Totti dribblar typ

Heja Totti! säger Milo Santino Totti när en boll rullar i TV.
Heja Milo säger jag.

Vi hade kul på planen, men det var lite svårt att förklara varför målvakten skulle stå där framför målet när man skulle försöka göra mål. Nej mamma, bort, sa Milo och sparkade. Och faktiskt. Det är ju lite onödigt egentligen.

njutomhus

De ringde igår från Mimmis förskola och berättade att hon var mycket varm, så pappa fick hämta hem henne i förtid och idag har vi haft en heldag hemmavid.
Jag väljer att skratta åt sjukdomseländet och lägger italienskaböckerna åt sidan. Kommer be om hjälp från högre ort när jag sitter där på lördag framför webkameran och ska testas, men det får vara så.
Imorgon är hursom en annan dag och jag ser framför mig en då barnen leker med kompisarna på förskolan medan mamma pluggar (i solen?) som en liten tok, för Milos ögon ser mycket bättre ut nu och Mimmi hade antagligen bara en febersläng pga av vaccineringen förra veckan, precis så som sköterskan sa att hon kunde få.
Vi bestämmer så.

Idag kan man faktiskt inte annat än vara glad och skratta. Helt underbart väder! Det är vår nu. På riktigt. Vi var ut en sväng i solskenet och Milo upptäckte blommor utanför huset och åt sedan en macka på trappan medan Mimmi skrattade i vagnen.

Bästa möjliga dagen hittills!

zombielek

Jag gillar ju som bekant köttmumsande varelser och har nu planterat begreppet zombie hos barnen *mycket nöjd*. Jätterolig lek tycker dom även om det är lite läskigt. Mimmi är jättecool som både zombie och jägare av densamma, Milo springer snabbt som attan och gömmer sig i sängen som är en friszon, fast sen är han på när han själv ska jaga. Roligast är när vi alla tre attackera en inget ont anande författare på sin kammare.
Snart blir det en komisk skräckfilm härifrån på riktigt, aktörerna har jag ju redan.

:-)

lördagsfix

Dags igen. Mammaskrot behöver lagning.
Det är dock rätt mycket på låtsas, ingen (ta i trä) epidemi av Milos kräkis ännu och även han mår mycket bra nu.
Jag ska skriva samman grupparbetet idag, har fått de övrigas avsnitt och så lämna in en annan uppgift med efter lite finjusteringar. Sen är jag klar för denna veckan!
Bra jobbat Jonna!

mamma, jag kjäks

Glad för flytet jag hade igår då Milo åter började kräkas sent på kvällen och idag är båda hemma med mig.
Nu sover de och jag ska försöka räta till hjärncellerna så jag kan få in några italienska modala hjälpverb och prepositioner som jag har osedvanligt svårt för just nu.

Det är verkligen pest det här med magsjuka och jag uppmanar alla föräldrar att hålla syskon hemma när ett annat är kräkigt.
Igår kom en mamma med stora barnet till Milos förskola och hade med sig lillasyskonet, som går på Mimmis avdelningen och som tydligen hade kräkts på natten. Lillan tog hon sen hem och bra var väl det men då hade redan hon knallat runt där i hallen och ja, jag vet inte, men det hela kändes bara lite onödigt och illavarslande.
Kan vara att det är något annat, från någon annan och jag skyller inte på någon och vet att alla gör sitt bästa verkligen, men när Milo vaknade på kvällen och klagade på ont i magen för att sedan börja kaskadkräkningarna timmen senare tänkte jag bara -faaan.
Det är olika rekommendationer på olika förskolor och jag vet inte vad som gäller på vårat men smittskyddsinstitutet säger:
"Barn kan återgå till barnomsorgen när det ätit normalt och inte kräkts eller haft diarré på två dygn. Även friska barn kan vara smittbärare och därför vore det bra om man även kan hålla symptomfria syskon hemma under samma period."
Det är inte roligt för Mimmi att vara kry och vara hemma igen med sjuk brorsa (som ändå är mycket piggareoch inga direkta symptom längre har) och jag får än mindre gjort, men så får det vara. Ett elände är vad det är och vi bör hjälpas åt för att minska smittspridningen så gott vi kan.

Nu lite per, in och a Roma!
Ciao!

separationsångest, förskola och föräldraskap

Att lämna sitt barn i någon annans omvårdnad är ångestladdat. Även om man vet att det är en bra annan och att barnet har det kanon där hän är, så känns det i våra mamma och pappahjärtan.
Och det ska så göra.
Helt sunt att längta och till och med gråta över sin bebis som tar ett steg ut och ifrån oss. Som det känns, för bebis kommer ju hem igen!
Så finnHanna.
Det är helt sunt. Du normal och allting gott :-) Du är säkert lite känsligare med ett syskon i magen, men det bör dock ändå bli bättre och lättare snart och när det gör det kommer det komma någon ny grej som ger dig ångest... ler lite men din mamma är nog klok när hon säger att det är så här att vara förälder.. för just så upplever jag att det är och har hittills har varit och jag har inte gjort det så länge än.
Inga direkta tips jag kommer med. Ledsen för det, men jag hoppas som sagt att det successivt kommer kännas bättre för du/ni har med hjärta och hjärna tagit beslutet att er pojke ska gå på förskolan och då är det helt säkert det bästa för er pojke som garanterat har suveränt fina dagar där!

Mimmi hade en väldigt bra liksom riktiga första-dag idag på sin förskola!
Jag hade lite ont i magen stundvis och kände att vad ska jag med min tid nu?! Men det kändes och känns ändå bra. Mycket bra. Hon vaknade glad och var glad när vi hämtade henne och pedagogerna där sa att det hade varit en toppendag.
Jag litar på dom och framförallt våra känslor och båda är bra!
Så härligt det var att sen hämta båda älsklingarna som hade så mycket att berätta om sina dagar och de var så glada, uppspelta och samtidigt skönt trötta.
Nu har Mimmi somnat medan Milo fortmyser med pappa i soffan till lite Aku på mobilen.
Snart ska tänderna borstas och en bok läsas, sen är det sova även för "stora" barnet och film för mamma och pappa.

PS. På min plötsliga-ega-tid mitt på dagen gick jag och tog mig en helkroppsmassage. Har sett fram emot att ha en liten thailändska klättrande på mig sedan jag hade det i Rom, så nu tog jag chansen när jag plötsligt hade en lång lucka i kalendern.
Mycket välförtjänt och behövligt och även om det gjorde ganska ont när hon med sina knän knådade knölarna som är min kropp var det också skönt och nyttigt.
-Jag vet vad jag gör sa hon när jag kved till -du får hel kropp sen och det ser jag fram emot!

alltid dessa barnvagnstankar

Ska iväg och städa på nya stället så vi kan flytta in i år. Inte många dagar kvar om man ska hålla den målsättningen så vi får skynda på.
var på Mio och fyndade 3 vita tavellistor som jag tänkte ha som pockethyllor i hallen. Kan bli mycket bra. Ni får se resultatet sen, är själv mycket spänd av förväntan.

Mitt i allt detta funderar vi på ytterligare en ny vagn. Sulky. Paraplyvarianten. Får nog sälja Phil and Teds. Den får precis plats i hissen om inte syskonsitsen är på fast då är ju hela idén med den vagnen lite borta. Bättre med mindre vagn som man inte behöver förlora förståndet med när man ska hem eller hemifrån. Dessutom börjar Mimmi tröttna på att sitta där nere och Milo vill nästan bara gå så en sulky med ståbräda tror jag det får bli.

Tips?

Har redan en sulky men jag vill ha två rullande åbäken eftersom det ändå händer att man behöver en till vardera barn.

dopparedagen på ingång

Provtestar massa bitar av morgondagen gravade lax till en stor kopp glögg och det är salt, laxen, riktigt salt. Fast gott! Ack så gott.
Vi får lunchgäster på julafton och då ska förutom lax, massa gröt inmundigas. Senare ska vi åka till mormor och morfar och fira resten av aftonen där.
Milo har varit sjuk med skyhögfeber så det blir en lugn liten tripp. Roligare att vara krasslig där än här, eller iaf inte mer trist. Han vill uuuuuut efter varje supp när febern droppar och förstår inte alls varför det inte går. Stackars killen. Så tapper. Själv är jag hyfsat däckad just nu med lite värme på drygt 37. Ojar och ajar mig om vartannat och ser förundrat leende på sonen som med 40-graders glansiga men vackra ögon tittar på mig och blåser så att mitt aj aj ska bort.
Finaste.
Ja ja.
Dagen före alltså. En knapp timme kvar.
Imorgon smäller det.
Säger de som vet.
Är egentligen mycket tveksam till om det verkligen vankas jul, men spelar med för fridens skull.

Nu ska jag ta lite glögg till, kanske hugga in på en saffransskorpa och tralla på Joulupuu on rakennettu...



GOD JUL!

Hyvää joulua!!!

kakka tooooo

-Mamma, ja kakka hä.
Milo är privat av sig och ställer sig gärna bakom fåtöljen eller går in bakom stängd dörr när han ska göra tvåan. Oftast i blöja. Han är utan blöja men den ska på när det vankas kakka.
Väl bakom fåtöljen är informationsflödet aldrig sinande.
-Nu kommer kakka. Mamma!
-Toooo kakka kommer.
-Toooo kakka nuuuu!
Självklart är jag hela tiden uppmuntrande och bejakande. Bra, heja Milo, kakka på! Samtidigt som jag stillsamt undrar vart min egen kakka är.
Jäkla tabletterna jag tvingas mumsa på för att funka med ryggen gör så det är stopp i systemet å det grymmaste.
Sen är han färdig och kommer fram som om inget hänt.

:)

nalleinsamling och julklappar

Idag var jag och Mimmi till Liljeholmstorget, gallerian där, för att shoppa loss med presentkorten vi fick i bröllopspresent. Det blev lite skärbrädor och annat, men det jag vill tipsa om och det jag kommer återvända till imorgon är Nalleinsamlingen.
På andra våningen kan man lämna in nallar som kommer bli presenter till de barn som inte annars får några. Vi har massor av mjukisdjur som andra kan få glädje av så en säck kommer fyllas idag när jag gör en runda i nya och städar lite inför potentiell flytt i veckan.
Känns mycket bra!

En annan grej, fast lite samma.
När jag samlat ihop barnens leksaker inför flytt i höstas bestämde vi oss för att inte köpa nya grejer till dom i julklapp.
Istället kommer vi slå in några gamla godingar som de har varit ifrån och ge Milo och Mimmi dessa.
Dels för att vi verkligen inte får plats med mer saker någonstans i nya hemmet och dels för att varje gång jag var i Norrköping tog jag med någon liten grej och framförallt Milo blev fullständigt toklycklig av att få återleka med en gammal sak som han inte sett på några månader och faktiskt, med hans reaktion inför det nygamla så färskt i minnet, så känns det helt sinnesrubbat att tvångsmässigt köpa helt nytt hela tiden när man istället kan återanvända de man redan har.
Såg idag många svettiga föräldrar komma ut ut leksaksaffärerna med sjukt mycket paket i påsar, väskor och vagnar och tänkte att gud så skönt att slippa det där. Våra barn kommer bli lika glada som deras på lördag och vi har sluppit svettas i BR-kön.
Bra va.

Några tips i julstressen alltså; Skänk bort och återanvänd! Det mår alla bra av.

laga mamma

Mamma har ont idag.
Och då är det ju helt suveränt bra att killen som vägrade förskolan i morse kan laga bort det onda. Med såg och skruvmejsel fixar man det mesta, även trasig ajajajmorsa.
Får se om vi kanske lyckas ta oss ut och iväg med pendel mot mormor senare. Hade ju varit trevligt.
Golvsnubbarna är på nya stället så det är på gång iaf. Skönt att de kunde komma igång så snabbt.
Sakta men säkert närmar vi oss den liksom riktiga flytten.
Jihaa.

bajskorvsboogie

Älskade Milo börjar komma ikapp mig.
Och ingen kunde vara nöjdare än jag.
Nu är det kakka (=bajs) mest hela tiden och däremellan lite kikkeli (=snopp) och pylly (=stjärt).
Kiss och bajsåldern är äntligen här och som mamma är stolt.
He he.
Själv klev jag in i den åldern vid 3 och valde att stanna. För bajs är ju bara så kul!
På förskolan hade de just bajs på temat för någon vecka sedan eftersom en stor del av barnen tycker det är så spännande och jag tror bajskorvsbakandet av trolldeg skyndat på Milos intresse lite och nu är åldern alltså inne.
Kakkamammai säger han och fnittrar. Pappakakka. Mimmikakka. Tooooooo kakka! (stor bajs) och så klämmer han fram ett asgarv.
Ja riktigt såå kul är det kanske inte enligt mig, men det blir vansinnigt roligt när jag fascinerat följer sonen nya stora hobby -kakkaaa!
Kvällens godnattsång blev varianten -kikkeli kakka pylly, kikkeli kakka pylly -k i s s a  i  p o t t a- kikkeli kakka pylly... Han låg där där och lyssnade med ett jättestort leende på läpparna och flikade in ibland med tooooo kakka och lite fnitter tills ögonlocken blev tyngre och långsamt föll ner. Ler gör han än och jag hoppas han sover gott. Och drömmer fina bajsbruna drömmar.

Jag ska göra honom sällskap nu. Drömma sött och sova gott.

God bajs på er.

inskolning

Vi hade en himla tur och Milo fick plats på en förskola inte alls långt härifrån som ligger på lugna Reimersholme. Det verkar vara ett mycket bra ställe som har massa barn -inte pojkar och flickor- förutom det här med närheten och äntligen ska han få börja, träffa kompisar och lära sig nya grejer.
Idag var det inskolningsdag ett och vi var där från nio till tolv. "Mamma ka me" sa han ibland och drog mig i fingret, älskade ungen, men annars såg det ut att gå otroligt fint allting. Han gillade pedagogen som var hans kontaktfröken och åt sin hämtade mat med bra aptit (tjoho!).
Pappa och Mimmi fick stanna hemma när mamma och Milo gjorde förskola och imorgon är det dags igen, nio till tre då.
Det är ju så häruppe. Att barn till föräldralediga får gå 30 timmar i veckan, 6 h per dag, på förskolan, till skilnad från 15 h i veckan som vi hade det i Norrköping. Får se hur vi gör. På ett sätt är det säkert bra med några fler timmar för det blev lite väl hoppigt med 3 timmars dagar för barnet kunde jag känna, men hela 6 timmar varje dag? Nja, mamma blir osäker för egen del om hon pallar :). Får se som sagt och prata med de som vet vad som är bra. Kanske får blir kort dag någon dag i veckan.
Tids nog när (om?) min utlovade tjänstledighet slipper ur fångenskapet ska ju även jag jobba lite är det tänkt och då kan det vara bra att ha det lite lugnare dagtid.

Nu ska jag när barnen ändå sover kapitulera mot spelmissbruket, spela några ord på ifånen och sedan zappa fram lite oprah, dricka kaffe och äta kolacholkladkex som en granne (vän till de som egentligen bor här) hade med sig häromdagen. Godaste småkakorna jag ätit förövrigt!

Hep.

två minuter innan

Hon är en solstråle Mimmi. Så glad. Jätteglad! Och gå kan hon. Med besked.

Fast när hon inte får det, till exempel när vi går ut alla tre och ska ta oss någonstans och dumma mamma (jag) får en idiotisk idé om att barnen ska sitta i vagnen då trafiken är vansinnig och samma dumma mamma inte orkar bära för att ännu dummare rygg är ett helvete, ja då blir hon "rabies".
Ihållande gallskrik, sånt riktigt jobbigt rosselmorrande från halsen om ni vet, spottas ut från den söta lilla munnen så döva och halte farbrorn någonstans i Vasastan blir rädd och hoppar upp och sätter i takkronan.
Och "rabies" slutar inte.
Skriket, morrandet, rosslandet håller på och håller på tilsl dumma mamma tappar hoppet om förändring, styr hjulen hemåt, väl där låser dörren och kapitulerar mot hemska tanken att aldrig någonsin mer gå ut igen.

Det är få saker som är så utmattande för mig som förälder som mitt barns skrik. Framförallt skrik som man inte kan trösta bort (kolik eller då "rabies"). Det är hemskt. Alla hormonerna i kroppen går på högvarv och man känner sig som världens sämsta.
Som nyss. Ja fortfarande.

Nu är det dock lugnt.
Båda sover.
När vi hade kommit hem lugnade Mimmi ner sig direkt och började gå runt som om inget hade hänt, -hellååå, hellåå ropade hon till katterna och omgivningen innan hon däckade med ett om jag inte helt såg fel -leende på läpparna. Milo var trött med, om än något besviken på att det inte blev promenad. Mimmi vauva (=bebis) sa han lite surt och somnade med fingrarna på min handled.

Dumma mamma med sina knäppa fantasier om promenader med barnen är vaken och har precis sörplat fryst (tinade upp den först) soppa och ska nu hälla i sig kaffe i ett desperat försök att trösta och peppa sig själv med en överdos koffein.
Det har funkat förr och ska funka igen.

Sen blir det ett trötspel på wordfeud. Har en random motspelare som verkar vara från det fina landet jag-kan-bara-ett-fåtal-ord-på-tre-bokstäver-som-max-ger-sex-poäng och jag känner tacksamt att en vinst är vad jag behöver just nu.

brännskador på barn

Det går tokfort. Sekunden senare önskar du allt innan ogjort, gjort på annat sätt, annat ställe eller vad som.
Men det går inte, däremot kan du trösta, lindra och göra dett:

-Kyl genast den brännskadade huden (även om den är täckt av kläder) med rinnande ljummet till svalt vatten i 20 minuter.
INTE iskallt. Kallt vatten täpper till porerna och det heta brännande vattnet stängs in i huden och bränner mer. Det ljumma vattnet täpper inte till porerna utan hjälper till att spä ut det heta vattnet i huden och kyler ner så skadans storlek och grad motverkas samtidigt som det lindrar smärtan.

-Ta av kläder medan du kyler av med vatten om de inte klibbar fast i såret. Om de är det minsta fastklibbade, så överlåt till sjukvården att ta bort klädesplagget.

-Rör inte det brännskadade området i onödan och stick inte hål på hela brännblåsor.
-När avkylningen är avslutad, låt det brännskadade området luftas så mycket som möjligt. Undvik salvor.
(Vid lindriga och små skador (mindre än ytan av barnets handflata) - det vill säga brännskador av grad 1, när huden bara är röd, svullen och svider - kan man lindra smärtan genom att stryka på Xylocainsalva som kan köpas receptfritt på apotek. Är barnet yngre än 1½ år, hör först med vårdcentralen om du kan använda salvan. Hydrokortisonkräm, som finns att köpa receptfritt på apotek, kan du smörja på i ett tunt lager två gånger dagligen. Det minskar inflammationen i huden och dämpar svullnaden och lindrar därmed smärtan)
Om det behövs så kan det skadade området täckas med något rent, luddfritt textilmaterial (t ex en bit av ett rent lakan eller örngott) för att skydda mot smuts. .

-Ta kontakt med sjukvårdsupplysningen för att få råd.

-Brännskador till följd av elolyckor ska alltid tas om hand på sjukhus.

-Man bör också uppsöka läkare för alla grader av skador ifall de börjar värka, vätska, avge dålig lukt, eller om allmäntillståndet blir påverkat med feber och sjukdomskänsla.


Ring 112, din vårdcentral eller sök akutsjukvården om brännskadan;
•är av andra graden (har blåsor, huden har gått sönder, skinn slitits bort) och är större än barnets handflata

•är av tredje graden (vit, grå eller svart känslolös hud), oberoende av storlek

•sitter i ansiktet, på könsorganen, i eller vid ändtarmsöppningen, på handen eller foten eller över leder

•är orsakad av elektricitet

•är stor och omfattande, exempelvis vid eldsvåda - ring 112 för akut transport till akutmottagning

•om barnet dessutom har andats in brandrök, andra gaser eller het vattenånga

 
Plugga in, sätt upp en lapp och plugga lite till.
Förhoppningsvis slipper du använda dig av det du lärt dig, men det kan gå fort och gör det det och fel sak händer är det bra att veta vad kunna göra rätt.
Kom ihåg rinnande ljummet till svalt vatten i 20 minuter och 112 ifall huden gått sönder på en yta större en barnets handflata.
 
Du är bara människa och kan inte skydda ditt barn från allt och olyckor sker, men mycket kan man göra för att förebygga.
-Ha inte termosar med het vätska så barn kan komma åt dom. Skruva åt korken -HÅRT.
-Drick inte heta drycker med barn i knät.
-Undvik långa dukar på kaffebord.
-Se till att vattenkokaren, eller andra apparater som värmer upp vätskor eller mat, inte har lösa sladdar som barn kan dra i och få den heta vätskan över sig.
-Ha skydd runt spis och tippskydd bakom.
-Se upp vid sommarens grillfester och vid nyår (fyrverkerier). Var försiktig med alkohol dessa tillfällen om barn finns i närheten, omdömet kanske inte är det bästa och faran kan vara framme.

Tusentals barn brännskadas varje år så de måste uppsöka akutvård. Det är för många :-(
 
Info från growing people, vårdguiden, tryggabarn och den första hjälpen kursen jag gick när Milo var liten.
 
Kram.

efter olyckan

Vi är hemma nu. Pustar ut. Det blev en lite längre tripp till Stockholm än planerat. Inte helt kul.
Eller självvalt.
Usch.
Kan knappt skriva om det.
Jag försöker.
I söndags när vi var på Gröna Lund fick Mimmi tag i en termos som var under vagnen. En termos med hett vatten. En termos jag tydligen inte hade skruvat åt locket på och jag vet, hur mycket av en idiot kan man vara som inte skruvar åt ett sånt lock?
Mycket idiot.
Väldigt stressad och trött mamma, fast ack så mycket idiot. Dumma, dumma mamma. Skäms.
Fan bara.
Stackars älskade lilla tjej. Vår ettåring hällde den kokheta vätskan på bröst och mage som gick sönder. Stora blåsor och flagnat skinn. Gallskrik. Värsta sorten. Ilfart till sjukhuset. Blåljus och gallskrik. Gallskrik. Så ont.
Mardröm.
Massa tårar.
Men.
Lättnad mitt i eländet.
Bara 2:a gradens som antagligen, förhoppningsvis läker om ett par veckor.
Återbesök på sjukhus igår. Smärta, skrik och nytt bandage över såriga överkroppen, smärtstillande, ingen dusch, ej bad på två veckor, fast lite skratt ändå. Sen, efteråt.
Älskade lilla Mimmi så tapper. Hon skrattar älsklingen och försöker med tafatta nävar klia den hårt lindade magen, då kommer också gråten. Det gör ont. Är frustrerande. Men det går. Och det ska bli bra.

Efter besök två på sjukhuset. Trött och sova mot mammas bröst.

Nu sova.

surt som apelsin

Vi ska snart fortsätta se filmen vi igår påbörjade innan Milo vaknade och inte ville somna om. Monsters heter den och jag måste säga att den lovar gott!
Marcus ska bara reda ut lite bekymmer i telefonen först (hoppas jag) och sen så. Uj uj uj.
Milo somnade tidigt ikväll och Mimmi somnade nyss. Och då jag inget annat att göra har under min väntan på Monstersfortsättningen bjuder jag på lite apelsinklipp med Mimmi.
Var så goda.

bråka med bollen och höja sin röst

Mimmi krälar efter bollen samtidigt som hon skriker på den med en röst så hög jag ännu ej hört komma från den lilla strupen.
Bollen smiter tydligen. Hela tiden. Korta stunder får hon tag i den, fast efter lite närgånget mun mot boll hångel smiter den igen och det tar hon inte, vår tjej. Inte en chans att hon tar sånt.
Bra Mimmi, ryt ifrån!

taktisk tanke

Barnen och jag har haft en mycket fin dag ihop, men oj vad jag längtar tills imorgon när Marcus kommer hem igen för detta mycket fina och roliga (vi har lekt väldigt mycket -jag är oftast häst eller packåsna och det vänner, kräver sin kvinna) har verkligen tagit på mina krafter.
Hela tiden måste man vara fullt fokuserad och lika ofta är det någon som ska äta, badas, någon som har bajsat eller ramlat. Eller både och.
Snacka om att ha det lyxigt så som vi har haft det i ett par månader. Hela familjen samlad. Alltid två stora på två små. Kan inte förstå hur jag fixat det (man fixar allt) tidigare ensam när Marcus varit på jobb flera dagar rad för just nu är jag fullständigt fallfärdig och bara längtar till det blir sovdags och lite lugn i huset.
Nu äter de välling så rätt snart är vi där.

Förresten noterar jag i Aftonbladet idag att skadeglädjen är den enda sanna.
På framsidan kan man läsa hur Saade krossade Finska Axel i gårdagens Eurovision.
Sverige -185 poäng, Finland -57.
Det är storseger det, men att det var finnkamp redan igår hade (kanske bara) jag missat.
Ikväll ska vi visst krossas igen.. Och jo. Risken är stor och även om jag kommer heja och tokhålla så mycket jag bara orkar på Lejonen, kan jag inte titta. För det blir lättare att låtsas att det inte hände, ifall det händer, ja ni vet vad. Genial taktik om jag får säga det själv. För jag planerar bo kvar i vackra Sverige, bland er fina svenskar (ni är ju faktiskt ändå i majoritet) och det är enda sättet känner jag :-D.
Dessutom kommer suveräna britdeckarn Brottet och Straffet på ettan och den har jag missat länge nog nu.

Nu är vällingen uppdrucken på båda håll.
Höres.

fånga sugrör

Det är inte lätt när det är svårt, men det går ändå :-D