Stora lägenheten är alldeles för stor för mig att sitta själv i. Det är varmt, så varmt att katterna har gömt sig och då blir jag ensam kvar, framme som en gammal möbel ingen villa ha vid flytten. Eller ensam och ensam, jag har ju mitt nyinköpta nagellack.
Rött blev det. Kärleksrött. Både på tår och fingrar. Och nu när jag målat klart vet jag inte riktigt vad jag ska ta till härnäst.
Har ju fortfarande uppsvällda och ömma äggstockar så jag ligger och försöker ta det lugnt efter en heldag på stan. Har köpt en påse saltlakrits som jag äter för mycket av. Saltlakrits får alltid min mage att skrika på hjälp och efter veckan som varit är det dumt, bara dumt, att frossa i just det, men jag vill tro att Mini vill ha. Och vill Mini ha så ska Mini få.
Letar febrilt efter symptom. Men skulle saltsuget vara ett sådant har jag varit gravid hela livet, för så länge har det suget varat. Nej jag hittar inga tecken. Vet att det är för tidigt och att jag aldrig egentligen haft några men ändå letar jag. Skulle kunna vara tåbiran från igår, eller så stank dom, fötterna, på riktigt helt enkelt. Lutar åt det senare.
Min mage är iaf som den värsta tremånaders gravidmagen just nu och det vet jag ju tyvärr beror på stockarna. Jag älskar gravidmagar, framförallt på mig, men då ska det också vara en graviditet där inne. Som det är nu är det bara provocerande att se ut som sitt livs dröm. Andra med bula på magen ser på mig med ett igenkännande leende och jag tittar bara upp, ner, bak, fram och bort.
Snälla liten Mini. Du måste fastna och stanna där!
Annars är det för elakt allting.
1 kommentar:
Man sa till mig när jag väntade Lillkillen att om man har sug efter saltlakrits blir det en kille. Det blev det ju!
Sen tror jag faktiskt att det är skrock, men i alla fall. När jag väntade Lillasyster hade jag inte alls samma saltlakritssug.
Skicka en kommentar