gäsp

Visst kände jag mig rätt sliten och trött av begandlingen innan själva plocket men det är inget mot vad stackars kroppen genomlider nu. Kan det vara vaggisarna? Dessa gevärskuleformade piller jag nu i ett par veckor får bekanta mig med? Är det progesteronet i dessa som orsakar en trötthet som inte i ord kan beskrivas? Gäspningarna är som oändliga avgrunder och saliven rinner likt en flod ner längs mungiporna och bildar avlånga pölar runt hakan. Och precis när jag torkat mig efter en stril kommer nästa. Herrgud vad trött jag är! Och då sov jag ändå en stund i eftermiddags när jag lagt mig för att ligga efter senast inkörda piller.
Eller så kanske det är efterdyningarna av allt som hänt? Har ju varit en handfull turer åt alla möjliga håll sista tiden så det är ju inte konstigt att jag är trött. Sova snart.

Det har precis slagit mig att jag antagligen, troligt- och förhoppningsvis ska få i mig en mini imorgon. Känns fantastiskt underbart roligt och otroligt läskigt samtidigt. Själva "ingreppet" är som vanligt när det görs där nere en mardröm för mig och speciellt rädd är jag att mitt cerklage på nåt sätt ska göra det svårare att stoppa in slangen. Har också hört att en opererad och därmed ärrad livmoderhals kan vara svår att hitta öppningen i så jag ber till Gud att jag slipper ett meckande där inne. Är liksom inte alls upplagd för någon hitta-hålet lek, även om jag efter igår känner att jag klarar allt. Vilket jag ju gör. Fast nåt extra strul behöver jag inte... snälla.
Men det absolut läskigaste börjar ändå när väl allt det där hemska underlivspillandet är över, själva väntandet. I drygt två veckor ska vi vänta innan vi vet om mini valt att flytta in, om min livmoder är gossig nog att bo i under d kommande 8 månaderna.
Om drygt två veckor vet vi om vi kan våga försiktigt börja drömma om ett levande barn att hålla i famnen. Hjälp.
Men först morgondagen.