hamra på gnällspik

Jag skulle gärna se att någon kom och slungade en hammarjävel i huvudet på mig. Skulle få mig att däcka för ett tag. Tror jag. Har försökt hela eftermiddagen att slumra till men tror på riktigt att jag är för trött för det. Orkar inte somna helt enkelt. När jag ändå för ett tag sen lyckades hamna en bra bit borta så börjar grannfanskapet där uppe poppa igen, så det blev fullständigt olidligt att ens ligga och försöka. Det låter som hjärtklappning från helvetet när han kör igång och jag blir så stressad att jag nästan måste hoppa ut genom fönstret. Gör det ju givetvis inte, men tanken slår mig varje gång du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk du dunk:et... börjar, som jag vet inte kommer sluta förrän efter ett antal timmar efteråt. Men då det är fredag idag så finns ju möjligheten faktiskt att han bara poppar till sig själv innan utgång. Kanske han behöver en push inför stundande krogkväll? Hoppas så. Annars börjar jag slå mopp i taket. Inte för att det nånsin hjälpt tidigare.

Jag är trots min trötthet och dagen till ära mitt väldiga illamående (jippiee!) vid god mod. Fast ja just det. Mitt knä också. Jag är alltså inte bara trött och illamående, jag har väldigt ont i mitt vänstra knä med. (Gnällspik som sagt) Förstår inte var det kommer ifrån. Det har värkt hela dagen och nu mot eftermiddag-kväll har det blivit så illa att jag inte kan böja det ens. Vad är det för nåt? Alla andra krämpor är ju relaterade till Mini och därför rätt underbara trots sin rätt handikappande effekt, men ont i knät? Har jag aldrig haft.
Nåväl. Jag är alltså ändå vid god mod. Mår bra. Är glad. Det märks säkert inte jättemycket just idag men i mitt hjärta ler jag konstant. Jag lever ju min dröm! Hur skulle jag kunna annat än att le? (förutom att gnälla ett antal rader lite här och var). Har drömt om detta så länge nu, kämpat, stretat och plötsligt likt en trissvinst så händer det.
Jag är gravid. Just nu. Och lyckligast i världen. Det är jag. Inget kan ta det ifrån mig. Vi ska om allt går bra få en bebis nästa vinter och även om det är en lång och krokig väg dit ska jag tillåta mig att drömma om även det för drömmar slår faktiskt in. De gör ju det.
Plötsligt händer det.