appropå skit: FRA

Jag har befunnit mig en kokong av IVF och drömmar om Mini sedan 2 maj, ja eller jag hade nog halva inne redan långt innan och är fortfarande där men med en fot försiktigt utanför.

Det här med FRA blommade upp (varför just nu förresten? Hur kan Sverige plötsligt vara ett mål för yttre hot, något som lagen sägs vara till skydd för?) nånstans mellan äggplock och ruvartid och jag trodde på allvar ett tag att det handlade om Frankrike och EM. Orkade inte riktigt bry mig för jag hade huvudet fullt av annat eller inget.

Men nu då jag ändå gör tappra trevande försök att komma i kapp lite vad gäller saker som hänt i samhället försöker jag snappa upp what the fuss is och har varit all about och kommer väldigt snabbt fram till att världens räddaste Jonna precis blivit snäppet räddare.

När ett lands ledning vänder sig och sin misstanke mot medborgarna, något som åtminstone är min tolkning av det hela, är det dags att bli rädd. Då är det kris och närmast inbördeskrig. Sedan får jag, när ledningens ledare Reinfeldt nonchalant viftar bort sitt folks oro som missförstånd och väljer att vänta ut kritiken och debatten istället för att se till att missförstånden rätas ut, lust att springa och gömma mig. Inte för att jag någonsin känns mig särskilt trygg med herr R i toppen men nu blir det ju nästan för otäckt.

För egen del bryr jag mig inte om ifall min epost, mina samtal och annat avlyssnas och analyseras, men det handlar om principen, om integriteten. Att man nu kan göra det utan att minsta misstanke om brott föreligger är riktigt skrämmande. Alla ska behandlas som potentiella brottslingar.

Hallå rättstaten Sverige! Vad hände med oskyldig tills motsatsen är bevisad? Hellre fria än fälla? Senaste tiden har tvärtomprincipen till vad rättstat egentligen innebär börjat smyga sig på från olika håll i vårat samhälle. Alla sjukskrivna ska behandlas som fuskare, alla arbetslösa som lata och arbetsskygga och nu alla medborgare som möjliga hot mot rikets säkerhet.

Jag kanske har i min kokong liksom så många andra i sina missuppfattat och förstått det hela fel men eftersom Reinfeldt & co vägrar (inte kan?) förklara hur det istället ligger till, fortsätter jag att förstå det på enda sätt jag kan, mitt.

Kan ni inte få nog av spionage och misstänksamhet eller bara vill se en suveränt bra film, se De andras liv. En av förra årets bästa!