shopping will go on

Någon sa att jag åtminstone skulle spara pengar under mitt liggande. Yeah right, den personen kan inte ha legat mycket själv. Innan det här.
Det finns få saker som är så roligt som att köpa böcker, skivor och filmer och sedan vänta på att paketen ska komma, när man annars knappt kan/får göra någonting. Har oftast glömt vad det vad jag beställde tills de kommer så jag firar små julaftnar här för mig själv under veckodagarna när mina överraskningspaket rasslar till i brevinkastet och sedan landar med ett vagt duns på golvet. Jättekul är det! På bilden ser ni några saker som kom i veckan och jättemöjd är jag med mina fynd. Nu väntar jag med stor spänning på mina air max kuddar som jag bara var tvungen att ha. En under huvudet och en mellan benen. Blir perfekt.

dag tolv -kontroll

Det var stökigt och fullt i väntrummet. Pustande höggravida kvinnor, deras något förvirrade män, mobiler som ringde för högt och svarades i med samma volym. Nyblivna föräldrar och storasyskon med små skrikande nyfödingar på deras första återbesök. Och så vi då. Försökte hålla oss borta från de övriga så gott vi kunde för fortfarande får jag panik av de ovannämnda. Försöker se det som terapi, men vem lurar jag? Inte mig.

Till sist var det vår tur och vi fick genast med yttre UL se Minis hjärta slå! Min bästa läkare gjorde diverse mätningar och tillväxten såg bra ut, lite i pluskant. Fick sedan se närbilder och såg att vår bebis har den vackraste profilen med sötaste uppnäsan någonsin! Så perfekt h*n är!

Sedan var det dags för jag vet inte vilken gång i ordningen att göra en inre titt (där ligger jag som en gång i tiden hade problem att gå till gyn och vädrar musen innan nån hinner säga till) och även nu såg det bra ut. Livmoderhalsen är intakt och kanalen sluten. Moderkakan kan ligga lite över öppningen men eftersom det ändå blir snitt så spelar det ingen större roll. Allting var så bra det kan med andra ord.

Återigen kan vi andas. Just nu.

Väl hemma är vi så utmattade båda två att vi inte säger nåt, är bara väldigt lättade i varsitt rum. Snart somnar vi. Jag i soffan, Marcus i sängen. Men är lika trötta efteråt och lika glada. Vår bebis lever och just nu är allting bra.

dag elva -shopping

Äter mammas aprikoskräm. Gott är det. Hade tidigare lunchdate med Jessica, hon hade med sig sallad åt oss och två dressingar. Nästan som att äta ute var det, gäller bara att ha fantasi. Tar på mig BH och klocka när det vankas besök för att markera det speciella i det och sen en minut efteråt åker det lika snabbt av. Vill hänga fritt och har dessutom inga passande längre. Kanske man borde ha stöd ändå så de små (numera större) inte får för sig att sikta mot naveln mer än nödvändigt när det hela är över, men just nu orkar jag inte bry mig. När jag gör det får jag skicka Marcus på BH-shopping. He he, skulle vara intressant att se vad han skulle få med sig hem.

Ska till sjukhuset imorgon för kontroll. Är lätt nervös men det känns ändå lite bra. Har varit någorlunda lugnt med sammandragningar sista tiden och tyngden är inte så tung som den kunde vara. Hoppas så att livmoderhalsen stängd och längden oförändrad. Annars kan jag bli inlagd. Vill helst inte det. Inte nu när mina dagar går rätt fort och det kommer så mycket bra på TV.

Har jag gått på reklamen eller tror ni den här kudden kan vara nåt för mig? Funderar på att köpa. Får ju två för en. En till sängen och en till soffan. Bra va! Eller? Kuddar är dyra, så billigare och bättre känns inte som en möjlighet. Eller? Fasiken. Vet inte. Litar inte riktigt på mitt omdöme. Har en farlig tendens att tycka allt som visas på TV-shop är bra just nu... Från elektronisk mopp till spinspa och vibratone som trollar bort både fett och celluliter i ett nafs. Men kudde behöver jag ju faktiskt. Nu. Eller?

dag tio -ensam

Då var jag där, dag 10, ett noll. Tvåsiffrigt. Tio dagar har jag legat med korta undantag, permisioner som jag ger mig själv vid datorn. Det går rätt bra med vilandet. Känner mig inte alls sjukligt uttråkad och har tack och lov lyckats hålla undan skräcken någorlunda senaste dagarna så livet leker kunde man kanske kunna påstå. Beror såklart med vad man jämför med, men för mig är det kalas nu! Känner av ena rumphalvan lite mer också. Gaffelstick gjorde susen. Ett tips till er andra som har skinkor med tendens att somna.

Mamma åkte imorse, så jag har varit ensam sen dess. Funkat bra det med men jag saknar min mamma. Var så kul att ha henne här, fixandes och donandes. Det är något speciellt att vara gravid och kunna dela med sig av det med sin mamma, om man har en att dela sånt med. Jag har det och är väldigt tacksam. Hon var med hela vägen när Dante förlorades så vi har ett speciellt band och delar numera en tyst förhoppning om att det denna gången går bra. Det är med försiktiga ord vi pratar om framtiden och barnet vi hoppas så ska komma. Vi vågar inte ta något i förskott, men hoppet, drömmen och tron om det finns ständigt där i små korta ordalag. Kanske jag den här gången kommer få chansen att själv få bli mamma till ett levande litet barn och hon äntligen mormor! Vi hoppas.

Marcus är på väg hem. Känns skönt. Vill att lilla familjen ska vara samlad. Det är så tryggt när han sitter bakom skjutdörrarna och pillar på sin dator. Nu är det tyst. Bara judge Judy som skriker i rutan. Snart dr Phil och sen resten av tv-kvällen. Vem hinner bli uttråkad?

dag nio -stjärtdel saknas!

Igår började jag känna, eller nej, det blir fel. Kände ju inget och det är det som är grejen. Jag snarare märkte eller det faktum att ena rumphalvan hade domnat bort helt uppdagade sig för mig. Den fanns liksom inte. Nöp och nöp, klappade och slog det lilla fläsket på vänster, men inget. Idag fick jag byta sida. Känseln kom tillbaka i natt men är fortfarande bara vagt närvarande. Det är väl sånt man får ta. Så länge jag inte är livrädd och den känslan (ta i trä) har hållit sig på behagligt avstånd i ett par dagar nu så jag är väldigt glad och tacksam om än delvis rövlös.

Appropå tacksam. Jag måste här skriva ett STORT innerligt tack till en okänd bloggläsare som skickade mig en film som jag fick igår! Helt paff blev jag när ett kuvert märkt Finnjonna anlände med posten. Har ännu inte sett filmen men det ska bli mig ett sannt nöje att göra det! Tack för film och dina tankar!!!

Tack också till Katerina som skickade mig sin senaste bok, Bedragen! Ser fram emot att läsa den. har redan smygbörjat fastän jag redan har två andra på gång.
Känner mig oändligt lyckligt lottad när det finns så fantastiska mäniskor som tänker på mig. Och det är alla ni som läser!Tack!

Med risk för att få det hela låta som ett tacktal på oskarsgalan så vill jag ändå få det svart på vitt att jag tackar världens bästa mamma, min, som sliter sig svettig här hos oss för att vi ska få det bekvämt och något lättare i höst. Kiitos rakas äiti!

Ni som inte är nämnda får en telepatisk puss, nu.

magbild v 15+0

Bild från igår. Försöker få många flugor på smällen när jag ändå går på toan, leker med katten, poserar med magen och stretchar kroppen, allt på en och samma gång.

Lägg särskilt märke till råttsvanstunna tvådagarsflätorna (varav bara ena syns) som fladdrar försiktigt bakom örat. Kankse skulle ta och börja borsta håret åtminstone en gång om dagen...?

dag åtta -besök hos BM

Fatta. Dag åtta! Helt sjukt, snart är jag inne på tvåsiffrigt. Fortfarande känns Oprah och Glamour spännande och det är bra. Mamma är här och det är ännu bättre! Hon lagar mat och serverar och fryser in och städar och fixar och donar medans jag ligger i soffan. Har låst in duktiga flickan i en låda och gömt nyckeln, bara ibland ekar hennes röst hetsande men den är så långt borta att jag inte kan eller vill tyda vad som sägs, så jag ligger snällt kvar och tar emot hjälpen jag får.
Vi var till barnmorskan idag. Känndes bra. Får nog bli hon. Minis hjärtljud hördes precis sådär tydligt och stadigt som jag önskade. Mellan 145-148 i minuten. Helt underbart. Trodde ett ögonblick jag skulle börja storgråta när jag låg där och såg mamma le stort, för det går inte att höra på dudunk dudunk utan att minnas min Dante och hans tappra lilla hjärta som slog och slog tills den inte gjorde det mer... Men Minis ska fortsätta! Länge ska de fortsätta. Så länge jag lever ska de fortsätta!
Förutom lyssning av hjärtljud pratade vi lite, jag lämnade blodprov och fick mitt mödravårdskort. Yes! Då är det på riktigt liksom. Mitt gravidlegg. Jag är på smällen. Mitt tredje lila kort som jag hoppas ska bli fullklottrat. Fick väga mig. Vikten står som min ursprungsvikt fastän jag redan gått upp fem kilo så det är lite missvisande. Men vadå, jag vet ju hur duktig jag har varit. Och kommer vara, här ska läggas på!
Fick träffa sjukgymnasten och fick övningar med mig att göra i säng och soffa. Ett tufft program, 30 fotböj och 10 djupandningar i timmen. All vaken tid! Tror aldrig jag rört mig så mycket någonsin. Kommer vara i beach -09 form när jag är färdig med det här.
Nu blir det ligga lågt igen.

Vill krama er alla för ni är så fina!