Det är frihet det. Att sova helt naken.
Det är idag tre veckor sedan äggplocket, den där mardrömslika slakten på mig som jag var så orolig för innan, och således också tre veckor sedan jag tog min första fittis, proggis, vaggis. Kärt barn har många namn. Fick order om att hormonet progesteron i vagitorieformat skulle köras in i dagarna 20 och de dagarna har jag nu äntligen lagt bakom mig så därav natten i frihet. Helt fantastiskt är det att efter 50 dagar av everyday sprayande, sprutande och så vagitorande inte behöva göra någonting av det längre. Jag kan bara vara. Inga klockslag att missa, inget jag kan ha glömt hemma när jag är ute och inget oroande över tempreturer. Fortfarande vaknar jag tidigt om mornarna och letar med blicken efter sprayen och när klockan blir elva på kvällen rycker jag till som om nåt viktigt som inte får missas är på gång. Men de rycken tar jag för jag vet att jag nu för denna gången är klar med det där. Jag är fri!
Samtidigt känns det lite läskigt att sluta med ett hormonstöd som hela tiden funnits där, för tänk om Mini tack vare progesteronet fastnade och nu kommer lossna? Eller om jag börjar blöda och ha mig? Men jag får försöka tänka att om allt är som det ska så ska min kropp kunna sköta det här nu på egen hand och Mini ska ingenstans, h*n är fastlimmad där och ska inte ut förrän h*n blir utplockad nångång i januari/februari nästa år.
Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar