Jag älskar Ikea. Verkligen ÄLSKAR det.
Det finns inget ställe i världen som har så mycket prylar av alla möjliga slag, saker i mängder man innan inte visste att man överhuvudtaget kunnat överleva utan. Helt kompromisslöst ligger de där i sina lådor, på sina hyllor och väntar på att bli upptäckta och plockade av just mig!
Glad i magen stoppar jag ner sak efter sak i min stora gula kasse och trallar mot cafét där fikat blir så billigt (om man jämför med stadens serveringar) att min kärlek bara växer. (Att innehållet i plånboken i samma takt krympte är inget jag i detta då tänkte på, för man kan ju inte tänka på allt.)
Är nyligen hemkommen från min tur i de slingriga gångarna, svettig, leende och rosig om kinderna. Det var en bra tripp. Som vanligt.
Ikea levererade som alltid.
Kommer plötsligt att tänka på Naisho som jag såg i en
dokumentär för en tid sedan. Hon var gift med Eiffeltornet och hade samtidigt Berlinmuren som älskare, något som Eija Riitta, fru till densamme tyckte var ok. Kvinnorna var kompisar.
Skulle jag vara gift med Ikea skulle jag inte behöva eller vilja ha någon älskare.
Nu ska jag sova.
Imorgon ska min älskade Milo få testa sin nya stol!