vänta barn

Hoppas ni har haft en underbar midsommarhelg så här långt! Det har jag. Även om den nu är slut. Blev plötsligt fotbollsänka igen när Marcus åter åkte iväg, denna gången till Stockholm för att sitta med i EM-studion i dagarna två. Jag skulle egentlgien åkt med så helt plötsligt är det inte men jag orkade i sista sekunden inte det, blev själv och därav något gnällig. Fast det kan nog ha att göra med att jag precis sovit som en mäla också. Jätteskönt att läsa i going-up going-down-sängen med benen och ryggen upphissade men att somna sen och råka vända och lägga sig på sidan och fortsätta sova är inte bra. Men det ska väl lite stretch om ett tag råda bot på.

Jag hamstrar i vänta barn-tidningar redan. Det är en grej jag gör. Eller har gjort under alla mina graviditeter. Så fort finska flaggan dykt upp springer jag till pressbyrån och köper den senaste. Måste ju veta allt och älskar att läsa delen som beskriver hur min bebis är just nu, gärna om och om igen. Mini är 1 mm ca och synlig för blotta ögat. Häftigt va?!
Jag märker dock att för graviditet blir det jobbigare att bläddra i dessa. Fortfarande är det spännande och kul på ett ritualaktigt sätt men nu blir jag väldigt lätt ledsen. ALLA med sina magar i dessa rosa tidningar är så lyckliga och normala med perfekta gravidkroppar. Inga mörka moln nånstans, eller jo hypermesis gravidarum (extremt illamående) tas oftast upp som en typisk komplikation, vilket det ju också är, värre än man kan ana flera gånger, men i övrigt verkar det inte finnas några större broblem under den gemene kvinnans väntan.
Blivande mammorna står och visar höggravida upp senaste badmodet, testar yogaövningar, magdans och olika förlossningsställningar. Tipsen haglar om hur man ska träna kroppen inför förlossning och man får veta att det bästa mot det mesta är att promenera och att på olika sätt röra sig även när man blir stor.
Jo tack, jag vet och förstår det. Men för mig och andra som av en anledning eller annan kommer tillbringa större delen av våra graviditeter i horisontellt läge och max kunna rulla hand och fotleder, finns det verkligen inga tips för oss??? Sängmode? Råd om hur man ser fräsch ut även efter månader i sängen? Hur man mentalt förbereder sig inför däcka-valen-peroden? Eller vi kanske inte räknas? Vi är ju bara en tyst liten minoritet som aldrig märks, kanske just för att vi inte får ller kan göra mycket väsen ifrån oss där vi ligger nedbäddade med åttioelfte ljudboken på gång och med en sjuhelvetes värk i massan formally known as kroppen.
Inte heller kan man nånstans läsa om hur det är att vänta barn igen efter att förra (och gången innan den kanske tom) slutade i tragedi. Om hur man lyckas genomgå en ny graviditet utan att bryta ihop även om varje sekund påminner om helvetet man så hårt försökt lägga bakom sig, om hur man kan hantera oron och trots den våga glädjas inför det som denna gången förhoppningsvis blir.
Jag förstår och vill också själv att det måste vara mycket rosa i att-vara-gravid tidningarna. Blivande mammor önskar många gånger inget annat än just rosa och gärna en vandring på moln i samma färg. Men så är ju inte alltid livet och en liten, yttepytte dos av verklighet bestående av annat än illamående och hemorrojder skulle inte skada eller ens göra så mycket, snarare bara hjälpa att förstå hur det också kan vara eller se ut och kanske också ge en möjligehet att ytterligare glädjas åt den egna situationen.
Jag gör det som känns bäst just nu, bläddrar förbi sidorna med träningstipsen (blir aldrig aktuellt och det känns sorgligt), badmodet (bad och att röra sig förbud lämnar inte mycket utrymme för baddräkter, vilket är trist), förlossningsspecialen på 22 sidor (får fortfarande ångest av förlossningar och vet redan nu att kommer jag så långt blir det snitt) och läser istället raderna om Mini igen, som nu är 1 mm och synlig för blotta ögat!
Är det inte mäktigt!?!