måndag 30 juni 2008

nedräkning...

Om en exakt vecka ska vi till sjukhuset och leta efter hjärtljud i min mage. Lever Mini och allt är bra blinkar lilla hjärtat redan nu. Vi hoppas och ber att det är så, men inget kan vi ta med den ro som de flesta andra är välsignade med och som en gång var även vår. Jag har varit säker på att de finns där, hjärtljuden. Men ju närmare vi kommer desto läskigare känns allt. Vi ska inte längre åka och titta på hjärtljuden, nu ska vi dit och leta. Jag önskar så de hittas. Vill att liten Mini ska leva på, växa och växa och växa...
Nästa måndag är förhoppningsvis början på den här resan. Ser allt bra ut kan vi gå vidare. Planera undersökningar, prata sjukskrivning och kanske till och med, svindlande tanke, datum för när Mini kan tänkas om allt går bra komma ut.
Har på min widget, den där rörliga bilden till höger där Mini flyter omkring, som ett preliminärt BF datum satt 20 februari, räknat efter förmodad ägglossning eller för min del då äggplock. Det lutar med andra ord till att vi får en januaribebis. Bara allt går bra. Jag kommer föda med planerat snitt och det blir ett antal veckor innan den beräknade dagen, så länge det går bra med allt.
Jag tar ett steg i taget. En dag och små mål åt gången. Första är att hitta Minis hjärtljud. Sedan får vi göra upp ett nytt. Men målbilden är redan hur tydlig och klar som helst och i den håller vi vår nyfödda skrikande lilla bebis och är så lyckliga att vi nästan spricker!
Kan ni se den med?

11 kommentarer:

små fötter sa...

Jag ser, jag ser!

Tisalen sa...

Jag ser!

Helena sa...

Förstår hur du känner.. har BF 16 februari och ska idag in på ett första ultraljud... är sinnessjukt nervös/förväntansfull, ja alla känslor som finns på en gång. Är även stolt över mej själv för att jag för en gångs skull stod på mig och fick en tid trots att det är semesterstängt (Sahlgrenska i Göteborg). Nu räknar jag minuter fram till klockan fyra..

solkatten sa...

Det är så man får göra, sätta upp delmål och beta av dem ett i taget. Jag var galet nervös inför första VUL och UL (och typ allt däremellan). Först efter halva graviditeten släppte den värsta oron och jag kunde tillåta mig att flyta med. Fast overklighetskänslorna satt kvar hela vägen, och gör så än :)

Karonesse sa...

Vet precis vad du går igenom. Vi ska leta hjärtljud på onsdag, jag ligger 1 vecka och 1 dag före dig.

Hoppas målbilden kommer bli en sannbild för er!

Nina sa...

Du får mig att gråta och skratta om vartannat, men också att hoppas så hjärtat nästan spricker.
Nu är det er tur att få där fina högsta vinsten.
Vi fick den för några år sen när ett efterlängtat IVF-ägg på första UL-et visade sig ha blivit tvillingar.
Jag känner igen mig så väl i din oro, men nu jäklar är det verkligen ni som kommer kamma hem storvinsten!

Anonym sa...

Hej Jonna!
Det är sannerligen världens längsta thriller/skräck/kärleks roman detta, man vet ju inte vad som ska hända...

Jag ser din målbild tydligt. Jobbar själv med målbilder nu, i ett HELT annat perspektiv. Men begriper hur viktigt det är att skapa dem.

Jag TROR KÄRLEKSSTORT PÅ MINI OCH DIG å poeten såklart.

Varmaste kärleken till dig och de dina!
/e

frktjatlund sa...

Lycka till och ta ut all glädje i förskott, bara. Motsatsen är inte att tänka på

30-nånting sa...

Självklart kan jag se den. Målbilden. Den är helt underbar och jag tror starkt att ni kommer dit denna gång!

Anonym sa...

Japp! =) //Eva

Ditte sa...

Absolut! Ser den, alltså!