dafgårds -släng er i väggen

Med ont i tårna, även om de nu pekar rätt och trött som en liten apa efter en djungeltur satte jag igång med min solomiddag. Ville ikväll inte kapitulera mot färdigrätterna (blir så mycket sånt till lunch) så jag trollade fram en lätt a'la finnjonna specialitet. Och vad nöjd jag är med mitt beslut och mitt slit. Må vara så att jag är än tröttare nu men det var rätten värd. Ugnsgrillad laxfilé med avokado och fänkålssallad. Mumma! Ibland blir det bara så rätt när man blandar ihop det man råkar ha i skåpen. Fänkål, avokado och tomat med en touch av vitlök och persilja gifter sig verkligen i munnen. Ni måste prova! Fänkålen skärs i strimlor och läggs med fördel i vatten en stund innan, så den blir saftig och något mjukare. Sedan blandas allt med en pytteskvätt olivolja och balsamvinäger. Salta, vitlökspeppra och voila' äktenskapet är ett faktum!

aj aj

Sendrag i tån. Eller tårna. De två i mitten vill liksom rymma. Sticka åt vänster. Resten av foten tillsammans med mig undrar vad som händer. Inte går det över heller.
Står och stanpar, stretchar så gott det går och drar i stumparna men ingen reaktion, de bara fortsätter peka bort. Aj aj.

fult

Snart är januari slut. Denna fula skitmånad. Sen börjar februari som säkerligen kommer vara lika ful. Det fula började redan i november som ju var absolut fulast. Men det berodde nog mest på att det var så mycket fult på gång då.
Sen tänker jag, ok, nu har jag lyckats skylla allt på månaderna vi är i. Och det känns visserligen för stunden lite skönt. Jag är offret. Inget är mitt fel. Men är det verkligen deras, eller är det ändå jag? För vems ögon är det om inte mina som bara ser det fula? Vems huvud väljer att det är fult det som syns? Jo mitt. Alltså är det ju inte januari som är dum mot mig utan jag som är dum mot januari. Nu ska jag försöka vara snäll mot februari som knackar på.
Det är inte verkligheten, utan min tolkning av den som styr mitt mående.

att minnas

Det är tungt att bära på ett hål. Att hela tiden vara medveten om det som inte finns, det som saknas. För så är det. Jag är väldigt medveten. Jag vill vara det. Hur skulle jag kunna låta bli? Inte vilja? Det är mina barn som bor i den känslan. Samtidigt gör det så ont. I det där som inte finns.
-Gå vidare, säger du. Och jag går vidare. Varje dag gör jag det. Titta. Jag är. Älskar, skrattar, gråter. Lever. Jag går vidare hela tiden. Men det värker i tomrummet. Gör ont. Så därför haltar jag kanske lite, men tar mig vidare ändå. Låt mig göra det i min takt.

Alternativet till att inte vara medveten om något är att glömma det, inte känna längre och just därför är det inget alternativ. Jag vill inte glömma. Vill känna och komma ihåg. Allt.
Ibland skrämmer tiden mig. Den känns som ett hot. Tänk om jag ändå, när det lagts tillräckligt med tid mellan oss, glömmer. Jag kanske inte alls kommer minnas Dantes vackra lilla ansikte (varför kikade jag inte på hans fötter?) och Litens putande minimun. Vad skulle jag vara för en mamma om jag glömde bort hur mina barn såg ut? Så jag bläddrar bland bilderna. Tittar. Rör vid dom. Jag ska aldrig glömma.
Det gör ont att vara medveten, att minnas men vad skulle jag annars göra? Det är kärlek i mitt minne och där bor dom mina små.
Därför fortsätter jag minnas,
minnas,
minnas,
minnas...

filmkväll och carola

Köpt lite filmer idag. Jag gör det fortfarande. Tycker om att ha dom på hyllan.
Såg nyss Children of men. En mörk historia. En beskrivning som mobbar-Marcus skrattar åt och tycker är skriven av någon som tar sitt bloggande på lite för stort allvar. Ska han säga.
Alltså. En mörk historia. Jordens kvinnor (alltid vårat problem!) är infertila. Inga barn har fötts på 18 år. Mänskligheten är på väg att dö ut. Så dyker en gravid flyktingkvinna upp... osv. Kanske inte ett helt klockrent ämne för mig just nu så jag tjöt mig igenom halva filmen. Efter mitt eget lilla register av förlossningstrauman kan jag ännu inte se värkarbete odylikt på nära håll utan att börja störtläcka och det var såklart en hel del av sånt. Men trots det måste jag säga att filmen var, ja, rätt bra. Häftiga kameraåkningar och långa tagningar går jag igång på och så var ju historien, om än något dyster, rätt intressant.

Förutom film på kvällen är det sjukt mycket jobb nu. För att inte tala om sökandet efter nya.
En parentes i den processen är att Af-chefen jagat mig i ett par dagar och idag pratades vi vid ett tag. Ska träffa honom och min handledare nästa onsdag och prata om vad som egentligen gick snett. Intressant.

Sedan läser jag i tidningen att Carola är blåst och tycker det är hur kul som helst. Roligast är att 16, nej nu blir det ju 17 bloggar har skrivit om denna "nyhet".

Nu blir det sömn.

ny utmaning

Blev åter utmanad. Denna gången av Sabina. Här handlar det mer om renodlade frågor än rena sanningar. Även om såklart svaren gärna får vara rätt sanna de också.
Innan jag kör igång måste jag tipsa om filmen 28 veckor snare. Kanonbra! Om man gillar blodig jakt, död och lika blodig överlevnad. Även den innan, 28 dagar senare är ett litet minimästerverk i sprutande blod och sköna vyer. Se!

Då så. Till utmaningen.
Jag antar.

Vad gjorde du för 10 år sedan?
-Gick teater och drama utbildning i Gävle, drack rödvin och funderade på att att ansöka till teaterlinjen på Marieborgs folkhögskola i Norrköping. Gissa vem som senare gjorde det, kom in och fortfarande dricker vin?

Vad gjorde du för ett år sedan?
-Kurerade mig efter operationen. Ajade och ojade mig fortfarande, men mest av gammal vana. Smärtan hade börjat släppa ordentligt. Drömde om att vara mamma innan året var slut.

Fem snask du gillar?
-Salmiak, plockmat (som parmaskinka runt nåt annat gott, oliver, saltgurka) och cookies.

Fem sånger du kan hela texten till?
-En finsk vaggvisa. I övrigt sjunger jag bara fel, om jag nu sjunger. Nynna osammanhängande är min melodi.

Vad skulle du göra om du var miljonär?
-Köpa knähöga svarta skinnstövlar med lite klack. Resa. Betala skuld. Göra nåt bra. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Tre dåliga vanor?
-Snoozar som en tok på morgonen. Sprider (slänger) kläder och saker överallt. Häckar uppe om nätterna.

Fem saker du gillar att göra?
-Titta på tv (serier och film). Äta god mat. Resa. Handla skor. Prata med Marcus innan läggdags eller andra tillfällen han inte är pratsugen.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
-Gul kroppsstrumpa. Rosa kroppsstrumpa. Kroppstrumpa i någon annan färg.

Fyra favoritsaker?
-Nalle. Nagelfil. Tandtråd. TV. Dator.

Jag utmanar: anna, ingela, marcus (för att han tigger om mer), tisalen och madde

längtan efter rörelse

Let's not, skrev jag för några veckor sen med syftet inställt på fredagsdansen och nu har jag precis liggsuttit mig igenom reprisen. Det kommer bli en vana känner jag. Riktigt trevligt var det också. Killa ena katten på magen och se c-kändisar svinga sina lurviga, en klockren söndagskombo. Såklart hejar jag villkorslöst på Linda. Hon bär upp den blåvita flaggan exeptionellt bra. Tycker hon är supergullig. Vet inte om det är för att hon är finsk eller för att hon är supergullig. Spelar ingen roll just nu för hon är klart bäst på dansen med.
Jag blir, samtidigt som jag ser andra göra det, väldigt sugen på att börja röra på mig, träna på något vis. Det här suget överraskar ofta just när jag som nu inte alls kan röra mig. Ryggskottlight och ont som F*N har åter drabbat lilla eländiga mig. Men även när det går över så är det inte helt komplikationsfritt det här med motion. För som jag tidigare avslöjat så går vi inte riktigt ihop, jag och träning, samtidigt som rumpan i stabil post-30-takt degar ner sig och skriker efter uppstramning så hatar jag att svettas. Har min cykel såklart och tar små svettfriaturer på den. Men lite styrka skulle inte skada. Egentligen hade det varit gott att köra igång på gymet här bredvid men att binda upp mig i minst ett år när jag ständigt går och hoppas (och jobbar) på en graviditet som inte skulle tillåta något gymande alls känns inte bra eller ekonomiskt. Kanske jag kan gå och prata med dom? Förklara läget och hoppas det finns möjlighet att få nån slags dispens, frysa kortet under den eventuella graviditetens gång? Hmmm. Ska nog ta och undersöka saken så småningom.
Så länge får jag nöja mig med att titta på andra.