är så jobbigt när han inte verkar nöjd. Inget blir ju bättre av att jag är så himla trött, trodde min gävletankning skulle räcka längre än så här men nej, bensinen är slut och jag behöver puttas fram. Ska snart försöka mig på konststycket att få ut honom sovandes ur den här och lägga honom i vaggan, så kanske jag med kan få mig en blund. Åh vad jag vill blunda lite.
Kan Marcus tänka sig köra flaska inatt igen ska jag inte ens nudda vid tanken om svek utan lägga mig i rummet längst bort med öronpropparna nerkörda i nya djup.

Usch vilket påskgnäll jag bjuder på. Men sanningen är gnällig. Dock känns det genast något bättre när jag fått ur mig lite.

Appropå gnäll, jag har väldigt skitont i benen med. Aj.

8 kommentarer:

Annika M sa...

Din lille Milo påminner så om min förstfödde son. Min andre var värre ;). Vi kunde inte fika på café, inte äta mat ute, jag kunde inte vara kaffe latte-mamma. Så fort vagnen var stilla vaknade unge herrn. Och skrek. Helst ville han sova PÅ mig. Han sov kanske mycket totalt på ett dygn, men sannerligen inte sammanhängande. Aningen mer när han fick sova på mage.

Våra knep var hårfön, dammsugare, radiobrus, trafikbrus. Då sov han en stund. Grannarna undrade nog varför vi fönade håret dag som natt :). Han ammade minst varannan timme dygnet runt de första fem månaderna. Sedan orkade jag inte längre.

Istället för att ni går ut på promenad båda - låt Marcus gå ut och bebis få sova (för han behöver få sova, och sover han bra i rullande vagn så får det bli så) och så får du sova inne!!!!

För övrigt kan man inte så gärna gå på restaurang med trotsig 3,5-åring och rastlös 5,5-åring heller. Jösses, vad det kan skrikas även nu :).

Annika M sa...

PS 1. Och du - kommentaren "kan Marcus tänka sig...". Glöm sådana tankar. Han får göra det helt enkelt. Det handlar inte om att du måste ta hänsyn till honom. Nu måste du ta hänsyn till dig själv. Marcus har sovit miljoner gånger bättre än du sedan du blev gravid. Han skulle kunna ta ett helt års nätter i rad innan ni var ikapp!!!! Ni är två om er bebis. Men jag vet också hur oändligt svårt det är att släppa taget som mamma. Man VILL ha kontroll, samtidigt som man nästan vill fly stundtals.

Jag blir orolig när du inte sover - been there, done that och jag mår fortfarande inte bra!

PS 2. Ge det en del nätter till vad gäller Marcus och bebis och att hitta sätt för lillkillen att somna om. Ibland är det bättre att INTE ta över. Låta de två hitta sina egna sätt att fungera tillsammans på, trösta på, somna på. Jag la mig i alldeles för mycket när maken skulle få son nr 1 att sova på nätterna. Med son nr 2 orkade jag inte lägga mig i. Och de hittade snart sina egna vägar. Med ettan vågade knappt maken pröva annat än det som funkade för MIG. Men det som funkar för mamma funkar inte för pappa.

Anonym sa...

skönt med dig att du säger som det är för visst är det inte bara jättelyckligt hela tiden
och när det inte känns lyckligt heeela tiden får man som mamma så dåligt samvete för att man inte är så jätteuppåt heeela tiden
man ska ju inte känna så
bara känna lycka och tacksamhet...
jag gillar din blogg för att du skriver det som många tänker
varma tankar till en mamma som känner som en mamma

Annicapannika sa...

Om det inte är för natten kan du ju strunta i att plocka ur honom ur selen utan helt enkelt bara ta av dig den och lägga honom på rygg i vaggan, forfarande i selen. Många gånger vaknar de ju pga temperatur förändringen, men det blir ju ingen sån om han är kvar där i!

Kram! Annica

PS. Snart sover han.... även om det tar några månader till.

Anonym sa...

Jättebra att Milo gärna äter ur flaskan! En liten fundering – funkar det inte med bara napp och kroppskontakt utan bröst? Men säkert har ni testat det redan. Likaså att rulla vagnen på natten, men det har ni säkert också testat. Å sen är det ju så himla jobbigt när skriket är på natten! Alla vill ju helst sova då. Sen ska man ju också ärligt erkänna, att barn skriker och det måste dom få göra, men naturligtvis inte hela tiden. Att dom skriker ibland är egentligen helt ok, dom har ju inte så många sätt att förmedla sig på och precis som vi så kan dom inte vara goa och le och vara nöjda hela tiden. Men när kolikmagen sätter in då är det inte kul! Vare sig för barn eller föräldrar. Tyvärr är det ju också så, att även små barn vänjer sig vid saker och ting, dom får ovanor precis som vi vuxna. Och en sådan ovana kan vara att dom ständigt ska bli omkringburna och blir dom inte det så protesterar dom. Det har jag själv stor erfarenhet av! Så fort vi la dottern i sängen vaknade hon och skrek, vi tog upp henne, hon tystnade och sov så sött. Ner i sängen – illvrål! Trägen vinner och så småningom vande hon sig vid att ligga i sin säng och sova, från början med mamma eller pappa bredvid sängen, en hand på kinden, nappen i munnen och lite ”gungande” på sängen.

Hoppas det kan funka med att Marcus gör ett försök till i natt och matar med flaska så att du får sova lite. Förhoppningsvis somnar Milo, även han måste ju vänja sig vid att det inte alltid är mammas bröst som är det enda ”saliggörande”.
Å du – man måste få gnälla av sig, ska man bara bära det inom sig så blir det definitivt inte bra!

Kram och hoppas det funkar bättre i natt!

Anonym sa...

Har du provat att ligga ner och amma? det var guld för min del iaf!
Till sist lär man sig att slumra ganska skönt samtidigt och Marcus kan logga bredvid och hålla ett vakande öga om det känns oroligt?
Teknisk hjälp? Det är inte helt lätt i början men ack vad det är värt det!!
Maila mig om du vill ha beskrivning på hur jag gjort. Har haft fyra vildingar som varit tuttfixerade ganska länge....

Kram
Lina(lina_ahlborg@hotmail.com)

Anonym sa...

Har du testat att utesluta mjölk? Eller akupunktur de båda i kombination gjorde min 3 månaders till en lugn bebis hos skriker 90 % mindre nu och sover från 19,30-03,00 utan matning. lycka till

Hanna sa...

Åh, det låter jättejobbigt att vara så trött. Det är som illamående eller huvudvärk - det går inte att vara glad samtidigt. Jag tänker på er.