söndag 12 april 2009

twitter

Nä. Det gick inte. Försökte lyfta ur honom, men det slutade vid det -ett försök. Bättre sitta med sovande plutt än gå runt med skrikande. Blunda kan jag väl göra även om jag fingrar på datorn. FAst då jab det se yt sp hör (fast då kan det se ut såhär). Inte helt illa pinkat för en som bara kan skriva 22 ord i minuten! Men kanske inte så kul att läsa i längden, om nu någon läser något i det här vackra vädret.
Som rubriken lyder, twitter.
Har alltså börjat twittrat. Och slutat. Eller kanske inte slutat helt, riktigt än, men mitt twittreri har tagit små ofrivilliga pauser varannan dag senaste dagarna vilket antingen betyder att det inte händer värst i mitt liv eller att jag inte har fattat grejjen med det eller att jag inte har tid att göra det ordentligt. Eller allt det nämnda. Tror på det sista.
Hursom, här twittrar jag, ifall någon annan gör det med och tycker det är kul.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår dig fullt och fast gällande sömnen, men kan inte låta blir att tänka på Marcus som läser dina inlägg. Han måste känna sig väldigt otillräcklig. Det är så här att vara mamma och pappa. Jag själv släppte alldeles för lite in pappan i vardagsbestyren med barnen. Det gör så ont i mammahjärtat när barnet skriker, man tror att det är bara man själv som kan trösta. Man kan inte låta blir att lägga allt tillrätta. Försök att låta mannen göra på sitt sätt, vilket säkert också är rätt.
Skratta åt allt ibland, när åren gått har man bara ljusa minnen kvar och förhoppningsvis en trygg vuxen son. Mina två söner tackar ofta mig för tryggheten i barndomen, och jag får nu för det mesta väcka dem till middagen.

Kram

Anonym sa...

Att skriva blundande verkade inte vara någon bra idé, var lite svårläst ;-)
Kollade din twitter, men jag har inte heller riktigt fattat grejen, så jag skippar det.
Å en annan sak, sätt Milo i selen och selen på Marcus, så får han gå runt lite och du kan lägga dig och vila både rygg och ben lite!
Har ni möjlighet att dra runt vagnen inne i lägenheten? Gör det i så fall, både på dagar och nätter, somnar han i vagnen på natten så är nog chansen ganska stor att han sover bättre där. Det är ju inte så stort utrymme i vagnen och små bebisar är ju inte vana vid något stort utrymme, det kan vara en anledning till att dom sover sämre i sin säng än i vagnen som gungar och är trång eller i selen som också är trång och gungar! Våran äldste son ville inte sova i sängen, men det gick skitbra i vagnen. Så min mor föreslåg att vi skulle lägga en liten filt på varje sida om pojken i sängen, så att det blev mer ombonat och det hjälpte faktiskt, han somnade där efter att ha fått mat och så hade han från början en napp i munnen, när han blev större skulle han dessutom ha en napp i varje hand! Och det fick han väl ha, vad gör man inte för husfriden!
Hoppas det ska fungera bättre natten som kommer, Marcus få ta kvällsmaten ikväll igen. Sen kan ni ju växla om lite med vem som tar ”huvudansvaret” för dag resp natt. Men jag lovar att snart börjar Milo sova hela nätterna, han är ju 2½ månad nästan nu så ni ska se att vips så äter han runt 23-23 och sedan sover han gill 05-06!
Kram till hela familjen och så hoppas vi på solsken och vackert väder i morgon också!

Sofie sa...

Efter graviditetens alla hormorner som nu lämnar dig kropp så är det inte alls konstigt att vara deppig. Du har nog hört om Baby Blues?

Jag har inte barn själv, men en nära vän till mig fick förut diagnosen "bla bla, jag minns inte" som innebar svårigheter att bli gravid... Hon mötte sin V och snart var dom gravida... Fick missfall och fick föda fram flickan. Sedan blev dom gravida igen efter tre månader. Det blev en fullt frisk son som idag är snart tre år!

Tiden efter var dock inte "åh, äntligen är vi en familj och allt är perfekt"-skimret... Nä, hon hade det också jobbigt.

Det är helt naturligt, och du älskar din son lika mycket för det. Han kommer inte få men av att du är deppig nu, utan tillåt dig gråta ibland! Det var ju skönt efteråt?

KRAM på dig kära du och hoppas du snart ser ljuset igen!

Helene sa...

Fattar inte grejen med twitter, jag heller. Man hinner ju inte leva om man ska skriva vad man gör precis hela tiden.