Så går man alltså in i magiska vecka 12 nu. Ett viktigt delmål. Men där många känner -pust äntligen säkra veckor, vet vi att våra osäkra bara närmar sig. Likväl ett delmål och vi är på väg mot flera.
Mina mammakläder var inte i källaren utan i ett skåp här hemma. Gömda, längst in. Det var precis så jobbigt som jag hade befarat att börja plocka bland dom och jobbigare ändå. De är inte många och jag minns så när varenda en av dom inhandlades. Hoppet, glädjen och tron att där under ska bebis bo. En klänning som jag köpte till Dante hann jag aldrig ha på mig som gravid, väntade på ett speciellt tillfälle, men så dog han. Den är fin, hade på mig den under minnesstunden den 8:e juni. Jeansen och tröjan jag hade på mig på sista bilden med Liten, dagen innan raset började, tog jag försiktigt fram med andan i halsen.
Jag kände på dom, grät och mindes. Ska förhoppningsvis hinna bära alla de där den här gången. Är ju inte riktigt i den storleken än att mammakläder är ett måste men samtidigt så får jag ju inte på mig mina vanliga längre utan diverse hjälpattiraljer så det blir nog om inte så länge. Jeansen får jag passa på att ha på mig innan det blir sängdags.
Med Liten i magen och fina jeansen på mig, oktober 2006.
9 kommentarer:
Du skriver så fint på din blogg om dina döda barn och det som finns i magen så jag får tårar i ögonen.
Det kommer att gå denna gång. Ni är så väl förberedda. Jag håller alla tummar.
Nina.
Jättefin! Både mage (som är enorm för sina veckor), kläder och bilden i s/v.
Grattis till v12, vännen! Ni finns i mina tankar dagligen!
Underbart med ett delmål avklarat! Varje minut är så värdefull. Så fin Litenmagen var! Blir så rörd av den fina klänningen som fick användas alldeles fel..8/6 hade vi oxå minnesstund..men nu blir det inga fler sådana stunder för någon av oss. Det har jag bestämt! Massa kramar o grattis till 12 fantastiska veckor
Grattis kära du. Har en känsla att det kommer gå bra för er!
I fredags var jag på ul och då utbrast bm oj du är långt gången(trodde jag var i 11+4) 13+3 så vips var jag i v 14...blev lite paff.
JAg är tyvärr ensam om min graviditet, eller upptäckte den efter pappan drog. Ska berätta det för honom och det är med blandade känslor...han har gått tillbaka till sitt ex. De har ju mer historia och vi hann bara ses några månader. Sista gången vi skildes var allt bra ...sedan hände något och han bara försvann...men jag är så glad över mitt mirakel. Håller alla tummar för er! Stor Kram
Vilken vacker mamma du är! =) //Eva
För mig som inte är insatt; vad innebär ert sätt att räkna? Tex 11+0 eller 11+4?
kram på er alla!
Jag känner på mig att det kommer att gå jättebra med er lilla bebis som är i magen. All lycka till er båda!
Tack alla för era kommentarer!
anonym: v 11+0 betyder elva veckor och 0 dagar. I mitt fall började räkningen från äggplocksdagen + 2 veckor. I vanliga fall börjar man räkna från senaste mensens första dag.
Idag är jag alltså i v 11+1 :-)
Skicka en kommentar