heja heja

Appropå Stockholm. Så här vilt gick det till på hotellet efter Grönanbesöket. Det är avsevärt lugnare nu men snart ska vår älskling (är han inte det sötaste man sett!) vara igång igen.
Själv ska jag nu på riktigt ta tag i att lägga mig före en viss annan. Har min bok (Hypnotisören) och ett gäng skvallertidningar att bläddra i. Oljudet från festligheterna (bara oljud för oss som inte får deltaga) hörs inte lika mycket till sovavdelningen så det ska nog gå bra.

Kram och god valborgsnatt!

förra veckan

Vecka 22+6, Stockholm. Så långa som senaste dagarna har varit känns det som en evighet sen men det är det alltså inte, bara en vecka knappt. Kameran är nedpackad nånstans så dessa får duga för nu. Nya kommer.

59 lådor

Just så. Räknade idag när jag var där och vände. Tanken var att jag skulle tömma några för att dämpa mitt dåliga samvete för att jag inte kan bära min sjuka son men fick vända efter att jag fick dåligt samvete för att jag inte kunde ta ner någon för att tömma. De är såklart staplade och därför onåbara för mig just nu. Moment 22 och dåligt samvete, även därför, ett faktum.
Jag fick iaf igång digital TV:n. Hurray för mig. Plockade sedan fram några blommor och ställde på fönsterbrädorna innan jag gick "hem" till hotellet där Milo låg på Marcus och ylade. Han är faktiskt mycket bättre nu. Skrattat och pratat massor och lekt och skojat framförallt mot kvällen. Ibland blir det jätteledset plötsligt men ingen feber längre och inga kräkningar på två dygn så han är på rätt väg måste jag säga.

Festen börjar komma igång under mig. Det var väl räknat. Bor ovanför lobbybaren som tydligen är populärt på helgerna och säkert än mer så på valborg. Hoppas det lugnar ner sig tills Mackan är hemma. Efter vårtal i parken och Karlavagnen behöver han sova och om någon förutom jag kan vara känslig för ett jävla dunkande, så är det han.

Nä nu ska jag kolla lite Tv.

mellanlandning

Bor på hotell i natt och imorgon natt med verkar det som. Lägenheten är målad men det ska torka ordentligt så då känns det bättre att vara på ett annat ställe. Milo är dessutom dålig än och det finns inte tid att plocka och greja fram sängkläder, sladdar och annat för att få en lite "drägligare" tillvaro där så då känns det bäst att stanna där vi är.
Flyttlasset gick imorse som planerat. Herregud så de bar och grejade, proffsen. Skönt verkligen. Sen var det kanske inte sådär superbra packat av oss då vi gick back en dag mot planeringen, men killarna hjälpte och fixade och i princip allt är nu där det ska. Fast i lådor. Och det är ju då nästa jobb börjar. Får se när vi tar tag i det.
Det blev en tur till sjukhuset idag med mitt i allt. Milos feber gick upp och när det hade passerat 40 sträcket och han verkade så matt och eländig var det bara att åka in. Virus, som tur är, både en förkylningsvariant och så magen. Han har inte kräkts på ett dygn men fortfarande rinner det ur andra änden om något annat än ren vätska slinker ner. Att febern gått upp idag är antagligen för att det andra viruset har satt in. Så synd om honom. Det är verkligen hemskt att se sitt barn må dåligt om så "bara" av en enkel förkylning. Hoppas det snart går över och att vi får ordning på nya stället som ska bli vårt hem (mycket snyggt är det iaf nu) snarast med. Vill aldrig mer se kartonger i hela mitt liv. Så trött är jag på dom.
God natt och sov gott. Efter en dryg timmes sömn förra natten lär jag göra det om det bara går.

natt innan lasset går (är det tänkt)

Stackars Milo har varit jättedålig hela dagen och värre mot kvällen. Fortfarande feber och diarré. Liten älskling. Så hemskt det är att se sitt barn ha ont och må dåligt, men rådgivningen säger att det ska gå över snabbt och det gjorde det ju sist med så jag hoppas vi vaknar (om jag kan sova alls) till en bättre morgondag.
På något sätt har några lådor trots allt under tiden vi legat och klappat kelig kille fyllts på och på något sätt ska vi flytta imorgon. Hur ändrar man tid så här sent och till när? Fan så knepigt det blev allting.
Ja ja. Det får ordna sig helt enkelt.
Nu ska jag dra ner sista grejerna här runt om i lådan som gapar och väntar sen är det sängen som gäller.
Go natt.

katshing och kräks

Rättade gamla oskrapade Bingolotter och hittade en 100 kronors vinst på en av dom! Jihuu. Det är klirr i kassan nu.
Sedan är det som så att vi inte kommer kunna flytta in i nya lägenheten imorgon eftersom det är ej klart med allt, men flyttlasset går som planerat. Hyresbostäder är ändå bra (heder åt dom) och erkänner sin miss genom att minska vår första hyra avsevärt, så det finns pengar till hotell. Nu hoppas vi bara att lilla älsklingen Milo inte är kräkssjuk. Han har kastat upp två gånger idag men verkar annars pigg (nu sover han). Hoppas, hoppas det bara är nån liten bakterie från sandlådan igår eller nåt annat ofarligt som snart går över. Inte alls läge att börja kräkas här för oss övriga.
Det ska visst inte vara lätt.
Men när jag väl har cashat in mina hundralapp kommer jag le hela vägen hem.

rik

Igår mitt i städningen hittade jag pengar. Skramlade sammanlagt ihop till 32 euro och över 80 danska kronor ur våra kökslådor! Tjohoo! Känner mig plötsligt sanslöst rik och vet inte riktigt vad göra med min nyfunna skatt. Och vissa (jag) säger att flytta är dyrt. Ha ha. (Här väljer jag helt sonika att räkna bort utgiften på det där 10 000 kronorna som flytt och städ kommer oss kosta och gläds enkom åt mina fina myntisar jag nu har i två påsar.)

gräva fram det gamla

Att flytta, packa och bläddra i papper för att slänga innebär att man råkar på en massa som man både vill råka på och kanske inte just då alls önskar ta i, som till exempel sitt första barns obduktionsprotokoll och efterföljande epikris från sjukhusvistelsen i Finland 2006.
Sen skulle man ju kunna tro att jag hade mer vett och inte läste precis allt som där stod, men såklart gjorde jag det. Satt och hulkade upprepade gånger som ett litet barn till raderna om hur älskade Dante hade svag puls efter förlossningen men att han efter en minut var helt "pulslös" och därmed förklarades död.
Jag vet såklart allt detta men när jag ser det sådär, svart på vitt bokstavligen, är det som att få dödsbudet för första gången. Mitt fina lilla första barn som jag födde till döden. Det går aldrig ur och över.
Låg och grät några minuter och klappade magen innan jag fortsatte städa, bläddra, slänga och sortera. Hittade då plötsligt min mp3-spelare som i drygt ett år varit borta och som jag nog faktiskt inte sedan BB har använt. Satte på (batterierna funkade!) och första låten som sjöngs in i mina öron var den som jag hörde mitt i snittet, precis innan Milos skrek överröstade allt. Helt otroligt vilken lyckoförnimmelse som genast svepte över mig! Älskade barn vad du gör mamma lycklig hela tiden, varje dag.
Nu är han ute och rullar med Päivi och som jag ska pussa när han kommer hem igen.

Sorg och lycka, det största möjliga i livet har jag hunnit ta del av den senaste timmen och allt på grund av eller tack vare flyttandet. Inte helt illa ändå. Men mycket kvarstår.

Här är låten:

slapptapp-rapport

Tratten hade blivit litelite större, plus 1 mm ca åt olika håll men detta var inte så farligt alls tyckte läkaren och med tanke på all den smärtan sista dagarna så kan man nog hoppas att det inte orsakar någon skada i alla fall även om det är fy så jobbigt för mig. Det bara är så nu, cerklaget sitter så högt upp och nära livmodern och busande bebis så det kommer göra ont när hän kommer åt det eller mot det. Huvudsaken var att tappen neråt var stängd och det var den, så nu gäller det som gällde hit, lugna korta promenader från A till B, sitta och vila däremellan, inga lyft eller något kånk så får vi se om drygt två veckor igen.
Vad gäller flytt.
Ja vad ska man säga. Det blir inte klart till torsdag men de håller på där så fint ska det bli. Får se vad vi hittar på, måste ju över med grejerna på torsdag men kommer inte bo där så länge måleri pågår.

fan

Det verkar som att flytt eventuellt inte kan bli av på torsdag. Eller om, så bara delvis, en stor del av målningen av de trasiga listerna är inte klar och vi kan ju inte bo där om det ska målas.
Fan, fan, fan.
Problemet är förutom det ofärdiga listerna att det var så illa tapetserat, eller tapetseringen var bra utförd i stort, men de hade inte tapetserat hela vägen till dörren och listerna utan bara till de tomma gamla och trasiga kabelhöljena som löper längs dörrar och lister (och ju som såklart borde ha tagits bort innan) så nu måste massor göras om.
Tyvärr var det jag och min pappa som såg det i fredags när vi redan hade fått nycklarna och hantverkarna packat ihop sitt. Jag tog på en bit kabelhölje som ramlade ner och blottade den blå gamla tapeten under -inte snyggt. Och är det någon som tror att en ettåring låter bli att pilla?
Men jag menar, varför har man inte koll? Och varför utför så kallade proffs ett så uselt jobb att det måste göras om på sina håll? Vi ska ju egentligen inte betala hyra förrän från 1:a maj men eftersom lägenheten har stått tom i två månader och arbetet där skulle vara klart tills i fredags så kom vi överrens om flytt nu på torsdag den 29:e. Kan ju inte avboka det nu.
Men vad gör man?
Shit och fan.
Nu sjukhuset.

Grönan i min lins

Det var mycket skoj på Gröna Lund. Milo var glad och härligt rödgrön. Det blev ett himla tuffande och glassätande i solskenet, precis som det ska en dag på tivoli.

ont i tappen

Tre säckar svarta är och väntar på vidare färd vid ytterdörren och ändå syns inget av undanstädningen. Nåväl, två dagar kvar och jag hoppas det börjar hända saker imorgon.
Ikväll hade jag märkligt ont i magen igen och det kändes verkligen inte alls bra när Plutt sparkade neråt. Kommer hän åt på ett visst ställe så är jag vips tillbaka i Uleåborg, maj 2006 och dagen då Dante sparkade sig ut. Det är mycket otrevligt detta kroppsliga minne från då.
Jag ska på tappmätning imorgon förmiddag och hoppas och ber till Gud eller hon som styr att det inte är någon som den här gången är på väg ut på länge länge.
Oförändrat hoppas vi på.
5 mm tratt, max.
Vi såger så och går och lägger oss.
Natti natti.

buhuu så eländig

Just nu känns det inte bra. Går ju inte framåt alls. Känner mig fullständigt värdelös här och konstaterar i detsamma att det är jag ju. Tåget skakade så jag fick mumsa medicin som nu gjort mig skakig och dan.
Sen har jag så svårt för att slänga saker. Får i det närmaste någon typ av andnöd när jag slänger ett krimskramshalsband från förr som jag inte använt på åratal och plockar upp det igen och plockar sedan ned det igen och går iväg för att sen komma tillbaka och plocka upp det ur sopkassen återigen.
Fan.
Måste stålsätta mig. Nu är det slänga som gäller.
Bara att kasta skiten -varför är det så svårt?

hemma

Jo men visst var det en trevlig helg vi hade hela gänget och visst är det skönt att komma hem igen, även om hundra flyttkartonger väntar på att fyllas.
Gröna Lund var mycket roligt. Jag fick åka Tuff tuff tåget och Veteranbilarna med Milo och tror nog att jag var den som hade roligast (av alla), men killen bjöd på några leenden så det var säkert skoj för honom med. Vi stannade inte så länge men länge nog att äta korv, glass och spela lite spel innan det bar iväg till Vapiano för god sen lunch och sedan hotellet varefter mamma och pappa fortsatte hem till sig. Det var så kul och skönt att ha med dom, bara att få åka bil hela vägen och sedan hjälpas åt med Miloboy som verkligen var i farten hela dagen.
Resten av helgen tog vi det bara lugnt. Att hålla igång kostar någon extra bricanyl och jag har ingen lust att fortsätta betala i evigheter.
Nu är vi mitt i flytten igen. Och det är gräsligt jobbigt. Nog för att vi verkligen hjälps åt nu men jag är allt annat än i form och därför mer av en frustration för alla inblandade. Slänger lite skräp och sätter mig ner och vilar lite för att åter ta tag i en sopsäck och slänga ytterligare något papper.
Till på torsdag ska det vara klart och med tanke på att vi hade mamma och pappa här som slet i dagarna två och att det ändå är mycket kvar så väcks ju tanken -hinner vi? Jo, vi ska. Men det ser lite halvdisigt ut måste jag erkänna.
Nu fortsätter vi.

dagen före storstan

Marcus pratar i etern. Några minuter kvar tills han kommer hem för att sova. Imorgon ska vi alla fem åka till Stockholm så jättemånga timmar sömn blir det inte för någon, mer än för Milo som snarkar järnet sedan ett antal timmar tillbaka.
Vi ska alltså till Gröna Lund. Det blir tuff tuff tåget och korv med bröd för hela slanten, mycket skoj, hoppas bara jag får må bra i både rygg och mage hela dagen och resan. Sedan blir det hotell i nätterna två innan vi ska tillbaka till flyttkaoset. Det tar på krafterna detta med att flytta, det kan vi väl alla vara överrens om. Men snart ska det vara klart. Hurra för då!
God natt nu fina människor!
Sov sött och dröm detsamma.

tio lådor och ett program senare -säng

Det blev ett helt gäng lådor och imorgon ska vi börja flytta lite smått och gott till nya stället. Pappa kom med bil tidigare så det känns bra, inga onödiga promenader för någon.
Nästa torsdag kommer flyttfirma och tar resten av sakerna och med dom pengarna. He he. Fast skönt ändå att slippa det jobbet själv och ha proffs här som bär och flyttar.
Såg Mauro och Pluras kök nyss, Marcus var en av gästerna. Skönt program med god mat! Blev hungrig och började genast bläddra i Pluras kokbok efteråt eller faktiskt redan i pauserna och nästa vecka lutar det åt någon av rätterna där. Mums.
Nä nu blir det sova. Lång dag väntar och sedan några till.
God natt.

fk och flytt

Hade ett minst sagt otrevligt samtal med en kvinna från försäkringskassan igår. Hon ville starta en utredning om vilka arbetsuppgifter jag kan utföra just nu på mitt jobb ("långt kvar till jag ska föda") och trots att jag försökte informera henne om läget, tappen som börjat öppna sig, att det just nu är mycket kritiska veckor framöver och att jag inte bör bli stressad var hon på. Som en igel. Jag skulle minsann utredas för det var praxis och JAG var orättvis som blev stressad av henne för hon hade minsann varit sååå deltagande och lyssnat på mig massor tidigare (när jag väntade Milo)...
Ja, i den stilen gick samtalet och det kändes ju inte alls bra såklart. Jag blev nog en aning röd (läs blinkande stoppljus) och kippade efter luft där någonstans utanför Lindahls konditori när vårt lilla prat väl var slut och jag ringde gråtande Marcus.
Hursom.
Idag ringde hon igen.
Och bad om ursäkt.
Faktiskt.
Det var dumt att ringa mig oanmäld och börja prata om utredningar och annat bara sådär och vid närmare eftertanke så verkade hon tycka att det inte alls var läge att utreda mig. Det var tydligen mycket pressande på jobbet men det är ju inte mitt "fel" (nej, verkligen inte) så förlåt, typ.
Ja ungefärså lät det nu.
Bra. Stort.
Godtog naturligtvis ursäkten och vi skulle "börja om". Bra det med. Blanketten som redan är skickad till jobbet skulle hon ringa och be dom strunta i. Så med försäkringskassan på min sida ska jag helhjärtat fortsätta fokusera på att bära mitt barn länge till och under den tiden hålla mig själv någorlunda frisk och kry både i kropp och själ. Om en månad eller två välkomnade jag henne att ringa och stressa upp mig igen för då är det förhoppningsvis bättre läge, men det var lite på skoj.
Hoppas hon inte ringer.
Tror väl inte hon gör det heller.

Nu ska jag och Milo fortsätta titta på när min mamma och Marcus packar ner grejer i lådorna som jag faktiskt vikt ihop. Något ska man ju göra och i denna familjen är det jag som har öga för snabba lösningar när det kommer till praktiska problem.
*stolt*

Kram.

morgonmarinad

Har precis marinerat kycklingklubbor i honungs och ingefärsmarinad inför kvällens middag. Det blir det och så avorioris och sallad till. Av dofterna att döma... ja det luktar succé om man säger så. Min mamma kommer i eftermiddag så det ska bli gott hoppas jag.
Jag dricker lite chaite med riven ingefära och honung i. De ska lugna tarmarna och mina är i uppror fortfarande.
Ryggen känns, ta i trä, lite bättre och visserligen strör jag aj aj omkring mig än men kan röra mig, sitta och det mesta nu utan att helt gå åt. En mycket bra utveckling måste jag säga.
Stella är kryare, men vill inte äta blötmaten som jag har pulvriserat hans medicin i. Vet inte hur göra. Fast om han inget annat får att äta borde han ju till sist välja laxen i sås. Hoppas så. Det är inte lätt att medicinera katter höggravid, framförallt inte en 7 kilos grabb som inte vill ha. Marcus har aldrig riktigt pallat att hålla fast så det här med att klippa klor och annat otrevligt har varit min grej. Stella är snäll så han rivs eller bits aldrig men som sagt sju kilo som sprattlar är inte skoj eller lätt. Fick i honom smärtlindringen som var i flytande form och det är ju alltid något.
Nu ska jag klä på mig.

sen är det inte sagt...

...att en gravidmage alltid mår så himlans bra av vitlök och bönor sent på kvällen. I alla fall inte om den sitter på mig och omges av mina tarmar.
Det myllrar minst sagt oroväckande därinne nu.
Stackars Marcus. Ja det är väl rätt synd om mig med eftersom det gör ont av myllret men när det är slut och luften väl slipper ut... ja det är då jag tycker synd om Marcus. Hoppas han somnar snabbt. Att jag pruttar och har mig, ja det är ingen hemlighet här hemma (om någonstans) men ändå låtsas jag som att det alltid händer för första gången.
-Oj säger jag försynt efter ett jäkla ratatatataande (varje kväll) och Marcus vänder sig gentlemannamässigt om några sekunder senare och undrar storögt med ett lika försynt -Va?
Som om inte han hade hört, fan döva gubben ett kvarter bort vaknade av oväsendet, men jag är glad åt vårat lilla rollspel och tycker det alltid är lika roligt att svara -Nä inget och fnissa mig vidare i boken.
Ikväll kan det bli mycket fniss.

världens godaste zuppa (con fagioli e carciofini)

Hög på bricanyl ställde jag mig och började laga mat. Var tvungen att göra något av hjärtklappningen och zuppa är var det blev. Bön och kronärtkockssoppa med parmesanflarn toppad av basilika närmare bestämt och till det bruschetta.

Alltså.

Jag säger bara det.

Det var ett tag sen sist måste jag säga, men ikväll gifte sig smakerna återigen i munnen på mig så det nästan blixtrade till.

Försökte äta långsamt så långsamt, ville inte att det någonsin skulle ta slut, så gott var det! En helt sanslöst god kombo mellan vita långa bönor (fagioli) och marinerad kronärtskocka. Supersoppa.

Så här gör ni er egen.

Sätt först på ugnen, 250 grader, för brödet.

1. Fräs (i stor gryta) skivor av en halv purjolök samt 2 hackade klyftor vitlök i olja.

2. Ha i 2 burkar sköljda avlånga små vita bönor (fagioli) och en förpackning grillade örtmarinerade kronärtskockor (sådan i vakuumförpackning men ni kan säkert ha i någon annan variant med). Spar lite av marinaden att ha på brödet senare.

3. Häll i 9 dl vatten, 2 tsk vitvinsvinäger och till sist 2 tärningar buljong (höns eller grönsaks). Låt koka under lock i 10 minuter.

4. Mixa den färdiga soppan slät och krämig, servera med ett gäng parmesanflarn och några blad av basilikan.

Bruschetta:

Skär ca 2 cm tjocka skivor av ett lantbröd (behöver inte vara färskt), pensla med marinaden och rosta i ugnen 5-10 minuter så brödet får färg.

Tomat och basilikatoppning:

Skär 3 tomater i små bitar, hacka i en kruka basilikablad, blanda, salta peppra och häll på 1/2 msk olivolja.

Buon appetito!

...och heja Inter som ikväll vann över Barcelona!

sjukhus tur och retur

Stella och Marcus är åter hemma! Med medicin i kassen och ett antal tusen kronor mindre i plånboken. Taxiresan var ju inte gratis den heller direkt, men men, så kan det bli, fast det var det såklart värt!
Våran fina Stella.
Han har inflammation i urinblåsan stackaren och därför svårt att tömma den (visste av pipet i kattlådan i förmiddags att det var något fel), men med lite smärtlindring ska det gå förhoppningsvis och den andra medicinen ska göra blåsan frisk. Han är helt groggy fortfarande efter de lugnande han fick där. Ligger och vilar, försöker han gå viker sig benen så det blir en typ av fyllegångsslalom framåt. Hårbollen då.
Ens husdjur är verkligen familjemedlemmar och när det händer något så känner man det så väl. Var helt sjukt orolig när vi var ute med Milo tidigare, minns så väl när familjens hund fick somna in (i förtid) och hur jobbigt det kändes länge efteråt. Fy. Det är det värsta med att ha djur, deras tid ska komma till ända före våran, men bara de får leva sina liv fullt ut tills dess. Stella är bara 6 år än så han ska ha många kvar!
Bestämma.

Stella betyder stjärna på Italienska och han är våran stjärna oavsett kön. Men visst, från början var det en hona vi skaffade oss, trodde vi, tills något började växa därbak. Fast en stjärna är han fortfarande som sagt!

kattakut

Marcus har åkt iväg med Stella till Norsholms djursjukhus precis. Fanns inga tider här när jag väl kom fram och hon trodde det kunde handla om urinkristaller, något som kan bli väldigt akut snabbt på en katt så snarast (idag) skulle vi uppsöka något av de närliggande ställena. Stackars Stella. Hoppas det går bra där och att han kan få medicin och bli frisk.
Jag känner mig helt knäckt. Blir jätteorolig. Stella är ju vår första håriga bebis och han får inte må dåligt.
Vi ska ut och rulla nu jag och Milo. Måste ha lite frisk luft och det blir till att välja mellan pest och kolera och kolera blir det idag, en liten promenad med andra ord.

fixarn

Ryggen håller sig hyfsat i schack och det är bra! Milo och jag packade ner lite cd-skivor i kassar tidigare och nu håller killen på att packa upp redan. Ja ja. Det är som det är. Rätt roligt faktiskt om man kan se det från den sidan och jag kan det just nu.
Har precis mailat viktiga mail och ringt samtal och känner att jag är på gång. Någon veterinär har jag ännu inte fått tag på och frågar mig hur svårt ska det vara. Vi har mycket nu och kan inte ta emot ditt samtal men ring gärna igen senare... och så gör man det och samma visa. Om och om igen.
Snart ska vi ut allihopa, jag till BM och grabbarna till bibban.
Tjo hej.

varm sallad med gräslöksmarinerade stora bönor

neggovarning utfärdas

Ni får ursäkta men det känns inte bra alls.
Jag vaknade med bättre rygg men anar för varje rörelse hur dahen kommer sluta.
Marcus är iväg och cyklar.
Milo är glad.
Och Stella har antagligen urinvägsinfektion.
Akilles verkar nöjd och kurar under täcket och jag försöker trött, ledsen och stressad att få tag i veterinär. Det är familjens status just nu. Så där hippt även om det visst kunde vara värre. Jag har inte marginaler att spela med så allt utöver känns som hundra kilo på axlarna.
Nu började Milo dammsuga här bredvid. Bästa killen. Man kan ju onekligen inte låta bli att le mitt i eländet när man tittar på hans förhavanden. Sötnosen.
Har varit i kontakt med flyttfirma och det verkar som att vi kan få flytt och städ för runt 10 000 kr. Pengar hejdå! Men det hade vi ju nästan räknat med så ja, vad ska man säga. Känns ändå just när man skriver ner summan att de där hade man ju kunnat hittat på roligare saker med. För att inte tala om att packningen som fortfarande är vårat jobb. Vårat och vårat. Jag kan ju knappt packa in mig i kläder på morgon och Marcus verkar inte särskilt... ja intresserad för att vara helt ärlig. Har varit och skaffat pappkassar och soppåsar så det är egentligen bara att börja. Men såklart. Han har annat med. Och så cyklingen. Jag vet, jag bara gnäller men kan tycka att det finns andra sätt att motionera just nu som gynnade alla, säg en vagnpromenad med Milo så jag fick vila under tiden. Som sagt jag gnäller och är nog bara avundsjuk för att jag inte kan och får röra mig värst alls.
Min mamma och pappa kommer iaf i veckan. Känns mycket bra!
Och nu när jag gjort en U-sväng och skriver bra saker så fortsätter jag med att om det går så ska vi till Gröna Lund på lördag. Kan ju blir jätteroligt! Mamma och pappa ska med så det ska inte bli något kånkande alls för mig och där finns ju bänkar att sitta på och sen ska vi till hotellet där jag äntligen ska få spaa lite. Och nej inga pooler för mig, har till och med badkarsförbud med bara mig själv som sällskap, så att sätta mig i en bakteriehärd som en gemensamm bubbelvariant är -big no no.

En annan mycket kul grej är att vi fick Linas matkasse igår och att vi denna vecka ska göra supergoda grejer som fänkålsrisotto, sunda tacos, bön och kronärtskockssoppa mm. Låter det inte kanon så säg. Eller säg inte. Det ÄR kanon, då vi är de som ska äta av det. Min rygg tillåter mig ännu att stå så det ska nog gå bra att tillaga detta smarriga.
Kom precis på. Massa recept väntar på att bli publicerade. De kommer.

Så till ännu en fantastisk grej. Den bästa faktiskt. Jag är i vecka 22+2 idag och alltså har Plutt officiellt passerat barngränsen. Tjohooo. Jag väntar ett barn. Något jag såklart gjort från första början men är glad att gränsen för när man räknar ett foster som barn även i Sverige ändrades (efter gamla riktlinjer hos WHO) härom året från v 28 till 22! Heja heja.

Sen till sist. Solen skiner.
Underbart.
Nu ska jag bara få tag i vetris och boka tid för stackars Stella.
Hep, hälsar en något lugnare finnjonna.

aj aj aj ont

Sett bra film mellan alla ajajajanden. Det är illa nu med gamla kroppen, illa. Imorgon ska jag ta mig till barnmorskan min och få fler nålar i örat. Hoppas och tror på hjälp.
I övrigt är det... tänkte säga bra, men det är fan illa där med. Ha ha. Ja med mig alltså. Allt bra med finaste Milo som bara blir underbarare (jo just så är det) för var stund och Marcus som kom hem idag och direkt satte igång och tvätta och städa. Mina två fina M. Mm... Älskar. Så det är ju faktiskt rätt bra med mig när man tänker så.
Sova nu.
Natti.

veckoslut

Så har han somnat min Milo. Marcus är i Stockholm och jobbar (jihuu Roma vann!) så jag och killen har haft en lång stund (hela dan) alldeles för oss själva idag. Det har gått bra men visst är det kämpigt emellanåt. Min rygg är fem i att sluta fungera (hoppas verkligen nålarna snart börjar visa sin magi) så det är en pärs det mesta när det kommer till rörelse och hur 17 undviker man det med en glad ettåring hos sig? Har haft en hel del sammandragningar i helgen och därför gått på bricanyl vilket får mig att inte direkt må bättre men kramperna i magen slutar. Vet egentligen inte om jag har mer av dom eller om jag bara efter läkarbesöket blivit känsligare. Hursom så ska jag ha koll på dom och det har jag.
Milo är verkligen helt underbar! Det är fantastiskt hur en liten kille anpassar sig efter läget. Han leker mycket själv på golvet och verkar rätt nöjd över att jag finns där och bejakar titt som tätt, ibland blir det lite grinigt men det brukar gå över snabbt. Vi har kollat på film ihop idag och läst böcker, nåja, bläddrat i en bok ungefär hundra gånger om och om igen men han verkade nöjd bredvid mig i soffan så då var jag det med.
Ibland kan jag få så dåligt samvete för att jag är ett kolli men jag skakar bort de känslorna så gott det går. Jag är den absolut bästa mamman i världen för mitt barn och att jaga efter honom i lekparken får jag ta igen sen.
Imorgon ska vi till öf om bara jag klarar det (vet ju inte i vilket skick jag och ryggen vaknar, spännande liv) hoppas det för Milo tycker om att vara där och leka och jag kan sitta relativt still under tiden.
Nu ska jag se en film. New Moon. Sov ett tag i em så jag misstänker sömnen kommer dröja, bra då med film.
Hep.

tv-bänk på plats

Fick oss en mycket fin TV-bänk idag. Eller köpte begagnat och billigt en som jag var beredd att betala mycket mer för. Och jag lyfte inte ett finger för att få den dit den skulle! Lyfte på röva visserligen när jag tittade ut genom fönstret hur de andra bar och till sist tråcklade in i bilbaksätet men thats it. Tack bästa Päivi, finaste Jesper och hans söta mummi och ukki för att ännu en grej är på plats i det som ska bli vårat hem om någon vecka!
Lånade nyckeln till lägenheten tidigare (mycket schysst) och kunde också se hur arbetet där fortskridit. Tapeterna är på plats och det blir jättefint! Mycket återstår dock och det är iofs en hel vecka kvar men jag får ta och höra mig för med Hyresbostäder ändå för vissa grejer får verkligen inte struntas i och lite nervös blir jag av att inte riktigt veta om kommunikationen fungerat.
Marcus är på radion. Det var länge sen och jag hoppas det går bra. På måndag var det tänkt att han skulle flyga till Milano för att gå på match men vi får väl se hur askan ligger. Det var också tänkt att jag och Milo (med Marcus som ackompanjemang) skulle till Gävle de dagarna (mamma fick inte ledigt men kommer nog i mitten av veckan iaf, jihuu!) fast vi hoppar för nu. Hade varit roligt men jag är något krasslig eller vad det ska kallas. Lite stressigt med tåg och framförallt SJ och min läkare sa och skrev uttryckligen att jag måste undvika stress nu när det var som det var. Har haft rätt ont i magen idag också och jag har svårt att inte se framför mig hur livmoderhalsen fortsätter öppnas där den redan hade startat sin tratt för att sedan spränga upp bandet och... ja ni anar fortsättningen. Så behöver det ju inte vara eller bli men säg det till mig.

Nu ska jag äta kvällsmacka och se lite film.

brunt är fint

Flera färger av brunt. Mamma och barn trivs. Brunt är inte alls fult tycker vi.
Milo har sovit gott i natt och är nu glad och sprallig. Jag sov sådär. Ont i min rygg som liksom knall till häromdagen. Går på akupunktur två gånger i veckan ett tag till så jag får hoppas det hjälper mot även detta.
Nu ska jag fortsätta låtsasäta Milos godsaker som han dukar upp här på golvet. Snart kommer papps hem och då ska jag iväg på en liten tur och bland annat förhoppningsvis köpa en tv-bänk.

mage vecka 21+3

Ignorera munnen min. Men magen är fin.

God natt var det sen ja.

appropå

Jag tittade mig omkring på öppna förskolan idag hur barnen där var klädda och precis som jag ville minnas från tidigare gånger hade de allra flesta för att inte säga alla mycket fina barn och babykläder på sig, dvs inte bara typiskt rosablommiga kjolar och korta tröjor på tjejerna och mörkblå snickarbrallor på killarna. Mycket bra tänkte jag undrade vidare vem det är affärerna egentligen vill sälja dessa tighta puffärmiga blusarna i storlek 74?
För det är skrämmande det man hör (/ser) och man hör det från många håll.
På småflicksavdelningarna är kläderna (tröjor, jackor, brallor) förutom då oftast rosa (inget fel i färgen rosa) väldigt många gånger både kortare och tightare medan nästan identiska kläder går att hitta i hyllorna markerade pojke fast då i lösare och ledigare passform för att, hur var det nu -pojkar är mer rörliga. Man blir ju mörkrädd.
Det är inte det att jag tycker man ska försöka sudda ut könen men man behöver väl inte förstärka de å det grymmaste redan i så ung ålder, om någonsin. Jag tycker och tror vi är (alla) olika men inte till den grad som samhället har lurat in i oss, blått lag här och rött där, för flickor kan mer än behaga för ögat och pojkar behöver inte alltid vara starkast. Men så länge barns kläder (och leksaker) ger de signalerna har vi i mitt tycke inte kommit särskilt långt.

Sen. Vad gäller avundsjuka. Klart man lider av det emellanåt. Men min fundering handlade också om när sjukan blir utåtriktad och övergår i ilska och frustration som tar sig yttre uttryck, då känns den riktigt sjuk och verkar tyvärr vara vanligare bland kvinnor...
men jag kan ha fel.

God natt.

avundsjuka

Sitter här ibara trosor och tröja och äter lunch helt för mig själv, ja eller tillsammans med den konstiga känslan -hur var det nu man gjorde?- som alltid dyker upp när jag är helt själv.
Det är gott, lunchen och det är skönt att få halvligga och mumsa i mig i min egen takt och hur länge som helst. Ja eller ett tag iaf.

Vi var till öf på förmiddagen och det var skoj som vanligt. Jag deltar inte längre i gå runt och gå sångerna men sitter där och klappar med medan Milo gungar bredvid och tittar på alla och ibland blir han upplyft av snälla Agneta som svingar honom till höjderna.
Efteråt träffade vi Päivi som nu är ute och går med killen i friska och varma vädret. Fick ett mms nyss och han satt och skrattade i en gunga älsklingen. Så himla härligt att han kan få både gung och promenad även fast mamma är som hon är och pappa måste jobba. Han är nog trött snart och kommer förhoppningsvis sova ett tag sen. Jag ska möta upp dom och ta en fika om en stund.
Appropå detta. Kom och tänka på en ärlig kommentar som jag fick av gröna mamman för nån vecka sen:

"Vill bara säga att det är enormt frustrerande för mammor som mig att läsa hur mkt du lämnar bort din son, får hjälp av din familj, hur många gånger du skriver att du får fika, gå på bio själv och så vidare. Jag blir arg, och vill gärna skicka min ilska till dej. Men du borde få en kram istället. Vad skönt att du får ihop ditt liv, att du har många runt dej som finns och stöttar. Min ilska bottnar i ren avundsjuka. Jag önskar jag fick till det hälften av gångerna som du får till det. Eller en tredjedel.Så tänk nästa gång nån skriver elaka saker. Det bottnar nog i samma avundsjuka."

Och jag tänker.
Alltså.
Jag är så otroligt tacksam och enormt lyckligt lottad över massor i mitt liv! Bland annat att jag har den bästa familjen (även om vi faktiskt ses rätt sällan pga avståndet) och de bästa vännerna som mer än gärna är med Milo när situationen är (och har varit) som den är för oss här hemma. Jag får inte gå långt. Ens särskilt kort längre och om det är något att vara avundsjuk på är jag mycket tveksam till. Visst mina fina vänner kan och får man önska åt sig själv om man inga egna har, men att jag och vi behöver deras ben, ork och lust i den mån vi behöver är faktiskt inte något att avundas. Jag skulle så himla gärna vara med där och gunga killen själv, gå runt strömmen i solen utan att vid varje steg känna oro, höra honom kvittra i vagnen, svara uppmuntrande och se honom peka på alla fåglar och annat som möter.
Nu kan jag inte det och då är det underbart att Päivi idag (och andra dagar) både kan och vill!
Men jag menar att kanske innan gröna mamman (tycker det var en på många sätt bra och fin kommentar trots allt och tackar för kramen) eller andra känner frustration och ilska gentemot mig för att jag får det att gå ihop så bra. Tänk gärna ett steg längre så kanske besparar ni er onödigt och negativt energispill.
Sen alla dessa mina fika- och biostunder med kompisar och alltså utan barn.
Ja då är barnet med pappa och jag kommer aldrig se det som att jag lämnar ifrån mig honom. Milo har lika stor rätt att vara själv och ensam med sin pappa precis som med mig och pappa, Marcus har rätt till egen tid med Milo. Det är så klart mycket trevligt att fika på egna villkor men det är för allas vårt bästa brukar jag tänka och njuta lite extra av lättlatten innan jag (has)rusar hemåt för att möta den gladaste killen i världen och få den blötaste pussen man kan tänka sig.
Så, mammor: Ut på eget och släpp in pappan!

Undrar lite om män känner samma ilska (och avundssjuka) mot andra män som får livet att gå ihop? Eller är detta ett trist kvinnligt fenomen? Intressant. Svara gärna ni män som läser, tror nog det finns ett par..

Nu har jag ätit klart. Ska lägga mig raklång och invänta lilleplutts reaktion (sparkar) och sen ta på mig brallor och gå ut i solen och möta Milos bredaste leende.

sömnmos

Det är så härligt att få sova länge på dagen! Så här glad blir man då.

barn leka olika

Få saker kan uppröra mig så idag som besök till leksaksaffärer eller till barnklädesavdelningar. Det är ofta så snuskigt uppdelat på flick och pojksaker respektive kläder att man kräks. Killar ska bygga och tjejer städa, tjejer bära tighta rosa volanger och killar tuffa, mörka militärdoftande brallor och tröjor.

Vill konsumenterna ha detta fortfarande? Idag 2010? Vill vi lära våra barn att det är ämnade olika saker i livet bara för det kön det råkar vara bärare till? Flickor ska av allt att döma tjusa och städa, pojkar vara tuffa och bygga grejer.

Jag går inte med på det.

Milo älskar att gå runt med sopborste så det var klart att han skulle få en egen fin, men jag hade ju önskat att förpackningen sett annorlunda ut.

Lite könsneutralitet tack i leksakshyllan om man får be!

Våra barn kommer tyvärr stämplas tids nog och få veta sin roll här men kan man inte bara låta de får vara just barn så länge det går.

Kan inte min kille få ha långt hår och röda tröjor bara för att det är fint, utan att det ifrågasätts. Eller strumpbyxor på vintern? Sen när blev förresten strumpbyxor ett tjejplagg?

Nej jag tycker vi stora bör börja se bakom färg och form, börja köpa byggklossar till flickorna och dammsugare till pojkarna bara för att "utmana" lite och hoppas samtidigt att det en vacker dag är en förändring på gång.

kvällsmacka med mjölk

Så somnade den lille äntligen. Det har varit ett himla städande här hela kvällen, han fick ett sopborstset älsklingen och det skulle såklart testas och fejas i alla hörn. Borde vara rent nu av allt arbete att döma.
Vi har haft en fin kväll. Har varit så stilla som jag kunnat, blir väl så första kvällen efter förändringsbesked. Marcus är i Stockholm och bor i en svit med egen terass och jag ska tydligen boka en helg där så vi kan åka dit tillsammans och spa'a och visst, om han fortsätter tjata ;-).
Det tar på krafterna att forcera fram förmågan att välja tillit så jag är mycket trött och hoppas kunna somna snart. Först lite CSI och annat som kommer för jag har inte råd att börja oroa mig i natt.
Imorgon ska vi fortsätta göra det vi gör, ta det lugnt. Marcus kommer och jag önskar hårt att solen stt skina så vi kan gå och ta en emfika ute.
Ha en god natt och sov gott i den.
Natti.

förändringarnas tid är här

Läkaren var inte märkbart oroad eller bekymrad, men jag såg det ju själv, den där lilla tratten på skärmen som inte ska vara där och visste direkt att nu har det hänt något.
Fast som sagt, läkaren var inte oroad.
Dock bör jag enligt henne minska på snigelfarten, gå mindre, kortkorta sträckor men ändå fortfarande gå -lite (jippiee), men absolut inte kånka, bära och lyfta på något. Så lite mer restriktivt ska jag alltså leva veckorna framöver och om två ville hon kolla igen ifall det har stabiliserat sig och inte förändrats ytterligare.
Tappen i sig, från cerklage och ut om man säger var oförändrad och det är ju bra! Den lilla skilnaden från sist och från graviditeten med Milo var just innanför bandet där det hade liksom blivit en liten grop på några mm. Kanske ingen fara, kanske det kommer vara så resten av tiden som förhoppningsvis är lite drygt 16 veckor men eftersom vi helst inte vill ha förändringar alls och inte heller är vana vid dessa är det konststycket -lite lugnare, ändå- som gäller nu. Och hur superduperglad jag än är för att hon inte tyckte det behövs något liggande i det här läget så måste jag säga att det hade varit en enklare åtgärd att ta. Detta att ta det lugnt, lugnare är så svårt när man själv ska styra över det. Var gränserna går vet ju ingen och vi vill heller inte veta så jag ska göra mitt yttersta för att ta det lite lugnare och har bara lyft milo en gång ur vagn och sen en gång till för att tvätta stjärt efter kisseri på golv. Och det är rätt bra och lite tror jag. Mindre iaf.
Tur att jag fick akupunktur i öronen precis innan för jag höll och håller mig fortsatt lugn. Det svåraste provet är att inte stressa upp sig och börja med oro. Jag ska tänka på det som var bra (det mesta faktiskt) och inte så mycket på det andra. Får se bara hur det går ikväll, lätt nu så länge solen skiner.

på väg mot koll

Urinprov nedpackat.
Milo klädd och jag med. Snart. Tar emot att dra på mig jeansen. Pyjamasbrallor är så mycket skönare men passar inte riktigt att lunka omkring i överallt.
Eller?
Nu ska jag bara passa tiden så jag inte missar bussen till sjukan där tappen ska mätas om en timme.
Håll gärna en ledig tumme så att inget är förändrat och att inga fler restriktioner blir verklighet. Jag är glad över att få gå runt och leva upprätt och fortsätter gärna med det ett tag till. Viktigaste såklart just nu är att lilleplutt mår bra och att vatten finns därinne för henom att plaska i.
Det var den här dagen då med Dante som det gick mitt i morsdagsfikat hos mormor. Vill inte tänka på det, men det är det enda jag tänker på.
Nu ska jag ta tag i janseländet.

Hörs ikväll förhoppningsvis.
Hep.

besök på bibban

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Idag gick vi, efter att ha hängt på soliga stan ett tag, till biblioteket Milo och jag. Något vi båda uppskattade mycket. Killen älskade att gå runt bland böckerna och ta på dom. Bläddra ett tag i någon och sen fortsätta gå runt och titta för att snart ta fram en ny. Jag satt mest i en skön fåtölj och gick ibland och plockade upp det älsklingen hade lämnat efter sig.

Det är så fantastiskt med böcker och bibliotek! Liksom museer. I alla fall här i stan är det fortfarande gratis att gå på dessa och jag tycker inte man kan börja göra det förtidigt med sina barn.

Milo verkar ju ha fått sin pappas och visserligen även till viss del mammas intresse för böcker och jag längtar så tills jag på riktigt kan börja läsa för honom. Än så länge ska det gå snabbt och det ska bläddras vidare i en rasande takt, så att mycket till berättelse hinns tyvärr inte med. Men vi kommer dit.

Hyrde två filmer där med. Brukar hitta lite pärlor ibland som inte går att få tag i på andra ställen vars utbud brukar basera sig på senaste toplistan och inte kvalitet. Hoppas de är något bra.

härliga dag

Så tittar den äntligen fram, solen. Vi ska ta en kortis till promenad ute och gå och fika någonstans sen, Milo och jag. Först ska bara killen vakna och jag med. Sov ytterst dåligt i natt och det sitter visst fortfarande i.
Men solen skiner och färgar tillvaron ljus och vacker och det gör så mycket för humöret att man nästan genast glömmer bort varför ögonhålen värker.

längtar bastu

Så har jag precis tvingat mig till att duscha igen.
Fy och bu.
Gillar inte.
Har väldigt svårt för dusch just nu. Vill inte. Både kropp och själ spjärnar så väldigt mycket emot.
Men duscha det måste man ju. Någon gång. Och gärna om igen. Ett livslångt tvång är vad det är jag är mitt inne i.
Jag tar mig en dusch helst så sällan som möjligt. Tvättar mig delvis såklart med mycket jämna mellanrum så smutsig är jag inte. Men det är just det här med att duscha helt, från topp till tå, som får hela mig att rysa. Av obehag.
Blä.
Kanske egentligen inte själva att stå eller sitta där och få varmt vatten över sig, det är ju faktiskt rätt härligt, men att första gången ta emot strålarna med överkroppen, huvudet, det är allt annat än kul. För att inte tala om hur det känns att sen kliva ut ur det varma härliga. Pest är det. Kallt och bara pest. Finns inte en så skön duschtur just nu att jag tycker det är värt våndan att kliva ut blöt i ett kallt badrum. Inte en chans.
Men ändå gör jag det. Måste göra det.
Och har precis gjort det igen.
Fast jag gillar det fortfarande inte. Det är visserligen rätt gott att kliva ner ren i sängen vilket plötsligt och helt osökt får mig att tänka på dessa morgonduschare. Vad är det för fel på folk? Ha ha.
Nej jag förstår faktiskt inte.
Kanske är jag extremt känslig just nu efter kalla vintern, kan inte minnas att jag tidigare (även om jag aldrig morgonduschat) har tyckt det är sååå jobbigt att tvingas ta en heldusch men det tar alltså så fruktansvärt mycket emot. Börjar redan nu tänka på övermorgon då det egentligen är dags igen. Fy fan.
Men först ska jag sova. Ren och fräsch ska jag lägga mig i sköna sängen och vakna till en underbar dag imorgon utan dusch. Bra så.

mätt i magen

Milo och Marcus busar i sängen så båda kiknar av skratt.
Jag sitter och kör min vanliga lördagssurf på datorn och hoppas thaimaten ska lägga sig i något av hörn av magen där det finns plats. Är så mätt nu att jag egentligen inte vet hur vara. Men det ger sig väl.
Till lunch gjorde jag en varm kamutsallad med gräslöksmarinerade stora bönor som, liksom allt annat jag nuförtiden gör, blev en hejdundrande succé. Bilder och recept kommer. Tycker mycket om att laga mat och är glad så länge jag kan stå och göra just det.
Imorgon ska Marcus till Stockholm och om jag orkar ska jag fixa lady och lufsenspagetti med kalvfrikadeller i tomatsås på kvällen. Får se.
Shit. Till och med att skriva mat tar på tarmarna när man precis proppat sig full med nudlar.
Nu måste jag vila.

sjukt god och enkel torskrätt i senapssås

Alltså det här var så gott! Och enkelt. Veckans snabba från Linas matkasse.
Du kan göra ris, kokt potatis eller mos till.
1. Ta fram en traktörpanna och blanda däri 1 dl creme fraiche 2,5-3 dl vatten 2-3 msk senap (dijon tog jag) och 1,5 fiskbuljong (tärning) koka upp så det tjocknar till.
2. Skär ca 550 g torsk (eller annan vit fisk) i 4-6 bitar och lägg i gojset, peppra lite och låt sjuda 5-10 min under lock.
3. Klipp lite gräslök på det hela innan servering med tex riset och kanske lite kokta ärtor eller sommargrönsaker till.
Färdigt!
Och jag skojar inte, det var så himla gott att jag inte kunde få nog av såsen som jag sörplade i mig en lång stund efteråt.

vackraste pojken

Han var väldigt nyvaken igår när jag envisades med att åter fota honom så därav de lite allvarliga minerna, men vad fin han är våran älskling!

Pikétröjan i rött är ny och köpt på p o p. Väldigt dyrt där allting men vissa saker bara måste man ju ha, och den här tröjan var så mycket Milo. Snygga byxorna var en present från farfar och är lite långa än men viker man sådär kommer ju de röda fram och matchar än bättre till det andra röda.

Det gick bra hos BM idag. Skönt att prata om oron även om hon inte riktigt kan lugna mig. Men hon tyckte det kändes normalt på magen o trodde att det finns precis lagom med vatten. Och alla urinproven har ju varit negativa och nytt ska jag lämna på tisdag (glömde dagens kiss i kylen) så det lugnade nog ändå lite. Mitt blodvärde är bra fortfarande så jag slipper järntabletter och då mina tarmar strejkar fullständigt som det är känns det kanon. Blodtrycket är lågt som vanligt och därför antagligen svimmade jag ju häromdagen, får försöka akta mig och vara mer varsam. Fick förresten nålar i öronen mot foglossningen med och ska få mer nästa vecka. Spännande att se när man märker skilnad, för det ska jag göra.

Marcus är hemma nu med och det är kul!

Ska strax bädda åt mig i soffan, vilket kanske inte är det roligaste men jag måste nu se till att jag slipper onödig stress och det gör jag bäst framför TV:n.

God natt.

kvällur här hemmur

Vi har haft en superfin kväll jag och Milo och nu sover den ene av oss. Jag ska vara uppe ett tag till.
Skulle se CSI men har redan sett avsnittet så efter att jag låtsasshoppat klart på cdon.com ska jag lägga mig i sängen och titta på Law and order. Som sagt, härligt med repriser!
Min hals brinner. Den fina åkomman halsbränna har kopplat greppet. Blir ju lätt så när magen växer och börjar trycka på uppåt och det gör den. Halsbränna och ångest bör inte blandas så jag skålar i samarin med mig själv och ser gärna att det svalkar lite i bröstkorgen om ett tag.
Imorgon ska jag faktiskt till barnmorskan. Nu kan ju inte hon göra några kontroller för att lugna oron som käkar i mig men det känns bra ändå att gå dit och vi ska ju lägga upp en plan för akupunkturen mot fogarna som släpper och det är ju bra och konkret.
Nästa vecka är det sen tappmätning.
Min något övermäktiga oro just nu är ju egentligen inte så mycket för tappen som för vattnet därinne. Tappen var ju aldrig något problem med Dante, utan det var "bara" hinnorna som sprack av urinvägsinfektionen och resulterade sedan i att livmodern inflammerades och förlossningen startade i förtid. Inga cerklage i världen hade kunnat rädda min förstfödde.
Men men.
Det var då. Nu är nu.
Och nu ska jag fortsätta surfa bland filmer och böcker innan jag gör Miloälsklingen sällskap i sängen.
Jag tog jättebra bilder på honom ikväll men lyckades inte ladda upp några. Nytt försök imorgon. Han har sina nya tjusiga kläder på sig och sitt fantastiskt fina ruffs som förresten inte ska klippas någonstans. Ni får som sagt se imorgon. Hoppas jag.
Kram och god natt.

foto och lite ångest

Idag har Milo äntligen blivit fotograferad på Ateljé Carlsbecker.
Det fick till sist bli ett album med 16 bilder i för jag kunde inte ta bort fler då killen ju såklart var helt bedårande på alla. Han var så himla duktig! Och bilderna blev mycket fina. Om två veckor ska vi hämta albumet och det ska bli så kul att Marcus, som idag åkte till Stockholm idag, också får se.
Älsklingen sover nu. När han vaknar ska vi leka med boll och dansa lite. Jag i soffan Milo på golvet. Han älskar att gunga och rulla med höfterna till musik och jag att titta på glädjen han utstrålar.

Hoppas att det sen inte blir en galet lång kväll, då jag är mycket trött. Somnade inte förrän halv fem inatt efter massor av ängslan.
Det kommer nu. Krypande. Rädslan och ångesten. På nätterna såklart, när jag lagt ifrån mig boken och släckt lampan, det är då det kommer. I natt ska jag inte släcka. Halleluja för TV och repriser. Det blir till att glo tills ögonen och jag istället slocknar.
Jag tror det är älskade Dante.
Eller det som hände då.
Är en dryg vecka från att vattnet gick och jag har börjat spänna mig, är rädd så fort jag får tid att känna efter att det ska gå igen. Blir så påtagligt nu när jag lever ett någorlunda normalt liv till skilnad från sist med Milo i magen. Då var jag ju skräckslagen jämt. Nu lever jag, är glad och går omkring till synes obkymrad och sen plötsligt sparkar Plutt på till neråt och det gör ont. Känns som det kändes då med Dante. Tror jag. Minns inte riktig men kroppen har för sig att den minns och så sätter ängslan fart, övermannar mig och jag får svårt att andas och börjar gråta hysteriskt vilket inte alls känns bra någonstans men jag kan inte sluta.
Längtar till vi passerat först v 22 (vattenavgång) och sen v 24 (Dante föds och dör). Därefter kanske jag kan slappna av igen.
Jag tror det.
Vill tro så.
Så bestämmer jag.

bio

Sitter och funderar på om jag bara ska ha godis och läsk eller även popcorn ikväll då vi ska se Avatar.
Igen.
Jag vet det var nyss, men denna gången är det 3D! Så kul och ballt om nu ballt är ett ord som fortfarande kan användas. Vet inte om jag sett 3D sedan tv-piraterna vilket var riktigt, riktigt länge sen. På min 3D önskelista finns också Alicefilmen och den hoppas jag Marcus vill hänga med på någon gång.
Filmen börjar 20:30 och det betyder tyvärr att jag missar sista avsnittet av engelska tokbra serien och jag vet inte riktigt vad göra åt det. Hoppas desperat på repris medan jag fortsätter fundera på popcorn vs godis.

Milo ska sova snart. Ska pussa på pusskillen när Marcus har badat honom och ge sen lite välling innan avfärd.

vecka 20+1 idag

Milo och lilleplutt i en blöt puss.

det bruna guldet

En orgie utan dess like.

Det är bara jag i detta hushåll som gillar, fel, älskar min memma, så då fick jag njuta lite extra för mig själv när det väl blev dags igen och det blev det nu i påskhelgen, som vanligt.

Mumma vad gott det är med memma!

Ps. Strö socker på och häll lite grädde blandat med mjölk och aaah, enjoy.

påskdag

Milo har en dubbeldate idag. Han ska ut med Jessica och de ska hälsa på hennes kompis som har en son i samma ålder som min kille. Det blir roligt för honom, att få leka och busa med en jämnårig.
De timmarna i eftermiddag då killen är och förlustar sig annorstädes är Marcus och jag helt själv och extremt vilsna. Mitt på påskdagen. Har funderat i dagar på vad göra dessa timmar då allt verkar stängt och jag ju inte är i värst bra promenadskick något som annars denna mysiga och varma vårdag hade lockat. Det såg mörkt ut ett tag men har nu upptäckt att stadens museer i alla fall verkar vara öppna för oss som inget annat för oss har, så det blir nog en tripp dit och kanske en fika där. Mycket trevligt. Museer kan man inte besöka för mycket av.
Nu vaknar the boy. Finns inget härligare än att möta honom efter ett sömnrus så jag måste kila.
Hep.

vårdag med kväll

Vilken underbar vårdag det har varit idag. Milo och jag har varit ute nästan hela dagen, fikat och promenerat lätt. Han är så fin våran kärlek -bäst, men han vill inte sova. Marcus är inne nu och försöker få honom att somna men ögonen är fortfarande vidöppna trots att han egentligen är tröttast i stan. Envis som sin mamma är han älsklingen.
Hoppas på vackert väder imorgon med. Vi är verkligen utsvultna på värme och ljus, märks så väl när solen äntligen tittar fram. Alla letar sig ut och börjar likt hyenor cirkla runt uteserveringarna i hopp om att sno till sig ett bord någonstans. Vi hade tur idag. En halvtimme tog det av spaning innan jag spottade ett som jag snabbt gled fram till och paxade, sen satt vi där och njöt.

Ikväll blir det ännu ett avsnitt av deckaren. Mycket bra är den.
Ett annat hett tips är showen som kommer strax efter elva på tvåan, The unbilical brothers. Har pratat om dom förut men det tål att sägas igen: två genier in action. Missa inte om ni vill ha ett gott skratt med er till sängs.

status: flytt

Kollar på Ikea.se och lägger upp på en påhittad inköpslista. Bra saker där måste jag säga och inte tokdyrt. Me like a lot. Blir till att bearbeta karln lite längre fram.
Har också skickat iväg en massa förfrågningar idag efter offerter från flyttfirmor angående just flytt och städ, så vi får se vad kalaset kommer gå loss på. Behöver säkert boka rätt så snart med.
I helgen hoppas jag att vi även kommer få till någon sorts plan för ned- respektive uppackning. Är inte jättemycket i skick för varken det ena eller andra så jag behöver tid, säg en månad ca för att organisera allt i ordning känner jag.
Ja ja. Det ordnar sig.
Nu engelsk serie. Sen sova.
Natti.

långa fredagen här igen

Dagen har knappt börjat och ändå känns det som att den redan har hållt på i en evighet. Det är inte bara av ondo men man undrar ibland, roligt går ju fort...
Det började med sol och jag hoppas den väljer att komma tillbaka för vi ska ut efter Milos lur och då hade det varit trevligt att få värma sig lite i dess sken. Hursom så ska vi ut och på stan. Måste hålla mig nära sittmöjligheter och undvika backar efter senaste tidens yrselanfall.
Gårdagens brittcrime-serie verkade lovande och hemsk. Ingen feel-good variant direkt och det var väl inget jag förväntade mig heller, brott och annat elände är sällan det men ibland är det bara ännu värre fast på ett ja, liksom bra sätt. De kan helt klart sina kriminalhistorier -britterna.
Ikväll kommer i alla fall del 2 och vi ska såklart se.

Hoppas ni alla har en fin påsk md massa ägg och trevligt sällskap och en inte alltför lång fredag.

lurad! (hoppas jag)

När jag inget annat har att göra och Milo sover brukar jag slösurfa in på olika bloggar på bloggportalen. Tyvärr blir det ju för mig som antagligen för många andra också -de som står högst upp på diverse listor som får äran att motta besöket.
Nyss var jag bland annat och hälsade på hos Kissie.
Inget ont om tjejen, men när jag scrollade ner lite hamnade min blick osökt på ordet analblekning och aj vad ont det gjorde. Riktigt aj, aj, aj.
Denna 18-åring har idag blekt sitt anus. Sitt stjärthål. Jag handlade fjädrar och hon blekte sin stjärt. Alltså inte det eventuella luddet som kan tänkas växa på diverse generande ställen utan helt enkelt rövhålet i sig och området kring det. Varför jag så noga vet vad en analblekning går ut på är att jag har stött på det tidigare i något forum. Då var det en tjej som ville, för att överraska sin kille -surprise! göra denna åtgärd och berättade för oss övriga okunniga och "ovårdade" vad det hela gick ut på.
Då var det inte 1 april vilket det ju som bekant är idag och därför lever mitt hopp om att det hela vad gäller just Kissies stjärt var ett skämt. Roligt är i alla fall att man får 10 % rabatt om man läser hennes blogg och vill göra en egen blekning (detta är absolut ingen reklam) på stället. Varför skulle man vilja det!?! Jag fattar inte. Verkligen. Vem bryr sig om vilken färg det är i skinkvecket?
Hon, liksom alla, får ju såklart göra vad hon eller de vill med sina hål, köra blekning, slingor eller ta en toning, men om jag just nu, idag, får skicka ut en önskning till universum så är det att inga tonåringar (eller andra) någonsin ska behöva känna behovet av att bleka området runt det som är till för att bajsa med.
Universum!
Hör du mig? Låt oss tjejer, kvinnor, kärringar med flera känna oss så pass bra och trygga i oss själva att vi inte behöver färga anuset för att behaga någon annan.
Amen.
...och tack på förhand.

någon skämta mig aprilo?

Faktiskt inte. Inte än. Hoppas jag slipper. Skämta aprilo är inte så kul som det låter även om det är väldigt lätt att lura mig vart man vill. För att vara en väldigt intelligent person (japp enligt egen utsago fast med visst bevis på papper också) går jag på det mesta av bara farten. Bjuder visserligen på det oftast men ibland kan det svida lite att bli till åtlöje pga en riktig dumhet.
Idag är det alltså april. Vår. För visst är det vår nu. Varmt som bara den idag och till och med solen bjöd på lite sken mot eftermiddagen. Härligt!
Var ute och handlade mina fjädrar tidigare och de förgyller nu tillsammans med tulpanerna vi fick av Vicky (tack och puss!) hemmet på ett utomordentligt sätt. Fint är det, precis som i tanken.

Jag hade det mycket skönt på min egentid idag. Läste massa tidningar som jag aldrig annars hinner (inte tar mig tid att) läsa och dammsög, mycket långsamt och försiktigt. Det senare fick mig trots snigelfarten att få ont så det slutade med att jag senare tog en halv bricis. Lite lättare denna gången att hantera hjärtklappningen måste jag säga, men trycket började åka hiss och sjönk nog rejält för jag ramlade omkull nu på kvällen, som tur är platt fall på rygg så magen klarade sig men jag har ont på baksidan. Bebis sparkar och hjärtljuden är bra och det är det enda som betyder något och nu jag ska ta det lite försiktigare framöver och skippa slangen. Ett under faktiskt att jag lyckats hålla mig från golvet hittills och nu ska jag fortsätta göra just det.
Ingen höjdare alls faktiskt att ligga där och se stjärnor.

Ikväll kommer en brittisk deckare på TV och nästa vecka är det dags för bla Lady och Lufsen-spagetti med kalvfrikadeller, chevrefylld lövbiff och varm sallad med gräslöksmarinerade bönor och keso. En mycket bra vecka som väntar med andra ord.

Kram.

recept på Etiopiska kycklinggrytan

Recept skrivet och klart till bräserade fläskfilén från i helgen och här kommer lagom till påskmiddagen hur-göra-kycklinggrytan Doro wot med kokta ägg.

1. Hacka 2 gula lökar och stek mjuka i olja på svag värme, utan att de får färg i en stor gryta.
2. Blanda berberekrydda: 2 krm mald koriander, 2 krm mald ingefära, 2 krm curry, 2 krm muskot, 1 krm kanel, 1 krm cayennepeppar, 1-2 krm chilipeppar, 1-2 krm svartpeppar, 1 tsk paprikapulver.
Häll i kryddblandningen, salt, 1 dl tomatpuré och 4 dl vatten i grytan och koka upp.
3. Skär en hel färsk kyckling i bitar (kan funka med tinad fryst, ev klubbor, har ej testat) ta loss och kasta skinnet. Lägg ner delarna med ben i grytan och låt koka under lock på svag värme i 35 minuter.
4. Hårdkoka 4 ägg, skala och lägg ner i kycklinggrytan mot slutet.

Servera till ris (gärna rå eller fullkorn) och kokta haricots verts.
Suuuuuperduuuuper gott i all sin enkelhet!
(och inte alls för starkt, smakar bara väldigt mycket och just gott)

De går åt många olika kryddor men de är så goda i alla möjliga blandningar så jag tycker det är värt att ha de i skåpet och såklart använda. Ofta.

Smaklig påskmåltid!

fjäderabstinens

Är inte så mycket för pynt, vare sig det handlar om tomtar eller små gula kycklingar. Tycker det är så mycket av allt möjligt ändå överallt när det börjar vankas högtid och tomtar på fönsterbrädan samlar bara extra damm i ett redan väldigt dammigt hem.
Men.
Imorse när jag vaknade och satte på morgon TV såg jag hur det lyste gult överallt och fick en plötslig längtan efter fjädrar. Måste ha fjädrar i påsk! Måste.
Nu har jag en ovanlig helt ensam stund i hemmet, Marcus är på nåt och Milo leker hos grannen och jag, ja jag är helt själv ett tag. Kommer inte ihåg när det sist begav sig och visst så har längtat efter att ensam få slappa runt i mysisar utan mening eller mål fast när det nu blev ett faktum känner jag lite att vad 17 ska jag hitta på?
I eftermiddag ska jag iaf handla fjädrar.

GLAD PÅSK!