måndag 2 juni 2008

gäsp

Visst kände jag mig rätt sliten och trött av begandlingen innan själva plocket men det är inget mot vad stackars kroppen genomlider nu. Kan det vara vaggisarna? Dessa gevärskuleformade piller jag nu i ett par veckor får bekanta mig med? Är det progesteronet i dessa som orsakar en trötthet som inte i ord kan beskrivas? Gäspningarna är som oändliga avgrunder och saliven rinner likt en flod ner längs mungiporna och bildar avlånga pölar runt hakan. Och precis när jag torkat mig efter en stril kommer nästa. Herrgud vad trött jag är! Och då sov jag ändå en stund i eftermiddags när jag lagt mig för att ligga efter senast inkörda piller.
Eller så kanske det är efterdyningarna av allt som hänt? Har ju varit en handfull turer åt alla möjliga håll sista tiden så det är ju inte konstigt att jag är trött. Sova snart.

Det har precis slagit mig att jag antagligen, troligt- och förhoppningsvis ska få i mig en mini imorgon. Känns fantastiskt underbart roligt och otroligt läskigt samtidigt. Själva "ingreppet" är som vanligt när det görs där nere en mardröm för mig och speciellt rädd är jag att mitt cerklage på nåt sätt ska göra det svårare att stoppa in slangen. Har också hört att en opererad och därmed ärrad livmoderhals kan vara svår att hitta öppningen i så jag ber till Gud att jag slipper ett meckande där inne. Är liksom inte alls upplagd för någon hitta-hålet lek, även om jag efter igår känner att jag klarar allt. Vilket jag ju gör. Fast nåt extra strul behöver jag inte... snälla.
Men det absolut läskigaste börjar ändå när väl allt det där hemska underlivspillandet är över, själva väntandet. I drygt två veckor ska vi vänta innan vi vet om mini valt att flytta in, om min livmoder är gossig nog att bo i under d kommande 8 månaderna.
Om drygt två veckor vet vi om vi kan våga försiktigt börja drömma om ett levande barn att hålla i famnen. Hjälp.
Men först morgondagen.

6 kommentarer:

Ditte sa...

Håller tummarna hårt, både inför morgondagen och framtiden!

Antigone sa...

DEt finns en bok jag brukar läsa för minsta killarna här hemma om myran Mini.....*ler*.....som inte har någonstans att bo, men efter viss vandring finner han sitt hus på slänten till sina bästa vänners.
Kom att tänka på den boken nu när jag läste din blogg.
Liten som en myra.....när Din Mini är som en myra då har h*n gossat in sig riktigt ska du se.

En Främling som håller tummar o tår för er!

/Lina i malmö

Anonym sa...

En till här. Jag är mormor som tvingats se på när min dotter förlorade sin son på grund av felbehandling i vården. Både du och M har varit värdefulla för att hjälpa mig behålla rätt fokus i min livstornado, orka fortsätta ta hand om mig själv, tro på och leta efter det som är bra i omgivningen utan att ge upp och torka ihop av maktlöshet inför den allt mer utbredda okänsligheten och dumheten.

Ni är både känsliga och TAPPRA och det gör er till välbehövliga moralförebilder på många sätt. Jag önskar er verkligen att få uppleva ett slutet gott... och att er barnlängtan äntligen kan få blomma ut i starten på ett nytt kapitel.

Allt gott till er!


Varma hälsningar

NK

Anna sa...

Har jag rätt i att du fyller år idag? :)

En JätteStor GrattisKram till dig!!

Håller tummarna för dig idag.

finnjonna sa...

tack för tumar och tår!

mormor: Jag blir glad och känner mig hedrad av det du skriver. Varma hälsningar till dig och din familj från oss. Extra mycket tankar till din dotter.
Kram!

anna: Japp, min dag idag :-)

Rebecca sa...

Grattis på födelsedagen kanske man ska skriva då. Har du tur så kanske ett extra litet paket väntar på dig när du kommer hem från Linköping. Håller tummarna för er, och hoppas på allt gott!