tisdag 10 juni 2008

nu känns det bättre igen

La mig med rumpan i vädret ett tag efter lunchen med ett piller i pullan och det slog mig att livet är vad man gör det till. Eller jag vet inte om det slog mig just där och då, men plötsligt så kändes inte saker och ting riktigt lika jobbiga längre. Man ser det bokstavligen ur ett annat perspektiv när man ligger sådär. Från oroligt till rätt roligt.
Jag pratade med min m som övertygade mig om att det inte alls behöver vara kört ännu. Det jag känner, luktar och smakar kan lika mycket vara graviditetssymptom som något annat och att kasta in handuken redan? Nä, det är inte min grej. Jag hoppas och väljer helt enkelt tillit tills motsatsen är bevisad. Just nu tror jag benhårt att Mini limmat sig fast därinne, kan nästan känna det. Och även om det skulle visa sig att så inte vore fallet så känns det mycket bättre att tänka så än tvärtom och så länge jag inte vet nåt med säkerhet väljer jag själv! Så det så.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Heja Mini! Kämpa, kämpa, kämpa.

Tyvärr kommer jag inte på en bättre hejaremsa, men jag tror budskapet går fram. Sisu för satan.

(Vår Mini orkade hålla sig kvar efter fjärde insättningen, det var banne mig på tiden. Jag tror det var hotet om att dra alla kostnader på barnbidraget tills han blir 10 år, som fick honom att inse att det är läge att hänga kvar.

Idag är vi i v.7 och jag tar nu tillbaka hotet om han bara snällt och fint håller sig kvar tills februari.)

/Fredric

Anonym sa...

Heja heja.....

Anonym sa...

jag är glad för att rimma, så här är ett litet rim till er! hihi, jag är ju ingen poet direkt... håller tummarna!

Till jonnas och markus lilla mini

mini mini håll dig fast,
stanna i nio månader - ta rast.

jonna och markus längtar efter dig
ja det gör de bannemig!

det spelar ingen roll om du är kille eller tjej
bara du inte ger dig!

du är så efterlängtad så,
ja - efterlängtad som få! :)

/kram från mandarin

Anonym sa...

Jag har följt din blogg ett tag, och jag ville bara säga att jag håller tummarna som f*n för er!

Anonym sa...

Håller verkligen tummar o tår för er att lilla mini stannar kvar i över nio månader!!!
KRamen

Susanne