one down, three to go

Firar ikväll det faktum att jag efter en massa om och ännu mer perkele lyckades också spara och skicka in italienska-tentan som jag skrev idag.
Det var svettigt och nära att tårarna började trilla när en av kontrollanterna bekräftade att det hade förvånande nog skitigt sig rejält för mig. Och det pga av det tekniska. Jag hade lyckats öppna och skriva i en nätvariant av provet som inte kunde sparas och det är trist att upptäcka det när provet väl är gjort. Det gick inte att kopiera heller, så det enda som vi lyckligvis kom på i tid var att fota skärmens alla sju sidor eller vad det var och maila in till lärarna.
Hursom helst. Vi firar nu. Tror nog att jag klarar ett G och i den tron smakar mozzarellasallad mycket gott med lite italiensk parmiggiano och pecorino romano.
Mums.

Nu blir det film.

njutomhus

De ringde igår från Mimmis förskola och berättade att hon var mycket varm, så pappa fick hämta hem henne i förtid och idag har vi haft en heldag hemmavid.
Jag väljer att skratta åt sjukdomseländet och lägger italienskaböckerna åt sidan. Kommer be om hjälp från högre ort när jag sitter där på lördag framför webkameran och ska testas, men det får vara så.
Imorgon är hursom en annan dag och jag ser framför mig en då barnen leker med kompisarna på förskolan medan mamma pluggar (i solen?) som en liten tok, för Milos ögon ser mycket bättre ut nu och Mimmi hade antagligen bara en febersläng pga av vaccineringen förra veckan, precis så som sköterskan sa att hon kunde få.
Vi bestämmer så.

Idag kan man faktiskt inte annat än vara glad och skratta. Helt underbart väder! Det är vår nu. På riktigt. Vi var ut en sväng i solskenet och Milo upptäckte blommor utanför huset och åt sedan en macka på trappan medan Mimmi skrattade i vagnen.

Bästa möjliga dagen hittills!

lördagsfix

Dags igen. Mammaskrot behöver lagning.
Det är dock rätt mycket på låtsas, ingen (ta i trä) epidemi av Milos kräkis ännu och även han mår mycket bra nu.
Jag ska skriva samman grupparbetet idag, har fått de övrigas avsnitt och så lämna in en annan uppgift med efter lite finjusteringar. Sen är jag klar för denna veckan!
Bra jobbat Jonna!

tvättmaskin och tö och en inblick i vardagsrummet

Nu har vi en tvättmaskin i hemmet så vi kan börja tvätta av de där skitiga kläderna som ligger i påsen från Ikea. Men vad trångt det direkt blev på toan.

Idag regnar det högt.
Inte diekt så som man tänker sig en januari i Sverige, men men, det hinner frosta till än. Burr.
Jag dagdrömmer om varma resor och jobbar med en hand medan den andra hjälper till att hälla i mig egenbryggt kaffe ut take away mugg. Lite roligare så.

Crazy monkey pruttar och har sig

Man blir onekligen på bra humör, det blir man, av farbror peppes julklapp till Milo. Fast det är de två första varven som är roliga. Efter tjugo gånger på raken av galet apskratt har man lust att göra på samma sätt själv.
När batterierna tar slut köps inga nya. Det är humor det med.

God fortsättning!

laga mamma

Mamma har ont idag.
Och då är det ju helt suveränt bra att killen som vägrade förskolan i morse kan laga bort det onda. Med såg och skruvmejsel fixar man det mesta, även trasig ajajajmorsa.
Får se om vi kanske lyckas ta oss ut och iväg med pendel mot mormor senare. Hade ju varit trevligt.
Golvsnubbarna är på nya stället så det är på gång iaf. Skönt att de kunde komma igång så snabbt.
Sakta men säkert närmar vi oss den liksom riktiga flytten.
Jihaa.

och så en till, sista

Foto: Sven Lindwall

Här går jag ju riktigt stiligt om jag får säga det själv :-)

bredbent mama coming!



Foto: Camilla Svensk, mama.nu



Foto: Camilla Svensk, mama.nu

Ha ha. Härligt. Står sjukt bredbent på alla bilder jag sett på mig själv från igår, i alla fall om man jämför. Jäklars.
Alla år som jag tittat på Tyra och top model, att jag inte lärt mig något. Man ska ju gå som på lina. Ja ja. Nästa år. I år fick jag fokusera på att stå upprätt hela vägen.
Milo och Mimmi var åtminstone bara för underbara. Finaste älsklingarna!!! Åh vad mama är stolt!

God natt nu!

det var kul så länge det varade

Säljer en älskling. No more going up going down. Snyftalainen.
Måste satsa på förvaring så säng måste bort. Och så behöver vi pengar till ny...
Någon som vill ha?

Toppensäng alltså...

Minns ni? -Handy-me

Den är fin alltså. Och så skön. Min rygg älskade de knottriga lite lagom "hårda" madrasserna. Måste se till att köpa en stor likadan sen med.
Check.

lurade de j******a

Hade lyckats sätta in en bild på fejjan så håll till godo. Lite förvånat men ändå - finnjonnan med lugg! Igen.
Kanske inte alls dataintrång som strular till det för mig, kanske bara jag som är trång. I huvudet. Får kolla upp det där.
Nu natti natti.

två minuter innan

Hon är en solstråle Mimmi. Så glad. Jätteglad! Och gå kan hon. Med besked.

Fast när hon inte får det, till exempel när vi går ut alla tre och ska ta oss någonstans och dumma mamma (jag) får en idiotisk idé om att barnen ska sitta i vagnen då trafiken är vansinnig och samma dumma mamma inte orkar bära för att ännu dummare rygg är ett helvete, ja då blir hon "rabies".
Ihållande gallskrik, sånt riktigt jobbigt rosselmorrande från halsen om ni vet, spottas ut från den söta lilla munnen så döva och halte farbrorn någonstans i Vasastan blir rädd och hoppar upp och sätter i takkronan.
Och "rabies" slutar inte.
Skriket, morrandet, rosslandet håller på och håller på tilsl dumma mamma tappar hoppet om förändring, styr hjulen hemåt, väl där låser dörren och kapitulerar mot hemska tanken att aldrig någonsin mer gå ut igen.

Det är få saker som är så utmattande för mig som förälder som mitt barns skrik. Framförallt skrik som man inte kan trösta bort (kolik eller då "rabies"). Det är hemskt. Alla hormonerna i kroppen går på högvarv och man känner sig som världens sämsta.
Som nyss. Ja fortfarande.

Nu är det dock lugnt.
Båda sover.
När vi hade kommit hem lugnade Mimmi ner sig direkt och började gå runt som om inget hade hänt, -hellååå, hellåå ropade hon till katterna och omgivningen innan hon däckade med ett om jag inte helt såg fel -leende på läpparna. Milo var trött med, om än något besviken på att det inte blev promenad. Mimmi vauva (=bebis) sa han lite surt och somnade med fingrarna på min handled.

Dumma mamma med sina knäppa fantasier om promenader med barnen är vaken och har precis sörplat fryst (tinade upp den först) soppa och ska nu hälla i sig kaffe i ett desperat försök att trösta och peppa sig själv med en överdos koffein.
Det har funkat förr och ska funka igen.

Sen blir det ett trötspel på wordfeud. Har en random motspelare som verkar vara från det fina landet jag-kan-bara-ett-fåtal-ord-på-tre-bokstäver-som-max-ger-sex-poäng och jag känner tacksamt att en vinst är vad jag behöver just nu.

efter olyckan

Vi är hemma nu. Pustar ut. Det blev en lite längre tripp till Stockholm än planerat. Inte helt kul.
Eller självvalt.
Usch.
Kan knappt skriva om det.
Jag försöker.
I söndags när vi var på Gröna Lund fick Mimmi tag i en termos som var under vagnen. En termos med hett vatten. En termos jag tydligen inte hade skruvat åt locket på och jag vet, hur mycket av en idiot kan man vara som inte skruvar åt ett sånt lock?
Mycket idiot.
Väldigt stressad och trött mamma, fast ack så mycket idiot. Dumma, dumma mamma. Skäms.
Fan bara.
Stackars älskade lilla tjej. Vår ettåring hällde den kokheta vätskan på bröst och mage som gick sönder. Stora blåsor och flagnat skinn. Gallskrik. Värsta sorten. Ilfart till sjukhuset. Blåljus och gallskrik. Gallskrik. Så ont.
Mardröm.
Massa tårar.
Men.
Lättnad mitt i eländet.
Bara 2:a gradens som antagligen, förhoppningsvis läker om ett par veckor.
Återbesök på sjukhus igår. Smärta, skrik och nytt bandage över såriga överkroppen, smärtstillande, ingen dusch, ej bad på två veckor, fast lite skratt ändå. Sen, efteråt.
Älskade lilla Mimmi så tapper. Hon skrattar älsklingen och försöker med tafatta nävar klia den hårt lindade magen, då kommer också gråten. Det gör ont. Är frustrerande. Men det går. Och det ska bli bra.

Efter besök två på sjukhuset. Trött och sova mot mammas bröst.

Nu sova.

vilken klänning?

Min egentliga favorit, men är den tjusig nog?

Denna vita gillar jag. Men mina bara ben, två till komplex. Funkar i strumpbyxor?

Samma som vita, fast svart. Något kortare tror jag nu när jag ser den på bild. För kort?

Jag är inte alls så bra på detta med att uppvisa outfits så ta det som det är.
Frågan är alltså, nu när utseende och ungdom redan är på tapeten, vilken klänning ska jag ha på mig till en fest jag ska på tillsammans med käre ma...blivande make. Hi hi.
Jag vill såklart vara snygg och har redan lite hår-ideér till vilken det nu må bli (tuperat 60-tal till de korta och halvt bohemiskt utsläppt till den långa).
Det är en lite tjusig fest om jag ska gissa, inte riktigt min grej egentligen, men att göra andras grejer får en att växa så jag kör på den linjen och går på fest, även om den är en grej allt annat än min.
Fast i vilken klänning?
Säg gärna vilken ni tycker jag ska välja så är ni snälla :).

risottolovestory

Jag blev helt till mig ska erkännas.
Grön risotto med västerbottenost och körsbärstomater.

Förgrejs : Koka upp 1 liter grönsaksbuljong och halvera körsbärstomater, riv även önskar mängd ost om du inte har köpt på påse.

1. Hacka en gul lök som du tillsammans med riset värmer upp under omrörning i lite olja i traktörpanna så riskornen blir lite glansiga genomskinliga. Häll i en dl vitt vin i riset suga i sig (kan hoppas ver om man inte vill ha vin).
2. Häll sedan succesivt ca 1, 5 dl buljong i taget i riset så det kokas upp. Rör om hela tiden. Kör på detta sätt sakta men säkert slut på vätskan, spara bara en liten skvätt att blanda i på slutet.
3. Under tiden mixa en kruka basilika, två nävar babyspenatblad och en vitlöksklyfta. Det hinner du mellan omrörningarna även om du får gå tillbaka ibland till sleven. Häll i lite olja och salta lätt.
Den gröna smeten ska sedan kokas in i riset som buljongen fast i ett långsamt svep istället för många.
4. Nu har du i riven västerbottenost eller parmesan efter tycke och smak. Rör om.
5. Klicka i lite creme fraiche eller smör om du vill ha extra crema och så de halverade körsbärstomater sm inte ska kokas bara bli varma!
6. Häll i sista buljongen och servera med ett basilikablad, riven parmesan och lite svart peppar.

Herregud så gott det blev!
Puss.

bröllopsfrisyrer på morgonkvisten

60-talsinspirerat, lite som i tidningen Mama där med den gröna.

Samma från annat håll. En favorit.

Lite ruftufsigare variant.
Mot det grekiska, tänk A-linjeformat.

Med massa böljande tyg nedanför bysten och ner.

Älskar blommor, kanske något stort i färg i lite rufsfixat hår.

Med enklare klänning till?

En enkel variant, inget uppsatt mer än en bit på sidan,
smyckad med pärlor eller en fläta?

Lite funderingar jag går runt och bär på och försöker få ordning kring.
Såklart ska ju helst ett proffs göra jobbet och så får ni ha överseende med att det är en osminkad morgontrött modell som catwalkar. Ni får tänka dit massa smink och vacker klänning för att få rätt bild.
Jag är helt klart inne på 60-tal, lite 20-tal och så kryddat med grekisk typ gudinnestil.
Ja ni fattar?
Bra.
För jag gör det inte :-)

Bara så långt till september...

fotvård

  

I dagarna två har jag nu badat mina arma fötter. Badat och sedan filat järnet för att därefter smörja in i vaselin (salsyvase, som jag fick tips om) och sedan packa ner i plastpåse och avslutningsvis i strumpa.

Jag trodde det inte för två dagar sen, men det ska nog bli fötter av mina med!

Idag fick jag hjälp av Milo som tyckte mycket om leken "laga mammas fot". Han smorde in med badtvål och filade och klappade medan jag pillade på telefonen och bejakade honom och leken allt jag orkade.

Testa detta hemma. Roligare lek (för mamma) är svår att hitta.

Nu är det Champions league och någon skulle säkert tycka -jaaa, vad kuuuul!

Inte jag.

Sitter istället och halvstör mig på grannens aphöga dunkelidunkfestande (gissar på fest när musik spelas så högt) samtidigt som jag funderar på att gå ner och sätta mig där ett tag.

stolt mammai

Jag är fortfarande väldigt stolt över hur fin artikeln i tidningen Mama blev!

För det är en fin berättelse, min fast också vår, den om barnen som inte blev men framförallt de som sen efter en del kamp kom och stannade. Kärlek! Sorgligt är det såklart och bitvis ganska så tungt om jag får säga det själv, men ändå fint, hoppfullt och kanske tröstande.

Och så bilderna. Fotona där jag ser ut just så som jag vill se ut!

Ceen Wahren -fotografen, vilken pärla! Inte för att jag suttit framför många proffs men hon måste vara nåt väldigt mycket utöver, för stela rätt kroppsnojiga jag blev plötsligt modell och hur bekväm i mig själv och de tighta kläderna som helst (hade ju bara gått i mys tills då). Tänk om man hade råd att ta med henne till Venedig för att fota bröllopsbilderna (när det nu blir, hoppas på hösten fortfarande) och då får gärna sminkös-Linda hänga med för hennes sminkning, ja mina ögon har inte sett så vackra ut någonsin.

Milo såg tidningens översta del sticka ut igår på hyllan i affären, pekade och sa -Mammai, mammai.

Jag blev mycket glad att han kände igen mig bland alla andra där i smeten, för då måste jag ju nånstans se ut så. 

Puss och god natt.

surt som apelsin

Vi ska snart fortsätta se filmen vi igår påbörjade innan Milo vaknade och inte ville somna om. Monsters heter den och jag måste säga att den lovar gott!
Marcus ska bara reda ut lite bekymmer i telefonen först (hoppas jag) och sen så. Uj uj uj.
Milo somnade tidigt ikväll och Mimmi somnade nyss. Och då jag inget annat att göra har under min väntan på Monstersfortsättningen bjuder jag på lite apelsinklipp med Mimmi.
Var så goda.

livet på landet

Jag passar i grönt. det har jag alltid gjort.

Utsikt.

Gäststuga med egen terass,

Obligatorisk tomatplanta.

Kaffe smakar gott på altanen.

Mimmi myser i vagnen.

Var och hälsade på Jess och Tess nyinförskaffade land idag med Mimmi, och vilket land sen då. Så himla fint! Sjöutsikt och alla bekvämligheter man kan tänka sig inom grepphåll, precis så som ett land för mig ska vara. Nu är det ju inte för mig, men jag tror minsann att även fröken Jess hade gått en lång omväg hade det bara funnits utedass och brunn :-D
Det är härligt med stugor. Skulle faktiskt kunna tänka mig en någonstans. Ett tag. Någon vecka kanske. För Sverige är fantastiskt vackert om sommrarna, vill det sig väl och åtminstone ett par veckor om året brukar det ju faktiskt göra det.
Kanske får börja kolla fritisdhus med på Hemnet, nu när jag ändå är i husletartagen.
Kolla men inte köpa.

mammas och Milos goskalas

Från Pantheonhotellet.
En evighet sen känns det och idag var det dags för förskola igen. Tror jag hade svårare att lämna killen där än han hade att stanna kvar efter att vi suttit med en timme jag och Mimmi.
Imorgon är det dags igen och jag tycker nog han var liksom mer tillfreds och lugnare idag på eftermiddagen för hur mycket jag än leker packåsna och går omkring och kånkar på honom så är det nog kul att träffa lite andra och göra lite annat med för att sen, väl hemma igen, åter bli runtkånkad av mamma.
Älskade kille.
Nu ska jag lägga mig bredvid och sniffa lite på'n.

Natti.