lördag 21 juni 2008

vänta barn

Hoppas ni har haft en underbar midsommarhelg så här långt! Det har jag. Även om den nu är slut. Blev plötsligt fotbollsänka igen när Marcus åter åkte iväg, denna gången till Stockholm för att sitta med i EM-studion i dagarna två. Jag skulle egentlgien åkt med så helt plötsligt är det inte men jag orkade i sista sekunden inte det, blev själv och därav något gnällig. Fast det kan nog ha att göra med att jag precis sovit som en mäla också. Jätteskönt att läsa i going-up going-down-sängen med benen och ryggen upphissade men att somna sen och råka vända och lägga sig på sidan och fortsätta sova är inte bra. Men det ska väl lite stretch om ett tag råda bot på.

Jag hamstrar i vänta barn-tidningar redan. Det är en grej jag gör. Eller har gjort under alla mina graviditeter. Så fort finska flaggan dykt upp springer jag till pressbyrån och köper den senaste. Måste ju veta allt och älskar att läsa delen som beskriver hur min bebis är just nu, gärna om och om igen. Mini är 1 mm ca och synlig för blotta ögat. Häftigt va?!
Jag märker dock att för graviditet blir det jobbigare att bläddra i dessa. Fortfarande är det spännande och kul på ett ritualaktigt sätt men nu blir jag väldigt lätt ledsen. ALLA med sina magar i dessa rosa tidningar är så lyckliga och normala med perfekta gravidkroppar. Inga mörka moln nånstans, eller jo hypermesis gravidarum (extremt illamående) tas oftast upp som en typisk komplikation, vilket det ju också är, värre än man kan ana flera gånger, men i övrigt verkar det inte finnas några större broblem under den gemene kvinnans väntan.
Blivande mammorna står och visar höggravida upp senaste badmodet, testar yogaövningar, magdans och olika förlossningsställningar. Tipsen haglar om hur man ska träna kroppen inför förlossning och man får veta att det bästa mot det mesta är att promenera och att på olika sätt röra sig även när man blir stor.
Jo tack, jag vet och förstår det. Men för mig och andra som av en anledning eller annan kommer tillbringa större delen av våra graviditeter i horisontellt läge och max kunna rulla hand och fotleder, finns det verkligen inga tips för oss??? Sängmode? Råd om hur man ser fräsch ut även efter månader i sängen? Hur man mentalt förbereder sig inför däcka-valen-peroden? Eller vi kanske inte räknas? Vi är ju bara en tyst liten minoritet som aldrig märks, kanske just för att vi inte får ller kan göra mycket väsen ifrån oss där vi ligger nedbäddade med åttioelfte ljudboken på gång och med en sjuhelvetes värk i massan formally known as kroppen.
Inte heller kan man nånstans läsa om hur det är att vänta barn igen efter att förra (och gången innan den kanske tom) slutade i tragedi. Om hur man lyckas genomgå en ny graviditet utan att bryta ihop även om varje sekund påminner om helvetet man så hårt försökt lägga bakom sig, om hur man kan hantera oron och trots den våga glädjas inför det som denna gången förhoppningsvis blir.
Jag förstår och vill också själv att det måste vara mycket rosa i att-vara-gravid tidningarna. Blivande mammor önskar många gånger inget annat än just rosa och gärna en vandring på moln i samma färg. Men så är ju inte alltid livet och en liten, yttepytte dos av verklighet bestående av annat än illamående och hemorrojder skulle inte skada eller ens göra så mycket, snarare bara hjälpa att förstå hur det också kan vara eller se ut och kanske också ge en möjligehet att ytterligare glädjas åt den egna situationen.
Jag gör det som känns bäst just nu, bläddrar förbi sidorna med träningstipsen (blir aldrig aktuellt och det känns sorgligt), badmodet (bad och att röra sig förbud lämnar inte mycket utrymme för baddräkter, vilket är trist), förlossningsspecialen på 22 sidor (får fortfarande ångest av förlossningar och vet redan nu att kommer jag så långt blir det snitt) och läser istället raderna om Mini igen, som nu är 1 mm och synlig för blotta ögat!
Är det inte mäktigt!?!

9 kommentarer:

Michis sa...

Jo, det är mäktigt med en Mini som redan är så enormt stor! Kanske inte till storleken, men i platsen i hjärtat!

:)

smultron sa...

Jag slutade läsa dom där tidningarna efter andra graviditeten. Jag kände tillsist inte igen mig alls. "Ät en liten skorpa på sängkanten mot illamående." Hahahaha.
"Det är bra att fortsätta motionera under graviditeten." Så gick man myrsteg med ischias och skrek rakt ut.

Läs lite lagom och ha det så bra och ta hand om dig!

Lina sa...

Finns en lite annorlunda och väldigt rolig bok att läsa, kanske har du redan gjort det?
Nåja, den heter iaf Handbok för gravida, skriven av Vickie Iovine.
En sån där förstöelse-rolig bok som man kan småfnissa åt på flera ställen.
Det är inte så mkt rosa moln i den precis ;-)

Ha det fint!

Frida sa...

Jag har också tänkt på att det är märkligt att det inte står så mycket/något alls om hur det är att vara gravid igen efter att den förra graviditeten slutade i tragedi. Vi är ju trots allt ganska många med sådana erfarenheter bakom oss.

Kanske har du redan hittat dit men på vardguiden.se har de en bra grviditetskalender!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag drömmer om att starta en tidning för alla oss som av tusentals olika anledningar inte passar in i den förväntade gravidnormen.

Min tidning ska utöver det du tar upp inte ta för givet att alla som väntar barn är heterosexuella gifta par. (även om jag själv råkar tillhöra den kategorin)

Innan "min" tidning kommer ut på marknaden vägrar jag hårdnackat att ens titta på gravidtidningarna i affären, jag blir bara provocerad.

Karolina sa...

Tittar förbi, och vad möts jag va...jo en glad nyhet! Grattis!!!!! Lovar att hålla tummar och tår!

finnjonna sa...

Kattmamman: Vilken fantastisk idé! Jag är med om du behöver "personal" :-) Det finns så mycket som man skulle önska att det stod lite mer om. Som du skriver familjer och föräldrar i annan än heterosexuell mall tex. Och det tycker jag, ochså en del i ett heterosexuellt par.

lina: Tack för boktipset! Ska kolla upp den.

frida: Ska också kolla vårdguiden!

Meryl sa...

Tack för att du skriver de orden som jag tänker! Fast du skriver dem mycket bättre än vad jag tänker dem!! Men igenkänningsfaktorn är hög!

Kommer jag på nåt bra lästips så hör jag av mig..

kram!

Lars-Göran sa...

Det är så sant det du skriver, att tidningarna bara tar upp det rosaskimrande... jag orkade inte köpa några av den anledningen, se all självklar lycka som man själv inte orkade uppbringa. Men man tar ju sig igenom det just för att man måste och inte har något val. Men du kan ju alltid skriva i bloggen så fingrarna glöder :-) vi läser gärna! Så får vi tänka på dig och hålla tummarna! När bebis sen äntligen kommit ut så glömmer man märkligt nog väldigt fort?!

KRAMAR! Annicapannika