ninja no more

Idag var vi på McDonalds Hornsgatan och där finns ett kul rum med rutchkanor och grejer för barn. Milo och Mimmi sprang runt som små tokar hur länge som helst medan jag tålmodigt förflyttade mig mellan sakerna för att ha koll.
Efter en stund satte jag mig ner på ett ställe på golvet där jag såg bra.
Det skulle jag inte ha gjort.
Jag, Jonna, Ninja-dito (enligt mig själv men ändå) kom sen inte upp.
Gjorde ett ryck, men dunsade ner igen. Gjorde ett till men hamnade i ett konstigt mellanläge där jag halvsatt-stod och gunggunggungade mig till sist upp i stående läge.
Ja inte så jag hade ont eller nåt, jag bara inte kom upp. Eller gjorde, gjorde jag ju. Efter ett tag. Men det var möda bakom. En aldrig förr skådad möda.

När jag nu ikväll efter nattningen skulle upp ur Milos säng poppade mödan fram igen. Det var ett mindre fanskap helt enkelt att få upp denna min boning och vidare ur sängen. Svårt är det ju alltid då jag verkligen försöker smyga mig upp (därav mitt smeknamn på mig själv) då det sover en viss extremt knarrkänslig liten dam i sängen bredvid.
Svårt alltså, men inte så här. Åter samma gunggunggungande för att med kraften av den knallröd i fejjan nästan ramla ur.

Nä.
Nu är det dags. Åldern kommer inte ensam som man säger och jag måste verkligen börja röra på mig. Abtronix i alla ära men nej. Det krävs lite svett.
Usch. Inte min grej, men men men men...

Maken springer hos PT så jag får väl åtminstone ta och stretcha lite om kvällarna för att inte helt halka efter.
Börjar imorgon.
Ikväll blir det Abtronix och Bergmans video på Play. Fantastiskt intressant! Bergman och hans video alltså.

rock n roll-tanden

Ska skriva klart lite filmuppgift och sen ska jag "laga" mat. Har en hel drös med alternativ och valet är som alltid mitt. Och svårt.
Det är soppa, soppa, soppa, soppa eller barnmat på menu del giorno idag.

Jag är precis hemkommen från tandläkaren. Fick akutont igår i tandfan ni vet och fick ringa och boka tid hos första bästa. Vilket ju var bra egentligen, för jag tog onekligen tag i det jag skjutit på i månader -planera fortsatt pill på tandfan så att en krona snart kan sättas på värken.
Nu är det på gång i alla fall.
På köpet upptäcktes också att två andra lagningar lossnat och måste bytas ut. Ha ha haa.
Betalade sanslösa 1 080 kr idag för undersökning, lite åtgärd och röntgenplåtar! Hos folktandvården. Är det inte sjukt dyrt?!? Kvar att betala är vara 7 000 kr.
Yeah. Love it.
Och det är alltså vad jag ska betala efter avdrag. Wohohoo.

Jag är kvitt det onda åtminstone. Eller om ett par dagar blir vi kvitt.
Har sår i  munnen nu, då tydligen en benflisa ur käken hade lossnat och borrat sig in i tandköttet. Såklart. Låter väldigt mycket Finnjonna. Sinnesrubbat mycket besvär med den där tanden alltså. Och det är precis över gränsen för mycket besvär att jag inte kan annat än skratta åt det. Även om jag skulle kunna ha haft roligare med 8 000 kronor...
Hursom, tandläkar-Akilles, som vår ena katt, fniss, drog ut flisan och det gjorde ont, fast skönont sådär som att den verkligen ville bli utdragen. Och nu är den väck.
Bra så.

Blir nog en gulasch-soppa till lunch.

lättad men... lite buhuu

Jahapp. Fick avboka min cellprovstid. Blöder lite. Har ju ett mindre elände med spottings titt som tätt och ringde för att kolla hur det var med provet en sån dag och inte bra tydligen. Eller det kan visa fel och ofta får man göra om och då jag kämpar med att nu göra en gång, kändes inte det så lockande. Ny tid således om två veckor, förhoppningsvis ter sig tillvaron spottfritt. Kakka. Hade gärna haft det gjort om man säger så.

Idag har jag Italienska futurum på schemat. Det börjar bli svårt nu med grammatiken. Jäkla verben böjs som om de aldrig hade böjts innan. Tur jag är van med böjningar från finskan, då det istället iofs är substantiven som böjs å det grymmaste, visserligen verb med och allt annat också nu när jag tänker efter så jag låtsas att jag har halva inne.

Sen ska jag fortsätta läsa om stumfilmens guldålder. Det är riktigt intressant. Filmens historia. Filmen är en så stor del av vår vardag idag och man tänker ofta inte hur den kom till och utvecklades, i vilket sammahang och varför. Men det ska jag göra nu!

cellprov

Tack!
Ska kolla upp ett par av era tips.
Det är så sjukt känsligt för mig att jag blir gråtfärdig bara av att tänka GYN-tanken. Hade en fantastisk läkare i Norrköping och då var det inga större problem att lägga sig på britsen. Fast iofs -just cellprov togs ju inte under graviditeterna.
Skit med. Måste ta mig i halslinningen och rycka upp finnfan.

Jag ringde faktiskt för någon vecka sedan och försökte få tid bara för cellprov men jag måste tydligen med min historia till en doktor. Och det kanske är bra det så jag får en kontakt som jag kan ha framöver, även om jag såklart hoppas att allt ser bra ut så jag inte behöver så mycket kontakt mer... fast prover måste man ju ta.

Alla ni där ute: TA CELLPROV!

Vänta inte med det. Gå när ni blir kallade. Även om ni inte blir kallade.
Cellprov räddar liv!

Jag är absolut för att unga tjejer ska vaccineras för ett bättre skydd mot livmoderhalvcancer och det är fullständigt galet att det har försenats med år innan det börjat ingå i det ordinarie vaccinationsprogram pga av nån typ av byråkratiskt tjafs!
Men trots att man vaccinerats så finns risk för cellförändringar.
Gardasil gjorde TV-reklam för något år sedan; Vaccin mot livmoderhalscancer hette det.
Och visst, man vaccineras mot HP-virus som kan orsaka cancer men även utan viruset kan alltså cellförändringar börja gro.
Se på mig, inget virus någonsin men trots det kapad tapp. Som på köpet blev slapp. Och vi vet vad det ledde till...

Så ta cellprov!
Vaccinera dig och din dotter, men glöm inte cellproven! Kombinationen är det bästa skyddet!

Nu ska jag samla mod och ringa och boka tid.

googla gyn

Kan någon hjälpa mig?
Känns helt hopplöst att hitta en gynekolog i Stockholm.

Jag måste göra cellprov.
Har fått flera kallelser från Norrköping och det är trevligt att de är måna om mig, men jag måste ju hitta någonstans att gå här då jag ju är ett gammalt cancerfall som måste gå oftare än gemene kvinna och dessutom har diverse annan jobbig historia som gör att jag tycker sånt här är nästan löjligt svårt.
Men..
Vart vänder jag mig?
Jag har en jäkla skräck för det här, alltså det är riktigt illa och sitter nu bara och gråter efter att ha laddat i flera veckor för att sen bara bli nobbad av Liljeholmen. Eller nej, de hade eventuellt tid i slutet av juni men barnmorskan jag pratade med var inte alls intresserad när jag började berätta varför jag skulle behöva komma tidigare utan sa att jag skulle googla.
Jag googlar efter nytt köksbord just nu, men en gynekolog?
Så någon? Hur gör jag? Vart går jag?

fitness is fun 1

Jobbar järnet på att komma i form till sommaren. Beach 2012 är det väl? Få se om denna julklapp från svärmor kan hjälpa mig på traven so to speak. Min typ av fitness onekligen då jag kan göra allt i soffan utan att svettas. Men ska det göra ont???

post-tarmstress

Min mage är tack och lov på väg att bli återställd. Knappt nån feber längre och det onda har letat sig ner och... ähum ut.
Det var skitjobbigt innan det blev skitjobbigt på riktigt och sen blev det bättre.
Hade så ont ovanför naveln att jag inte kunde ta på magen ens och feber på det fick mig att noja om diverse allvarligare varianter. Åkte istället för att ligga i soffan och gråta en tur till akuten i fredagskväll men vände väl framme nä jag fattade vinken och de timmar som förväntades av mig på träbänk och bestämde att nä, jag dör inte av det här.
Väl hemma tankade jag värktabletter trots avrådan och kunde sen sova hyfsat. På lördagen var det lite bättre där uppe i magen och jag trodde att allt började vara frid och fröjd tills jag på kvällen efter en snabbtur till konsum sket på mig innan jag hunnit hem. Ja sen dess går jag inte långt, om man säger så. Fast nu är jag ganska fast igen invändigt och prover togs idag på vc så vi får se hur gå vidare.
Självklart tog de inte det provet jag önskade, men när gör de som man önskar? Har tjatat om bakterieodling i magsäcken (ett enkelt blodprov i fingret) i nästan 10 år då de flesta i min familj haft en sådan jävlig liten sak som kallas Helico och blivit kvitt sina magproblem och den efter penicillinbehandling, men nej, det ska inte tas på mig förrän efter gastroskopi och jag gör inte gastroskopi.
Ja ja.
Magen mår bättre och jag är smart. Jag hade pluggböcker i väntrummet och kom rätt långt i studierna så nu firar jag med ett blogginlägg om mina tarmar. Tjohoo.

Vad mer?
Nä inget mer.
Ja eller det här då -börjar kunna äta nu med. Bara en sån sak.

Kram.

abdominellt cerklage

Amelie frågar om det.

Jag vet inte hur det är idag, flera år senare, men då 2007 januari den åttonde, ja häromdagen var det hela fem år sedan jag fick mitt band inopererat och abdominellt är just en variant då man snör åt livmodertappen bukvägen (för att förhindra sena missfall -förtidiga födslar) genom ett brett snitt, kanske och förhoppningsvis har man idag gått över till titthål.

Fördelar hursom är att det cerklaget anses lite kraftigare, starkare, då man sätter det högre upp än den vaginala som ju är på motsatt -nedre- ände av tappen. Jag har ju efter ett par operationer pga grava cellförändringar rätt lite tapp kvar som dessutom visade sig vara slapp, slapptapp släppte ut Liten, så det är ytterst osäkert om ett vaginalt cerklage hade hållt och som tur är behövde jag inte testa.

Sen är den abdominella inte lika infektionskänslig då den är inne i kroppen på ett annat sätt och detta var väl framförallt det som talade FÖR när det kom till mig och min kropp. Infektion dödade ju Dante.
Nackdelar?
En bukoperation är alltid en stor operation, med risker och här ska man intill och nedanför livmodern med dess stora vener runt om och ha sig.
Sen hade det ju onekligen kunnat bli väldigt svårt ifall något hade gått illa med bebis i magen ändå. Ett tidigt missfall hade kunnat "plockas" ut den vanliga vägen men efter ca 13-14 veckor är det stopp därnere så om något lite senare hade hänt hade man fått öppna magen och man vill helst inte göra det för tidigt då livmoderns väggar är tjocka och blodfyllda långt in i en graviditet och därför är det riskfyllt att skära i dom.

Med abdominellt cerklage måste man dessutom föda med snitt då bandet sitter där det sitter. Och sitter det gör det än, fem år senare. Känner inte av det alls. Fast ibland funderar jag vid mens och den gräsliga värken och kramperna då ifall bandet gör att livmodern måste jobba hårdare för att bli kvitt blodet? Jag vet inte men tycker det har varit värre senaste fem åren med den saken.
Men det är ett yttepyttepris att betala med tanke på vilka skatter jag fått!

Undrar du, Amelie, eller någon annan nåt mer -hör av er!

Finns nog att hitta mer långt bak i bloggen med. Under kropp gissar jag.

...allting gott

Det gick bra det där igår, trots bristen på fönster. Fick en ny lagning som inte kostade skjortan så jag blev glad, så glad att jag var tvungen att gå och reashoppa på HM efteråt och är nu ett par tröjor och en kavaj rikare. Wohoo.
När man väl kommit in från väntrummet såg det ut som vilken tandläkarmottagning som helst och tandläkaren var trevlig. Får se hur och var jag ska gå vidare med saker och ting, det ska ju fortfarande en krona på eländet coh framförallt få vi väl se on dett anu håller.
Att lagningen lossnade hade ju gått på nån typ av garanti, men då hade jag behövt åka till norrköping och eftersom det var tvunget att bli fixat igår ja då hade biljetten kostat mer än det kom att kosta här.
Ja ja. Jag är med hyfsat hel tand och idag ska vi ut och äta på Vapiano. Gott, gott.

bä bä boven

Får grymma allergiattacker med jämna mellanrum just nu och igår när jag satt och kliade mig som värst i ögonen kom jag på att jag ju sitter på får.
Kan det vara det?
Är pälsdjursallergiker, men trodde nånstans det ändå handlade om annat än pälsen, som på katter, det är ju det som liksom utsöndras, finns, därunder om jag förstått det rätt, något som har med hormoner att göra. Och om så, ja då borde inte lite får på fåtölj irritera. Eller?
Jag vet inte, men nåt väldigt jobbigt är det och andra pälsvarianter finns inte ännu att skåda och värst mycket pollen borde ju inte finnas i luften idag heller tycker jag.

158 år äldre på en kvart -självrannsakan nerifrån

Inte den senaste kvarten, men en under natten, då jag inte sov.
158 år, ungefär, äldre i ett nafs.
Vaknade med ett hårstrå av silver.
Händer inte varje dag. Bara de efter nätter man åldras. 158 år.
Rätt gammal idag alltså.

Tittade på mina fötter efter att jag provat fina nygamla skorna och tillbaka glodde två gammeltantsdito. Ådriga och bleka. Lite skrynkliga och lätt dammiga.
Tittar man uppåt (varning! gör inte det!) fortsätter vader breda som stockar, bleka de med och dammiga, dessutom prydda med fantastiskt tydliga och mörka porer ur vilka långa spindelben kikar fram. Inte ur varje, bara här och där, tillräckligt dock för att det ska se allmänt hårigt och ovårdat ut.
Inte så jag tycker hårigt på någon annan är det ena eller tredje (fortsätt bär hår, vart du vill, så länge det är ditt om du så önskar) men på mörka mig, då jag alltid dessutom misslyckas med rakningar och vaxningar ser det... ja bara liksom ofräscht ut.
Fast vadå. Jag är bra ändå. Den bästa jag kan vara.
Så det så!
Bäst. Bäst. Bäst.
Det är bra det.
Men mina ben kunde lätt vara snyggare.
He he.

tandfan -en historia som är allt annat än slut

Alltså.
Min tand. Den där halva ni vet. Som bråkat ett bra tag (sedan amalgamet byttes bort för något år sen) och sedan förra sommaren varit i akut kris.
I alla fall.
Idag åkte en lite bit av igen. Den är ju halv sedan i höstas redan pga av sprickor av amalgamet. Och det var i höstas min tandläkare skickade remiss till rotfylningsspecialisten i stan eftersom han inte klarade av att fylla den.
I juni fick jag tid.
En annan, inte lika bra men trevlig ändå, specialist pillade i den, lyckades inte rensa helt och jag skickades hem med en faktura på 1 500 och ny tid i juli för att göra samma sak så att man sen ska kunna göra det där riktigt dyra -fylla igen. Tid som de halvtimmen innan avbokade för att ge mig en annan i september när väl Specialisten med stort S -den enda, kommit tillbaka från semester.
Saken är att tanden ska få en krona för nästan tiotusen (shit jag måste börja jobba) när den väl är fylld, men frågan är om det kommer gå eftersom fyllan väntar på sig och när väl den stoppats i kommer jag vara massa tusenlappar fattigare och säkert tanden så illa därann den inte längre kan räddas.
Min fråga är om allt detta är rimligt?
Ska jag behöva vänta så här länge på att få en tand rotfylld och under väntan få den rensad, vänta nu, jag tror det blir sex gånger och betala för samma skit nästan lika många? När det ändå hela tiden måste göras om? Nu är min tandläkare -en privat, så schysst att han inte tagit något för dessa alla gap jag varit inne på hos honom eftersom de inte lett till något, men tex nu sist och så förra sommaren när jag var på Thea som närmast sket i käften på mig, men tog emot dryga tusenlappen utan att blinka medan jag fick gå hem och tjuta av värk så fort bedövningen släppt.
Jag är ett år senare faktiskt på ruta 0. Visserligen utan akut värk, oftast, fast med bara en halv tand kvar för jämnan. Som bara blir mindre.
Detta är skit.
Och jag förbannad (och fruktansvärt ledsen).
Finnjonna sparar på kraft och visar inte tänderna, hela eller halva, särskilt ofta, men nu gör hon det. Och morrar på kuppen.
Imorgon blir det samtal till jäklafolktandvårdsdruvanbajset och det blir inte trevligt.

tandläkare

Har skräck. För tandläkare. Ny tandläkare.
Och idag ska jag till en ny, en specialist, som om vi har tur äntligen ska fixa min tand.
Ni kanske minns den problematiska från förra sommaren, den som fick mig att gråta. Den som en dag i min barndom blev fylld av amalgam, som sedan togs bort och tanden sprack. Den fylldes med nytt gegg men nåt smuts kom in som började värka järnet i juli förra året eftersom jag fått inflammation i tandköttet -och fick inte äta antiinflammatoriska då jag var gravid.
Sen gjordes försök till rotfyllning bara för att upptäcka att hela käken inflammerats så bedövningen inte tog och jag grät och ylade i stolen, ville försöka få det gjort tills tandläkaren inte längre kunde fortsätta utan skrev ut antibiotika.
Tio dagar senare och äntligen inflammationsfri tog så bedövningen och rötterna putsades. Men något var ännu fel där nere i en kanal, kanhända en spricka ända ner och rotfyllning kunde inte genomföras trots flera försök. Mitt i allt lossnade halva tanden då lagningen som antagligen hållt ihop allt var borta och det var inte jättekul.
I alla fall.
Minns ni den tanden?
Jag gör det.

För att avrunda en lång tandhistoria.
Min tandläkare som jag idag trots alla turer (han har ju gjort allt för att hjälpa) är trygg med, fick skriva remiss till en specialist och det är dit jag ska idag. Tog ett drygt halvår att få tid. Min tand är fortfarande halv, jag rädd och detta oroliga kommer idag kosta mig -till en början- härliga 2 200 kr.
Bajs.
Bokstavligen.
Diarré.
Är verkligen helt genomsvettig, nervös och rädd för att det kommer göra ont och sedan ändå sluta med att jag mister hela tanden. Allt strul och smärta för ingenting liksom.
Int så jätteroligt alltså.
Klockan tio har jag tid och jag vill verkligen inte. Men ska.

tre timmar senare

Jomenvisst, tre timmar vaken och ser ut som en... ja, nyvaken trettiofemårig, skrynklig, liten gris som till råga på allt är bakfull. Trettiofem är jag och skrynklig, men ingen gris ej heller bakfull även om jag trots något som skulle kunna kallas en bra natt känner mig som ett vinterkrig. Och Ryssarna var många.
När ska man vakna till egentligen? Smorde in mig med awakening cream men icke sa Nicke. Fejjan och hon under sover än även om jag för mig framåt och åt sidan.

Mitt ena öga har en vagel där nånstans under locket och det gör svinont att blinka. Sen har jag lite nackspärr och mitt bäcken är paj efter vagnkånket på centralen häromdagen.
Så ja, gnälled out.
Over.

Annars är det en bra dag.

Men det här med skrynklig. Är det inte, ja spännande egentligen om det inte vore hyfsat trist och bara skit att ansiktet liksom dör med åldern och att man "redan" märker av det så pass att ligger man på ett tygveck, ser man ut som scarface ett bra tag sedan man rest sig och lämnat horisontalläget. Återhämtningskapaciteten för utslätning är skrämmande mycket sämre idag än ja säkert bara igår.
Ja ja. Sånt är livet. Faktiskt.

fotblues

Mina fötter är i dåligt skick. Mycket onda är dom och skriker efter hjälp och nåd. De är hårda, spruckna och just nu halvt blödande.
För jag fick nämligen nog, tog en sax och började frisera.
Och detta mina vänner ska ni inte göra hemma!
Just under själva klippandet kändes det fantastiskt bra. Klipp, klipp bort det hårda fula, väck med döda skinnet och repiga huden, här ska lena fina saker hittas och snart med titta fram. Tjohoo!
Men.
Tyvärr är sax en sax, en vanlig sådan, rätt slö till och med och ej lämpad för hudklipperier, så nu sitter jag med såriga fötter som gör mycket ont att gå med.
Skulle ha väntat tills jag hade ringt salong Christina och fått en tid, eller beställt det dära som Jess pratade om -Babyfoot nånting som tydligen ska göra mirakel med fossingar (någon som testat? Funkar?) eller vad som. Inte klippa mina fötter. Banna banna (aja baja) mammai som Milo skulle ha sagt. Man kan inte klippa någonting helt. Klippa sönder heter det ju. Ett hår kan klippas fint, men mina fötter blev allt annat än det.
Ja ja. Kanske jag nästa gång då förhårdnader frusterar mig, låter bli saxen.
Eller inte.

snoralainen

Milo är på dagis idag medan jag och Mimmi snorar ikapp här hemma. Marcus måste tyvärr vara ett par dagar i Göteborg hos familjen där så vi är lite amputerade hemmavid.
Men jag har legat i fosterställning på golvet och skakat av vinterkräkis samtidigt som två små klättrat på mig, så lite snor ska jag väl fixa. Fast det är ju minst sagt aningen svettigt. Bara att ta sig till affären och handla panodil blev till ett projekt stort som ett höghus igår, men se, det gick det med. Nu får i alla fall killen leka av sig med kompisarna så vi tjejer kan vila upp oss.
Typ.

träningstankar

Idag har jag drabbats av Tröttheten med stort T. Känner mig helt färdig. På alla plan. Orkar inte ens gå till Konsum och jag är i normala fall inte direkt den som tackar nej till att gå och handla mat. Framförallt inte med Marcus kort.
Gäsp alltså.
Sov hyfsat bra så jag vet inte vad skylla på. Vädret? Det regnade visserligen tidigare och så har det hållt på att växla en del fram och tillbaka, så det är säkert vädret. Vi säger så.

Ska förresten börja träna snart igen. I Rom fick jag naturligt motion hela tiden av alla promenaderna, men här hemma blir jag lätt lite av en potät i soffan. Fast jag orkar inte riktigt än slå slag i saken (va, säger man så?) utan väntar snällt till månadskiftet då mitt kort ska aktiveras igen. Då blir det till att lyfta skrot. Kanske jag så småningom vågar testa dans med igen. Borde ju ha stärkt de där slappa inre musklerna något genom vandringarna? Hoppas. Min rygg har onekligen varit mycket bättre på sistone (tjohoo), men fortfarande hamnar bäckenet ibland i ett låst värkande läge om jag inte är försiktig, så helt 100 är jag inte. Kanske aldrig blir.
Men bättre är det och bättre är bra.
Ja eller i alla fall bättre.

jag -ett muffin

Mmmmm, mums.

Jag får på mig tre par av jeansen (tjohoo!) som väntat på mig i garderoben ett och ett halvt år. Tyvärr för kroppen är de alla väldigt låga i midjan, eller kanske är det just därför jag kan knäppa dom för onekligen har höfterna letat sig lite åt ursprungsläget medan partiet ovanför fortfarande vill utåt, om man säger så. (Se bild där jag dock försöker hålla in så mycket jag kan.) Muffintop tror jag det kallas och det är vad jag ser ut som nu, ett muffin.

Men muffins är gott så det får va så för nu. I juni börjar jag träna så då får vi se om något händer, annars gör det inte det och då är det ju bra att jag alltid faktiskt har tröja på mig så jäsningen kommer hållas gömd. 

intresseklubben antecknar?

Min mage är inte riktigt lika upplåst och gravidliknande (eller ond) nu sen jag slutade med bubbelvatten. Jag drar fortfarande in den som 17 när jag går till bageriet men även i "löst" tillstånd känns den hyfsat plattARE. Alltså inte i platt. Än. Men åtminstone vandrar den inte metern före längre. Och det enda jag ändrat på är just bubbelvattenintaget. Fortfarande slinker pasta och vitt bröd genom stora andningshålet, vilket jag är rätt nöjd med eftersom det är så gott :-D

lite roligt, nästan

Att jag är svullen på magen ok. Inte så jag nödvändigtvis gått upp i vikt eller så och inte heller så jag bryr mig egentligen om att veta om så vore fallet, för så länge mina kläder passar så är jag nöjd.
Och ostar? Ja tack. Glass likaså. Vi går, går och går hela tiden så jag envisas med att tro att det behövs intäkter för att täcka utgifterna som naturlig blir av massa promenad.
Svullen mage kanske inte gör jättemycket om det inte gjorde så ont, men faktum är att även på semester vill jag se lite så där liksom halvfräsch ut och det gör jag bäst när magen inte bullar ut så där jättemycket som den nu gjort i några dagar. Där kommer magen och så kommer Jonna.... där.
Igårkväll på bageriet här intill fick jag frågan som de flesta ickegravida inte vill ha -Are you pregnant? undrade den snälla tjejen i kassan. Ha ha ha skrattade jag för högt och lite för länge. Noooo too much bread, ho ho ho, skrockade jag på, tackade för mig, tog brödpåsen, gick och slutade just där och då med bröd. Vitt. Gott. Och kolsyrat vatten. Den boven. Nu är det slut med puppona som Milo säger. Bubblorna. Tror de är mina värsta fiender och tydligen räckte det inte med ond mage för att jag skulle till att göra en liten första förändring, men om bagerifolket tror jag är gravid är det dags att skippa... kolsyran :-). Och det kan jag leva utan. Ost däremot, det är mycket bra för tarmarna har jag läst. He he.