morgonhumor med nedräkning

Ett tag visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Satt med min kaffekopp helt paralyserad och bara led. Några gånger i början ville jag springa och gömma mig av ren skräck när tjejen i rutan fick sina anfall, pekade hotfullt på mig och skrek rakt ut i det hon kallade för spänning. För det var tydligen sååå spännande. Men sen efter att jag tittat ett tag, ungefär av samma anledning man går på zoo och tittar på babianerna med röda rumpor, på när hon härjat omkring där i sin studio och kläckt ur sig den ena knepigare kommentaren efter den andra börjar jag fatta. Det här är humor! Det är så roligt att jag ett tag tror jag ska kissa i byxan. Jag är inte övertygad om att hon förstår det (åter en koppling till de röda rumporna) men herregud vilken humorkick att se och höra den här snygga tjejen i sina minst fem cm långa lösögonfransar (perfekt en tisdag förmiddag) och sina ungefär lika många ansiktsuttryck som frenetiskt varvas med varandra. Det är närmast stor konst. Höjdpunkten kommer när hon ska räkna ner.

Med tre fingrar uppe står hon redo och sätter sedan igång med något som ändå måste anses vara bland det enklaste som finns att göra: "På tre gör vi det. Tre. Två.... Tre..." här nånstans tappar hon bort sig och tittar förvirrat efter hjälp, när det inte kommer avslutar hon snabbt med "Ett, två, tre" som för att visa allmänheten att hon visst kan räkna. Ha ha ha, ho ho ho. Så roligt! Hysteriskt kul. Kaffet fastnar i halsen och jag minns det här och måste snabbt byta kanal.

Jo jag respekterar visst babianerna med de röda rumporna.