onsdag 25 april 2012

recension av Carnage

Carnage (2011)

Komedi i regi av Roman Polanski

Två par träffas för att diskutera sina barn som bråkat. Saker och ting spårar ur och snart börjar de fyra vuxna bete sig som barn och positionera sig mot varandra.  

Jag hade sett fram emot denna då:
1. Polanski, liksom skådespelarna är gamla favoriter
2. Jag läste recensionerna på premiärdagen och den ena stora dagstidningen gav den en femma medan den andra gav den en etta.
Spännande.
Vad kommer jag ge?

I de fyra rollerna ser vi sanslöst skarp ammunition i form av Jodie Foster, John C Reilly, Kate Winslet och Christoph Waltz.
Och det är en fröjd att se dem! Jag njuter av varje scen och tycker replikerna faller sådär skönt naturligt som det ibland gör och jag glömmer nästan att det är en film jag tittar på.  
De illa dolda spydigheterna avlöser varandra allt medan konfrontationen pågår och samtidigt som vi hela tiden kommer karaktärerna närmare, distanserar de sig från varandra och blir varandras antagonister i varsina hörn i detta relationsdrama om sandlåda i ett vardagsrum.
Det är inte en gapflabbs-komedi, men det är kul. Väldigt roligt stundvis och framförallt är igenkänningsfaktorn hög. Skådespeleriet är verkligen toppen och inte så mycket ett spelande som ett varande, så som jag gärna ser det.

Att detta från början är en pjäs är väldigt tydligt och jag skulle väldigt gärna se den på scen. Men duk duger. Och på duk får man ju som här ett snyggt foto med kamera som tränger sig på och ger oss närbilder och annat godis.

Det är inte en tiopoängare, då jag trots allt saknar något i storyn.
Jag tycket att manuset borde ha skrivits om lite mer innan det blev film, utan att alls veta hur mycket eller om ens nåt har skrivits om, men då teaterformatet lyser igenom lite väl mycket och gör slutet mindre bra, dåligt nästan, så röstar jag på lite finslip i hantverket. Dessutom blir det lite stressigt mot slutet och jag tycker att kvinnorna fyllnar till lite väl snabbt när whiskyn korkas upp.
Filmen kunde gott varit lite längre och jag hade gärna sett att man hade gått en bit längre in i grottandet av karaktärerna och deras relationer.

Men, ammunitionen som sagt… mycket skarp. Så…

8 finnjonnor av 10 för jo, jag vill se igen.

rock n roll-tanden


Ska skriva klart lite filmuppgift och sen ska jag "laga" mat. Har en hel drös med alternativ och valet är som alltid mitt. Och svårt.
Det är soppa, soppa, soppa, soppa eller barnmat på menu del giorno idag.

Jag är precis hemkommen från tandläkaren. Fick akutont igår i tandfan ni vet och fick ringa och boka tid hos första bästa. Vilket ju var bra egentligen, för jag tog onekligen tag i det jag skjutit på i månader -planera fortsatt pill på tandfan så att en krona snart kan sättas på värken.
Nu är det på gång i alla fall.
På köpet upptäcktes också att två andra lagningar lossnat och måste bytas ut. Ha ha haa.
Betalade sanslösa 1 080 kr idag för undersökning, lite åtgärd och röntgenplåtar! Hos folktandvården. Är det inte sjukt dyrt?!? Kvar att betala är vara 7 000 kr.
Yeah. Love it.
Och det är alltså vad jag ska betala efter avdrag. Wohohoo.

Jag är kvitt det onda åtminstone. Eller om ett par dagar blir vi kvitt.
Har sår i  munnen nu, då tydligen en benflisa ur käken hade lossnat och borrat sig in i tandköttet. Såklart. Låter väldigt mycket Finnjonna. Sinnesrubbat mycket besvär med den där tanden alltså. Och det är precis över gränsen för mycket besvär att jag inte kan annat än skratta åt det. Även om jag skulle kunna ha haft roligare med 8 000 kronor...
Hursom, tandläkar-Akilles, som vår ena katt, fniss, drog ut flisan och det gjorde ont, fast skönont sådär som att den verkligen ville bli utdragen. Och nu är den väck.
Bra så.

Blir nog en gulasch-soppa till lunch.

tisdag 24 april 2012

om The Avengers

Christina sa:


Undrar bara....denna film kommer upp på vår bio snart...tillåten från 11 år....mitt snart 9-åriga barnbarn vill gå tillsammans med mig (mormor), vilket är tillåtet av biografen.....men tycker du att det skulle vara lämpligt....:)skulle vara så tacksam för svar eftersom jag inte känner någon som sett den. MVH Christina


Hej Christina!
Bra, men svår fråga.
På ett sätt tycker jag filmen är väldigt mycket vuxenfilm, alltså borde vara nästan från 15 år. Humorn är ganska mycket riktad uppåt och det är onekligen massa slagsmål och det skjuts och rätt otäcka monster anfaller från yttre rymden, så en 9 åring? 
Hmmm. 
Samtidigt så är det ju lite eller ganska mycket av en barnfilm. Superhjältar i trikåer som faktiskt inte verkar kunna dö vilket i sig är trevligt om man är yngre. Och det är aldrig så att blodet sprutar eller att man ser närbilder på sår eller livrädda ansikten.
Jag tror inte nödvändigtvis jättemycket på videovåldets skadliga påverkan och så våldsam är väl inte denna. Eller jo det är den kanske. Men på ett lekfullt sätt. 
Om det nu är bättre egentligen ur ett barns perspektiv?
Fast nog såg jag sånt här och värre när jag var runt tio? Och är idag hyfsat normal. Åtminstone beror inte mina onormala sidor på att jag glodde på V när jag var barn. Är mörkrädd än visserligen, men det skulle jag nog vara ändå.
Jag skulle vilja säga att det beror rätt mycket på hur ditt barnbarn är. Känner hon/han till figurerna? Läser hon/han serietidningarna? Ser andra superhjälte- eller liknande filmer?
För det är nog väldigt individuellt om den lämpar sig för någon i den åldern.
På premiärvisningen igår fanns det ett gäng nio-tioåringar i publiken och de verkade uppskatta den. Men de som skrattade högst var vi äldre.


Hoppas du fick nån hjälp :-)


Vänligen Jonna

vilse i pannkakan

Skulle nästan just nu ge min högra hand för att ha ett jobb att gå till. Att göra nytta. Göra något. Få ett god morgon av kollegor och veta att de verkligen menar det. Säga god morgon tillbaka och verkligen mena det.
Tänk att dricka en kaffe på förmiddagen tillsammans innan man fortsätter jobba, göra nåt. Göra nytta. Sen kanske äta en lunch nånstans och snacka skit.
Det hade ju varit något.
Inte så att jag är trött på plugg. Nädå. Det är kul. Väldigt intressant och jag rätt bra på det.
Men helt ärligt. För att vara smart är jag ibland rätt dum.
Ny stad för Finnjonna i höstas.
För henne som inget hellre vill än träffa trevliga människor efter att ha varit isolerat sjukskriven och föräldraledig väldigt länge och sen till sist blev jävligt illa behandlad av sitt jobb och forna arbetskamrater "hemma" i Norrköping, som praktiskt taget jagade henne bort från stan, ja hon börjar plugga på distans.
Plugga hemma själv hela dagarna med fantastiskt fina Stockholm utanför.
Tjohoo.
Jag klagar inte. För det är inte illa. Inte så. Som sagt, jag är bra på det jag gör och det är fortsatt väldigt stimulerande, så på många sätt är det ju rätt.
Men.
Ja, hade varit trevligt med lite klasskompisar eller nåt.

Jag vet.
Vill jag ha vänner, bekanta så är det upp till mig att ta tag i det, bla bla.
Men det faktiskt inte så lätt.
Tyvärr sköljer jag ju min ovana trogen ner en stor dos osäker självömkan med morgonkaffet också och känner genast efteråt att -vem sjutton skulle vilja vara med det här? Bu huu. Ingen vill vara kompis med mig, snyft. 
Och jag förstår dem. Huuäää.

Ja så patetisk ungefär är min morgonritual.

Sen tuggade jag på macka och började rycka upp mig.
Fast när jag nu väl är uppe, har ändå inte känslan av oduglighet lämnat mig. Nej, den har krupit vidare och satt sig på tvivelcentrat och orsakar där nu kaos i framtidsfunderingarna. För vad är det jag egentligen ska bli när jag väl blir stor?
Svår fråga.
Framförallt när jag... shhh... redan är, typ, stor. Säg det inte till mig bara.

Fast på riktigt.
Jag är så vilse alltså. Vet inte var jag är eller vart jag är på väg.
Vet bara att jag hade velat ha ett jobb och dricka förmiddagskaffe där med trevliga kollegor.
Det vet jag.
Istället ska jag ägna mig åt lite klassisk eskapism genom att se stumfilmsskräckis.
Som sagt, det är inte illa det här heller. Inte så.


måndag 23 april 2012

recension: The Avengers

The Avengers (2012)

Ett gäng superhjältar ska rädda vår värld då något mycket grymt hotar dess existens...

Ja, historien känner vi till.
Likaså flera av hjältarna om inte alla.
Vi har Hulken, Ironman och Captain America för att nämna några. Vi har också Scarlett Johanson som Black Widow och jag är mycket glad för ett helt gäng riktigt läckert levererade sparkar och annat från henne och hade inte sovit sämre ifall ännu en kvinna fått visa sina konster och krafter. Men men, man är glad för det man får som sagt och männen i sällskapet går inte av för hackor de heller. Hulken är en nygammal favorit. Visst att Bruce Banner haft mina sympatier förr i andra filmer och serier, men nu fick han och den andre ett helt nytt liv. Dessutom mänsklig-gjordes den gröna genom att ha Mark Ruffalos ansikte och inte bara rakt av helt vara datoranimerad.

Allt som allt är det en mycket underhållande historia! Det är fart, spänning, häftiga specialeffekter och massor av humor genom hela och två timmar och 22 minuter har nog inte gått så snabbt på länge.
Visst skulle man kunna flina åt vissa lätt fåniga kostymer om man var på det humöret och ibland kunde några replikskiften kännas lite krystade. Men det är inte ett högtravande melodram vi tittat på, utan härlig exploderande action som dessutom är mycket bra komponerad även på andra plan!. 
Det blir helt galet mycket mer häftigare när man samtidigt ägnar dagarna åt att kolla på stumfilm och gamla klassiker. Tänk att filmmediet har utvecklats så mycket!

I alla fall.
8 finnjonnor av 10 och jag tycker ni ska se. På bio är den bäst.


fredag 20 april 2012

vid mina fötter




Ska till nästa vecka skriva om tysk expressionism och berättandets utveckling runt förra sekelskiftet. Så jo då. Mycket att läsa inför det.
Men först ska jag kolla in Marcus Shenkenbergs sambamoves.

recension av Shame

Shame (2011)
Regi: Steve McQeen

Det handlar om missbruk. Sex. Ja eller nej, inte om sex, utan missbruk. Missbruk av sex.

En till synes lyckad man är missbrukare av just den varan och en dag kommer hans syster på besök och den onda spiralen verkar snurra neråt än fortare.

Ok.
Hur ska jag börja?
Michael Fassbender är sjukt övertygande och jag köper varje litet uttryck i hans ansikte. Det är ofta ganska långa tagningar och man får mycket av uttryck, mindre av dialog. Vilket i sig inte alls behöver betyda att det är dåligt, för är spelet bra, scenerierna och miljön trovärdiga, musiken passande och foto och klipp gör sitt så är tal ibland bara kryddan.
Och här är allt det nämnda väldigt väl sammanfogat och snacket är sältan.
Men var det bra då? Jaaoo. Jo. Nä.
Jag tyckte inte om det jag såg, fastän jag tyckte om delar av det. Naket och massa knull för all del, men det var så eländigt allting. Skamligt liksom. Shame heter ju filmen.
Vissa scener var dock sagolika, som den i början när de sitter på tåget och tittar på varandra och så följer kameran med ut och ja… jag älskar sådana tagningar och fotot är grymt där, liksom musiken och det lovar gott för resten.
Fast sen får vi "bara" betrakta ett pågående missbruk och ångesten den skapar. Uppskattar man bra spel, vill bli berörd, även om det är mer av en obehagskänsla i magen än något annat och vill följa med på en resa neråt så ska man se detta. Men om man vill ha mer av en historia också, så kanske man ska se annat.

Det finns antydningar på en historia, på bakgrund och för en del räcker det. Jag kan själv spekulera fram diverse olika förklaringar till karaktärerna och deras handlande och också ana en förändring, vilket är lite spännande för det är kul att leka psykolog i soffan.
Men för att det ska funka hela vägen som film, vill jag känna mer med och för karaktärerna. Carey Mulligan som gör systern är även hon mycket bra med enkla medel fast som sagt, så jättemycket sympati för henne har jag inte. Heller.

Nä jag vet inte och ni får ursäkta.

6 finnjonnor av 10.

Se fantastiska Fishtank istället eller också med samme suveräne Fassbender! Där får man karaktärer, relationer och en historia som liksom leder nånstans och förändrar på vägen.

gapflabb




Underbart vackert och soligt väder i Stockholm idag!
Härligt att våren är kommen!

Nä men på riktigt. Det öser ner allt möjligt från himlen just nu, kanhända mitt öga till och med skådade en snöflinga sväva i det blöta.
Piss.
Fast Brynäs vann sm igår så vi är glada ändå!
Och då det ju är tanken som styr känslan, tänker jag mig sol! Och sol gör mig glad!
Ha ha haa!
Genast känns det lite bättre.
Testa!

tisdag 17 april 2012

annons: presenttips

Snart är det dags att officiellt bli ännu ett år äldre. Kanske händer det på den dagen inget speciellt, men under gångna året har garanterat fårorna blivit fler och huden slappare.
Så egentligen det här med presenter, vadå, man får ju något hela tiden. Rynkor och mer hud som inte vill hitta hem längre.
Det är inte bara jag som vandrar mot födelsedag i och med att sommaren närmar sig, har en karl som ska firas (han blir hela 40 stycken långa år som bara verkar bli kortare) och en vän som alltid kommer vara lite yngre än jag.
Hursom, till dessa ska jag hitta något passande, roligt kanske. Vi som är så här gamla har ju redan allt vi behöver, så då gäller det att hitta det andra. Som vi inte behöver men som kan vara kul ändå. Bra då med lite hjälp, lite presenttips...

lättad men... lite buhuu

Jahapp. Fick avboka min cellprovstid. Blöder lite. Har ju ett mindre elände med spottings titt som tätt och ringde för att kolla hur det var med provet en sån dag och inte bra tydligen. Eller det kan visa fel och ofta får man göra om och då jag kämpar med att nu göra en gång, kändes inte det så lockande. Ny tid således om två veckor, förhoppningsvis ter sig tillvaron spottfritt. Kakka. Hade gärna haft det gjort om man säger så.

Idag har jag Italienska futurum på schemat. Det börjar bli svårt nu med grammatiken. Jäkla verben böjs som om de aldrig hade böjts innan. Tur jag är van med böjningar från finskan, då det istället iofs är substantiven som böjs å det grymmaste, visserligen verb med och allt annat också nu när jag tänker efter så jag låtsas att jag har halva inne.

Sen ska jag fortsätta läsa om stumfilmens guldålder. Det är riktigt intressant. Filmens historia. Filmen är en så stor del av vår vardag idag och man tänker ofta inte hur den kom till och utvecklades, i vilket sammahang och varför. Men det ska jag göra nu!

måndag 16 april 2012

lite skryt

Tänk -jag har tagit studenten- melodin och sjung med mig:
Jag har tagit ett AAAAA AAA jag har tagit ett AAAAA AAA. Fy fan vad jag är bra!
:-)

Fick ett mail med momentbetyget i Filmvetenskap (analysdelen) i fredags när jag satt i trädgården på Pensione Accamedia och njöt av Venedig. Som jag blev glad och började skina i kapp med den lysande solen! Jag kan skriva om film! Yey.
Mina texter har tydligen varit mycket insiktsfulla och roliga bland annat. Förstå alltså. Vilken lycka!

Det är bra jobbat och visst fick jag betyget, men jag gjorde mig förtjänt av det, därav att jag tog det, typ.
Har under en tid försökt övertala plugghästen i mig att då det varit lite kämpigt med massa sjuka barn och annat att jag måste nöja mig med godkänt, eller typ C eller D, men samtidigt har jag ju siktat på B i smyg och någonstans faktiskt tyckt mig förtjäna ett A även om det visst skulle vara svårt. Men vad visste jag, har aldrig någonsin haft bokstäver som betyg och inte läst på universitet innan, så då är det svårt att avgöra vad som krävs för det ena eller A-ndra. Så att göra mitt bästa och hoppas på samma har varit min melodi och om jag får betona det faktum att det hela är mycket bra jobbat av mig och att jag är mycket nöjd (och det får jag) så gör jag det. Jag är mycket nöjd!
Yayooyouououwowowowow! (ett glatt uttryck)

Det var bara det.
God natt.

borta bra

Det var efter vissa om och men vi äntligen kom hem i lördags. Snöchock hette det visst och orsakade för flyget vad det annars eller också gör för tågen -förseningar. Men det var då, för nu är det vår. Igen. Och vi hoppas väl alla att den får bestå!

Härlig liten semester vi hade! Och det var ännu härligare att sen komma hem till underbaraste barnen!

Snart ska vi se film och jag ser fram emot att drunkna in i något bra för en stund.
Kan inte med TV nu för vilken kanal jag än sätter på så ser jag det där sjuke fanskapet flina. Fy.

Hoppas på fint väder imorgon och en bra dag trots att jag ska på cellprovtagning. Urk.

fredag 13 april 2012

Venezia
















Regn idag. Men än sen?
Imorgon ska vi hem och pussa på barnen!

torsdag 12 april 2012

vykort från Venedig
















Det är sol idag! Underbart vackert väder. Igår regnade det och ska göra imorgon med så vi tankar järnet i solen just nu. Och det är NU som räknas.
Fantastiska Pensione Accademia i Dorsoduro är just så fantastiskt man kan önska sig med trädgårdar och porlande fontäner.
Massa soliga kramar och kärlek till alla er där hemma!
Puss.

tisdag 10 april 2012

mot Venedig

Vi har nu bokat även hotell i vackra Venedig dit vi ska för en liten mini bröllopsresa imorgon. Känns mycket välbehövligt för att uttrycka det milt men frågetecknen har varit flera, fast nu är allt betalt och klart så det enda som återstår är packning.
Vad packa?
Tre dagar. Hmmm.
Dator?
Inte egentligen, men jag vet ändå inte.

Jag gör ju allt med min dator.
Beställer kläder, böcker, filmer, har koll på världen, vädret och vänner. Och nu senast ser jag till att inte drunkna i damm tack vare möjligheten att beställa dammsugarpåsar samma väg.
Det har varit ett gissel för mig, det här med påsarna. Hade bara så många kvar när vi kom till Stockholm och sparade verkligen och kunde verkligen inte förmå mitt söta huvud att komma på var köpa fler nu är stan är ny och onoff (där jag tidigare handlade allt) är nedlagt.
Kom då på att hallååå -nätet. Och jupp, där finns allt! Nu har jag ett gäng hemma igen och måste hitta på andra anledningar för att inte städa, he he.
Måste också tipsa om doftpärlor som sprider fantastiska aromer när man suger runt. Ett tips är om man har en lukt man vill bli av med (typ när Mimmi lade en blöt bajs på håriga mattan och lukten inte ville försvinna trots ett ihärdigt skurande med diverse medel) kan man gnugga doftbollar på det attackerade området. Eller varför inte stoppa några i soffkuddarna för en länge ihållande härlig doft.

Nä nu ska jag fundera på packningen igen.
Data?

lördag 7 april 2012

recension av Hysteria

Hysteria (2011)
Regi Tania Wexler

Om hur dildon föddes.

I det Victorianska England i slutet av 1800-talet får en ung läkare jobb hos en erkänd doktor som har fullt upp med att hela dagarna behandla kvinnliga patienter och deras ”hysteri”.
Kvinnlig hysteri som sedan urminnes tider var ett samlingsbegrepp för diverse åkommor som sömnlöshet, ilska, ångest, oro sades bero på en fritt vandrande livmoder och botades bäst med underlivsstimulering.

Unge läkaren som är mycket duktig på sitt jobb blir uppskattad av patienterna men får kramp i handen efter en tid och uppfinner därför tillsammans med sin rike elektronikintresserade vän en eldriven vibrator som genast gör succé.

Det låter väl kul?

Och det är det. Småroligt och trivsamt. Jag myser mest hela tiden och väljer att konsekvent bortse från det galet vidriga i vårt forna samhälle som hittade på något så idiotiskt som en vandrande livmoder som orsak till kvinnliga känslouttryck. För filmen från förra året är en pärla. Både scenografi och kostym är trovärdiga och mycket tjusiga. Skådespelarna är rakt igenom bra! Hugh Dancy som spelar läkaren och uppfinnaren dr Mortimer Granville är sådär oskyldigt brittiskt artonhundratalscharmig som vi ibland får se på film eller TV och jag gillar honom liksom min favorit Maggie Gyllenhaal, som spelar den kvinnliga huvudrollen Charlotte Dalrymple som dock aldrig får ”smaka” på medicinen trots att hon och hennes tidiga feministiska utsvävningar helt klart tyder på obotlig hysteri.
Handlingen är rätt förutsägbar, men försöker heller aldrig vara annat.
Det är som sagt mysigt, roligt och mycket snyggt paketerat allting. Dessutom baserat på verkliga händelser. Faktiskt. Vilket gör det hela lite (o)roligare ändå.
Se!

8 finnjonnor av 10.
Det är ju påsk.
 
Glada ägg på er!

onsdag 4 april 2012

jaahapp




Måste plugga.
Bör öppna denna tegelsten. Men det tar emot och jag vill inget annat än att sjunka ner i Downton Abbey...

tisdag 3 april 2012

recension av M M M M

Martha Marcy May Marlene (regi Sean Durkin) 2011

I början av filmen rymmer en ung kvinna från ett sektliknande sällskap. Hon ringer sen sin storasyster som hämtar upp och tar hem henne till sig och maken.
Lillasystern beter sig allt konstigare, får ångest- och agressionsattacker och verkar ha svårigheter att skilja fantasi, minnen och verklighet åt, något som ytterligare stramar åt de redan ganska spända relationerna i familjen och situationen blir till sist ohållbar.


Martha, som lillasystern heter, spelas av Elisabeth Olsen. Hon gör här sin långfilmsdebut och gör det riktigt bra!
Jag får dock inte riktigt till det med sympatin utan tycker många gånger liksom storasystern Lucy, spelad väldigt trovärdigt av Sarah Paulson, att Martha mest bara är jobbig ("Whats wrong with you?!). Och då vet jag till skillnad från Lucy var Martha precis kommit ifrån. Något saknas, men jag misstänker att det är en manusbrist snarare än något annat för jag kan inte hitta direkta svagheter i regin.
John Hawkes som spelar ”sektledaren” Patrick, är grym. Precis så som jag inbillar mig att en otäckt charmig ledare är. Han sjunger en låt vid en tidpunkt och det får nackhåren att resa sig på mig än idag. Alla skådisar är mycket bra och naturliga i sina roller och miljöerna fungerar även om det ibland är för mörkt.

Stil- och formmässigt i övrigt är filmen enkelt liksom snygg utan att vara medveten om det.
Klippen är stundvis geniala och skildringen av då och nu simultant är häftig. Det hoppas ganska piggt mellan scenerna utan att något för den skull blir förvirrande, snarare skapas en spänning som gör åskådaren nyfiken på vad som skall ske näst och vad som egentligen hände.

Jag tycker också om att det  ..  får ..   ta  ..  tid. Det är inte bråttom, händelser och karaktärer får sjunka in och jag litar hela tiden på att vi kommer dit vi ska.

Men något, som sagt, saknas någonstans och slutet blir jag inte glad på. Jag går ofta igång på lösa trådar men här hängs plötsligt allt opassande fritt och den där spänningen som successivt och skickligt byggde upp historien, pyser liksom luften ur en ballong. Det som kunde blivit så bra blev inte riktigt det och vi kom faktiskt heller aldrig fram.

7 finnjonnor av 10
(för det var ju ändå väldigt bra rätt länge…)

cellprov

Tack!
Ska kolla upp ett par av era tips.
Det är så sjukt känsligt för mig att jag blir gråtfärdig bara av att tänka GYN-tanken. Hade en fantastisk läkare i Norrköping och då var det inga större problem att lägga sig på britsen. Fast iofs -just cellprov togs ju inte under graviditeterna.
Skit med. Måste ta mig i halslinningen och rycka upp finnfan.

Jag ringde faktiskt för någon vecka sedan och försökte få tid bara för cellprov men jag måste tydligen med min historia till en doktor. Och det kanske är bra det så jag får en kontakt som jag kan ha framöver, även om jag såklart hoppas att allt ser bra ut så jag inte behöver så mycket kontakt mer... fast prover måste man ju ta.

Alla ni där ute: TA CELLPROV!

Vänta inte med det. Gå när ni blir kallade. Även om ni inte blir kallade.
Cellprov räddar liv!

Jag är absolut för att unga tjejer ska vaccineras för ett bättre skydd mot livmoderhalvcancer och det är fullständigt galet att det har försenats med år innan det börjat ingå i det ordinarie vaccinationsprogram pga av nån typ av byråkratiskt tjafs!
Men trots att man vaccinerats så finns risk för cellförändringar.
Gardasil gjorde TV-reklam för något år sedan; Vaccin mot livmoderhalscancer hette det.
Och visst, man vaccineras mot HP-virus som kan orsaka cancer men även utan viruset kan alltså cellförändringar börja gro.
Se på mig, inget virus någonsin men trots det kapad tapp. Som på köpet blev slapp. Och vi vet vad det ledde till...

Så ta cellprov!
Vaccinera dig och din dotter, men glöm inte cellproven! Kombinationen är det bästa skyddet!

Nu ska jag samla mod och ringa och boka tid.

googla gyn

Kan någon hjälpa mig?
Känns helt hopplöst att hitta en gynekolog i Stockholm.

Jag måste göra cellprov.
Har fått flera kallelser från Norrköping och det är trevligt att de är måna om mig, men jag måste ju hitta någonstans att gå här då jag ju är ett gammalt cancerfall som måste gå oftare än gemene kvinna och dessutom har diverse annan jobbig historia som gör att jag tycker sånt här är nästan löjligt svårt.
Men..
Vart vänder jag mig?
Jag har en jäkla skräck för det här, alltså det är riktigt illa och sitter nu bara och gråter efter att ha laddat i flera veckor för att sen bara bli nobbad av Liljeholmen. Eller nej, de hade eventuellt tid i slutet av juni men barnmorskan jag pratade med var inte alls intresserad när jag började berätta varför jag skulle behöva komma tidigare utan sa att jag skulle googla.
Jag googlar efter nytt köksbord just nu, men en gynekolog?
Så någon? Hur gör jag? Vart går jag?

innan film



Nu är moment ett i filmvetenskap avklarat. Tentorna lämnades in i söndags och jag väntar svettigt på resultatet. Mina första hemtentor någonsin så jag blev lite orolig där ett tag och nervös om jag överhuvudtaget hade fattat uppgifterna rätt.
Men det är gjort nu.
Kan inte göra mer.
Det blir som det blir.

Igår började så moment två -Filmhistoria.
Film är ett nytt medium. Se här ovan en föregångare från1800-talet. Visst är det vackert med bilder som rör sig!
Men vad mycket som sedan dess har hänt.

Egentligen finns förresten inga rörliga bilder. Eller jag kan ju ta och stoppa en bild i fickan och gå runt, då rör sig bilden, fast det ögat ser när vi tittar på film är många stilla bilder i tät följd och tack vare att vår biologi inte är perfekt och ögat trögt ser det ut som det gör.

Trevlig dag på er!