return of the koma

Är så slut att jag inte vet vilken sida av mig är upp. Skulle gått hem för länge om jag fått bestämma men har helt enkelt inte orkat. Jag får se detta som en underbar del av mitt välsignade tillstånd och glädjas i tanken att det är Mini som på nåt sätt stökar. Genast känns det bättre, men piggare blir jag ju ändå inte. Imorse och precis nyss var jag skönt kräksfärdig. Tänkte att kommer det så kommer det, hade inte orkat lyfta på röva för att flytta mig till lämpligare ställe. Jag älskar att känna mig illamående. Tyvärr så händer det inte så ofta jag skulle önska, men inser samtidigt att det nog bara är charmigt så länge det är på ett sådant här lite smygande stadium. En kaskadspya i kvarten skulle nog få även mig på andra tankar.

Har en biljett till bio ikväll som jag desperat försöker sälja eftersom jag inte kan se mig sitta i en stol från kvart över nio till närmare tolv. Vet inte vad jag tänkte på där. Men i förrgår kändes det som en kanonidé.
Snart ska jag samla ihop det som är jag och det jaget ska ha med sig och sedan börja dra mot stan. Tid hos terapeuten i eftermiddag. Känns kul även om jag just nu är osäker på ordets betydelse. Blir hursom ett bra avslut innan semestern att få berätta för honom om Mini som fastnat.

Ha en fin och skön fredag alla ni där ute.