fredag 21 december 2012

flytt

Förra vintern flyttade jag några gånger. Något som tog på krafterna och jag minns att jag sa något om att -ALDRIG MER!
Men saker händer och detta år slapp jag inte undan heller. Fast nu behöver jag inte packa, fysisk möblera eller annat som sliter på de få aktiva musklerna jag har i min stackars kropp, då det bara är mitt webjag som tar en tripp och det hit ------> http://www.finnjonna.com/

Välkommen att kika in!

Sidan är ännu i startgroparna och mycket är det som jag inte har lyckats begripa mig på än, men jag kan skriva saker som också publiceras och till och med som en typ av grädde på moset stannar där de ska, och det måste ju faktiskt ses som en framgång!

Wordpress är inte blogger. På gott och på ont, men då jag på sistone inte ens fått ordning på headern här hemma kändes det som att det v ar dags att gå vidare. Det är alltså inte meningen att namnet ska stå sådär lodrätt som det gör här och att min bild ligger där bakom. Jag är en html-analfabet men inte helt bakom flötet när det kommer till layout vilket man ju lätt får intryck av när man klickar sig in på finnjonna.blogspot.
Nu får jag välkommen hjälp av web-Mackan, som kan avsevärt mycket mer än jag. Till exempel hur man laddar upp bild. Så det blir nästa projekt.
Och om det lyckas, kan ni alltså se HÄR!

Säg gärna till om något är konstigt eller inte funkar. Ni är säkert inte så många, men desto viktigare och jag vill att ni ska trivas :-)

lördag 15 december 2012

god morgon lördag

Jag envisas med att försöka pressa in några ytterligare italienska verbböjningar i skallen. Konjungtiv den här gången. Tenta på tisdag och jag är så där lite... inte helt hemma vad gäller dem. Böjningarna. Missat mycket sista tiden och har inte kunnat vara med på fler än en av de senaste fyra lektionerna, vilket ju kanske inte är direkt att rekommendera om man inte vill att språkörat ska börja blöda av plåga.
Men men. Efter tisdag är jag färdig med kursen.
-Säger jag extremt osäkert.

Jag var och jobbade igår med. Såg film. Bra film. Det är roligt!
Jag lever på lånad energi och det finns inte mycket kvar av den heller, men film ger tillbaka och även om tittandet och skrivandet framförallt tar tid som det finns ont om, så får jag något väldigt viktigt av mitt jobb som jag inte tänker kompromissa med.

Här finns mer film att läsa om MovieZine.

Ett tips just nu är http://www.moviezine.se/film/callgirl-2012

Ett annat http://www.moviezine.se/film/caesar-must-die

Ett tredje http://www.moviezine.se/film/lilla-anna-och-langa-farbrorn-2012

och helt ok är också (framförallt slutstriden i) http://www.moviezine.se/film/breaking-dawn2

Nu ska jag fortsätta med gramatik from hell och kan bara konstatera att italienarna var tokigare än finnarna när de uppfann sin.

torsdag 13 december 2012

lusselelle

Det är två månader sen sist och jag har länge gått och väntat på bättre tider, men de kom aldrig så jag skriver från där jag är nu. De sämre. Men det är tider de också. Ho ho ho.

Är nyligen kurerad från en tuff magsjuka som knäckte det nästsista i mig och är hemma just nu med Milo som sedan fick den. Finns roligare saker att få av sin mor gissar jag men då Mimmi gav den till mig (tror jag) skyller vi allt på henne ;-).

Sen sist?
Ja, vad har hänt. Mycket och inget.
Tyckte synd om mig häromdagen och tänkte att buhuu, det här är den sämsta hösten någonsin, uh uh uh.
Men nej då. Kom sedan på att inte mycket slår 2006. Vilket kanske inte piggade upp avsevärt men gav mig ändå perspektiv. Fast bara för att 2006 var ett bottenår blir ju inte den sista tidens händelser direkt efterträvansvärda och så får jag känna.
Har inte kunnat formulera mig kring det som hänt och vill egentligen inte heller, men jag resonerar som så att om jag kunde skriva mig ur krisen då (2006) så borde det hjälpa även nu. Och helt ärligt. Då jag redan läst om mitt eget elände i ett antal av landets kvälls- och veckotidningar så kan väl jag också få säga min sida om saken?
Vad skulle kunna hända liksom? Någon blir sur och säger upp kontakten? Nä just det, det har ju redan hänt.

Min man hemma nyss hemkommen efter två veckor på behandlingshem. Tiden före var inte rolig. Tiden nu är inte rolig. Han går i fortsatt behandling dagligen och ska så göra i någon månad till, sen ännu lite mera och sen får vi se.

Det är inte lätt att vara missbrukare, det är ett helvete att vara anhörig.
Ett ensamt helvete.
För även om vi egentligen är flera så är man ensam. Är jag ensam. Har kännt mig så ensam. Gör det än. För de som kan, de håller sig borta. Enligt min (anhörig)terapeut -för att det är så mycket skam och skuld inblandat och jag hoppas han har rätt för det skulle på något sätt lindra något den skavande känslan av ensamhet även om jag inser att min oro, sorg och ilska kvarstår och är min att handskas med.
Alkoholism och eller med annat missbruk är en fruktansvärd sjukdom. En dödlig sjukdom. Den drabbar verkligen hela familjen liksom gör andra dödliga sjukdomar.

Alkoholism är en sjukdom men med en stor skillnad från de flesta andra -Du som är sjuk kan göra dig frisk (så frisk som det går). Det är inte ditt fel att du är sjuk men du är skyldig dig själv och dina närmaste att bli frisk.
Och det finns hjälp! De flesta klarar det inte ensam. Det är inte skamligt att be om hjälp.

Jag är glad att jag haft min familj och finaste Sarah att fika och prata med. För helt ensam är man inte särskilt stark. Alls.
Eller i och för sig. Batman är det på sitt sätt och Spiderman med, men låt snubbarna jonglera med två barn, heltidsplugg, två jobb och en respektive på behandlingshem så får vi se hur många städer som blir räddade under tiden.


Trevlig Lucia på dig.