Finaste killen sitter helt på egen hand.måndag 29 juni 2009
hemma i stan
Inget höjdarställe att vara på direkt, mitt i stan, när temperaturen nästintill nuddar vid 30 grader, men här är vi alltså igen. Skönt ändå att vara hemma, eller i alla fall hos Marcus och katterna som vi saknat järnet mitt i alla skojigheter däruppe hos mumma och muffa. Spännande ny upplevelse var det också att bila själv med kärleken från Stockholm dit vi fick sällskap av min pappa. Det gick bra, för fram kom vi ju!
Nu undrar jag, vad ska man ta sig till när sommaren (äntligen) är här och man bor med bebis mitt i en smet och inte vet var sjöarna finns? För visst finns det väl vatten här nånstans? Har hört nåt om det och vatten vill man gärna se och känna när det är så här. Underbart.
Nu håller Marcus på att lägga den lille. Går väl sådär. Jag försöker stå emot rycken om att gå upp och fixa det själv, för det är pappas tur ikväll. Killen är trött, men inte somnar han så länge papps tar honom på husesyn från rum till rum. Nåväl, det går säkert bra tids nog.
Välj tillit.
Nu undrar jag, vad ska man ta sig till när sommaren (äntligen) är här och man bor med bebis mitt i en smet och inte vet var sjöarna finns? För visst finns det väl vatten här nånstans? Har hört nåt om det och vatten vill man gärna se och känna när det är så här. Underbart.
Nu håller Marcus på att lägga den lille. Går väl sådär. Jag försöker stå emot rycken om att gå upp och fixa det själv, för det är pappas tur ikväll. Killen är trött, men inte somnar han så länge papps tar honom på husesyn från rum till rum. Nåväl, det går säkert bra tids nog.
Välj tillit.
söndag 28 juni 2009
trekant (känsliga tittare varnas)
Här har kåtbocken lockat till sig ett tvillingpar. Körsbären ser onekligen glada ut liksom citronen innan och så länge alla är med på leken så... gröna kåtisen har återigen tungan ute och sin snuskblick i ögat. He he he ser den ut att säga, hest och lite halvrossligt. Hör ni?
lördag 27 juni 2009
smaskens
Vem är den där gröna kåtbocken som gnuggar en uppenbarligen väldigt nöjd (och tur är väl det) citron i skrevet? Har inget emot gröna kåtbockar men denna har en lite skum min tycker jag. He he he liksom.
Men alltså vad är den?
foppatoffla forever
Måste säga att jag varit tveksam. Fördomsfull rent av. Men nu när jag gått i dessa under fyra sköna dagar är jag såld. Fy fasiken så bekväma de är! Skit i samma att de är fula som stryk, har nog av snygga skor som inte är gjorda att gå i, så nu måste jag ha mig ett par som verkligen smeker mina arma fötter. Det är paybacktime, såsom de har burit mig i alla dessa år.
fredag 26 juni 2009
pangpris
Undra varför.
Denna "kyckling" ser ju helt livsfarlig ut. Men ok, barn har ofta en rätt bisarr smak vad gäller leksaker och skoj och stackars i så fall de fräldrar vars små väljer denna som kompis. Tänk att vakna till det där mitt i natten eller att bara höra det närhelst på dygnet. Man blir ju galen av mindre.Jag la sen undan den längst bak på hyllan. Anser mig ha gjort mänskligheten en stor tjänst därmed.
Och förresten, finska kraftuttrycket -voi vittu betyder rakt översatt smörfitta (inte smörblomma som Mikael Persbrandt lite skojigt antydde i söndagsparty för någon vecka sen även om jag måste säga att gillar hans tolkning av vittu där), men voi är, förutom det man har på mackan alltså, ett slags kraft- eller klagutrop och just i voi vittu det förstnämnda.
Så nu vet ni det :-D
han vandrar på månen nu
Michael Jackson är död, död, död.
Det känns konstigt. Tomt på något vis. För han bara, trots att det varit så tyst en lång tid, hörde hemma här på jorden där han varit och verkat hela mitt liv och längre ändå. En levande legend ska ju leva.
Hoppas han finner ro och mår bra nu, för min inte helt otippade gissning är att han inte gjorde det under sitt alldeles för korta liv.
Och hans barn? Hur mår de?
Nej fy. Ledsamt är det.
R.I.P
Det känns konstigt. Tomt på något vis. För han bara, trots att det varit så tyst en lång tid, hörde hemma här på jorden där han varit och verkat hela mitt liv och längre ändå. En levande legend ska ju leva.
Hoppas han finner ro och mår bra nu, för min inte helt otippade gissning är att han inte gjorde det under sitt alldeles för korta liv.
Och hans barn? Hur mår de?
Nej fy. Ledsamt är det.
R.I.P
torsdag 25 juni 2009
god morgon världen
onsdag 24 juni 2009
härligt
I Gävle sedan några timmar. Minikillen sover och den stora slappar så som man bara på landet slappa kan. Eller vi är väl inte helt på landet men hus med trädgård i alla fall och därmed mer landet än lägenhet utan balkong är och känns vilken stad man är i eller vid. Antagligen behöver jag väl inte säga att landet rules när det kommer till sommar och sol.Har legat i solstol på baksidan och lapat medan Milo sovit och känner mig nu skönt fräsch på ett sommarsvettigt sätt. Underbart det är nu när värmen väl är här! Knappt att jag minns hur det var när regnet föll för, ja när det nu var.
Ikväll blir det bastu, det blir det jämt oavsett årstid när vi är hos moomin. Bastu är en annan sak som rules stenhårt.
Kanske märks det, men om inte så vill jag bara meddela att jag är ruskigt glad idag! Igårkväll hade Milo och jag en makalöst fantastisk kväll medan Marcus var runt hörnet och uppträdde.
Guldklimpen var glad och skrattade hela tiden medan vi lekte liggandes i sängen. Jag behövde inte bära ett dugg! Mot att annars alltid behöva kånka runt på kärleken så ryggen nästan bryts var det en otroligt trevlig och ny erfarenhet. Hans goda humör har sedan dess fortsatt (förutom några skrikiga stunder i bilen), liksom vårt och då finns väl bara en sak till att skriva; Livet är gött.
turnén fortsätter
Vaknat i vackra Borlänge dagen efter Mackans succé. Nu ska vi mot Gävle. Milo har sovit som en stock och är gladast i stan, vilket inte säger lite då det är fullt av förväntansfulla festivalbesökare i varje hörn.
Heja Peace and Love!
Heja Peace and Love!
tisdag 23 juni 2009
mot dalarna
Nu ska vi åka. Pust.
Stunder som denna önskar man att mannen i familjen fått tummen ur röva och tagit det där körkortet som det har pratats om så länge.
Men jag älskar dig ändå, Marcus :-)!
Stunder som denna önskar man att mannen i familjen fått tummen ur röva och tagit det där körkortet som det har pratats om så länge.
Men jag älskar dig ändå, Marcus :-)!
fierce
Man kan väl i alla fall lugnt konstatera att jag inte är en av Tyra Banks top models även om jag gör mitt yttersta för att misstas för en, men också att Marcus inte är en topfotograf. Den här klänningen köpte jag på Indiska, helst ska den väl bäras på en sommaräng, (dock inte nödvändigtvis fuktig) men i brist på sådana körde jag en mannekängrunda i lägenheten. Tycker den är fin. Kanske något till nästa midsommar?
(Tungan på sista bilden hängde tydligen inte riktigt med i rörelsen, he he)
aj aj aj vad jag var ute och cyklade
Anonym informerar mig om att det inte är pga mitt ordval hon lämnar bloggen utan för min okunskap. Vidare får jag veta att de där ringarna på stången är äggstockar, alltså är både det kvinnliga som det manliga med i paketet. Shit, jag som var helt övertygad om att de var pungkulor som dinglade där. Ha ha. Så fel man kan ha.
Men nu var det ju inte jag som byggde den där tremeters låga (fast höga) fuktiga ängsmarken och jag måste nog framföra denna min nyfunna kunskap till T, hon som gjorde det. Fast hon vet säkert redan. Det är nog bara jag som lider av denna enorma okunskap. Men min ursäkt (för det måste jag ju absolut ha känner jag nu, så jag inte blir lämnad helt själv här ute i bloggrymden) är just den att jag inte har växt upp bland stängerna eller betydelsen av dom.
Så förlåt mig :-)
Men nu var det ju inte jag som byggde den där tremeters låga (fast höga) fuktiga ängsmarken och jag måste nog framföra denna min nyfunna kunskap till T, hon som gjorde det. Fast hon vet säkert redan. Det är nog bara jag som lider av denna enorma okunskap. Men min ursäkt (för det måste jag ju absolut ha känner jag nu, så jag inte blir lämnad helt själv här ute i bloggrymden) är just den att jag inte har växt upp bland stängerna eller betydelsen av dom.
Så förlåt mig :-)
måndag 22 juni 2009
natti natti
Älskade bebis och jag ska sova nu. Eller han sover redan, liksom min kära M och nu är även jag så pass trött att det nog ska gå att göra det där tricket som somnandet för mig kommit att innebära.God natt alltså, på riktigt.
adjö...
...vill jag säga till er som valde att lämna bloggen efter mitt omoraliska utspel häromdagen. (Inte för att ni är kvar och läser det, men ändå.)
Jag använde alltså f-ordet. Fitta. Fy på mig? Tre gånger till och med. Och där gjorde jag visst det igen. Antagligen uppstår nästa massflykt efter detta inlägg och ni som väljer att sticka, var så god, inget stoppar er och adjö som sagt.
Tycker det är väldigt trist (måste erkännas), men eftersom jag inte kan garantera fittfritt (oops där kom det igen) framöver, är det kanske lika bra.
Personligen kan jag inte riktigt förstå hur eller varför man blir så upprörd över nämnandet av det kvinnliga könet vilket ord man än väljer att använda, så länge man hyllar själva betydelsen -ge alltså fan i att nedlåtande kalla andra (kvinnor) det!
Men då är ju också mitt första språk finska och där voi vittu:ar vi oss så fort lite extra kraft behövs. Dock helst inte framför barnen då orden (både finska och svenska) enligt mig tillhör de vuxna.
Jag började i alla fall tänka på det här när jag förstod att flera blivit så himla besvikna på mig och valt att lämna sidan i protest -"Det är inte accepterat Jonna", skrev någon och jag blev ställd och undrade nästan lite ledset, av vem då? Vem är det som inte accepterar vad?
När blev ordet så fult?
Och vem bestämde det?
Känns som att det är främst kvinnor som upplever det så otroligt stötande och som det värsta tänkbara man kan säga och jag undrar varför? Har det att göra med det ännu rådande förtrycket (för att använda ett kanske lite väl starkt ord) av den kvinnliga sexualiteten? Och förtrycker vi i så fall inte oss själva genom att uscha och fya ett rätt oskyldigt ord som innebär en viktig del av den?
Vi har alla en mellan benen och visst kan man välja andra ord, men det är väl ändå upp till var och en att göra det valet. (Och givetvis att lämna sidor där "fel" ord valts.)
En tremetersvulva kanske hade passat vissa bättre, men då fitta inte låter särskilt fult alls i mina öron, snarare lite roligt (vilket kan vara anledningen till att jag fnittrande upprepar mig likt en trasig skiva) valde jag det.
Ville absolut inte uppröra någon, men då jag redan uppenbarligen har gjort det, går jag steget längre av bara farten och uppmanar er, oss att återerövra vårt eget kön och alla ord som pekar mot det.
Kärt barn har många namn och alla är de lika bra!
Tack och god natt.
Jag använde alltså f-ordet. Fitta. Fy på mig? Tre gånger till och med. Och där gjorde jag visst det igen. Antagligen uppstår nästa massflykt efter detta inlägg och ni som väljer att sticka, var så god, inget stoppar er och adjö som sagt.
Tycker det är väldigt trist (måste erkännas), men eftersom jag inte kan garantera fittfritt (oops där kom det igen) framöver, är det kanske lika bra.
Personligen kan jag inte riktigt förstå hur eller varför man blir så upprörd över nämnandet av det kvinnliga könet vilket ord man än väljer att använda, så länge man hyllar själva betydelsen -ge alltså fan i att nedlåtande kalla andra (kvinnor) det!
Men då är ju också mitt första språk finska och där voi vittu:ar vi oss så fort lite extra kraft behövs. Dock helst inte framför barnen då orden (både finska och svenska) enligt mig tillhör de vuxna.
Jag började i alla fall tänka på det här när jag förstod att flera blivit så himla besvikna på mig och valt att lämna sidan i protest -"Det är inte accepterat Jonna", skrev någon och jag blev ställd och undrade nästan lite ledset, av vem då? Vem är det som inte accepterar vad?
När blev ordet så fult?
Och vem bestämde det?
Känns som att det är främst kvinnor som upplever det så otroligt stötande och som det värsta tänkbara man kan säga och jag undrar varför? Har det att göra med det ännu rådande förtrycket (för att använda ett kanske lite väl starkt ord) av den kvinnliga sexualiteten? Och förtrycker vi i så fall inte oss själva genom att uscha och fya ett rätt oskyldigt ord som innebär en viktig del av den?
Vi har alla en mellan benen och visst kan man välja andra ord, men det är väl ändå upp till var och en att göra det valet. (Och givetvis att lämna sidor där "fel" ord valts.)
En tremetersvulva kanske hade passat vissa bättre, men då fitta inte låter särskilt fult alls i mina öron, snarare lite roligt (vilket kan vara anledningen till att jag fnittrande upprepar mig likt en trasig skiva) valde jag det.
Ville absolut inte uppröra någon, men då jag redan uppenbarligen har gjort det, går jag steget längre av bara farten och uppmanar er, oss att återerövra vårt eget kön och alla ord som pekar mot det.
Kärt barn har många namn och alla är de lika bra!
Tack och god natt.
kry krabat
Läkarbesöket blev lyckat. Älskade Milo är just nu feberfri och tillsynes frisk, förutom en liten förkylning som han antagligen fortfarande har någonstans i lilla kroppen. Skönt ändå att den verkade ha sin kulmen igår och att den nu har bedarrat.
Imorgon bär det av till dalarna och sedan Gävle, blir skoj att åka hem till mormor och morfar, framförallt nu när vädret verkar vara på vår sida och lovar massor av värme och sol. Heja!
Nu ska jag gå och handla matsäck inför morgondagen.
Imorgon bär det av till dalarna och sedan Gävle, blir skoj att åka hem till mormor och morfar, framförallt nu när vädret verkar vara på vår sida och lovar massor av värme och sol. Heja!
Nu ska jag gå och handla matsäck inför morgondagen.
sol och måndag
Natten blev jobbig. Mest för mig. Låg och lyssnade hela tiden på Milos andning och vaknade så fort jag hade somnat av minsta harkel. Febern gick ner och har hållt sig någorlunda nere. "Bara" ryga 38 imorse. Vi ska träffa en läkare halv tre som får lyssna på honom och bedöma hur vi ska göra med resandet som vi lagt på is tills imorgon i alla fall. Förutom värmen och hostan är han pigg och glad. Skrattar massor åt mamma som måste se helt osannolikt rolig ut.
Idag har sommaren kommit till stan. För ett tag. Man vågar inte hoppas på hur mycket som helst men just nu skiner solen.
Idag har sommaren kommit till stan. För ett tag. Man vågar inte hoppas på hur mycket som helst men just nu skiner solen.
söndag 21 juni 2009
tremetersfitta
Jag var idag och fikade med tjejerna och fick äntligen se bild på den mycket omtalade midsommarfittan som Jess syrra hade byggt för att fira fredagen. Den var fin, eller ja, lite svårt att se på kameradisplayen men det jag såg var fint. Lite sne visserligen, men hur lätt är det att få en tremetersfitta rak? Tycker tanken i alla fall var fantastisk -mer stolta svajande sköten åt folket!
I Finland (där jag brukar vara) finns inte stångtanken, där tänder vi en brasa med pinnarna.
I Finland (där jag brukar vara) finns inte stångtanken, där tänder vi en brasa med pinnarna.
stackars milo är sjuk
Har precis gungat sönder min rygg en aning mer till tonerna av finska vaggvisan som varje kväll söver vår lille son. En liten kille som ikväll plötsligt kokade till och fick över 39 graders feber.
Vet inte om det är hostan den senaste veckan eller eventuella tänder som ligger bakom, men jag hoppas det går över fort. Han har inte alls (förutom hostan) verkat sjuk idag utan var snarare hela kvällen extremt glad och pigg, vilket jag först tänkte var orsaken till temperaturhöjningen, men inte till så mycket eller länge. Det var hemskt att känna den lilla kroppen så het, men tack vare lite flytande alvedon som han i och för sig spottade ut det mesta av och ett stolpiller av samma märke som nu ligger mosad någonstans mellan killens hårt fastspända skinkor (hur galet svårt är det inte att försöka hitta hålet när termometer i andra änden saknas?) gick iaf febern till sist ner något. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen och till en läkare vi känner och håller febern sig nere och inte stormar upp igen kan vi avvakta tills imorgon och se hur läget då verkar för att bedöma om vi måste åka in för att få honom kollad. Vi som hade tänkt åka till Borlänge och Gävle.
Nåväl, planer görs för att ändras.
Hoppas bara killen blir frisk snart.
Vet inte om det är hostan den senaste veckan eller eventuella tänder som ligger bakom, men jag hoppas det går över fort. Han har inte alls (förutom hostan) verkat sjuk idag utan var snarare hela kvällen extremt glad och pigg, vilket jag först tänkte var orsaken till temperaturhöjningen, men inte till så mycket eller länge. Det var hemskt att känna den lilla kroppen så het, men tack vare lite flytande alvedon som han i och för sig spottade ut det mesta av och ett stolpiller av samma märke som nu ligger mosad någonstans mellan killens hårt fastspända skinkor (hur galet svårt är det inte att försöka hitta hålet när termometer i andra änden saknas?) gick iaf febern till sist ner något. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen och till en läkare vi känner och håller febern sig nere och inte stormar upp igen kan vi avvakta tills imorgon och se hur läget då verkar för att bedöma om vi måste åka in för att få honom kollad. Vi som hade tänkt åka till Borlänge och Gävle.
Nåväl, planer görs för att ändras.
Hoppas bara killen blir frisk snart.
lördag 20 juni 2009
amningshjärna på vift igen
Är väldigt trött just nu, sover som bekant väldigt illa och det i kombination med hormoner som ständigt dansar polka gör att jag inte riktigt är i form. Glömmer det mesta, var jag lagt det ena med det tredje för att inte tala om det fjärde och har stundvis rejält svårt för att formulera hela meningar när jag pratar. Vet inte vart orden försvinner, men plötsligt så är de bara borta mitt i samtalet. Tur är kanske då att antal samtal är begränsat och de personer jag pratar med vet om och accepterar mitt "tillstånd".
Appropå samtal. Ett sådant råkade spelas in för ett antal veckor sedan och går just nu på radio. Inte helt genomtänkt kan tyckas men det var det, på sitt sätt.
Jag hade laddat innan med tinningmassage och mängder av vatten och tror att det blev rätt bra och vettigt men kan idag ändå inte förmå mig att lyssna på vad som sas. Rädd för att tugget inte blev som tanken var tänkt. För minnet är ju som sagt sviktande och hade faktiskt glömt det hela tills jag blev påmind av de två som hade hört programmet.
För er andra, här är länken: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1807804&BroadcastDate=&IsBlock
Enjoy, eller nåt :-)
Appropå samtal. Ett sådant råkade spelas in för ett antal veckor sedan och går just nu på radio. Inte helt genomtänkt kan tyckas men det var det, på sitt sätt.
Jag hade laddat innan med tinningmassage och mängder av vatten och tror att det blev rätt bra och vettigt men kan idag ändå inte förmå mig att lyssna på vad som sas. Rädd för att tugget inte blev som tanken var tänkt. För minnet är ju som sagt sviktande och hade faktiskt glömt det hela tills jag blev påmind av de två som hade hört programmet.
För er andra, här är länken: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1807804&BroadcastDate=&IsBlock
Enjoy, eller nåt :-)
fredag 19 juni 2009
tack för restips!
Jättekul att läsa om era erfarenheter vad gäller resa med bebis! Har framförallt tagit till mig följande råd:
-resa medan man ammar
-resa med bebis som ännu ej kryper
-resa någonstans, ej jättelångt, där alla bekvämligheter finns
-resa efter sommaren, billigare och inte lika varmt
-ej resa med ryanair=trångt
Blir spännande att se vart det sen bär av, för bära av, det blir det! Fast just nu är det väldigt skönt att vara hemma.
-resa medan man ammar
-resa med bebis som ännu ej kryper
-resa någonstans, ej jättelångt, där alla bekvämligheter finns
-resa efter sommaren, billigare och inte lika varmt
-ej resa med ryanair=trångt
Blir spännande att se vart det sen bär av, för bära av, det blir det! Fast just nu är det väldigt skönt att vara hemma.
ha en härlig dag
GLADASTE MIDSOMMAREN någonsin till er alla!
Här har vi en tveksam sol (men ändå!) på himlen och det piggar upp trots att vi mest är inne.
Vi har ätit lax, sill och färskpotatis till lunch. Även Milo fick sig en mosad knöl tillsammans med lite bröstmjölk. Med skeptisk min intog han delikatessen och verkade mest nöjd när han efteråt inte behövde äta mer av den varan.
Det är uppenbarligen inte lätt det här med att äta fast(are) föda. Han ser så förvirrad ut när lite mos eller annan puré letat sig in i munnen på honom, som om han inte riktigt vet vad göra med det. Så börjar han motvilligt smaka och låta tungan arbeta. Moset åker runt därinne ett tag, en del tittar ut, blir vilande på hakan och resten sväljer han till slut lite smått chockat.
Ikväll ska vi låtsasgrilla kycklingfilé i panna. Blir gott.
Ha en fortsatt härlig dag och en underbar midsommarkväll!
torsdag 18 juni 2009
finnjonna storbråkar med Filip och Fredrik?
I brist på bråk -hitta på ett. Stort! För bråk säljer, det vet vi ju alla.
Idag kan vi läsa toalektyren AB om storbråket. Och såklart är allt som skrivs i tidningar som den knappt nämnda sant. Typ. Eller?
Marcus minns knappt att Filip och Fredrik nämndes i samtalet med journalisten, än mindre att han och Ekdahl skulle ha rasat mot de nämndas nominering. Ha ha, underbar är den, kvällstidnings"journalistiken" när den är som bäst.
Fast på riktigt, man måste väl få tycka att någon kanske inte hör hemma i en viss kategori, ävn när det kommer till allvarliga saker som TV, utan att det ska blåsas upp till storbråk.
Men som sagt, i brist på...
Jag tar tillfället i akt och bråkar lite jag med. Tycker inte heller killarnas repertoar "passar in" i kategorin nyhets- och debattprogram, men gillar ändå skarpt i princip allt de gör. Hur nu det kan gå ihop.
Fast egentligen. Vem bryr sig?
Låt bäste program vinna.
Snark.
Idag kan vi läsa toalektyren AB om storbråket. Och såklart är allt som skrivs i tidningar som den knappt nämnda sant. Typ. Eller?
Marcus minns knappt att Filip och Fredrik nämndes i samtalet med journalisten, än mindre att han och Ekdahl skulle ha rasat mot de nämndas nominering. Ha ha, underbar är den, kvällstidnings"journalistiken" när den är som bäst.
Fast på riktigt, man måste väl få tycka att någon kanske inte hör hemma i en viss kategori, ävn när det kommer till allvarliga saker som TV, utan att det ska blåsas upp till storbråk.
Men som sagt, i brist på...
Jag tar tillfället i akt och bråkar lite jag med. Tycker inte heller killarnas repertoar "passar in" i kategorin nyhets- och debattprogram, men gillar ändå skarpt i princip allt de gör. Hur nu det kan gå ihop.
Fast egentligen. Vem bryr sig?
Låt bäste program vinna.
Snark.
resa
Vi funderar på att resa. Bort. Till sol och lagom värme. Kanske i höst. Måste vänta någon månad så sötaste Milo hinner växa till sig lite. Men sen. Då blir det resa av.
Bort.
Varför är enkelt. Just därför.
Fast vart och hur?
*Antingen tar vi någon charter från Norrköping. Till Spanien eller Grekland. Utbudet är begränsat men resandet enkelt.
*Eller så tar vi billigt. Med Ryanair. Utbudet lite bättre och resandet fortfarande rätt smidigt då Skavsta ligger runt hörnet. Men Ryanair är Ryanair, stressigt och trångt.
*Eller så kör vi charter, alternativt reguljärt från Arlanda. Utbudet har inga gränser, kan bli billigt, kan bli dyrt. Fast tåg till flygplatsen med bebis och packning känns segt och tungt.
Alltså vart och hur?
Bort.
Varför är enkelt. Just därför.
Fast vart och hur?
*Antingen tar vi någon charter från Norrköping. Till Spanien eller Grekland. Utbudet är begränsat men resandet enkelt.
*Eller så tar vi billigt. Med Ryanair. Utbudet lite bättre och resandet fortfarande rätt smidigt då Skavsta ligger runt hörnet. Men Ryanair är Ryanair, stressigt och trångt.
*Eller så kör vi charter, alternativt reguljärt från Arlanda. Utbudet har inga gränser, kan bli billigt, kan bli dyrt. Fast tåg till flygplatsen med bebis och packning känns segt och tungt.
Alltså vart och hur?
midsommar imorgon?
Det blev inte riktigt som vi tänkt oss inatt. Jag kröp ner i vår säng halv ett för det var så trist att vara själv i vardagsrummet, sen vaknade Milo halv två för mat och eftersom jag vaknade med (hade knappt somnat) så fick mina tuttar göra jobbet. Sen sov han faktiskt till klockan sex innan det var upp och hoppa igen men de fyra timmarna däremellan sov jag faktiskt riktigt bra. Heja mig!
Marcus tog ut killen vid sju för lite grabbsnack och jag fick mig två timmar sömn till. Så skönt även om jag fortfarande är mosig till sinnet och söndervärkt i kroppen.
Idag är det ett regnigt midsommar-förspel, men det känns inte riktigt så. Eller att det är regnigt känns ju, fast midsommar? Nej jag tvivlar.
Hänger inte med i svängarna, det går så fort allting. Har länge levt kvar vid årsskiftet, tror det var jul precis. Blir nog så när man pausar en hel höst, svårt att komma ikapp liksom.
Blir slagen av det faktum att vi i alla fall har passerat februari varje gång jag tittar på älskade Milo och kan konstatera att han är här! Han är ju faktiskt det! En livs levande liten son är här hos oss och förgyller varje sekund av tillvaron. Och då, plötsligt, gör det inte så mycket alls att årets midsommar inleds med ett förspel i regn.
Marcus tog ut killen vid sju för lite grabbsnack och jag fick mig två timmar sömn till. Så skönt även om jag fortfarande är mosig till sinnet och söndervärkt i kroppen.
Idag är det ett regnigt midsommar-förspel, men det känns inte riktigt så. Eller att det är regnigt känns ju, fast midsommar? Nej jag tvivlar.
Hänger inte med i svängarna, det går så fort allting. Har länge levt kvar vid årsskiftet, tror det var jul precis. Blir nog så när man pausar en hel höst, svårt att komma ikapp liksom.
Blir slagen av det faktum att vi i alla fall har passerat februari varje gång jag tittar på älskade Milo och kan konstatera att han är här! Han är ju faktiskt det! En livs levande liten son är här hos oss och förgyller varje sekund av tillvaron. Och då, plötsligt, gör det inte så mycket alls att årets midsommar inleds med ett förspel i regn.
onsdag 17 juni 2009
skoj
Det här leker vi dagligen. Jätterolig tycker Milo att mamma är. I vanliga fall brukar han kikna av skratt och tjuta högt hur länge jag än håller på, men nu stör kameran lite tror jag.
Fast ni fattar.
Jag är kul.
Eller så har jag kul.
Kanske både och.
plan A
Nu har vi två par armar som kämpar med att vagga en liten 7 kilos klump av kärlek till sömns. Går väl sådär än så länge.
Och jag som ville se bachelorette. Hoppas älsklingen funnit ro tills So you think you can dance börjar i alla fall. Skulle vara så gött att stilla få kolla på favorit-TV programmet till tystnad.
I natt har vi tänkt dela upp det som så att jag sover på soffan i vardagsrummet själv och Marcus tar nattmatningen av Milos med ersättning. Om allt går som vi tänkt kan jag sova ostört ett antal timmar i sträck och sen vara pigg och kry imorgon bitti och minst en vecka fram, då vi ska upprepa proceduren.
Om det lyckas vill säga.
Anledningen till att jag inte kan sova i sovrummet medan Marcus matar är att jag har så himla svårt att somna om, eller ja somna. Punkt. Så därför är chansen för sömn för min del större om jag är med öronproppar i rummet bredvid för jag tror det är dags att jag får sova lite.
Får se hur det hela går. Känns jobbigt just nu bara att tänka tanken att inte vara nära bebis. Men samtidigt lockar lite vila också...
Nu är det mina armars tur.
Och jag som ville se bachelorette. Hoppas älsklingen funnit ro tills So you think you can dance börjar i alla fall. Skulle vara så gött att stilla få kolla på favorit-TV programmet till tystnad.
I natt har vi tänkt dela upp det som så att jag sover på soffan i vardagsrummet själv och Marcus tar nattmatningen av Milos med ersättning. Om allt går som vi tänkt kan jag sova ostört ett antal timmar i sträck och sen vara pigg och kry imorgon bitti och minst en vecka fram, då vi ska upprepa proceduren.
Om det lyckas vill säga.
Anledningen till att jag inte kan sova i sovrummet medan Marcus matar är att jag har så himla svårt att somna om, eller ja somna. Punkt. Så därför är chansen för sömn för min del större om jag är med öronproppar i rummet bredvid för jag tror det är dags att jag får sova lite.
Får se hur det hela går. Känns jobbigt just nu bara att tänka tanken att inte vara nära bebis. Men samtidigt lockar lite vila också...
Nu är det mina armars tur.
hemma
Nakenfis spratlar på golvet och Marcus fixar i köket medan jag sitter en stund och låter fingrarna få sin dagliga motion.
Snart ska vi äta.
Känns otroligt skönt att vi är hemma allihopa.
Och ute skiner solen!
Snart ska vi äta.
Känns otroligt skönt att vi är hemma allihopa.
Och ute skiner solen!
glad dag snart slut
Måste bara säga hur underbart det är att älska när den egna kroppen och jaget i den mår bra!
Det är sååååå underbart!!!
Älskar gör jag så klart hela tiden, varje sekund alla dagar, men när självet är glatt är det så mycket lättare att göra det, liksom allting annat.
Idag har vi haft en fantastisk dag och jag är trots ytterst lite av sömnvaran piggare än på länge.
Det började visserligen illa inatt då kärleken ville upp varje timme och sov däremellan oroligt vilket resulterade i att vi knappt sov något alls innan det alldeles för snabbt var dags att gå upp. Marcus och jag (mest jag) kom ändå överrens om att han skulle stanna kvar i Sthlm då han ska vara där igen imorgon bitti och jag var på alla sätt redo för krigsföring igen. Men kriget uteblev. Milo har varit så glad och nöjd. Mest ville han ju vara i famnen såklart och har där också varit, men jag har åtminstone sluppit konka runt på honom och spela apa samtidigt som annars brukar vara enda knepet som får gråten att hålla sig på avstånd.
Nu sover han sen en timme drygt och det ska jag göra med. Inatt ska jag faktiskt det. Så det så. Och imorgon kommer älskade Marcus!
Kärlek, kärlek, kärlek.
Det är sååååå underbart!!!
Älskar gör jag så klart hela tiden, varje sekund alla dagar, men när självet är glatt är det så mycket lättare att göra det, liksom allting annat.
Idag har vi haft en fantastisk dag och jag är trots ytterst lite av sömnvaran piggare än på länge.
Det började visserligen illa inatt då kärleken ville upp varje timme och sov däremellan oroligt vilket resulterade i att vi knappt sov något alls innan det alldeles för snabbt var dags att gå upp. Marcus och jag (mest jag) kom ändå överrens om att han skulle stanna kvar i Sthlm då han ska vara där igen imorgon bitti och jag var på alla sätt redo för krigsföring igen. Men kriget uteblev. Milo har varit så glad och nöjd. Mest ville han ju vara i famnen såklart och har där också varit, men jag har åtminstone sluppit konka runt på honom och spela apa samtidigt som annars brukar vara enda knepet som får gråten att hålla sig på avstånd.
Nu sover han sen en timme drygt och det ska jag göra med. Inatt ska jag faktiskt det. Så det så. Och imorgon kommer älskade Marcus!
Kärlek, kärlek, kärlek.
tisdag 16 juni 2009
bilder från Marcus dag
Eller morgon var det väl.
Milo och jag hade fixat frukost och ställt fram presenterna fint på bordet och var sedan redo med Ja må han leva så fort papps vaknade.
Av oss fick Marcus en bok, en CD-box, en korg med italienska delikatesser och en helårsprenumeration på tidningen Calcio om italiensk fotboll. Det blev en fin morgon med massa fina presenter, men jag tror (vet) inget av dom slog det han fick förra året -ett plus. Nu var i och för sig världens mest efterlängtade plus med och grattade och
det är inte lite det.
måndag 15 juni 2009
return of the kolik
Nu har jag vaggat och lagt en ledsen liten för jag vet inte vilken gång i ordningen, så det rätta vore väl att själv krypa till kojs med. Känner mig så himla stressad bara. Måste ta en sväng på spikarna först känner jag. Har börjat riva mig på dom, alltså inte så hårt att det blir märken eller så men lite skönt ritsch ratch över skulderbladen får mången annan bekymmer att pysa ut.
Det har varit en jättejobbig kväll. Gallskrik så jag varit tvungen att stoppa i öronpropparna för att överhuvudtaget kunna funka. Han har pipa vår son och är inte rädd för att visa det.
Ska ringa BVC-sköterskan imorgon och kolla om det kan vara magen ändå, kolik-backlash, för det såg ut som han hade problem med gaserna. Stackaren var helt hård på magen och knallröd i ansiktet när han pressade på utan resultat. Min lilla kille.
Nä nu ska hoppa ner under ledsna täcket och ge sömnen en chans.
Det har varit en jättejobbig kväll. Gallskrik så jag varit tvungen att stoppa i öronpropparna för att överhuvudtaget kunna funka. Han har pipa vår son och är inte rädd för att visa det.
Ska ringa BVC-sköterskan imorgon och kolla om det kan vara magen ändå, kolik-backlash, för det såg ut som han hade problem med gaserna. Stackaren var helt hård på magen och knallröd i ansiktet när han pressade på utan resultat. Min lilla kille.
Nä nu ska hoppa ner under ledsna täcket och ge sömnen en chans.
håret var det ja
Det blev inte fullt så tokigt ändå. Slingorna ger en illusion om att det finns mer hår (är tanken iaf) och det gör ju inget. Annars känns det som att burret växt massor, det som är kvar vill säga. Funderar på att göra ytterligare ett klipp snart, det där som jag kommer gråta efter, men det får jag ta då. Eller vad tror ni? Kortkort page till käken typ? Att börja låta det växa ut när det är så tunt är väl ingen hit tänker jag.
skrik
En liten kille ligger i selen och sover. Ett tag.
Det har varit grinigt värre idag. Igen.
Milo är faktiskt ofta väldigt grinig. Det glada stunderna finns här såklart med och herregud som han skrattar ibland! Man kan inte annat än dras med i glädjekören och rätt vad det är sitter vi hela familjen i ring och bara tjuter av skratt. De stunderna överväger alla andra tack och lov. Men sen, helt plötsligt är det dags för annat tjut.
Han är glad så länge han har all uppmärksamhet, men så fort min eller Marcus blick fastnar på något annat eller Gud förbjude -vi hämtar vatten, mat eller går på toa, då är det kört. Börjar han skrika kan han länge vara helt otröstlig. Ibland undrar jag om han har ont, för det låter stundvis onekligen som om han höll på att dö av smärta, vilket är rent fruktansvärt att höra och se för trots att koliktiden är ett färskt minne blir man aldrig van. Och sen, på en sekund, är allt bra igen. Detta är annorlunda än koliken, eller det håller inte på lika länge och är inte så regelbundet som det var då, men man undrar ju ändå. Var det kolik? Bara kolik eller något annat med? Och är detta samma sak eller en rest från då? Koliken försvann ju av allt att döma efter nålarna och han började sova även dagtid därefter, men skrikande har fortsatt. På ett annat sätt som sagt men nog skriks det rätt friskt härhemma fortfarande.
Just nu ännu mer.
Nu vaknar...
Det har varit grinigt värre idag. Igen.
Milo är faktiskt ofta väldigt grinig. Det glada stunderna finns här såklart med och herregud som han skrattar ibland! Man kan inte annat än dras med i glädjekören och rätt vad det är sitter vi hela familjen i ring och bara tjuter av skratt. De stunderna överväger alla andra tack och lov. Men sen, helt plötsligt är det dags för annat tjut.
Han är glad så länge han har all uppmärksamhet, men så fort min eller Marcus blick fastnar på något annat eller Gud förbjude -vi hämtar vatten, mat eller går på toa, då är det kört. Börjar han skrika kan han länge vara helt otröstlig. Ibland undrar jag om han har ont, för det låter stundvis onekligen som om han höll på att dö av smärta, vilket är rent fruktansvärt att höra och se för trots att koliktiden är ett färskt minne blir man aldrig van. Och sen, på en sekund, är allt bra igen. Detta är annorlunda än koliken, eller det håller inte på lika länge och är inte så regelbundet som det var då, men man undrar ju ändå. Var det kolik? Bara kolik eller något annat med? Och är detta samma sak eller en rest från då? Koliken försvann ju av allt att döma efter nålarna och han började sova även dagtid därefter, men skrikande har fortsatt. På ett annat sätt som sagt men nog skriks det rätt friskt härhemma fortfarande.
Just nu ännu mer.
Nu vaknar...
snark
Nu somnade bebis. Mina båda killar sover således medan jag drömmer om att kunna göra det. Blir så less (på mig själv) när jag som i natt inte kan få tag i den där förbaskade sömnen. Ligga och försöka medan tankarna vandrar omlott är en pina. Två turer på spikmattan blev det, men ändå ingenting.
Halv två ville Milo ha mat varefter jag tog boken och läste ett tag. Tröttare blev jag visst, men sen -ingenting.
Hade precis somnat och också sovit en kortare stund, även fast det kändes som ingenting när killen igen vaknade runt fem och åter ville sulta. Men efter det lyckades jag nog slockna om och förbli i det tillståndet tills 7 då han beslutade att det var dags för dag.
Jag blev nog lite bortskämd där ett tag när killen började sova långa nätter, framemot halv sex på morgonen och nu när rutinerna ändrats är jag inte alls med. Men har det ändrats en gång kan det ju ändras tillbaka igen. Jag hoppas så.
Kommande natt till exempel ska jag sova minst 4 timmar i sträck.
Bestämma.
Halv två ville Milo ha mat varefter jag tog boken och läste ett tag. Tröttare blev jag visst, men sen -ingenting.
Hade precis somnat och också sovit en kortare stund, även fast det kändes som ingenting när killen igen vaknade runt fem och åter ville sulta. Men efter det lyckades jag nog slockna om och förbli i det tillståndet tills 7 då han beslutade att det var dags för dag.
Jag blev nog lite bortskämd där ett tag när killen började sova långa nätter, framemot halv sex på morgonen och nu när rutinerna ändrats är jag inte alls med. Men har det ändrats en gång kan det ju ändras tillbaka igen. Jag hoppas så.
Kommande natt till exempel ska jag sova minst 4 timmar i sträck.
Bestämma.
grattis underbara man
Min Marcus och Milos papps fyller år idag!
Hip hip hurra älsklingen!
Nu ska vi fortsätta förbereda frukost och lite andra trevligheter.
En bra dag idag, fast nej, blev inte mycket till sömn för mig inatt heller.
Hip hip hurra älsklingen!
Nu ska vi fortsätta förbereda frukost och lite andra trevligheter.
En bra dag idag, fast nej, blev inte mycket till sömn för mig inatt heller.
söndag 14 juni 2009
färdig
Men resultat redovisas inte förrän imorgon. Nu är jag så slut att jag inte vet vilken ände det var som blev fixad.
Måste verkligen sova.
Men imorgon som sagt. Spännande, inte minst för mig.
God natt.
Måste verkligen sova.
Men imorgon som sagt. Spännande, inte minst för mig.
God natt.
skit med
Verkar inte alls bli som jag vill ha det. Håret. Nu är färgen på plats och det är mörkt. Matt mörkbrunt. Snart ska slingorna i, de ljusa. Och jag ångrar mig redan.
Ångrar det första klippet som ledde till det nadra som ledde till det tredje som kommer leda till det fjärde som jag kommer gråta efter.
Fan.
Jag trodde för någon månad sedan att jag tappade hår av amningen. Nu vet jag att jag gör det. Hur mycket hår som helst lämnar mitt huvud som råttorna Titanic.
Fan.
Tittar på bilder från förra sommaren och som jag trånar efter det långa röda.
Bu huu.
Vad ska man göra med av amning tunt hår?
Och framför allt kommer det tappade tillbaka?
Ångrar det första klippet som ledde till det nadra som ledde till det tredje som kommer leda till det fjärde som jag kommer gråta efter.
Fan.
Jag trodde för någon månad sedan att jag tappade hår av amningen. Nu vet jag att jag gör det. Hur mycket hår som helst lämnar mitt huvud som råttorna Titanic.
Fan.
Tittar på bilder från förra sommaren och som jag trånar efter det långa röda.
Bu huu.
Vad ska man göra med av amning tunt hår?
Och framför allt kommer det tappade tillbaka?
kepakille
Så här fin var han i sin nya ROMA-keps vår vackre son! Lite stor är den fortfarande, men han är sin mammas pojk så huvudet kommer garanterat ikapp inom en inte alldeles för avlägsen framtid.Vad gäller tänder. Jag hoppas verkligen de väntar med sin ankomst men vet också att de kan komma tidigt (ena brorsan var 3 månader). Eva skrev att hennes barn hade bajjat massor när det var dags och Milo har på sistone gått ifrån sin varannandags vals och dumpat rätt rejält med slagg dagligen. Spännande.
Men som sagt, en mor med redan ömma bröstvårtor kan ju alltid hoppas.
Nu har jag färg i håret. Får se om det blir nåt att ha...
full kasse
Idag har jag shopping-spreeat. Fick ju av Marcus, förutom godaste parfymen (warm cotton!!!) och lite blomster, en hel timmes fri shopping i födelsedagspresent.
Och idag var det alltså dags.
Aldrig har jag handlat saker så snabbt. Kände mig som en karl när jag speedade mellan hyllorna fram till det jag skulle ha, något jag såklart valt ut redan innan. 13:48 började jag och efter två tröjor, en kofta, klänning, bok, dagcreme, ögondito, hårfärg och slingmedel, nagellack samt en vattenkokare i bonus var jag till slut nöjd liksom Marcus. Shoppandet avslutade vi med fika på Waynes.
Inatt fick tyvärr ingen av oss sova så värst mycket, Milo vaknade varannan timme med gallskrik och lugnade sig inte förrän han fick tutte. Jag hoppas så det är en övergånde trend och att kommande natt blir lugn(are) igen.
Han har haft väldigt svårt att komma till ro den senaste tiden så jag undrar om det kan vara tänder som spökar. Inget känns i tandköttet ännu men han sultar på fingrarna frenetiskt och dreglar på som bara den. Vi får väl se. Jag hoppas bara hitta dom först så jag är beredd när bettet kommer.
Snart dags att börja nattningsproceduren för kvällen.
Håll tummarna.
Och idag var det alltså dags.
Aldrig har jag handlat saker så snabbt. Kände mig som en karl när jag speedade mellan hyllorna fram till det jag skulle ha, något jag såklart valt ut redan innan. 13:48 började jag och efter två tröjor, en kofta, klänning, bok, dagcreme, ögondito, hårfärg och slingmedel, nagellack samt en vattenkokare i bonus var jag till slut nöjd liksom Marcus. Shoppandet avslutade vi med fika på Waynes.
Inatt fick tyvärr ingen av oss sova så värst mycket, Milo vaknade varannan timme med gallskrik och lugnade sig inte förrän han fick tutte. Jag hoppas så det är en övergånde trend och att kommande natt blir lugn(are) igen.
Han har haft väldigt svårt att komma till ro den senaste tiden så jag undrar om det kan vara tänder som spökar. Inget känns i tandköttet ännu men han sultar på fingrarna frenetiskt och dreglar på som bara den. Vi får väl se. Jag hoppas bara hitta dom först så jag är beredd när bettet kommer.
Snart dags att börja nattningsproceduren för kvällen.
Håll tummarna.
lördag 13 juni 2009
amen
Det var väl verkligen på tiden. Att kärlek numera, eller åtminstone snart, är kärlek även i kyrkan.
Man ska göra allting så himla krångligt, men vari låg problemet egentligen? Varför började man ens jiddra om att ändra ordet äktenskap mot något annat när det kom till homosexuella par?
Kärlek som kärlek.
Äktenskap som äktenskap.
Nu verkar jämlikhet i den här frågan i alla fall vara på gång, på riktigt.
Äntligen.
Hallelujaa.
Såna här dagar är man även som finne jäkligt stolt över Sverige.
Läs mer här och här.
Nu ska den här finnfan lägga sig. Lever på hoppet om många timmars sömn. Kanske i natt ändå...
God sömn också till er önskar jag.
Man ska göra allting så himla krångligt, men vari låg problemet egentligen? Varför började man ens jiddra om att ändra ordet äktenskap mot något annat när det kom till homosexuella par?
Kärlek som kärlek.
Äktenskap som äktenskap.
Nu verkar jämlikhet i den här frågan i alla fall vara på gång, på riktigt.
Äntligen.
Hallelujaa.
Såna här dagar är man även som finne jäkligt stolt över Sverige.
Läs mer här och här.
Nu ska den här finnfan lägga sig. Lever på hoppet om många timmars sömn. Kanske i natt ändå...
God sömn också till er önskar jag.
snart film
Nu är det sommarkrysset som gäller innan vi ska ta oss an kvällens film. Marcus har väntat hela våren på att börja kryssa, eller se andra göra det.
Milo sover redan. Får se hur länge. Killen var så trött att han såg i kors när kvällsmaten skulle ätas/drickas och därför blev inte mycket drucket heller.
I eftermiddags var vi ute och tog våran sedvanliga tur på staden och han sov i 2,5 timme! Så himla härligt, framförallt när han sen vaknar glad, skrattande och überpigg.
Oj nu vaknar han. Vill kanske ha mer mat...
Milo sover redan. Får se hur länge. Killen var så trött att han såg i kors när kvällsmaten skulle ätas/drickas och därför blev inte mycket drucket heller.
I eftermiddags var vi ute och tog våran sedvanliga tur på staden och han sov i 2,5 timme! Så himla härligt, framförallt när han sen vaknar glad, skrattande och überpigg.
Oj nu vaknar han. Vill kanske ha mer mat...
fredag 12 juni 2009
slut-talangat
Värdig vinnare i Talang förresten låter Milo hälsa från spjälisen. Go Charlie Caper!
Vad kommer hända nu på fredagarna?
Vad kommer hända nu på fredagarna?
sommar sommar sommar
Jag verkligen avskyr sådana här blöta dagar. Önskar jag gillade de mer, livet hade varit roligare, men det går bara inte. Blött betyder mask och då jag är livrädd för dessa avskyvärda och vidriga, om än nödvändiga saker, kan jag inte känna mig trygg ute och på sommaren vill jag inte vara inne.
För jo, nu är det sommar (fast det inte märks).
Jag vägrar annat.
En sak till.
Jag hoppas ni har förståelse för att jag och min blogg inte vill bli en slaskhink för era (ett litet fåtals) känslor av besvikelse och annat ont vad gäller Marcus. Kommer vara rätt selektiv när jag godkänner kommentarer och anser jag att något inte hör hemma här så gör det inte det.
Beröm är trevlig läsning för alla inblandade och som sådan välkommen. Men när galla ska spys på eller om min man, tar det utanför tack.
För jo, nu är det sommar (fast det inte märks).
Jag vägrar annat.
En sak till.
Jag hoppas ni har förståelse för att jag och min blogg inte vill bli en slaskhink för era (ett litet fåtals) känslor av besvikelse och annat ont vad gäller Marcus. Kommer vara rätt selektiv när jag godkänner kommentarer och anser jag att något inte hör hemma här så gör det inte det.
Beröm är trevlig läsning för alla inblandade och som sådan välkommen. Men när galla ska spys på eller om min man, tar det utanför tack.
fredagkväll
Sitter med underbaraste Milo i knät och njuter av tyngden från den lilla flaxande kroppen som är min sons.
Hör på den, min son.
Vår son!
Tänk om jag för ett år sen visste vad det var som redan då grodde i mig.
Nu ska vi glo på talang tills papps börjar snacka på radion.
Trevlig afton!
Hör på den, min son.
Vår son!
Tänk om jag för ett år sen visste vad det var som redan då grodde i mig.
Nu ska vi glo på talang tills papps börjar snacka på radion.
Trevlig afton!
twilight
Hade nästan helt missat att filmen fanns, även fast jag i ögonvrån sett att den kikat på mig ett antal gånger från filmhyllan.Twilight var överraskande bra! Och är du som jag, en sucker för vampyrfilmer, ska du se den! Kanske annars också.
Framsidan på DVD:n ser lite B ut, som en tonårsfilm vilken som helst och visst är den kanske främst om och för den målgruppen men vem har inte en inre 17-åring som pockar på uppmärksamhet? Min egna måste erkännas, sedan länge slumrande, skulle inte ha något emot att hoppa upp på vampyr-Edwards rygg och ta en tur bland trätopparna såsom Bella fick göra. Det handlar alltså om omöjlig kärlek (Edward+Bella=sant) och jag tycker det var en riktigt vacker historia, med bara enkla (yes!) "specialeffekter" och skön musik. Vampyrerna förvandlades tack och lov aldrig till några data-animerade monster, de var bara något blekare än de övriga, dödliga.
Stephenie Meyer har skrivit boken som filmen baseras på och Cathrine Hardwicke stod för regin.
Se.
medmänniskor?
Nu är Marcus hemma. Och jag lite gladare. Vicky hade varit och lämnat presenter på dörren och sånt piggar alltid upp! Tack sötnos!
Har bestämt att jag för ett tag inte ska kolla runt så mycket bland andra bloggar. Är för blödig. Känslig. En tönt med lätt till tårar. Det är jaktsäsong där ute och just nu jagar man bland annat Marcus. På alldeles för många håll (på bloggar och av bloggare jag läst och tidigare uppskattat) kan jag läsa all väders skit. Folk har rätt att inlägg efter inlägg skriva ner honom som människa och yrkesman och i kommentarerna som följer, håller andra (inte alla) med och nickar i snuskigt samförstånd.
Era jävla idioter vill jag skrika, ni känner inte honom. Håll käften! Men jag gör inte det, för käftar ska inte hållas, man får självklart skriva vad man vill. Tycka vad man vill. Det är ens rättighet. Men jag undrar -varför vill man? Behöver man? Vad får man ut av att tycka offentligt illa om människor och sporra andra till det samma?
(En helt annan sak är det om man går i polemik och tycker annat, något som alltid bör uppmuntras, men alltså inget jag pratar om här.)
Jag har mindre smickrande åsikter om en hel drös av människor, offentliga och inte, men känner inte att jag upprepade gånger måste rada upp dessa här och analysera och förklara varför jag tycker och känner som jag gör.
För samtidigt, vad vet jag egentligen? Och personen som kanske av någon anledning verkar som en pantad burk är ju faktiskt inte mer än människa. En med- sådan och varför skulle jag trampa på denne ens här hemma hos mig, fastän jag får?
Jag är såklart väldigt partisk i just det här fallet. Och en tönt som sagt, därför blir jag också väldigt ledsen när jag läser andra förlöjliga min Marcus, vackraste Milos fina papps.
Så ge fan i det!
Eller fortsätt för all del, det är ju er rätt.
Jag ska i alla fall inte läsa mer. Det är min.
Har bestämt att jag för ett tag inte ska kolla runt så mycket bland andra bloggar. Är för blödig. Känslig. En tönt med lätt till tårar. Det är jaktsäsong där ute och just nu jagar man bland annat Marcus. På alldeles för många håll (på bloggar och av bloggare jag läst och tidigare uppskattat) kan jag läsa all väders skit. Folk har rätt att inlägg efter inlägg skriva ner honom som människa och yrkesman och i kommentarerna som följer, håller andra (inte alla) med och nickar i snuskigt samförstånd.
Era jävla idioter vill jag skrika, ni känner inte honom. Håll käften! Men jag gör inte det, för käftar ska inte hållas, man får självklart skriva vad man vill. Tycka vad man vill. Det är ens rättighet. Men jag undrar -varför vill man? Behöver man? Vad får man ut av att tycka offentligt illa om människor och sporra andra till det samma?
(En helt annan sak är det om man går i polemik och tycker annat, något som alltid bör uppmuntras, men alltså inget jag pratar om här.)
Jag har mindre smickrande åsikter om en hel drös av människor, offentliga och inte, men känner inte att jag upprepade gånger måste rada upp dessa här och analysera och förklara varför jag tycker och känner som jag gör.
För samtidigt, vad vet jag egentligen? Och personen som kanske av någon anledning verkar som en pantad burk är ju faktiskt inte mer än människa. En med- sådan och varför skulle jag trampa på denne ens här hemma hos mig, fastän jag får?
Jag är såklart väldigt partisk i just det här fallet. Och en tönt som sagt, därför blir jag också väldigt ledsen när jag läser andra förlöjliga min Marcus, vackraste Milos fina papps.
Så ge fan i det!
Eller fortsätt för all del, det är ju er rätt.
Jag ska i alla fall inte läsa mer. Det är min.
fy fan...
...är ett sätt att börja dagens första blogginlägg. Mest är rubriken inspirerad av regnet som ilsket smattrar mot rutan och får mig att tappa lusten.
Fy fan, som sagt.
Juni.
På finska kesäkuu, som rakt översatt betyder sommarmånad. Men var är sommaren? Varje år detta förvirrade sökande och frågande. Att man aldrig lär sig. Sommar är något annat än solsken varje, knappt någon, dag häruppe. Tur är kanske ändå att man naivt så fort solen förärar oss ett par av sina strålar tror att -Ja! Nu! och bara minns det nästa gång sommarmånaden knackar på. Vi lever på hoppet och så länge hopp finns...
Milo sover. Något han inte ville göra igår kväll. Tre timmar nattning som till sist följdes av oroligt vridande och vaknande. Förmiddagen har ändå varit fin, som alltid. Älskar att vara med den lille krabaten som bara blir mer och mer en liten människa. Vi pratar och skrattar. Han verkar tycka att jag är det roligaste som finns och det värmer väldigt en kall smattrande dag som denna. Men nu sover han, och snart kommer Marcus hem. Vill då höra allt om Imperiet-festen och natten i hotellsäng.
Fy fan, som sagt.
Juni.
På finska kesäkuu, som rakt översatt betyder sommarmånad. Men var är sommaren? Varje år detta förvirrade sökande och frågande. Att man aldrig lär sig. Sommar är något annat än solsken varje, knappt någon, dag häruppe. Tur är kanske ändå att man naivt så fort solen förärar oss ett par av sina strålar tror att -Ja! Nu! och bara minns det nästa gång sommarmånaden knackar på. Vi lever på hoppet och så länge hopp finns...
Milo sover. Något han inte ville göra igår kväll. Tre timmar nattning som till sist följdes av oroligt vridande och vaknande. Förmiddagen har ändå varit fin, som alltid. Älskar att vara med den lille krabaten som bara blir mer och mer en liten människa. Vi pratar och skrattar. Han verkar tycka att jag är det roligaste som finns och det värmer väldigt en kall smattrande dag som denna. Men nu sover han, och snart kommer Marcus hem. Vill då höra allt om Imperiet-festen och natten i hotellsäng.
torsdag 11 juni 2009
stor liten kille
6 900 gram idag. Milo följer sina kurvor kanonfint!
Kul att Marcus för första, men inte sista, gången kom med på öppna förskolan idag, även om han inte satt med på sångstunden. Poeten passade på att kila iväg till jobbet en sväng just då och återkom efteråt. Han ska sakta slussas in i gemenskapen har vi tänkt. He he.
I eftermiddag ska Milo och jag spatsera i staden, kanske ta en fika och sedan gå lite till. Hoppas på en trött och nöjd kille så vi båda får sova gott inatt.
Kul att Marcus för första, men inte sista, gången kom med på öppna förskolan idag, även om han inte satt med på sångstunden. Poeten passade på att kila iväg till jobbet en sväng just då och återkom efteråt. Han ska sakta slussas in i gemenskapen har vi tänkt. He he.
I eftermiddag ska Milo och jag spatsera i staden, kanske ta en fika och sedan gå lite till. Hoppas på en trött och nöjd kille så vi båda får sova gott inatt.
jobba
Hanna påpekade efter förra inlägget att amning också är ett jobb och hon har helt rätt. Just därför är det skönt att slippa tänka på så många andra sysslor och även om det i vårt hem idag är en självklarhet att vi delar på dessa så misstänker jag att det fortfarande är annat som oftast råder på många håll.
Vet själv att jag ofta (inför varje natt) i början tänkte; Jag "sover" i vardagsrummet med bebis så Marcus får sova ordentligt eftersom han ska jobba imorgon. Som om mitt att göra dagen efter, dvs gå och vanka av och an med kolikbebis och däremellan amma honom varannan timme inte var nånting värt. Vi kvinnor är nog många gånger rätt bra på att undervärdera oss själva och vårt jobb.
Fortfarande är det jag som ammar honom på nätterna (mitt val), men jag sover åtminstone skönt i sängen och får lite sovmorgon när Marcus är hemma och kan gå upp med lillgubben när han säger att det är dags.
Nu ska vi till öppna förskolan och träffa BVC-sköterskan. Spännande att se vad Milo, drygt 4-månaders killen, väger idag. Vad tror ni?
Vet själv att jag ofta (inför varje natt) i början tänkte; Jag "sover" i vardagsrummet med bebis så Marcus får sova ordentligt eftersom han ska jobba imorgon. Som om mitt att göra dagen efter, dvs gå och vanka av och an med kolikbebis och däremellan amma honom varannan timme inte var nånting värt. Vi kvinnor är nog många gånger rätt bra på att undervärdera oss själva och vårt jobb.
Fortfarande är det jag som ammar honom på nätterna (mitt val), men jag sover åtminstone skönt i sängen och får lite sovmorgon när Marcus är hemma och kan gå upp med lillgubben när han säger att det är dags.
Nu ska vi till öppna förskolan och träffa BVC-sköterskan. Spännande att se vad Milo, drygt 4-månaders killen, väger idag. Vad tror ni?
onsdag 10 juni 2009
min hemmaman
Snart ska vi lägga oss på rena nytvättade lakan och det åter igen tack vare min underbara man. Jag tänker inte alls på sånt sedan en tid tillbaka, skulle kunna ligga och snuska mig i samma gamla smuts i månader om ingen annan tog tag i det. Tror lakanen själva skulle börja vandra mot tvättkorgen före mig.Marcus har bytt sängkläder, tvättat och fixat mest hela dagen. Han är sån min kära, går runt och småpular med diverse hushållssysslor mellan raderna medan jag ammar eller vilar. Snacka om att jag är lyckligt lottad! Han verkar till och med tycka det är rätt kul så varför skulle jag hindra honom från att ha roligt tänker jag, sitter ner ett tag till och låter disken bli diskad och tvätten upphängd.
Älskar dig min m!
Lägenheten var förresten fin och balkongen underbar, men toan helrisig. Så vi får se. Går inte priset upp för mycket så kanske vi är med och budar. Fast ska fortsätta kolla runt på annat.
grannsämja
Mätt är jag och så nöjd. Det blev utsökt köttfärspaj till lunch med godaste kakan till efterrätt. Tusen tack A-K!
Milo sover nu efter lekstund med sötaste Signe. Eller hans lek är väl något begränsad fortfarande men bara att vistas i samma rum som en annan liten minimänniska verkar vara höjden av skoj och tar tydligen väldigt på de små krafterna.
Tänk vilka trevliga och fantastiska människor som bor i samma hus som vi. Hade inte grannmammorna knackat på då för ett par månader sen hade jag aldrig upptäckt det. Knepigt egentligen, man delar ytterdörr men vet inte alls med vem. Och hur ska man få reda på det om man hellre fegt väntar några extra minuter i hallen när man hör andra i trapphuset än att "riskera" ett möte. Vad är det man är (har varit) rädd för?
I eftermiddag ska vi kolla på en lägenhet ett stenkast bort. En köpes. Med de tre B:na. Balkong, badkar och bastu, men inte nödvändigtvis i den ordningen.
Milo sover nu efter lekstund med sötaste Signe. Eller hans lek är väl något begränsad fortfarande men bara att vistas i samma rum som en annan liten minimänniska verkar vara höjden av skoj och tar tydligen väldigt på de små krafterna.
Tänk vilka trevliga och fantastiska människor som bor i samma hus som vi. Hade inte grannmammorna knackat på då för ett par månader sen hade jag aldrig upptäckt det. Knepigt egentligen, man delar ytterdörr men vet inte alls med vem. Och hur ska man få reda på det om man hellre fegt väntar några extra minuter i hallen när man hör andra i trapphuset än att "riskera" ett möte. Vad är det man är (har varit) rädd för?
I eftermiddag ska vi kolla på en lägenhet ett stenkast bort. En köpes. Med de tre B:na. Balkong, badkar och bastu, men inte nödvändigtvis i den ordningen.
lunch la la laa
Ett dygn senare har vi bild igen och jag är arg-no more. Fast lite rycker det i ilsknerven fortfarande när jag tänker på det. Inte så att det är den saknade bilden som stör längre, utan mer det faktum att hon kundtjänsttjejen garanterat (jo sånt vet man) ljög när hon sa att problemet var på gång att fixas, men att hon inte visste omfattning eller hur lång tid det skulle ta. Morr.
Men idag, just nu, har vi alltså bild och jag är lugn, glad och harmonisk igen.
Marcus och Milo håller på att fotas till nån familjebilaga nånstans och jag känner mig lite lagom utfryst ur gemenskapen. Mamman då liksom? Men nej, jag är inte intressant ;-). Vill inte vara med på en publicerad bild i nån gammal blaska, det räcker med sånt för nu, men har man en proffsfotograf hemma så klart det hade varit kul att vara inklämd i ett hörn nånstans så man kunde ha fått ett trevligt foto att hänga på väggen härhemma.
Ja ja, så kan det vara.
Snart ska Milo och jag på lunchdate till grannen. Blir kul. Ute regnar det så det är skönt att inte behöva gå ut.
Helt galet. 10 grader, känns som nio och iskallt regn i juni.
Blä up.
Men idag, just nu, har vi alltså bild och jag är lugn, glad och harmonisk igen.
Marcus och Milo håller på att fotas till nån familjebilaga nånstans och jag känner mig lite lagom utfryst ur gemenskapen. Mamman då liksom? Men nej, jag är inte intressant ;-). Vill inte vara med på en publicerad bild i nån gammal blaska, det räcker med sånt för nu, men har man en proffsfotograf hemma så klart det hade varit kul att vara inklämd i ett hörn nånstans så man kunde ha fått ett trevligt foto att hänga på väggen härhemma.
Ja ja, så kan det vara.
Snart ska Milo och jag på lunchdate till grannen. Blir kul. Ute regnar det så det är skönt att inte behöva gå ut.
Helt galet. 10 grader, känns som nio och iskallt regn i juni.
Blä up.
tisdag 9 juni 2009
arg
Just nu har jag god lust att bajsa på Tele2. Vi har inte haft signal sedan klockan 12 idag och därmed inga kanaler att titta på.
Vad säger kundtjänst då? "Det är bara att vänta och se".
Ja, men på vad?
Tur för de att jag är förstoppad.
Vad säger kundtjänst då? "Det är bara att vänta och se".
Ja, men på vad?
Tur för de att jag är förstoppad.
postbio
Har varit på bio med Jess. Såg Män som hatar kvinnor. Sista chansen idag och jag tog den. Och den var skitbra, rent ut sagt! Så bra den kunde vara. Skönt. Är så glad att jag fick se den på filmduk.
Jag måste erkänna att det var riktigt jobbigt innan -att gå iväg, att vara borta flera timmar med avstängd telefon (nåja, ljudlös), att släppa på den där kontrollen, men vad skönt det känns nu. För oss alla.
Brukar ju gå och fika med vänner medan Milo är med pappa, tid som är värdefull och viktig för både mig och framförallt dom, men rätt ofta slutar det med sms med info om gallskrik och önskan om att jag ska rusa hem, vilket jag dumt nog genast gör. Fast på bio är det andra, no-phone-villkor som gäller så det var bara att gilla läget och låta telefonen vila i väskan (kollade den bara en gång och skärmen var tom).
Marcus har verkligen uppmuntrat och peppat mig och är nog själv väldigt stolt och nöjd såhär efteråt. Det gick ju superbra! Såklart! Vem tvivlade? Ingen. Klart pappa och pojk klarade sig alldeles utmärkt utan morsan i några timmar. Visst skrek han, men det gör han även när jag är ensam med honom och Marcus är annanstans och fixar jag, så fixar han.
Nu sover vårat guld. Han hade redan ätit sig mätt men fick en liten kvällsslurk efter mammagoset så han somnade gott och ännu nöjdare.
Åh vad jag är glad över att ha fått se filmen. Den filmen. En film. En hel. Och sitta still genom den! Nästan så jag hade glömt hur det var.
Ser väldigt mycket fram emot hösten och del 2 och 3.
Jag måste erkänna att det var riktigt jobbigt innan -att gå iväg, att vara borta flera timmar med avstängd telefon (nåja, ljudlös), att släppa på den där kontrollen, men vad skönt det känns nu. För oss alla.
Brukar ju gå och fika med vänner medan Milo är med pappa, tid som är värdefull och viktig för både mig och framförallt dom, men rätt ofta slutar det med sms med info om gallskrik och önskan om att jag ska rusa hem, vilket jag dumt nog genast gör. Fast på bio är det andra, no-phone-villkor som gäller så det var bara att gilla läget och låta telefonen vila i väskan (kollade den bara en gång och skärmen var tom).
Marcus har verkligen uppmuntrat och peppat mig och är nog själv väldigt stolt och nöjd såhär efteråt. Det gick ju superbra! Såklart! Vem tvivlade? Ingen. Klart pappa och pojk klarade sig alldeles utmärkt utan morsan i några timmar. Visst skrek han, men det gör han även när jag är ensam med honom och Marcus är annanstans och fixar jag, så fixar han.
Nu sover vårat guld. Han hade redan ätit sig mätt men fick en liten kvällsslurk efter mammagoset så han somnade gott och ännu nöjdare.
Åh vad jag är glad över att ha fått se filmen. Den filmen. En film. En hel. Och sitta still genom den! Nästan så jag hade glömt hur det var.
Ser väldigt mycket fram emot hösten och del 2 och 3.
måndag 8 juni 2009
ÖF imorrn
Snart är det Projekt Runway. Finalen. Spännande.
Milo sover. Han var så trött min älskling.
Imorgon är det äntligen dags för öppna förskolan igen. Tror killen saknar de andra barnen.
Idag på ett kafé i stan log han brett varje gång en viss man gick förbi och det var ett antal gånger. Fattade först inte, för visst att han brukar vara glad även inför främlingar, men nu verkade han bli nästan galet lycklig inför åsynen av just denna typ. Sen kom jag på. Mannen var skallig. Med runt vänligt ansikte. Milo måste ha trott det var en jämlike i jätteformat, en bautabebis.
Milo sover. Han var så trött min älskling.
Imorgon är det äntligen dags för öppna förskolan igen. Tror killen saknar de andra barnen.
Idag på ett kafé i stan log han brett varje gång en viss man gick förbi och det var ett antal gånger. Fattade först inte, för visst att han brukar vara glad även inför främlingar, men nu verkade han bli nästan galet lycklig inför åsynen av just denna typ. Sen kom jag på. Mannen var skallig. Med runt vänligt ansikte. Milo måste ha trott det var en jämlike i jätteformat, en bautabebis.
angående tidigare inlägget om bästa mamman
Anonym ber mig tänka ett steg längre och inse att alla gör som de vill och mår bra av. Absolut, jag håller med, även om något ytterligare steg inte behöver tas då det redan är taget.
Det jag skrev var just att alla är vi de bästa mammorna vi kan för våra barn, men ännu bättre ändå om vi själva mår bra, vad det bra än består av. Tror bara att den totalt självuppoffrande mamman oftast inte mår helt bra (samma gäller givetvis hennes motsats) och lätt även får andra att må sämre genom åsikter om att man inga barn bör skaffa om man vill lämna bort de. (Jo, har läst och hört detta ett flertal gånger.)
Lämna bort förresten.
Du frågade om jag måste lämna bort mitt barn för att få eegeeentid (kanske bara jag, men det såg ut som att du verkligen tycker egentid är riktigt löjligt). Jag anser hursom helst inte att det är att lämna bort barnet om pappan har honom medan jag har en stund för mig själv, om det så må vara i duschen eller på en promenad på stan. Jag har turen att ha en pappa till barnet här och den tiden de får tillsammans om/när jag är iväg en sväng är de båda, vi alla, förtjänta av.
Varför ses pappan fortfarande alltid som den andra föräldern? Vill vi kvinnor bli sedda som något annat än det andra könet måste vi också aktivt släppa in pappan i föräldraskapet, precis som han också måste göra mer för att ta steget in. Män brukar ju inte direkt ha särskilt svårt att ta plats i andra sammanhang...
Har man inte en pappa närvarande så hoppas jag det finns någon annan att ta till om behovet av avlastning behövs. Ett behov som man inte ska skämmas för enligt mig.
Men till syvende och sist som sagt, alla gör som de vill och mår bra av (inom vettiga gränser såklart) och då har våra barn de bästa mammorna, föräldrarna, i världen!
Det jag skrev var just att alla är vi de bästa mammorna vi kan för våra barn, men ännu bättre ändå om vi själva mår bra, vad det bra än består av. Tror bara att den totalt självuppoffrande mamman oftast inte mår helt bra (samma gäller givetvis hennes motsats) och lätt även får andra att må sämre genom åsikter om att man inga barn bör skaffa om man vill lämna bort de. (Jo, har läst och hört detta ett flertal gånger.)
Lämna bort förresten.
Du frågade om jag måste lämna bort mitt barn för att få eegeeentid (kanske bara jag, men det såg ut som att du verkligen tycker egentid är riktigt löjligt). Jag anser hursom helst inte att det är att lämna bort barnet om pappan har honom medan jag har en stund för mig själv, om det så må vara i duschen eller på en promenad på stan. Jag har turen att ha en pappa till barnet här och den tiden de får tillsammans om/när jag är iväg en sväng är de båda, vi alla, förtjänta av.
Varför ses pappan fortfarande alltid som den andra föräldern? Vill vi kvinnor bli sedda som något annat än det andra könet måste vi också aktivt släppa in pappan i föräldraskapet, precis som han också måste göra mer för att ta steget in. Män brukar ju inte direkt ha särskilt svårt att ta plats i andra sammanhang...
Har man inte en pappa närvarande så hoppas jag det finns någon annan att ta till om behovet av avlastning behövs. Ett behov som man inte ska skämmas för enligt mig.
Men till syvende och sist som sagt, alla gör som de vill och mår bra av (inom vettiga gränser såklart) och då har våra barn de bästa mammorna, föräldrarna, i världen!
världens bästa mamma
Kan bli så trött ibland när jag läser runt och ser hur mammor nästan tävlar med varandra om vem som är mer självuppoffrande som vore det lika med kärlek. Den som vinner älskar så klart sina barn mest.
"Jag har minsann inte sovit en blund på 3 år", "Jag har aldrig haft barnvakt och behöver det inte heller, jag tar hand om mina barn själv", "Jag behöver ingen egentid, mina barn är mitt allt", "Tycker inte man ska ha barn om man inte vill vara med dom" etc är tyvärr inte helt ovanliga kommentarer på diverse diskussionsforum. Kommentarer sagda för att stärka den egna trasiga (?) självkänslan (är det därför man ska ha barn?) och på kuppen få andra mammor att känna än mer skuld och få dåligt samvete för att de oooops råkade tycka det var skönt med en fika helt själv.
Kan nog kanske hålla med om att kärlek endels handlar om ett visst självuppoffrande men att offra sig själv och i och med det automatiskt älska? Och ju mer det ena desto mer av det andra? Nja där ställer jag mig ytterst tvekande. Framförallt tror jag inte ett dugg på att den av eget val utslitna morsan utan en endaste minut av tid bara för sig själv skulle älska mer än den som ibland tar en promenad med rak rygg eller då och då äter sin macka med två händer. Och vem vill eller egentligen mår bra av att bli älskad av någon som helt ger upp sig själv? Vem är det då som älskar?
En mamma som slänger med ovan nämnda kommentarer skulle kanske inte vilja påstå att hon är självuppoffrande, men vad är hon då?
Att aldrig sova, aldrig vara ensam (och absolut i så fall inte tycka att det skulle vara skönt) eller att aldrig föra ett samtal på tu manhand med en annan vuxen om vuxna saker?
Jag tror vi alla (med några undantag så klart) är de bästa mammorna vi någonsin kan vara för våra älskade barn, men det behöver inte betyda att vi inte får njuta av oss själva också. Vi är värda våra underbara barn, liksom de oss, och ännu mer. Vi är värda allt!
Så mamma.
Imorgon (ifall du har en pappa eller en annan pålitlig person som du kan lämna ditt/dina barn med) ska du iväg och ta en fika med en väninna och på vägen dit tänka långa tankar och sen prata om gårdagens val, kvällens final i Projekt Runway eller den svindyra krämen som du vill ha, är värd och bara ska köpa så snart du kan och det helt utan att känna skuld!
Jag lovar, din man och i synnerhet ditt barn kommer vara vinnare efteråt, likaså du som fortfarande är världens bästa mamma, bara lite mer människa också!
Puss på er.
"Jag har minsann inte sovit en blund på 3 år", "Jag har aldrig haft barnvakt och behöver det inte heller, jag tar hand om mina barn själv", "Jag behöver ingen egentid, mina barn är mitt allt", "Tycker inte man ska ha barn om man inte vill vara med dom" etc är tyvärr inte helt ovanliga kommentarer på diverse diskussionsforum. Kommentarer sagda för att stärka den egna trasiga (?) självkänslan (är det därför man ska ha barn?) och på kuppen få andra mammor att känna än mer skuld och få dåligt samvete för att de oooops råkade tycka det var skönt med en fika helt själv.
Kan nog kanske hålla med om att kärlek endels handlar om ett visst självuppoffrande men att offra sig själv och i och med det automatiskt älska? Och ju mer det ena desto mer av det andra? Nja där ställer jag mig ytterst tvekande. Framförallt tror jag inte ett dugg på att den av eget val utslitna morsan utan en endaste minut av tid bara för sig själv skulle älska mer än den som ibland tar en promenad med rak rygg eller då och då äter sin macka med två händer. Och vem vill eller egentligen mår bra av att bli älskad av någon som helt ger upp sig själv? Vem är det då som älskar?
En mamma som slänger med ovan nämnda kommentarer skulle kanske inte vilja påstå att hon är självuppoffrande, men vad är hon då?
Att aldrig sova, aldrig vara ensam (och absolut i så fall inte tycka att det skulle vara skönt) eller att aldrig föra ett samtal på tu manhand med en annan vuxen om vuxna saker?
Jag tror vi alla (med några undantag så klart) är de bästa mammorna vi någonsin kan vara för våra älskade barn, men det behöver inte betyda att vi inte får njuta av oss själva också. Vi är värda våra underbara barn, liksom de oss, och ännu mer. Vi är värda allt!
Så mamma.
Imorgon (ifall du har en pappa eller en annan pålitlig person som du kan lämna ditt/dina barn med) ska du iväg och ta en fika med en väninna och på vägen dit tänka långa tankar och sen prata om gårdagens val, kvällens final i Projekt Runway eller den svindyra krämen som du vill ha, är värd och bara ska köpa så snart du kan och det helt utan att känna skuld!
Jag lovar, din man och i synnerhet ditt barn kommer vara vinnare efteråt, likaså du som fortfarande är världens bästa mamma, bara lite mer människa också!
Puss på er.
måndag igen
Gårdagens promenad var en mycket trevlig sådan. Milo sov ända till vagnen, trots hissens gälla information om att vi nått entrévåning. Sedan sov han inte jättelänge till tyvärr, men med bärsele fick vi till lite promenad i alla fall och på fikat i Färgargården satt han bredvid mig i hammocken och gungade nöjt.
Nu sover han igen. Trött kille såhär på förmiddagarna. Inatt efter att han valvakat med oss alldeles för länge sov han gott och ända till halv sex. Tänk om jag med hade fått ha en bra natt, vad mycket sömn jag hade kunnat tanka. Istället blev det en grubbelnatt med många mardrömmar som iaf slutade lyckligt -jag vaknade.
På morgonen efter maten blir han alltid lite rastlös och vill inte riktigt somna om även fast han fortfarande är trött så trött. Liksom jag. Men till sist så. Han somnade faktiskt vid min sida och jag tittade länge länge på hans underbart söta uppenbarelse. Sen blev jag nojjig och för att själv kunna slappna av fick jag lyfta över honom i hans egen säng där han sov lite mer innan Marcus gick upp och tog killen med sig så jag kunde snooza en halvtimme extra. Gött.
Idag är Marcus i Stockholm på presskonferens. Det handlar om Allsång. Jag tycker det är sjukt kul att han ska vara med där. Den 14 juli är det och blir garanterat sångfritt. Eller inte? Den som lever få se och jag hoppas vara en av de.
Idag är det 12 grader i Norrköping och det känns också som 12 upplyser mig min superstart om. Bättre det än 6, känns som 4.
Kan man få hoppas att vi går mot bättre och varmare sommartider?
Nu sover han igen. Trött kille såhär på förmiddagarna. Inatt efter att han valvakat med oss alldeles för länge sov han gott och ända till halv sex. Tänk om jag med hade fått ha en bra natt, vad mycket sömn jag hade kunnat tanka. Istället blev det en grubbelnatt med många mardrömmar som iaf slutade lyckligt -jag vaknade.
På morgonen efter maten blir han alltid lite rastlös och vill inte riktigt somna om även fast han fortfarande är trött så trött. Liksom jag. Men till sist så. Han somnade faktiskt vid min sida och jag tittade länge länge på hans underbart söta uppenbarelse. Sen blev jag nojjig och för att själv kunna slappna av fick jag lyfta över honom i hans egen säng där han sov lite mer innan Marcus gick upp och tog killen med sig så jag kunde snooza en halvtimme extra. Gött.
Idag är Marcus i Stockholm på presskonferens. Det handlar om Allsång. Jag tycker det är sjukt kul att han ska vara med där. Den 14 juli är det och blir garanterat sångfritt. Eller inte? Den som lever få se och jag hoppas vara en av de.
Idag är det 12 grader i Norrköping och det känns också som 12 upplyser mig min superstart om. Bättre det än 6, känns som 4.
Kan man få hoppas att vi går mot bättre och varmare sommartider?
söndag 7 juni 2009
inför prommis
Liten kille sover på soffan. Typiskt. Just när vi ska på långpromenad. Nu måste jag försöka få ner honom i den talande hissen till vagnen utan att han vaknar för annars kan vi kyssas adjö, vandringen och jag.
Lycka till Jonna.
Lycka till Jonna.
lördag 6 juni 2009
sova på spik
Inte för att jag någonsin riktigt lyckats heja aktivt på Sverige i diverse sportsammanhang, men nog är det lite trist att VM just nu efter den förlorade matchen känns väldigt långt borta.
Milo satt i babysittern efter kvällsmaten och flaxade ivrigt med armar och ben, men uppenbarligen förgäves då målen uteblev. Misstänker att jag kan ha närt en svenne vid min barm :-).
Nu ska jag gå och lägga mig på spikmattan igen. Jag har börjat somna på den. Tar inte lång tid efter att jag slängt klumpen som är jag på piggarna, förrän densamma faller ner i ett skönt och avkopplande, sömnlikt tillstånd. Tyvärr varar det aldrig länge då något väcker mig och jag rycker till så spiksen ilsket river köttet, något som snabbt kan kännas nästan lite otrevligt. Fast då är det bara att hoppa av och fortsätta sömnen på mjukt underlag. Och det jag behöver nu är just sömn. Loads of it.
Alltså god natt.
Milo satt i babysittern efter kvällsmaten och flaxade ivrigt med armar och ben, men uppenbarligen förgäves då målen uteblev. Misstänker att jag kan ha närt en svenne vid min barm :-).
Nu ska jag gå och lägga mig på spikmattan igen. Jag har börjat somna på den. Tar inte lång tid efter att jag slängt klumpen som är jag på piggarna, förrän densamma faller ner i ett skönt och avkopplande, sömnlikt tillstånd. Tyvärr varar det aldrig länge då något väcker mig och jag rycker till så spiksen ilsket river köttet, något som snabbt kan kännas nästan lite otrevligt. Fast då är det bara att hoppa av och fortsätta sömnen på mjukt underlag. Och det jag behöver nu är just sömn. Loads of it.
Alltså god natt.
grattis Sverige!
Ja må Sverige leva, ja må Sverige leva... Hurra, hurra, hurra!Man hade ju hoppats på lite varmare väder en dag som denna. 10 grader i juni. Burr.
Men men, man kan inte få allt.
natti natt
Så var tuttarna tömda inför sänggåendet. Milo äter ju oftast inte förrän mot morgonkvisten och då har de forna små alstrat så mycket mjölk att liten kille nästan har svårt att hitta rätt i mörkret. Känns inte värst skönt att ligga på två stenar heller så nu ska jag börja köra regelbundet med punpen igen och hoppas som bonus på bättre sömn för mig.
Vi har sett film. Nya Wallander. Inget vidare. Rätt schysst rent actionmässigt, men mycket annat saknades, som vettig story till exempel. Saknade Johanna Sällström mycket och även Ola Rapace.
Nåväl. Kul att vi i alla fall kan se film igen. Det har jag saknat mest.
Nu sova.
God natt.
Vi har sett film. Nya Wallander. Inget vidare. Rätt schysst rent actionmässigt, men mycket annat saknades, som vettig story till exempel. Saknade Johanna Sällström mycket och även Ola Rapace.
Nåväl. Kul att vi i alla fall kan se film igen. Det har jag saknat mest.
Nu sova.
God natt.
fredag 5 juni 2009
svart bloggvecka
Efter en tuff tid på bloggen väljer Teresa att lösenordsskydda inläggen och sedan stänger min Marcus sin helt. Två av mina måstebloggar har alltså därmed lagts ned eller gjorts otillgängliga. Av inte helt olika anledningar.
Vad ska jag nu göra med mina lediga minuter framför datorn? Och viktigare ändå, vad fan händer därute?
Teresa är tjejen som efter otaliga missfall och en urtuff graviditet äntligen, dagen efter att vår Milo tittat ut, fick sin efterlängtade Lukas. Hon har alltid bloggat öppet om både den enorma glädjen och det svåra som babytiden kan bära med sig. Något som tydligen provocerar. Väldigt mycket provocerar det. För inte bara en, två eller tre gånger har anonyma personer hoppat på henne i kommentarerna och jag har varje gång stått frågande och undrat varför? Vad är det med en småbarnsmammas vardag som ni stör er så på? Jag förstår verkligen inte, men om ni nu stör er, varför inte bara gå vidare, måste ni spotta hos den ni precis hälsat på bara för att tapeterna inte föll er i smaken? Teresa är inte den som backar utan har kört på tills hon uppenbarligen inte orkade längre och nu kan bara de med lösenord läsa hennes ord.
Tack för den ni.
Marcus har ju som bekant inte tillåtit kommentarer på sin blogg sedan i höstas då de värsta jag läst klottrats ner där, bland annat om våra döda barn. Ett trist men nödvändigt beslut då som nu fått sin upplösning genom att också resten går i graven. Det tar för mycket energi helt enkelt och klimatet därute är så infekterat att han valde gå in.
Det finns en mobbare, en sorglig uppviglare med alldeles för många anhängare här i bloggrymden, en typ som jag inte ens vill nämna vid namn då denne inte är värd mitt titulerande. Personen har länge kryddat sina även annars rätt tröttsamma textrader med Marcus hit och Marcus dit och på hans så kallade humorsajt kallas familjemedlemmar luder och bland mycket annat, allt i skojighetens namn.
Skoj för vem undrar man ju osökt? Antagligen för de encelliga stackare som nickande läser där och frustar i kapp med mobbarkungen.
Läste idag (duschade direkt efter) en lång text om varför vederbörande ogillar Marcus Birro så starkt och det roliga, jo faktiskt äntligen lite humor, var att alla egenskaper han radar upp hos M (utan att ha en minsta aning om vem han egentligen pratar om) är sådana som lätt kan kännas igen hos honom själv, något inte bara jag reflekterat över. Personen har uppenbarligen grava problem med sig själv, vilket inte är direkt överraskande men som jag för allas skull hoppas snarast tas itu med.
Om jag avskyr honom?
Nej inte alls. Så mycket energi för ett så litet och obetydligt kryp, maskar avskyr jag, honom ogillar jag bara.
För att han mobbar min Marcus och andra? Eller för att han sprider och applåderar en mobbartrend som sprider sig likt en brand i Australien?
Ja faktiskt just därför.
Jag ogillar honom som person för att han via omvägar spiller sin skit också här. Och där. Överallt. Det snuskas runt bland bloggarna, hatas anonymt men inte tyst överallt och sedan ryggdunkas det efteråt.
Varje gång någon önskat mig död och elände bland kommentarerna, upplyst mig om hur mycket de hatar mig och min familj eller bara allmänt bajsat i min farstu (nej, jag har inte för vana att godkänna och släppa in dessa) kan jag vara säker på att mobbarn ännu en gång påpekat hur mycket han ogillar Marcus. Hans ständiga tjat om detta får såklart gehör bland anhängarna som sedan börja skvätta och stinka även hos mig.
Jag tycker det är synd att Marcus slutar blogga, men jag hoppas samtidigt att det kanske kan ge typen en anledning mindre till avund och att han därmed hittar annat (ej andra) att skriva om och att skiten på så vis stannar där det hör hemma -hos honom själv.
Tack för mig, för nu.
Vad ska jag nu göra med mina lediga minuter framför datorn? Och viktigare ändå, vad fan händer därute?
Teresa är tjejen som efter otaliga missfall och en urtuff graviditet äntligen, dagen efter att vår Milo tittat ut, fick sin efterlängtade Lukas. Hon har alltid bloggat öppet om både den enorma glädjen och det svåra som babytiden kan bära med sig. Något som tydligen provocerar. Väldigt mycket provocerar det. För inte bara en, två eller tre gånger har anonyma personer hoppat på henne i kommentarerna och jag har varje gång stått frågande och undrat varför? Vad är det med en småbarnsmammas vardag som ni stör er så på? Jag förstår verkligen inte, men om ni nu stör er, varför inte bara gå vidare, måste ni spotta hos den ni precis hälsat på bara för att tapeterna inte föll er i smaken? Teresa är inte den som backar utan har kört på tills hon uppenbarligen inte orkade längre och nu kan bara de med lösenord läsa hennes ord.
Tack för den ni.
Marcus har ju som bekant inte tillåtit kommentarer på sin blogg sedan i höstas då de värsta jag läst klottrats ner där, bland annat om våra döda barn. Ett trist men nödvändigt beslut då som nu fått sin upplösning genom att också resten går i graven. Det tar för mycket energi helt enkelt och klimatet därute är så infekterat att han valde gå in.
Det finns en mobbare, en sorglig uppviglare med alldeles för många anhängare här i bloggrymden, en typ som jag inte ens vill nämna vid namn då denne inte är värd mitt titulerande. Personen har länge kryddat sina även annars rätt tröttsamma textrader med Marcus hit och Marcus dit och på hans så kallade humorsajt kallas familjemedlemmar luder och bland mycket annat, allt i skojighetens namn.
Skoj för vem undrar man ju osökt? Antagligen för de encelliga stackare som nickande läser där och frustar i kapp med mobbarkungen.
Läste idag (duschade direkt efter) en lång text om varför vederbörande ogillar Marcus Birro så starkt och det roliga, jo faktiskt äntligen lite humor, var att alla egenskaper han radar upp hos M (utan att ha en minsta aning om vem han egentligen pratar om) är sådana som lätt kan kännas igen hos honom själv, något inte bara jag reflekterat över. Personen har uppenbarligen grava problem med sig själv, vilket inte är direkt överraskande men som jag för allas skull hoppas snarast tas itu med.
Om jag avskyr honom?
Nej inte alls. Så mycket energi för ett så litet och obetydligt kryp, maskar avskyr jag, honom ogillar jag bara.
För att han mobbar min Marcus och andra? Eller för att han sprider och applåderar en mobbartrend som sprider sig likt en brand i Australien?
Ja faktiskt just därför.
Jag ogillar honom som person för att han via omvägar spiller sin skit också här. Och där. Överallt. Det snuskas runt bland bloggarna, hatas anonymt men inte tyst överallt och sedan ryggdunkas det efteråt.
Varje gång någon önskat mig död och elände bland kommentarerna, upplyst mig om hur mycket de hatar mig och min familj eller bara allmänt bajsat i min farstu (nej, jag har inte för vana att godkänna och släppa in dessa) kan jag vara säker på att mobbarn ännu en gång påpekat hur mycket han ogillar Marcus. Hans ständiga tjat om detta får såklart gehör bland anhängarna som sedan börja skvätta och stinka även hos mig.
Jag tycker det är synd att Marcus slutar blogga, men jag hoppas samtidigt att det kanske kan ge typen en anledning mindre till avund och att han därmed hittar annat (ej andra) att skriva om och att skiten på så vis stannar där det hör hemma -hos honom själv.
Tack för mig, för nu.
torsdag 4 juni 2009
kvällsligg
Ska alldeles strax lägga mig på mina spiks. Har ännu idag inte fått mig min dos aaaaaaajjjjjjjhhhhhoooooooohhhhhsååååsköööönt, så det är verkligen på tiden. Min rygg dödar mig just nu och om jag inte snart blir rejält hjälpt även långsiktigt av mattan måste jag ta till några andra åtgärder. Man skulle lätt kunna säga att finnjonnan är jävligt trött på ont.
Imorgon är fredag och då har jag två måsten.
Förutom alla de andra.
1. Ringa FK.
2. Ringa facket.
Blir kul.
Eller inte.
God natt.
Imorgon är fredag och då har jag två måsten.
Förutom alla de andra.
1. Ringa FK.
2. Ringa facket.
Blir kul.
Eller inte.
God natt.
ÖF rules
Grattis idag till Anna, Viktoria och min storfaster Anja som fyller jämnt och firas av min mamma och tjejgänget under en liten tripp till Finland idag! Kan bara ana vilket fnitter det är på kvinnsen.
Grattis också till alla er andra som kom ut den 4:e! Hurra, hurra, hurra.
Milo är trött. Han är alltid det efter öppna förskolan. Idag slocknade han liksom sist under sångstunden och vaknade sedan till fikat och busade på i babysittern tills det var dags att rulla till stan där han somnade i vagnen och sover alltså än. Jag riktigt längtar till tisdag då det åter är dags att gå dit.
Vädret är så knepigt idag. Från sol till spöregn på ett par sekunder. Ska träffa Jess över en fika snart och vill fixa frissan innan, men det är nog inte lönt så jag låter det hänga. Kul med page. Finns en hel del roliga varianter att få till nu när man hittat lite av volymen som tidigare var på villovägar. Ska nog prova att locka det ikväll.
Hej hopp.
Grattis också till alla er andra som kom ut den 4:e! Hurra, hurra, hurra.
Milo är trött. Han är alltid det efter öppna förskolan. Idag slocknade han liksom sist under sångstunden och vaknade sedan till fikat och busade på i babysittern tills det var dags att rulla till stan där han somnade i vagnen och sover alltså än. Jag riktigt längtar till tisdag då det åter är dags att gå dit.
Vädret är så knepigt idag. Från sol till spöregn på ett par sekunder. Ska träffa Jess över en fika snart och vill fixa frissan innan, men det är nog inte lönt så jag låter det hänga. Kul med page. Finns en hel del roliga varianter att få till nu när man hittat lite av volymen som tidigare var på villovägar. Ska nog prova att locka det ikväll.
Hej hopp.
onsdag 3 juni 2009
födelsedag
Tack för alla grattis! Underbart att bli äldre faktiskt. Inget alls att vara rädd för.Jag fick parfym, kräm och rosor av Marcus i morse plus ett löfte om en timmes shopping spree en vacker dag om inte så länge.
Ikväll hade vi en första kväll på tu manhand. Vi var till Fiskmagasinet, även
kallat fiskis och åt tre rätter var. Supergott, som vanligt. Milo var i gudmor Lisas trygga händer och av allt att döma hade det gått kanonbra när vi väl var tillbaka vid halv nio. Killen var trött av allt bus och sover nu.Tredje juni.
1976 föddes jag.
2008 fick jag världens bästa embryo inplanterat i mig. Det var på dagen idag förra året Milo, då Mini, stoppades in i min mage för att där förhoppningsvis fastna och börja gro.
Svindlande.
Snacka om en bra födelsedag då. Bättre kan det ju knappast bli framförallt när vi idag vet vem det mikrospiska embryot blv till, men dagen idag har varit på absolut rätt väg med tanke på tidigare års inte fullt så roliga dagar.
Nu ska Marcus och jag mysa i soffan tillsammans för en gångs skull. Får se framför vilken film. Rymdaction ropar poeten som vanligt, men hur mycket rymdaction orkar man egentligen med undrar jag?
Pussar på allas kinder.
grattis till mig
Tack tack!Tillåt mig presentera, här till vänster, Milo och Maggan! Den lilla röda blev en Maggan och alla är nöjda. Tack Maggan för förslaget :-)
Nu ska jag ha en bra dag.
Kramar.
tisdag 2 juni 2009
vasst
Köpte förresten en spikmatta idag. Provlåg grannens tidigare och kände genast att "en sån här måste jag bara ha". Och nu har jag det. Skönt är ett litet ord att börja med.
Det lilla som kanske påminde om smärta där i början var pricken över iet. Det ska kännas och väl på plats började sedan värmen sprida sig och man föll ner i ett att vara läge som skulle kunna få pågå hur länge som helst. En känsla som är väl värd att investera i!
Eftersom jag ju nu, fast inte förrän imorgon, börjar bli riktigt jäkla lastgammal tänkte jag att jag kanske kunde försöka spik-matta bort lite ålderstecken när jag ändå var igång. Det där dubbarna ska ju enligt alla bota allt så varför inte rynkfanskapen också som envist börjar borra sig allt djupare in i den finnjonnska huden. Jag hamnade lite snett med mitt sedan tidigare renskrubbade ansikte och det som kändes då kan nästan kallas ont-ont (bilden nere til vä), men också det övergick till en pulserande värme som jag inbillar mig trollade bort en hel del av de sk fina linjerna.
Eller vad säger ni? Ser jag inte efter min spikvila ut som 32 going on 31 snarare är 33?
Nä nu blir det godnatt.
Nä nu blir det godnatt.Hörs nästa år.
ungdomen slut?
Ännu en underbar dag är slut. Snart.
Natten till idag sov min älskling hela vägen till halv sex, då det var dags för mat. Sen ville han inte sova mer, något jag var rätt så pigg på. Men det är ju inte längre upp till mig att ha åsikt i den saken utan snällt anpassa mig efter bossen.
Marcus är äntligen hemma och Milo så glad över att åter få ligga på pappas axel. Båda killarna sover nu. Att den lilla gör det är ju så klart bara bra även om jag redan saknar honom (galet, galet) men den stora hade jag gärna vela ha uppe ett tag till med mig. Fast han är trött efter tuffa dagar. Vem är inte det förresten? Jag är bara för dum för att fatta, he he. Tänker hursom sitta uppe ett litet tag till. Njuta av min sista kväll som 32. Sen blir jag plötsligt väldigt gammal och har kortare bit till 35 än till 30 och är alltså plötsligt läskigt nära 40. Men 40 är det nya 30 kommer jag sedan på, andas lugnare och inser att jag ju då bara blir, ja knappt 25. Vilket är helt ok.
*******************************
*******************************
I eftermiddags var vi till öppna förskolan igen med tjejerna och som vanligt var det superskoj med sång och lek. Sådär jätteaktiv är han ju inte än men bara att få titta på det andra barnen gör hans dag. Efteråt blir han trött och sedan glad, liksom mamma.
måndag 1 juni 2009
mammamåndag
Ännu en dag med min lille son går mot sitt slut, vilket innebär sovande bebis och en trött-ickesovande-men-snart-så mamma (först projekt runway).
Underbart med sommar måste jag säga även om det stundvis nästan blev för varmt. Men vem klagar? Inte ja,g för det finns ju skugga. Vi tog en långpromenad och sen en långfika med Jessica, helt underbart att lapa fruktsmoothie under parasoll.
Nu mot kvällen blev det liksom igår kväll och i förmiddags lite av en skrikorgie. Vet inte om det är Milos tarmar som bråkar igen för aj aj aj vad han lät, fast sen så blev det bra igen.
Så här såg jag ut för ett år sedan. Nyplockad och eländig.
Ur ett av de 30 blåsorna som jag hade tömts på hittade man ägget som kom att bli till älskade Milo.
Just då visste jag inte vad som väntade, men nog hoppades jag mig fördärvad och bad om vinst.
Och jag vann!
Vi vann.
Underbart med sommar måste jag säga även om det stundvis nästan blev för varmt. Men vem klagar? Inte ja,g för det finns ju skugga. Vi tog en långpromenad och sen en långfika med Jessica, helt underbart att lapa fruktsmoothie under parasoll.
Nu mot kvällen blev det liksom igår kväll och i förmiddags lite av en skrikorgie. Vet inte om det är Milos tarmar som bråkar igen för aj aj aj vad han lät, fast sen så blev det bra igen.
Så här såg jag ut för ett år sedan. Nyplockad och eländig.
Ur ett av de 30 blåsorna som jag hade tömts på hittade man ägget som kom att bli till älskade Milo.
Just då visste jag inte vad som väntade, men nog hoppades jag mig fördärvad och bad om vinst.
Och jag vann!
Vi vann.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)