Milo är påt igen

Det finns inte en gatumusikant som vi går förbi utan att killen börjar vicka på höfterna. Helst ska alla andra göra det med.
Här är det Antonio från Napoli som på Piazza Santa Maria in Trastevere kör dragspel till polkan.

hallooooo

Jomenvisstsörru.
Nu leker internet igen. Eller jag med den. Vår snälle landlord Peter (Pietro) var och fixade och nu rullar det. Inte helt lätt med tekniken härnere. Allt verkar lite krångligare, men nu funkar saker och ting så vi är glada.
Finns såklart annat att göra än surfa nät, men det är ändå skönt att kunna avrunda dagen med lite surfing om man så behagar.
Idag åt vi vår första lunch ute. Fick ta av jackan för det var så varmt i solen. Äntligen börjar det våra lite. Rätt kallt fortfarande men det är på väg och det känns.
Kanske inte helt klockrent att klä av mig ute för jag är inte helt kry, men kunde inte låta bli. Soooool, liksom. Yeeeaaaah!

Snart ska jag fixa fler bilder för det gick ju onekligen bra sist.
Rompuss för nu och jag tycker verkligen ni ska ta en tripp hit. Ett tips bara.

Ciaoba.

lyckas jag överföra bilder mån tro?

lördag by rome

Sitter och kollar på Lets dance –på italienska. Marcus pustar och frustar över gamla fotbollshjältar som svänger de lurviga, varför varför liksom. Fast vadå? Han ska väl inte prata. Ha ha. Låt gubbsen ha kul.
Programmet är i övrigt som det mesta är på italienska, lite mycket, eller låt oss säga mer. Det glittrar mer, det pratas och skrattas mer, det hörs stråkar mest hela tiden och tårarna flödar. På programledare som deltagare.


Mimmi är sjuk lilla bönan medan jag, den stora, har kurerat mig hyfsat. Lite ont i bröstet än och ont i kroppen, men inte så illa som det var i går.
Milo sover. Han är igång hela dagarna, verkar som om han inte vill missa något. Fast då däckar han bra på kvällen iofs och sover rätt gott nattetid.

Jag skriver det här och klockan är tjugo i tio på lördagkvällen. Vi har bara ett segt internet och just nu är det jobbchatt för Mackan så jag klottrar i office. På office. Med office. Klistrar in sen. Ja eller har gjort när du läser.
Det regnar än. Mycket trist. Men snart så.
Milo fick ett par gummistövlar ifall detta blöta håller i sig så han är glad. För det är roligt att få springa i pölar och pölar finns det gott om nu.
Idag var vi två på promenad i ett regnfritt ögonblick och tände ljus i en kyrka. Två. Ett för de barn som inte är här och ett för de som är. Det var fint. Efteråt viskade vi lite innan vi gick ut igen och hem. För det är hemma mer och mer det här. Lägenheten på Giubbis. Ett tag iaf.

Några saker att uppmärksamma så här långt i Roma:
*Cacio e pepe. Spagetti med stark pecorino-ost och svartpeppar. Så enkelt. Så gott!!!
*Och när vi ändå snackar pasta. Carbonara. Från Rom. Mmmmums. Gillar inte bacon i vanliga fall men just i carbonara går det an. Imorgon (eller sen) ska vi äta det på restaurangen som först kom på det eller hur det nu var. Och den heter –japp, La Carbonara.
*Subtilt kolsyrat vatten is the shit. Loka och Ramlösa, bubbla ner ett snäpp.
*All barnglad bar och restaurangpersonal som kommer och gullar med barnen när man är ute är ju bara så guld. Inte en sur min när man ursäktar sig med sin, som det känns, jättestora ferrarivagn som för övrigt får massa plus hittills som smalgrändsvagn. Mycket smidigt att köra på kullerstenar och i smala gränder, dubbelheten till trots.

En minusgrej är magen. Eller inte magen i sig, men vad vitt bröd och pasta gör med den och inte blir det lättare när toasitsarna är kalla och hårda. Där har Rom något att lära sig från våra breddgrader. Saknar den där varma känslan den egna sitsen får och ger efter en stunds sittande och jag brukar ju föredra att sitta ett tag. Här blir inga romaner lästa om man säger så.

Nåväl. Får knapra inolaxol lite mer regelbundet och hoppas lära mig speedbajsandets stora gåta.

Ciao för nu.

ballare=dansa

veckovild

Måste flera gånger om dagen fråga vilken dag det är, för redan nu är jag förlorad i tiden.
Idag är det torsdag. Tror jag. Och första helgen helgen närmar sig.
Milo leker med sina nya leksaksverktyg och Mimmi sover. Marcus är på date. Tror han skulle träffa Pantheon.
Det har regnat lite väl mycket men i förmiddags fick vi sol så jag hoppas den nu hittar hit åter. Jag har en dum förkylning som retar luftrören och jag tror sol och värme är medicin jag behöver. Så vi hoppas. Fast som sagt -regn här är inte lika med regn hemma.
Jag ska försöka ladda upp bilder med snart. Internetuppkopplingen är tyvärr inte den snabbaste i världshistorien så det kan bli om ett tag eller flera.
Nu ska vi kolla på Rais barnkanal. Samma tecknat som på SVT men på italienska. Milo bryr sig inte.
Kram.

vacanze Romane

Sitter med dator i knät bredvid Mimmi på golvet. Vi är framme och framme framme. I söndags åkte vi till Arlanda och hotellet där, igår flög vi till Roma och hotellet här och idag anlände vi till Via dei Giubbonari och vår fina lilla lägenhet.
Äntligen!
Resorna har gått mycket bra. Det var svettigt i omgångar och jag tror både jag och Marcus för oss själva och i smyg hotade med aldrig mer, fast sen är man plötsligt framme. Och framme -framme.
Vår lägenhet är liten, men fin som sagt. Balkong och hiss, stor nog att rymma vagn (!!!något som inte är vanligt mitt i det romska historiska myllret) och allt annat man kan behöva under två härliga månader här.
Milo är glad. Han förstår nog inte riktigt vad som händer men han trivs. Mimmi förstår ännu mindre och är som vanligt nöjd i alla fall.
Kylskåpet är fyllt nu efter min tur till supermercato (älskar supermercatos!) och imorgon börjar den riktiga semestern. Inget mer släpande på sjukt tunga resväskor eller inplastade otympliga dubbelvagnar. På ett tag. 
Morgondagen ska starta med att Marcus går till bageriet runt hörnet och köper hem lite färskt frukostbröd och sen ska vi göra... ja, får la se.

Nu säger jag god natt och skickar blöta pussar. Det regnar nämligen. Men i Rom gör det inte så mycket :-)