måndag 31 augusti 2009

piuh så skönt

Alltså.
Bastu.
Fattar inte hur vi finnar kan toppa självmordsstatistiken från år till år när vi har en sån härlig sak som bastu i nästan varje hem.
Knepigt.

Jag har precis bastat bort min skit. Den yttre och den inre och mår rätt så najs just nu.
Ville bara säga det.

bröllopsplaner

Milo tar en liten tuppis innan kvällspasset. Därefter är det sova natt och sova länge som gäller. För oss båda (förhoppningsvis.)
Igår sov han till nio! Visserligen var han upp ett antal gånger och åt på natten, men det är han ju ändå just nu, oavsett vilken tid han sen "går upp". Fast vilken skillnad på humöret det var! Verkligen hela gårdagen gick i glädjens tecken tack vare de där extra morgontimmarna. Idag sov han till härliga halv åtta och var genast sprudlande. Tror det har med temperaturen i rummet att göra, varmt och kvavt = tidigt upp. Svalt = sovmorgon.
Han verkar må väldigt bra hursom och det är viktigast. Mormor fixade en gåstol även hit och som han sprang i den tidigare. Har nog längtat upp hela helgen.

Snart kommer bror T och Cissie hit. Nästa års brudpar om ni minns. Blir kul att höra deras senaste tankar. Ska ju som bekant toastmadama mig på brölloppet och måste hålla mig ajour om vad som gäller i planeringens alla stadier.

Oj nu ropar Milo på mamma.
Tuppis över.

vink vink

Hälsningar från Gävle!
Spontanåkte till mormor med Milo. Vi var ju redan halvvägs, så varför inte tänkte vi.
Här finns både bastu och badkar. Det senare är till vår älskade lille kille som är överförtjust i att bada! Och bada ska han få göra järnet nu.

Har tyvärr inte kamerasladden med mig, annars hade ni fått se fina bilder.
Men väntar man på något gott så... jag ni vet :-).

Nu ska jag gå och vakta kärleken som rusar fram i gåstolen.

söndag 30 augusti 2009

lånar en dator vars tangentbord funkar

Varit en riktigt trevlig dag idag ur shoppingsynvinkel sett. Ja eller, det blev inte mycket köpt, men ändå, kul med stort utbud!

Nu ska vi se film.
Älsklingen sover.
Och imorgon bär det av hemåt.

God natt fina vänner!

lördag 29 augusti 2009

hej

Hittade ett plastigt gammalt tangentbord i skapet och vips sa var jag visst pa natet.
Kul det, men en viss moda ligger bakom varje ord sa hav forstaelse vid ev fel. Stav och andra.
Marcus ar pa tv och Milo sover. I egen spjalis. Ska lagga mig alldeles strax jag med men forst ville jag bara saga hej:
Hej!
Vi, jag och min son, har haft en underbar kvall med massa skratt.Herregud somvi har flabbat! Alsklingen var pa gladaste humoret efter var promenad fran min moster och ar han glad, ar jag det.
Trots varkande tand.
Ingen kul me paj tand. Men det ar som det ar. Grat inte over bruten tand.Ellerdet gor jag visst detom jag vill. Fast justnu villjag inte. Nasta vecka har jag tid for lagning av de andra,sa jag hoppas denna kan tas itu med da ocksa.
Vi har ingetbadkar har,fastrummetarsa fint att detintegor nagot. Frukostingar,heja!

Nej nu borjar skinnet nastan flagna pa fingertopparna, sparar det sista tills imorgon och en rapport da.

Sovnu gott allihopa.

Kram.

morgonsur

Ja ni. Natten blev som natten blev.
Är en tandgnisslare och lyckades gnissla loss en flisa av min tand någon gång mellan 2 och 3. Bet och bet mitt i sömndvalan och hörde sen hur det krasade. Ut fick jag plocka bort flisorna som var formally known as min sidoframtand. Inte så roligt. Var arg i drömmen och tji fick jag för det.
Milo fick aldrig den utlovade spjälisen igår (dåligt, dåligt) så han sov ingen bra heller i trånga vagnen men lite bättre sen vi bäddat ner honom i soffan med skydd runt om, fast ändå skulle han ju upp klockan 6, något som börjar bli en lätt jobbig vana. Killen som liksom jag gilade sovmorgnar förut.
Ja ja.
Snart ska vi till andra hotellet. Hoppas som sagt på badkar där (också) och frukost som ingår. Vilket det inte gjorde här. Bu. Hotellfrukost är ju annars det bästa med hotell men inte om det kostar 300 kr för två.

Nu ska jag bli på gott humör igen.
Solen skiner ju faktiskt och Milo är sötast.

Hej så länge.

fredag 28 augusti 2009

gala

Sitter på flashigt hotellrum med älsklingen sovandes i vagnen bredvid mig.
Det har varit mycket idag. Resande på tåg och fikande här och var i ny stressig stad, men han verkar faktiskt gilla Stockholm och stressen här, i alla fall om han blir buren och får se sig omkring. Jag undrar vad han skrattar åt, men hela tiden är det något kul och kul är bra.

Marcus är på TV.
Vann inte men gör det nästa år. Grattis Debatt och Janne så länge!
Härligt att se sin stora älskling så snygg skymta till titt som tätt (för sällan dock) i rutan, men för det mesta är det rätt jobbigt med direktsända svenska TV-galor. Det ska vara humor överallt och humor som tvingas fram är allt annat än rolig, bara pinsam.
För det mesta.
Som tur är har man ögonlock att sänka ner framför ögonen och fingrar att stoppa i örat när det blir som värst. Hittills har det inte varit jättevärst så många gånger, men fingret har åkt in ett antal gånger.
Rickard har gjort ett bra jobb ändå, det tycker jag och det känns tryggt inför fortsättningen. Men jag längtar faktiskt tills spektaklet är slut och Marcus kommer hem till hotell.

Imorgon blir det ett nytt ett (badkar please!) och nya TV-program att delta i. Hur orkar han? Vi ska bara soffta. Just där, i soffan, om vi får en.

Ha en skön fredagsfortsättning!

torsdag 27 augusti 2009

off to sthlm

Imorgon ska vi, hela familjen, till hufvudstaden över helgen. Blir kul.
En liten minisemester för i alla fall två av oss. Utan gåstol visserligen, hur nu det ska gå. Säkert bra. Vädret ska ju bli hyfsat så vi lär inte sitta och häcka på hotellet mer än kvällarna då Marcus jobbar. Ska packa väskan full av leksaker så Milo och jag kan ligga och busa i mjuk hotellsäng och ha skoj.

Jag styrketränade idag igen.
Svettigt men skönt.
När jag som bäst höll på med hantlarna framför spegeln började jag plötsligt tänka på min flottiga frisyr. Mitt hår. Det är så rakt och platt. Tunt. Inget kul alls. Funderade på nya frisyrer, färger och former och så plötsligt såg jag hantlarna som lätt åkte upp och ner. Kul. Ska nog byta upp mig ett kilo nästa gång.
Blir återhämtning nu över helgen och på måndag är det dags för afrodans.
Jupp.
Jag. Ska. Dansa. Afrikanskt. Skaka bak och allt annat vad det kan innebära. Tjuvkikade i måndags på de tappra individerna som höll på med ett pass och det var rumpor åt alla håll, armar i luften och fötter som stampade i en fantastisk röra.
Snart är jag där, skakar och har mig. Spännande. Har fått ett uttalat löfte om att personalen bär ut mig vid eventuell kollaps så det känns tryggt. Ska ändå försöka undvika det för allas trevnad.

Nu ska jag packa.

onsdag 26 augusti 2009

framåt marsch!

Milo sover. Det blev lite amning innan trots att jag tänkt annorlunda. Får ta tag i det när jag känner att vi klarar av att vara konsekventa ett tag framöver. På fredag ska vi till stockholm och där blir det nog en hel del tutte på hotell så det får vara för nu.
Men tack för alla råd!

Våran stora kille har sedan i lördags tagit sig framåt. Idag flera meter åt alla möjliga håll! Han är så duktig sötnosen.
Det tog ett bra tag (en dryg månad) av backande innan han kom på kruxet. Inte så han kryper riktigt än, men i krypposition börjar han gunga, gunga, gunga och så liksom hoppsläpar han sig fram med hela kroppen, tar sats igen och hoppar.
Det funkar ju. Fram kommer han, dit han vill.

Snart är det dans. Utslagning. Aldrig roligt. I min värld åker ingen ut. Någonsin. Alla får vara med. Alltid.
Mycket trevligare så.

sova utan tutte i mun

Stack iväg och tränade när Milo somnat.
Kom nyss, duschade, äter nu ägg och älsklingen sover än. Perfekt att bo granne med gymmet!

Jag sover inte särskilt bra i soffan ska erkännas men lillfisen verkar sova bättre utan mig på armlängds avstånd. Mat bara vid två i natt!

Vi har inte ännu lyckats med bedriften -somna utan tutte (min) i munnen.
Men ibland går det.
Då ammar jag och lägger sedan ner Milo trött men vaken på rygg i sängen. Sjunger och smeker magen lite, går ibland ut och börjar han tröttgråta går någon av oss in och sjunger lite till. Efter en stund vänder vi honom på mage (om han inte redan ligger så av egen kraft), ger nappen och fortsätter klappa på rumpan. Då somnar han. Fast bara ibland som sagt. Vi är inte så konsekventa som jag skulle skulle önska och tar upp honom lite för ofta till bröstet när han inte verkar vilja/kunna komma till ro och då somnar han där efter ett tag. Men då vill han också oftast ha tutte (min) på natten när han vaknar med vilket inte känns bra och vaknar han ofta gör jag i princip inte annat än sitter där och ammar nätterna igenom.
Han vill tyvärr bara ha nappen ibland när han ligger på mage.

tisdag 25 augusti 2009

tankar mitt i dansen

De dansar så bra! Med min egna så du kallar det dans häromdagen färskt i minnet fattar jag inte hur de gör det. Men bra gör dom!

Blev full i skratt av Maggan1's kommentar angående sova utan tutte:
"Oj, vad duktig han är Milo. Somna i egen säng utan tutte! Det lyckades vi aldrig genomföra med våra. Jo, somna själva i egen säng, men inte utan tutte. Det skulle vara en tutte i munnen och en i vardera handen att "pilla på"."

Det roliga är att med tutte menar jag min. Alltså inte nappen utan bröstet. Medan jag antar (och hoppas) att Maggan pratar om just nappen, den plastiga. Annars vet jag inte hur många tuttar som var inblandade i nattningarna där -Kalla in grannen, en tutte ska pillas på!
;-)
Roligt.

jag och Al Bundy

Har målat mina tånaglar.
Tur att de sitter så långt ner, tårna, för jag får aldrig till det riktigt. Men på håll ser det ändå helt ok ut.

Jag är som Al bundy (fast med målade tånaglar) och måste alltid ha med mig lektyr in på dass om jag ska vara där längre än ett tag. Eller inte in på eftersom jag har som vana att förvara en skvallerblaska eller två där för tillfällen som den tidigare upplevda då jag fick småspringa dit.
Fast när jag väl hade kommit in, satt mig tillrätta och sträckt mig efter gårdagens skäms-på-mig-köp Se och hör upptäcker jag att den är väck! Inte ett papper förutom toarullarna så långt ögat når. Letar frenetiskt med blicken och håller mig så länge.
Men nej, inget.
Vad skulle Al Bundy har gjort tänkte jag, kom inte på något svar och sket bokstavligen i saken.
Fick sen veta att Marcus slängt min skittidning just för att den är skit och att jag hade gått igång på något i den igår.
Ok. Visst. Den är skit, men skit hör hemma på skithus och nästa gång jag dumpar det där får det vara kvar. För även om det uppenbarligen går utan så är separationen lättare genomförd om ögonen under tiden får vila på något oviktigt lättsamt.
Eller hur hade Al Bundy förklarat saken?

mjölk och majskrokar

Nu sover lilla älsklingen. Tror jag.
Vi försöker få honom att somna i egen säng utan tutte i munnen, men vad svårt det är. Sist jag kollade så var han precis på gränsen och sen dess har det varit tyst, vilket bådar gott.
Ska sova soffan i natt från början och hoppas helnatt blir killens melodi med. Till min sällskap ett tag har jag dansen som börjar tio. Nästsista programmet. Hur ska jag klara mig sen?

Det var (mest) skoj på öppna förskolan. Roligast är det när vi dansar runt och Milo får åka "ända upp i taket".
På fikat fick han äta majskrok (tydligen efter tuttmjölk det godaste han vet) men när den första tog slut blev det som vanligt genast gallskrik tills en ny hade stoppats i munnen och så höll det på. Känns lite sådär killens relation till dessa krokar. Till sist fick jag ta upp honom, han kan ju inte äta hur många som helst, och gå runt och kolla på saker så han glömde bort det hela och blev glad igen.

Min nacke är bättre.

Och så måste jag visst springa på toa, precis just nu.

Hörs sen.

tid och träning

Ännu en storlek har packats ner. Nu var det 62:ornas tur.
Tänk, han klär sig (med viss hjälp) redan i 68 och började för inte så länge sedan med 44!
Helt otroligt.
Fattar ingenting.
Var har den tagit vägen, tiden?

Jag fuskade igår.
Orkade inte den sista femtonde på en axelövning, men gjorde den ändå och lider idag.
Aj aj. Slet sönder något i nacken. Har masserat järnet och duschat varmt just där så med alvedon får jag mig att fungera, men fi fan alltså.
Annars går det bra. Med träningen.
Tycker mig redan ana en muskel här och var när jag studerar spegelbilden samtidigt som 3 kg hantel i sakta mak förflyttas upp och ner. Kommer bli bra detta.
Snart ska jag och A-K våga oss på SatsAfro. Eller det är jag som fegar. Men inte länge till.

Vi köpte ju en sulky till Milo för ett par veckor sen. Den är jättefin, grå och röd. Lite liten är han fortfarande kärleken för några längre turer i den, men det lilla vi kört har varit en succé. Han älskar att sitta eller halvligga upp framåt och titta på saker. Vet att det inte ska vara bra med för mycket intryck några längre stunder så han får en kortis här och var och njuter verkligen av det.

Snart är det ÖF igen.

söndag 23 augusti 2009

minifoppisar

Köpte svarta foppatofflor till kärleken Milo i storlek 18 från marknaden i förrgår.
Se så söta de är!
Trodde först förfärat att han direkt hade fått skavsår av dom tills jag såg hur stackars stortårna jobbade i gåstolen, så nu är det strumpor på som gäller i den.


lördag 22 augusti 2009

skön lördag

Har varit en hektisk men rolig dag idag.
Min mamma och pappa är här och hälsar på och det är alltid väldigt trevligt och uppskattat! Älskade Milo har stolt visat upp alla sina nya färdigheter för mormor och morfar och varit så glad hela eftermiddagen tills han efter badet däckade.
Sötaste, finaste älsklingen!

Jag var alltså och dansade imorse och körde core efter det. Påmindes ganska tidigt om varför avslappning var min favoritövning i skolgympan och väntade på det också idag.
Den kom aldrig.
Istället blev det tuffare och svettigare. Mycket, mycket svettigt blev det, men faktiskt också, när jag väl släppt tanken på avslappning, rätt kul.
Eller kul och kul. Höll mig för skratt utan större ansträngning, framförallt i början då jag var stressat medveten om min bristande koordination och den i kombination med kass kondis lämnade övrigt att önska när jag tafatt skuttande gjorde mitt bästa för att hänga med i voguestegen.
Fast jo. Kul var det nog ändå. Och med tanke på att de flesta andra kört koreografin i månader medan jag och A-K hoppade in idag så var det inte helt illa pinkat.
Blir mer dans kan jag redan nu lova. För framförallt behöver jag det efter allt.

Nu ska jag ha lite kväll.
Ha en god sådan ni alla och sov sen gott.
Kram.

fredag 21 augusti 2009

dj Milo




Åh vad han gillar sin gåstol, våran älskling!
Det är verkligen höjden av glädje när han får springa runt i den en stund.
Han far åt alla håll, helt okontrollerat kan tyckas, men efter att noga ha iakttagit hans förehavanden i den ett tag vet jag nu att varje rörelse är noga planerad.
Det börjar med att Milo ser något han vill åt, kan vara någon av katterna, motionscykelns pedal eller något på soffan, sedan börjar den brokiga resan dit och fram kommer han. Varje gång, om inte mattkanten sätter käppar i hjulen och gör den det, tjuter han ilsket till för att kalla dit någon av oss så vi kan hjälpa honom vidare. Sen fortsätter färden.
Helt underbart att se honom trampa på!
På brickan framför, i stolen finns en boll som snurrar och den snurrar han närmast nonchalant med cool trefingersfattning. Konstant snurras bollen. Blicken kan vara riktad åt ett håll samtidigt som fingrarna far över bollen med en nästan kuslig exakthet.
Förutom bollen, finns där en massa knappar som spelar djurläten och musik och såklart ser han till att ackompanjera sin tripp med precis allt det samtidgt, för att emellanåt förstärka det hela med diverse egna ljudeffekter.
Så himla härlig han är vår son! Min älskling!
Nu sover han.
Hoppas gott och länge.
Imorgon har jag tänkt vara utvilad och på förmiddagen gå på ett nybörjardanspass. Iiiih. Får väl se hur kroppen svarar på dagens träning först, men förhoppningsvis står jag där i morgon och hoppar...

tränad


Något kaxigare före än jag var när jag kom hem.
Helt slut fortfarande, men onekligen väldigt tillfredställd. Känndes otippat skönt att få stimulera muskler som jag inte trodde längre fanns. Men där var dom, längst in och väntade tyst på uppmärksamhet som de nu får!

laddning

Tack för alla grattis idag! Min dag är det alltså. Eller min och alla andra Jonnors. Grattis till er!

Gör mig redo för första träningspasset. Har på mig mina syntetstrumpor och i påsen vilar skorna. Snart nog är vila ett minne blott.
Har med mig en före-och-under-träningen-bar i cappuchinosmak. Vet inte vad den gör, men ska tugga i mig den före och under. Blir nog bra så.

Återkommer sen.

torsdag 20 augusti 2009

dojor och tänder

Idag köpte jag mig ett par träningsskor. Nike. 800 kr och jag har ångest. Att det ska svida så? Känns ju bara bra när jag bär hem andra skovarianter i samma prisklass.
Nåväl, dessa är bra, lätta och andas! Köpte även syntetstrumpor för dyra pengar eftersom jag har svårt för tåbira så nu är jag officiellt redo. Imorgon blir första riktiga passet.

Hade också tid hos tandläkare. Därav den riktiga ångesten tror jag.
2 500 kr fattigare blir jag om två veckor. Hurra för gammal sketen amalgam som spräcker tänderna! Tack för det svensk tandvård a la 80-tal. Med tanke på att jag knappt några pengar har just nu blir det extra spännande att se vilken av de två tomma fickorna jag ska hitta tjugofem hundra kronor ur.
Tjugofem hundralappar. Det känns som en förmögenhet för mig. Jag som dagligen måste tömma myntskålen Marcus fyller (tack och lov för att hans plånbok saknar myntficka) för att ha råd med fika.
Ja ja, det löser sig sa han som sket i badkaret.

Vi hade sommar idag. Med det och en underbar liten älskling som Milo är det svårt att inte bara njuta även om det är pengar (jag inte har)-hejdå! i alltför stor utsträckning för att det längre ska vara kul.
Hans tänder har inte behagat dyka upp än vilket är jobbigt för den lilla munnen, men vi kämpar på. Snart är dom här och då kommer också humöret vara på topp igen.
Nu sover han och som jag vill in dit och gospussa mig till sömns i finaste nacken.
Kärlek.

onsdag 19 augusti 2009

jäklars

Fan med.
Blev inte alls glad av kvällen dans. Eller resultatet av gårdagens kanske man ska säga. Jag såg inte själv eftersom min stora M, som inte alls surade ;-) och jag tittade på deckare, men fick kontinuerliga rapporter från söta Malin i Lammhult och vet därför att två favoriter, Jeanette och Jason, rykte.
Bajs och åter bajs.
Ja ja. Bra att jag inte såg. Hade blivit ledsen.

Nu tänka på roligare saker.

Skor.
Mmmm.
Jag älskar skor, har alltid gjort. På sistone har jag dock inte varit så sugen på nya och därför inte riktigt kännt igen mig själv, men idag när jag kände hur skotarmen plötsligt ryckte till började jag ana gamla skotokiga Jonna därinne.
-Gamla Jonna, minus det dåliga, plus massa bra och med skosug igen, trevligt att träffas och välkommen tillbaka.
-Tack tack. Trevligt att vara här.
Skulle väldigt mycket vilja ha (och försöker intala mig hur jag behöver och inte kan leva utan) både de låga och så vackra stövlarna. Är en perfekt vagabond-38:a och som de satt fint när jag idag provade.
Mmmmen.
Pengar. Har inga.
Ska satsa på ett par bra träningsskor, känns viktigare (oj 1 000 vuxenpoäng till mig), även om jag hellre skulle vilja lägga de kronorna på några andra.
Stövlisarna får snällt vänta.
Kanske en vacker dag...

Nu sova soffan. Saknar båda mina M. Men hoppas på bra sömn för alla.

Er med.
God natt.

appropå skor

Dessa vill jag ha!

...eller dessa eller dessa.



...eller dessa.
Tänk så snygga till mina jeans!

träningsdojs

Bachelorette har börjat och jag sitter här.
Ska jag bli orolig?
Nej, ork int.

Älskade lilla M sover och jag har således resten av kvällen att göra vad jag vill, hur jag vill. Men hur vill jag?
Älskade stora M sitter och surar vid sin dator. Eller han kanske inte surar längre, om han nu ens gjorde det. Men vid sin dator är han och jag vid min.
Tänk egentligen, om inte datorer fanns. Då skulle vi människor plötsligt börja umgås igen. Burrrr, hemska tanke. Nej bättre såhär, jag och min skärm typ, in sickness and health.
Fast kanske ändå inte...

Vi var ute i solskenet tidigare, underbart det är med fortsatt sommar! Milo sov i vagnen och vaknade sen glad. Så fin han är när han kikar upp efter en tupplur, fokuserar en kort stund blicken, ser mig och brister därefter ut i världens största leende för att sen dyka ner, fortfarande leende, i kudden och vakna lite till. Finaste!

Jag var på skojakt idag. Inneskor till träningen. Vill inte ha dyra, men finns tydligen inga billiga. Trodde 4-500 kr var dyrt, det säger nog mest om mig. Länge sen sist, milt uttryckt. Ska jaga igen imorgon för sen börjar fighten för fitness. I bra skor!

brun blå grön mittemellan

Milos ögon var blå vid födseln som de är hos många barn, men på sistone har de förändrats och blivit melerade och kommer nog landa någonstans i bruna färgskalan skulle jag gissa. Hursom är de dom vackraste ögonen jag sett.
Jag själv var blåögd tills jag var ett halvår och har ju sedan dess som bekant bruna ögon.
Marcus har blå, medan resten av hans familj har bruna.
Min äldre lillebror Toni är också ensam blåögd i familjen brunöga (ha ha, det lät kul).
Min yngre bror Aleksi föddes med mörkt bruna ögon så det blir spännande att se hur hans avkomma reagerar på den dominansen. Flickvännen Lisa har ljusa blå.
Så det kan nog bli antingen det ena eller det andra för de allra flesta.
Men spännande är det såklart att se vart det bär väg.

Nu ska vi ut och rulla i vagn.
Milo ska skjussa mig för en gångs skull. Mamma har träningsvärk och känner att hon gjort sitt bakom vagnen för ett tag.
Nä då.

tisdag 18 augusti 2009

kärlek

Kärleken hade somnat när jag kom hem från träningen, men vaknade när jag tittade till honom och åt sen glupskt lite "kvällsmacka".
Nu sover han alltså igen.
Och jag saknar.
Vi är ju med varann i princip hela dagarna så varje gång han sover, jag går och tar en fika själv eller som nu för ovanlighetens skull han somnar utan mig, sätter saknaden igång.
Min älskade unge! Kan inte få nog av honom. Han är så fin, så bäst mitt guld.
Puss, puss, puss vad din mamma älskar dig.

alive and kicking

Jag lever, det gör jag, just nu och idag. Hur jag kommer må efter första riktiga passet återstår att se och uppleva.
Ser inte fram emot det.
Fick ett bra schema i alla fall av instruktören och känner verkligen att nu jävlar ska de torra små få arbeta.
Fast om det är roligt?
Nej inte ett dugg.
Men inställningar är till för att ändras och det samt Jag måste ska vara mitt mantra varje gång (tre i veckan) jag kliver över tröskeln till land of sweat. För jag måste. Är så otränad och ond i kroppen att det är hemskt. Såg ut som en tunn, skrynklig sparv där i speglarna (alla dessa speglar!) när jag med ansträngd min lyfte minsta möjliga vikt -Det är tyvärr det lättaste, så du får försöka, uppmuntrade snälla intruktörstjejen.
Även om jag inte alls är gjord för att svettas och ge det där lilla extra i muskelväg, snarare vill jag brista ut i gråt när det börjar ta emot efter fyra lyft (och jag ska köra 15 x 3!) så ska jag gå dit och och tids nog känna att yeah! Det roliga i det hela är att jag faktiskt tror att jag kommer göra det, känna yeah.
Och då.
Ja då blir det ännu roligare.

Nu ska jag ladda inför dansen.

Älskade Milobus sover efter en skojig dag på ÖF.

fitness-jonna

Då så. Nu kör vi.
Om tolv minuter ska jag träffa instruktör.

inga tänder än

Milos vita små lyser fortfarande med sin frånvaro. Dock har det inte varit lika jobbigt som härom kvällen, men han har ont emellanåt och gnuggar allt han kommer åt mot stackars tandköttet.
Ger honom såklart alvedon-suppar när det verkar som värst och de hjälper. Lite.

I eftermiddag ska vi på andra öppna förskolan. Gudmor Lisa ska följa med. Blir trevligt.
Milo tycker verkligen om att vara där och känns extra glad och harmonisk efteråt. Jag tror vi har fått ett socialt geni-tillskott i familjen och det kan behövas.
Marcus är och tränar på gym. Varje dag nu. Vi är på gång mot beach 2010 med stormsteg båda två. Ha ha.
Nåja, ikväll börjar iaf min kamp mot lättjan och jag ska vinna.

måndag 17 augusti 2009

svettigt blir det

Idag gick jag in där.
Med bestämda steg närmade jag mig kassan och kvinnan bakom.
Nu har jag ett medlemskap på Sats.
Och på den vägen är det som komma skall.

Var tydligen ute rätt dag. Sista för att få ta del av sommarerbjudandet vilket gör att jag sparar 1 400 kr på ett år.
Det var inte så mycket snack egentligen. Kände på öppna förskolan i förmiddags när vi dansade runt, runt, runt att snart så ramlar jag ihop om jag inte får ordning på ryggfan. Bästa sättet att göra det är med diciplinerad träning. Styrketräning.
Därför gick jag in där idag och kom ut med ett medleskap på fickan.
Nu gäller det. Ska träffa instruktör imorgon och sen bär det iväg. Ska blir stark i rygg och bäcken och träna upp rumpa och lår så de fyller ut jeansen lite bättre. Släpa på ett sladdrigt mittparti i snygga tighta jeans känns inte så hippt. Dessutom vill de nästan sitta för löst och så kan vi inte ha det, alltså måste jag pumpa upp lite mer volym i stussen.
Känns bra måste jag säga. Var helt uppjagad och svettig efteråt, men glad. Vi bor vägg i vägg med gymet så nu finns inga ursäkter. Två gånger i veckan ska jag sikta på.
Och basta efteråt.
Kanske någon gång bara basta.
Gött.

söndag 16 augusti 2009

mina hårbollar

Har ju glömt länka till en fin intervju som gjordes i början av veckan. Den handlar om våra håriga små och kan läsas HÄR!
Men kändiskatter, det vet jag väl inte... :-)

skrämselhicka och tänder

Hoppas ni inte kissade på er. Måste erkänna att ett par droppar pressades i det närmaste ur mig när jag såg det där för första gången. Och andra. Och tredje. Samtidigt tycker jag det är så himla roligt att jag inte kan hålla mig för skratt.
Dålig humor, jag vet. Men jag skrattar och det räcker.
Fast det var verkligen inte meningen att någon skulle må dåligt, ifall nu någon gjorde det på riktigt.

Idag är det tandsprickning som heter duga. Måste vara det. Om inte Milos vita små tittar ut snart vet jag inte vad.
Han har haft väldigt ont i kväll. Lilla underläppen har knappt lämnat munnen, det är ett sultande utan dess like, allt ska in där, förutom underläppen då och som det rinner sen. Stackars plutt.
Hoppas verkligen det har hänt nåt tills imorgon.

Har tröttnat på min bloggs layout. Eller snarare bristen på den.
Vill ha nåt nytt, nåt personligt och snyggt.
Hur gör man? Hittade några varianter som jag tänkte testa, men egentligen vill jag ha något som bara är för mig, hos mig.
Hmm, får forska vidare.

Tills dess god kväll.

lördag 15 augusti 2009

ett spännande spel så här på kvällskvisten









ps. Inget för dig med dåligt hjärta.

...och så en film

Milo har roligt åt mammabus på stranden.

när jag ändå är på gång: Fler bilds från förra helgen










Vi hade i alla fall tur med vädret :-)
Det var faktiskt finfina dagar på många sätt och med bil tog vi oss runt och fram.
Liten Milo var glad och go som vanligt. Han verkade gilla bad och strand vår son. Tänk sen nästa sommar...




gott


Egentligen.
Jag borde bli sponsrad av Fiskmagasinet för all den reklam jag gjort för dom.
Men men.
I första hand gör jag ju det här för er.
Var så goda, ett tips således.
Förra helgen förtjänade vi efter alla badturer en plocktallrik ala medelhavet för 150 kr (räckte som förrätt för två) och en Gino till efterätt 95 kr. Däremellan mumsade jag i grillade gambas (bautaräkor) med fenomenalt krämig saffransrisotto och grillad paprika (175 kr)!
Oj oj oj säger jag bara. Fiskmagasinet kan verkligen! Men det är lite väl dyrt. Tyvärr. Många rätter ligger nära 300 kronor, fast denna min favoritvarmrätt alltså, för 175, väldigt överkomligt.
På medelhavstallriken kunde man hitta salami, parmaskinka, färska fikon, oliver och små ugnsbakade körsbärstomater och sist men verkligen inte minst, saftiga bitar fransk getost med ringlad honung på, dvs allt det goda jag någonsin skulle kunna önska mig på en och samma tallrik.
Efterrätten Gino sen, en ny favorit sedan min tungkittlare Lakritsbrulé gått i graven, var så fantastiskt god att vi båda häpnade. Den bestod av ugnsbakade chokladgratinerade varma frukter (bär, kiwi och banan) toppad av en klick äkta vaniljglass och sedan rostad cocos strödd på hela härligheten. Så himlans gott! Himmel. Just himmel tänkte man på när första tuggan nådde munnen.
Mmmm.

fredag 14 augusti 2009

me and my jeans


Så här cool är jag med jeans.
Snygga ändå, eller hur.
Köp begagnat. Har aldrig haft på mig så sköna byxor som dessa, som redan är ingådda (är det ett ord?).

städhjälp

Idag ska jag ta på mig ett par tighta low-cut med snyggt brett skärp till.

Verkar bli bättre väder. Hoppas så. Roligare nu när man har besök att gå ut och runt lite, inte bara sitta och häcka i lägenheten även om den är nystädad. För det är den. Renare än någonsin.
Igår var städfirman här och skrubbade bort skiten. Och det känns underbart! Lite skämsigt var det till en början när vi bestämde oss för att ta steget, men sen, jag menar vadå, lika mycket som man anlitar en målare för att komma och måla något i sitt hem tycker jag man kan be ett proffs komma och städa. För städa behövdes.
Har inte städat ordentligt på ett år (inte bara för att jag är lat). Marcus har visserligen otaliga gånger valsat med damsugaren och torkat damm här och var, men oh my alltså vad smutsigt vi har haft det! Lägenheten var skitig när vi flyttade in för tre år sen och på den vägen är det. 115 kvm golv, 3,5 m till tak, en halvmeter höga snirklade golvlister och underbar takstukkatur är ganska svårputsat. Fast skit i ursäkterna. Milo gungar i startgroparna för att börja krypa framåt så vi var tvugna att göra något. Greppa trasan fanns ingen ork till så vi ringde städfirman. Och de kom. Såg och städade.
Fantastiskt.
Vi är gladare. Katterna gladast och hushållet rent vilket ger motivation till att hålla det så.

Nu ska jag åla mig in i de tighta fina.

torsdag 13 augusti 2009

jeans och sömn

Min första (nåja) tanken på morgonen numera är; Hmm, vilka jeans ska jag välja idag då? En rätt behaglig tanke att börja dagen med måste jag säga.
Och sen när jag dragit på mig (underbart med jeansvädret vi nu får/tvingas ta del av) det valda paret, klappar jag mig på min kompis rumpestumpen och känner; Ok nu kör vi.
Och sen kör vi.
Dagarna går. Väldigt fort och det är roligt för det mesta (ibland jobbigt, riktigt mycket så, men det är ett annat inlägg).
Allt är i alla fall roligt med Milo! Han är en sån underbar liten minimänniska, glad, nöjd och nyfiken. Älskar att vara på turer med honom.
Idag var vi på en.
Jag, Milo och Marcus med svärfar Adriano och lillfarbror Andreas. Vi åkte till kolmården och det var kul även om vi vände efter safariparken. Man kan väl utan överdrift säga att vi i alla fall inte hade tur med vädret där vi satt i bilen på parkeringen medan regndroppar stora som tefat hotfullt plaskade utanför, för även om jeans är najs att ha på sig är det inte kul att vandra i spöregn och titta på iller.
Nåväl, kolmården ska ingenstans och en annan gång skiner solen.


Jag pratade med läkare igår om min sömnlöshet(s). Fick propavan utskrivet (kan tas av ammande) och jo ja visst och allt det där, jag somnade relativt snabbt efter dansen och om efter varje vaken stund (5 st mellan 12 och sju), men just under de var jag så sjukt trött att jag inte visste vad. För att inte tala om hur jag mådde i morse. Död. Jag mådde verkligen död. Aldrig varit så trött i mitt liv. Trött är jag utan piller så det räcker och blir över och om de gör mig ännu mer så, kan jag lika gärna vara utan. Ok om jag kunde stänga in mig i ett mörkt rum garanterat helt ensam och utan avbrott, då skulle jag välkomna proppisarna och deras verkan, men just nu är inte det ett alternativ -så piller bye bye.
I förrgår natt sov Milo till halv sju på morgonen utan att vakna och det vi gjort då vara att jag sov på soffan. Så han kan killen! Jag kan inte, utan låg med tankarna snurrande i många långa timmar, men bara han börjar så ska nog jag snart ta efter.
När soffan blir ledig ska jag lägga mig där igen och testa.

Nu säng. Japp redan. Får se vad det gör.

God natt.



onsdag 12 augusti 2009

dans forts...

Gårdagens favoritdans. Båda är säkra till nästa vecka. Heja!

Angående förra veckans (Kupono och Kayla). Någon skrev att det var hemskt för det såg ut som värsta s&m grejen. Bra beskrivning faktiskt på missbruk, det dansen handlade om. Den beroende dansar med beroendet, klockrent s/m förhållande. Men vad starkt, gripande och samtidigt så vackert att se.

Nu fortsätter veckans spänning.

tisdag 11 augusti 2009

dans

Favorit från förra veckan.
Ryser än när jag tänker på det.

skinny jeans

Japp. Kommer i dom. I alla sex paren!
Har pösat omkring länge nog i mina sladdriga men ack så sköna fladderbrallor tills idag, då jag fick sex par (sju egentligen, men det sista kom jag inte i) jeans av bästaste grannen A-K av vilka alltså alla (förutom det där sjunde paret) satt fullsätndigt perfekt över min rumpestump. Ja, faktiskt. Den där massan därbak jag inte alls kommit överrens med på ett tag är nu min bästa kompis och går därför under den benämningen. Rumpestump. Min.
Najs, najs, fågelbajs.
Väldigt glad är jag. Har aldrig kännt mig såhär nöjd med jeans förut, på mig. Är en ny människa. Ska ta och fota alla paren imorgon så får ni se mina skinny jeans.
Nu dans. I jeansen. Så är det. Vill inte ta av.
Vilken kväll jag har. Heja!

Pussar.

måndag 10 augusti 2009

angående slappa tappar och annat elände

Har fått mail och kommentarer från tjejer som är oroliga för sin tapp efter div cellförändrings-ingrepp, vilket ni inte nödvändigtvis behöver vara, men jag skulle ändå råda er ta upp oron med er läkare, och framförallt under graviditet hålla ett litet öga på livmoderhalsens längd för att utesluta att den förändras, eller om den gör det hinna göra något åt det.
Läkare är ibland och alldeles för ofta slarviga att bemöta oro. Som jag tidigare skrev var jag just det efter att en bit för andra gången tagits bort, vilket viftades just dit -bort. Inte förrän flera år senare när jag blivit gravid berättar min nya läkare om de möjliga följderna av ingreppen.

Efter en konisering (kirurgiskt skära bort en konliknande bit från livmoderhalsen efter grava cellförändringar -ett relativt enkelt, förhoppningsvis, ingrepp) förblir tappen oftast i bra och normalt skick även om den är något kortare, men kan ibland som i mitt fall bli slapp vilket kan i värsta fall påverka framtida graviditeter -livmodern har svårt att hålla inne bebis. Slapphet kan bara konstateras med facit i hand och tyvärr väntar alldeles för många läkare på flera innan åtgärder som cerklage t ex sätts in.
Slapp tapp påverkar inte chanser att bli gravid
En konisering kan också lämna tappen kraftigt ärrad och det i sin tur kan ibland påverka förlossningen efter en normal graviditet så att halsen inte vill/kan öppna sig så att k-snitt blir enda utvägen, bokstavligt talat.
Rejält ärrad tapp kan också försvåra själva att-bli-gravid:andet, spermierna har svårt att komma in helt enkelt.

Mitt råd är återigen att alltid prata med läkare om er oro. Lyssnar inte denne, prata igen, kanske med en ny. Kräv information! Säg att du har läst på nätet si och så. Hän svarar säkert att "Du ska inte läsa så mycket där, hö hö hö" men då säger du snabbt, bestämt och med en aning högre volym -"Nej men säg nåt du då!"

Hoppas ni haft en god dag och får en natt i samma anda!


ps. Gabriella på söder: Tänker på dig! Hur går det? Kan man nå dig på något sätt? Vill gärna höra och se hur det går och vad det är för en mini som tittar ut.
Kram!

tack!

Förresten.
Tack för alla omtänksamma ord de senaste dagarna. Om ni visste vad dessa värmt.
Har sagt det förr, och säger igen -jag har de bästa bloggläsarna någonsin någonstans!
Nu ska jag köra snabbt (men säkert) med bilen en sista gång och rensa bort skit som samlats i och på mig.
Kör med olja nu. Försök lägg skit på mig igen och det rinner av.
Puss på er!

söndag 9 augusti 2009

sommarsöndag

Känns bättre idag.
Det gör det.
Varit en rätt bra helg, trots allt. Massor värme, lite bad och glad Milo.
Han älskar sommaren vår son. Helst ute i det fria. Titta på träden är trevligt och att plaska med fötterna i strandljumma vattnet ännu roligare. Jag kan inte låta bli att drömma mig till nästa sommar och se älsklingen framför mig plaskandes rejält och på riktigt i vattnet. Längtar dit men vill samtidigt att tiden nu ska gå långsamt så jag verkligen hinner njuta av honom och allt han för med sig.
Imorgon ska bilen lämnas tillbaka. Blir inga mer bad. Men gå och fika var det ett tag sen, så det ska vi nog göra några gånger om. En gång är ingen gång...
Solen ska upp och skina efter nattvilan, lovade vädergubben.
Bra så.

Nu sova.

lördag 8 augusti 2009

aj aj

Jag utfärdar direkt en varning!
I detta inlägg kan gnäll förekomma, så de som är ofantligt trötta på det (syftar enbart på de som uttalat är det, ni med råd och tips om diverse tolkar jag inte som trötta utan bara måna om) kan ta en kaffepaus eller läsa om Familjen Bra i en blogg nära dig.

Dåså.
Jag mår inte bra idag. Ledsen i ögat som det kan heta.
Väldigt ledsen.
Älskade Milo sover och jag kan i lugn och ro fortsätta vara det ett tag till, vill inte sen inför honom. I hans lilla värld just nu är mamma alltid glad och leende och ska så också förbli. Han behöver inte se mammas öga ledset.
Känner mig dålig. Nästan sjuk. Innerligt usel. Det är inga bra känslor och tar emot att kännas. Men så är det.
Tänker inte gå in på detaljer om vad som hänt eller inte, bara ösa ur lite för att sen resa mig lite piggare och ta itu med vad som itu behöver tas.
Har haft en klump i magen som under natten (det finns alltid en anledning för kroppen att vägra sömn) och morgonen växt och nu pyser ut ur alla hål.
Jag läcker.
Fast gråt är skönt, det är det. Även om anledningen till det ofta gör ont, vilket är också varför den kommer. Gråten tvättar bort det onda och efteråt smärtar det inte lika mycket.
Om man har tur.
Har inte gråtigt såhär på länge. De flesta pölarna jag lämnat efter mig på sista tiden har känts rätt hormonrelaterade och som sådana inte riktigt riktiga, även om de förvisso just då upplevts som väldigt mycket på riktigt.
Men nu är det annat.


Så gråter jag plötsligt inte längre.
Super.
Se vad lite gnäll kan åstadkomma.

fredag 7 augusti 2009

vamos a la playa

Bil hyrd. Nu väntar stranden.
Jihuuu!

Bilder sen.

torsdag 6 augusti 2009

fantastisk sommardag

Idag har vi varit på museum med Milo. Utställningen Plastic Fantastic visas på stadsmuseet och var jättespännande att titta på för en liten sexmånaders. Färggranna plastbyttor i mängder, kan det bli bättre? Sen var vi och promenerade och fikade och promenerade och fikade lite till. Killen har sovit och ätit mycket bra idag och varit på sitt soligaste humör. Ibland fick jag kisa upp för att kolla vad det var som egentligen sken, och visst var det solen.
Men också den lille.
Väl hemma nu mot kvällskvisten, busade och skojade vi järnet och efter kvällsmaten låg han och lekte själv med nallekanin i sängen ett tag tills det var dags för en slurk av mammas mjölk och sen sova.
Nu sover han sedan ett par timmar och jag bara vet att det kommer bli en suverän natt i natt och imorgon ska vi bada, hela familjen!
Vad härligt det är med sommar.

Sov gott.

vankas äktenskap

Min lillebror T (den äldre av de två små, fast mycket större än jag) och hans flickvän Cissie ska gifta sig nästa år! Hurraa! Det är bara så fantastiskt, jag är überlycklig (i dessa Brüno-tider) för deras skull!
Det var ett tag sen måste jag säga.
Mer bröllop åt folket!
Hylla kärleken!
Länge leve den!
Hip hip och allt vad jag kan komma på.
Min lillebror. Oj oj oj.
Jag blev tillfrågad att vara toastmadam och tackade naturligtvis ja. En ära! En stor sådan och en uppgift jag tar på största allvar.

Nu måste jag googla toastmasteri och börja tänka b*r*ö*l*l*o*p.
Iiiiih (ljudeffekt) vad underbart det är!

På bilden: De lyckliga paret och våran guldklimp. Inte ett foto där han inte är med :-).

testing


Förstod inte hur jag skulle lossa på banden så det får nog vara så här ett tag och det ska nog gå. Milo verkar i alla fall tycka om att sitta på eller i sin nya tron. Och visst är den fin!
Får vänta lite till innan vi byter. Just nu har det ju gått rätt bra i liggdelen med.

sommar och sol

Idag skiner solen. Sommaren verkar inte vilja ge upp, envist hänger den kvar ett tag till, värmer och sprider glädje. Härligt!
Vi ska ut snart, Milo och jag. Marcus är på jobb, så det blir mamma-son stund i fina vädret. Kanske en glass nånstans, en kaffe eller bara frisk luft. Får se. Fantastiskt med valmöjligheter.
Vi flyttade spjälisen igårkväll, så nu sover älsklingen bredvis mig istället för i vår fotände. Och jag ska inte ropa hej än, men nog han sov lite bättre inatt.

Ska ta och kolla upp hur man lossar på axelbanden i sittvagnen, hur nu Milo ska kunna sitta utan dom och inte slå ansiktet i bågen. Men tack för tipsen! Är dock väldigt besviken på konstruktionen nu när jag förstått att det är så här det ska vara. Emmaljunga sucks, vad gäller detta i alla fall.

Hej för nu.

onsdag 5 augusti 2009

lillemannen Milo fyller halvt

Idag firade vi Milos halvårsdag med lite svängom i gungan. Och som han gillade det, min älskling! Blir helt klart fler turer till parken och gungan där.
Hip hip hurra mammas underbare gosse! Du är värd alla hip i världen älskade barn.
Puss din mamma.

Har ett bekymmer.
Hade tänkt byta till sittdelen (i vagnen) nu när killen är sex månader och snart kan sitta själv, men när vi testade den häromdagen upptäckte jag att själva säkerhetsbältet, eller axelremmarna i det, börjar väldigt högt upp i ryggstödet (ovanför Milos huvud) och är inte justerbara.
Är detta ett konstruktionsfel eller ska det vara så och vad/hur gör man då?
Vi har en Emmaljunga Nitro men jag tror det är i pricip samma delar till flera av deras vagnar.

Sen en sak till nu när jag åter outar bekymmer.
Du/ni som tycker jag gnäller för mycket -vänj er eller gå vidare.
Min blogg. mitt gnäll.
Ett sätt för mig att handskas tex med min sömnlöshet är just att skriva om det här, kanske inte det bästa, men för mig ändå ett och alla är bra!
Utom de dåliga :-)

Ha en skön natt nu ni fina, med allt vad det kan innebära.

tisdag 4 augusti 2009

danstisdag

Dansen var makalös ikväll. De dansade danserna i So You Think You Can Dance alltså. Shit pommes frites säger jag bara!
Nu sova. Eller försöka.
Igår alltså. Fan med.
Milo sov för en gångs skull utan avbrott mellan 21 och 01 nånting. Jag däremot försökte, försökte och försökte och lyckades till sist helt utmattad efter 03 hamna i ett slummer. Milo ville sen upp och välkomna dagen runt 06.
Blir galen på mig!
Som tur är hade jag Marcus hemma igen och han tog bebis imorse efter frukost så jag kunde sova ett par timmar till. Guld!
Min lilla älskling vrider sig som vanlig oroligt just nu och vaknar titt som tätt. Han har 26 veckors kris, vilket känns bra. Kris betyder att det snart är över och att sovnätter vankas.
Och då SKA även jag sova!

God natt go' vänner.
Sov gott.

våran Totti

Milo Santino Totti i AS Romas sparkdräkt.

...och så med bollen. En favorit.

måndag 3 augusti 2009

historien om en slapp tapp

Det var en gång en tapp. En lång och fin. Och den var min.

År 2000 upptäcktes och opererades ett gäng grava cellförändringar bort från den långa och fina och på de rätt täta efterföljande kontrollerna såg det sen bra ut, tills det inte längre gjorde det.
2002 hittades ännu grövre grejer, jag blev anmäld till cancerregistret (ett register som känns sådär hippt att vara med i) och fick åter lägga mig för att få lite till av den redan förkortade tappen bortklippt.
Jag minns att jag upprepade gånger frågade läkaren om det skulle förvåra något den dagen jag blev gravid (om jag nu skulle bli det) men nej det skulle det inte. Och oftast gör det inte det heller. Men ibland så gör det...

Efter -02 höll sig paketet i oförändrat skick och inte förrän vackraste Dante låg i magen blev min tapp ifrågasatt.
Den var kort.
Eller kortare.
Dock inte jättekort så det skulle säkert gå bra och det gjorde det också, tills det inte längre gjorde det.
Fast av andra anledningar.

Några månader senare med älskade Liten i magen hade tappen krympt ytterligare, men bara lite. Ändå skulle vi för säkerhets skull ha koll på den så inget mer hände, hade ju redan en gång gråtit vid en alldeles för liten kista och det räckte tyckte vi och läkaren, så jag åkte på koll efter koll och tappen höll, tills den plötsligt var borta och pyttekista nummer 2 fick beställas.
Nu fick jag min dom.
Livmoderhalsförsvagning. Tappn slapp. Jag -en slapptapp.
Antagligen skulle inte min stackars förslappade tapp orka hålla emot någon större tyngd, dvs bebis utan någon typ av förstärkning, så operation cerklage nästa.
Januari 2007 fick mitt band, min förstärkning och nu skulle jag bara bli gravid igen.
Blev inte.
Blödde istället. Hela tiden.
Cellprov sommaren 2007 visar åter på grava förändringar. Läkaren ringer mig med besked i Italien. Jag tänker -cancer. Död. Återförening.
Eller?
Finns det något att ta av? Jo, lite. Pyttelite, sen är bandet i vägen.
Väl hemma ska det tas vävnadsprov ur själva livmodern och dess hals för att utesluta spridning (hoppas vi) men jag flippar ur och får ny tid och narkos till dagen efter. Tappen kollas noga och en vecka senare ringer en något förvånad läkaren upp mig och hör och häpna, svar negativt! Förändringarna väck, jag frisk, tappen, det mesta av den, kvar. Hurra. Kan bli med bebis ändå.
Blir inte.
Blöder.
Cellprov hösten 2007 visar förändringar. Vad är det för fel på min tapp? Känns som måndag hela veckan fast utan det skojiga.
Nytt prov tas igen och åter negativt. Tappen spelar mig ett spratt? Ännu ett prov skrapas fram och visar att jag i alla fall inte har hp virus som tydligen kan orsaka förändringar och cancer. Kanon. Alltid något.
Sen dess har tapp varit min vän, mina celler snälla och normala. Jag kollas en gång om året. Senast på efterkollen 6 veckor post partum togs ett prov med svar negativt, det vill säga positivt -inga förändringar!

Vad är det då jag vill ha sagt med denna min långa berättelse?
Jo.
Du kvinna, tjej eller tant -gå och ta ett cellprov!
Svenska kvinnor mellan 23 och 60 år kallas automatiskt till provtagning. Många går dit, andra inte. Tillhör du grupp två, boka tid snarast och få det gjort! Cellprov är ett enkelt sätt att upptäcka avvikelser med cellerna i ett tidigt stadium och på så vis i förlängningen undvika livmoderhalscancer och eller större ingrepp i densamma.
Cellprov gör inte ont men är rätt obehagligt för vissa till exempel mig själv, men ändå ligger jag alltså där och spretar med jämna och ojämna mellanrum.
Cellprov räddar liv!
Även ni som vaccinerat er mot viruset -ta cellprov! Vaccin (Gardasil) är kanon och skyddar mot en del men det finns annat som kan orsaka förändringarna så ta cellprov!

Så där ja.
Om någon mot förmodan missade det viktiga eller inte orkade läsa -ta alltså cellprov. Det var det jag ville säga.

God kväll!


Fler inlägg om celler och annat finns under etikett kropp etc.

the show must go on

En ok dag ur väder- och annan synpunkt verkar det bli idag.
Den första måndagen i augusti pågår, en måndag då många släpat sina steg och med de resten av sig själva till jobbet efter en alldeles för kort ledighet.
Själv börjar jag min ledighet åter idag. Föräldraledigheten. Den enda ledighet då man inte är ledig någonting, snarare mer upptagen än någonsin faktiskt. Samtidigt finns det just nu inget som är bättre än att vara med sitt barn och se honom utvecklas, se de små framstegen från dag till dag och vara med, uppmuntra och heja på de små färdigheterna som tar all energi och tid av den lilla underbara människan som är min son.
Han har slutat backa. Nu är det framåt som gäller även fast han ännu inte kommer dit. Men snart så, väldigt snart. Vi lyssnar på finsk musik, han sjunger med och jag dansar, en uppenbarligen väldigt rolig dans av skratten den lockar att döma. Måste säga att det är oerhört tillfredställande att vara så himla kul hela tiden och ha den gladaste och mest lättroade publiken en "stjärna" kan drömma om.
Nu måste showen fortsätta, hör honom ropa efter mer.
Ha en fin måndag.

söndag 2 augusti 2009

välkommen sömn

Som han stretade emot. Den lille kämpen. Nej, nej, nej jag vill inte liksom kved hela hans uppenbarelse när jag sjöng och klappade pyttestjärten i sängen.
Älskade sötaste och tröttaste lilla Milo min Milo bara vägrade sömnen, tills han inte orkade längre. Sömnen vinner, det gör den alltid. Till sist. Men att det ibland måste vara så svårt innan, så jobbigt.
Han är sin mammas pojk, ingen tvekan där. Jag måste börja föregå med gått exempel och välkomna tröttheten och sömnen när jag kan, när tillfälle ges. Nu har jag inte samma möjligheter att lägga mig och sova (hade jag det skulle jag köra en törnrosa) så som han min kärlek har, men när jag kan, ska jag också.
Försöka i alla fall.

Snart ska jag. Försöka.

Först äta.

grötälskande älsklingskille








Mätt.









Snart sova. Jippieee, typ.












södagsmiddag

Det går visst inte alls som jag har tänkt mig. Ytterst lite sömn inatt igen, tror det ironiskt nog blev rekord, lämnade en Jonna med övrigt att önska, men vi har det till trots haft en väldigt bra dag idag med promenad i vackra vädret och god utomhusfika!
Fick ett tips om hotellnatt med tystnad och visst, ska se vad jag kan göra åt det när Marcus väl är tillbaka för jag behöver några timmar ostört en natt. Ska överhuvudtaget ta tag i min sömnlöshet på allvar nu, för detta går inte längre. Märkte det med största tydlighet när jag i natt såg och pratade med folk som inte var här. Creepy.
Jag hoppas också väldigt mycket att den här trenden med vaken kille varje timme dygnet igenom snart är ur mode för det är minst sagt ingen hit.

Snart ska vi äta gröt. Eller Milo ska. Oftast blir det bara flaska till natten men sen en tid kör vi lite mild havregröt också som han gillar. Han är just nu övertrött min prins eftersom eftermiddagstuppluren inte ville infinna sig. Övertrött innebär bland annat lättroad liten kille som har nära till fnitter, bara mamma orkar busa och apa sig tillräckligt och den killen är kul.

Nu, gröt.

lördag 1 augusti 2009

sova sött

Vilken dag vi har haft, Milo och jag med Jess. Varit ute sen klockan ett, gått en lång promenad och därefter suttit och fikat hela tre gånger på lika många ställen! Härligt.
Milo sover nu. Han var rejält trött och grinig ett tag innan men så rätt vad det var somnade han i mitt knä.
Jag tänkte faktiskt chocka alla, mig själv mest och lägga mig snart jag också. Måste bara varva ner först. Det tar på krafterna att vara själv med älsklingen hur roligt det än är, framförallt då sömn alldeles för länge varit en bristvara.
Men ikväll alltså... Hoppas och tror att inatt minsann, då ska det sovas!
Dags nu.

Gos med pappa.