Jag vägrade på in i det sista. Men så tog den mig, influensan, någon gång i natt när jag för en kort stund sänkt min gard. Nu är det feber, halsont och allmänt krassel som regerar. Och jag ska aldrig skoja om förskylda män mer, för när en höggravid kvinna är sjuk, då är hon S J U K, även om det handlar om en enklare och snabbt övergående (hoppas jag) förkylning.
Det är så synd om mig! Kan inte nog påpeka det. Har ont ont ont och när jag hostar, vilket jag gör ofta och mycket, känns det som att hela jag ska spricka från alla håll och kanter. Ett redan ömt underliv blir inte direkt kaxigare av att känna enorma magen spännas och pressas ner mot den, så det här är ingen lek mina vänner, det är synd-om på största allvar.
Nu kom finaste Marcus med mat. En het thaisoppa med kyckling och cocosmjölk till mig. Gott. Tänkte försöka skrämma iväg de envisa baciluskerna med chili och andra kryddor. Väck med skiten!
Appropå finaste Marcus så kan ni läsa om honom i dagens expressen, angående jobbet som tidningens senaste och nyaste nyhetskrönikör efter Aftonbladets misslyckade värvningsförsök.
Från och med onsdag finns han att läsa där!
Nu ska denna sjuka och trötta klump sörpla soppa och sen krypa ner i sängen igen.
lördag 31 januari 2009
växande hörn av hopp
Redan en ny dag egentligen (och bara en från 37+0). Men eftersom jag sitter här och ännu bara håller på och avslutar den gamla, får vi låtsas att vi är inne på den 159:e fortfarande.
Denna förbaskade förkylning som jag ett bra tag vägrat tillträde till kropp min har lyckats smita in på något sätt. Har varit riktigt hängig idag. Dock ingen feber, men då går jag ju på en liten alvedondos mest hela tiden.
Hursom så ska jag fortsätta vägra och ignorera så gott det går. Kanske fattar den vinken och sticker till slut.
Idag var vi en sväng till Babyproffsen (inte så smart med tanke på snuvan) och köpte ett babyskydd att ta hem bebis i. Kändes häftigt och samtidigt jättekonstigt och oerhört... ja nästan övermodigt och lättsinnigt att bära hem kartongen. Som om vi kaxigt förutsätter att bebis ska med från BB. Vi hoppas ju såklart stenhårt och försöker också lite självsäkert tro att nu ska det banne oss faktiskt gå bra med. Fast samtidigt vågar vi inte riktigt gå hela vägen som att tex packa upp lilla liggdelen och kvittot har vi lagt i ett bra ställ, ifall... ett fruktansvärt ifall. Det där ifallet gillar jag inte och det stör så väldigt i alla andra goda och fina tankar om framtiden som just nu bör tänkas.
Hörnet av hopp växer sig åtminstone allt större med ännu ett lådtillskott och det är väl en väldigt god konkret "gärning" hos oss.
På tisdag kommer mina föräldrar som ska hjälpa till att rensa lite där och sprida det vackraste av hopp även till andra ställen. Ser mycket fram emot det! Då kommer också vagn och vagga och även om det nog blir väldigt tufft med massa färdiga förväntansfulla möbler och ting i hemmet (ifall) så känns det ändå som en mycket viktig del i min positiva uppladdning.
Nu ska vi lägga oss Mini och jag. H*n är en kvällsmänniska liksom mamma och buffar järnet medan jag tuggar nattmacka.
God natt och varma kramar.
Denna förbaskade förkylning som jag ett bra tag vägrat tillträde till kropp min har lyckats smita in på något sätt. Har varit riktigt hängig idag. Dock ingen feber, men då går jag ju på en liten alvedondos mest hela tiden.
Hursom så ska jag fortsätta vägra och ignorera så gott det går. Kanske fattar den vinken och sticker till slut.
Idag var vi en sväng till Babyproffsen (inte så smart med tanke på snuvan) och köpte ett babyskydd att ta hem bebis i. Kändes häftigt och samtidigt jättekonstigt och oerhört... ja nästan övermodigt och lättsinnigt att bära hem kartongen. Som om vi kaxigt förutsätter att bebis ska med från BB. Vi hoppas ju såklart stenhårt och försöker också lite självsäkert tro att nu ska det banne oss faktiskt gå bra med. Fast samtidigt vågar vi inte riktigt gå hela vägen som att tex packa upp lilla liggdelen och kvittot har vi lagt i ett bra ställ, ifall... ett fruktansvärt ifall. Det där ifallet gillar jag inte och det stör så väldigt i alla andra goda och fina tankar om framtiden som just nu bör tänkas.
Hörnet av hopp växer sig åtminstone allt större med ännu ett lådtillskott och det är väl en väldigt god konkret "gärning" hos oss.
På tisdag kommer mina föräldrar som ska hjälpa till att rensa lite där och sprida det vackraste av hopp även till andra ställen. Ser mycket fram emot det! Då kommer också vagn och vagga och även om det nog blir väldigt tufft med massa färdiga förväntansfulla möbler och ting i hemmet (ifall) så känns det ändå som en mycket viktig del i min positiva uppladdning.
Nu ska vi lägga oss Mini och jag. H*n är en kvällsmänniska liksom mamma och buffar järnet medan jag tuggar nattmacka.
God natt och varma kramar.
fredag 30 januari 2009
dag hundrafemtionio -småsjuk och provocerad
Vaken och relativt glad trots jobbigaste natten. Har ju min dåligt tajmade krasslighet som inte riktigt vill släppa taget och inatt blev det tufft när febern gick upp och min kropp värkte så förbaskat som följd. Låg och grät jättelänge av ren tycka-synd-om för att sen somna om, vakna, somna om, vakna, somna om, vakna, somna om... i alla oändlighet. Nu på morgonen har jag ingen feber längre så allt ser mycket ljusare ut för att inte tala om hur det känns. Hoppas detta håller i sig ett litet tag iaf.
Har under veckan motvilligt blivit fruktansvärt provocerad den där psyksjuka konststudenten. Motvilligt för att det antagligen är just provocera hon vill.
Lite gladare läser jag idag att hon blivit polisanmäld för sitt påhitt och jag hoppas hon blir så skadeståndsskyldig att det länge kommer svida.
Medan barn blir knivmördade av riktiga psykopater som samhället inte har resurser att låsa in känns det extremt illa att i konstens namn slösa ännu mer på dessa.
Polisen, som "räddade" henne från att låtsashoppa in i döden, kanske på riktigt hade kunnat rädda den där kvinnan som samtidigt låg och blev våldtagen ett antal kvarter bort?
Konstverk my ass.
Fy fan för sånt beteende.
Lås in.
Nu ska jag fortsätta knapra knäckemacka med ost och gurka som faktiskt smakar otroligt gott just denna morgonen.
Har under veckan motvilligt blivit fruktansvärt provocerad den där psyksjuka konststudenten. Motvilligt för att det antagligen är just provocera hon vill.
Lite gladare läser jag idag att hon blivit polisanmäld för sitt påhitt och jag hoppas hon blir så skadeståndsskyldig att det länge kommer svida.
Medan barn blir knivmördade av riktiga psykopater som samhället inte har resurser att låsa in känns det extremt illa att i konstens namn slösa ännu mer på dessa.
Polisen, som "räddade" henne från att låtsashoppa in i döden, kanske på riktigt hade kunnat rädda den där kvinnan som samtidigt låg och blev våldtagen ett antal kvarter bort?
Konstverk my ass.
Fy fan för sånt beteende.
Lås in.
Nu ska jag fortsätta knapra knäckemacka med ost och gurka som faktiskt smakar otroligt gott just denna morgonen.
torsdag 29 januari 2009
post-party
Tack alla för att ni är med på mitt kalas. Det var värst vilka goda tårtor jag bjuder på! Men ni är alla värda dom, hundra gånger om.
"Ni är värda allt gott som händer er, för allt det andra kommer hända ändå..."
Själv har jag tillbringat min kväll med att mumsa på det mesta.
Först trollade jag ihop en laxtårta med en botten av kavring och på det ett tjockt lager av philadelphiaostgegga med laxbitar i och det toppade jag sen med massa gravade laxrosor, räkor, dill och citron! Supergott!
Sen fick jag beslutsångest vilket slutade i både en klassisk tårta med massa kvarg-grädde och på den ännu massa mera bär, både röda och blå samt en chokladvariant med halvkladdig nougatbotten garnerad med ett hårt lager mörkt choklad och massor av nötter och vitchokladpraliner!
Nu är jag mätt. Och fortfarande så glad.
Det bästa med alla mina tårtor är att om man inga extra kalorier behöver så slipper man dom! Plus att de går finfint ihop med vilken diet eller odiet man än råkar vara på.
Själv satsar jag på att hinna komma in på ännu ett nytt tiotal vad gäller kilon innan nästa vecka, så här räknas inte kalorier alls.
Nu är det sova som gäller.
Har en lite allmänt krasslig känsla i kroppen så den ska med bestämdhet sövas bort. Imorgon är det den sista fredagen före och den vill jag uppleva pigg och kry-
Så gott jag kan.
God natt och dröm vackert.
"Ni är värda allt gott som händer er, för allt det andra kommer hända ändå..."
Själv har jag tillbringat min kväll med att mumsa på det mesta.
Först trollade jag ihop en laxtårta med en botten av kavring och på det ett tjockt lager av philadelphiaostgegga med laxbitar i och det toppade jag sen med massa gravade laxrosor, räkor, dill och citron! Supergott!
Sen fick jag beslutsångest vilket slutade i både en klassisk tårta med massa kvarg-grädde och på den ännu massa mera bär, både röda och blå samt en chokladvariant med halvkladdig nougatbotten garnerad med ett hårt lager mörkt choklad och massor av nötter och vitchokladpraliner!
Nu är jag mätt. Och fortfarande så glad.
Det bästa med alla mina tårtor är att om man inga extra kalorier behöver så slipper man dom! Plus att de går finfint ihop med vilken diet eller odiet man än råkar vara på.
Själv satsar jag på att hinna komma in på ännu ett nytt tiotal vad gäller kilon innan nästa vecka, så här räknas inte kalorier alls.
Nu är det sova som gäller.
Har en lite allmänt krasslig känsla i kroppen så den ska med bestämdhet sövas bort. Imorgon är det den sista fredagen före och den vill jag uppleva pigg och kry-
Så gott jag kan.
God natt och dröm vackert.
dag hundrafemtioåtta -hip hip hurra
Nu är det kalas! Kommer tyvärr inte iväg ut för att kalasa, så det får bli lite bjud här på bloggen. Har låtsasbakat en stor och helt underbart god tårta som innehåller precis det DU gillar mest av allt.
Var så god, ta en bit! Ta två! Min tårta passar alla. Finns inte en allergi, känslighet eller intolerans som kan lägga sig som en dum käpp i firarhjulet.
Se så, var inte blyg. Ta mer.
Gott va?!
Jag var till barnmorskan idag. Sista kollen. En vecka kvar till förlossning och alla koller är kollade. Allt såg också bra ut! Som vanligt. Magen låg dessutom lite över kurvan denna den sista mätningen och det är bland annat det vi nu firar med min supersmarriga universaltårta.
Visst är den god?
Kan knappt fatta att Mini och jag sitter här, så nära varandra fast samtidigt fortfarande så långt ifrån, men med bara en vecka från att äntligen få träffas, mötas på riktigt!
Mamma och barn.
Om allt går bra ska jag om sju dagar få se in i mitt barns ögon, för första gången ska jag få se små ögonlock öppnas och mitt älskade barn titta ut. Det är så stort, så magiskt och oerhört att det inte går att förklaras, än mindre begripas.
Bara 7 dagar kvar.
1 vecka. Den längsta någonsin varnar andra och visst, jag vill gärna den ska går fort, fort, fort.
Men samtidigt...
Just idag känns det så underbart att bara vänta, för just nu känns det som att jag väntar på det bästa, vackraste och mesta någonsin och absolut inget annat, så varför då inte vänta lite till? Jag gör det gärna.
Idag.
Nu, gör jag det.
Medan ni äter tårta.
Ta lite till.
Ps. Vad var det på DIN tårta?
Var så god, ta en bit! Ta två! Min tårta passar alla. Finns inte en allergi, känslighet eller intolerans som kan lägga sig som en dum käpp i firarhjulet.
Se så, var inte blyg. Ta mer.
Gott va?!
Jag var till barnmorskan idag. Sista kollen. En vecka kvar till förlossning och alla koller är kollade. Allt såg också bra ut! Som vanligt. Magen låg dessutom lite över kurvan denna den sista mätningen och det är bland annat det vi nu firar med min supersmarriga universaltårta.
Visst är den god?
Kan knappt fatta att Mini och jag sitter här, så nära varandra fast samtidigt fortfarande så långt ifrån, men med bara en vecka från att äntligen få träffas, mötas på riktigt!
Mamma och barn.
Om allt går bra ska jag om sju dagar få se in i mitt barns ögon, för första gången ska jag få se små ögonlock öppnas och mitt älskade barn titta ut. Det är så stort, så magiskt och oerhört att det inte går att förklaras, än mindre begripas.
Bara 7 dagar kvar.
1 vecka. Den längsta någonsin varnar andra och visst, jag vill gärna den ska går fort, fort, fort.
Men samtidigt...
Just idag känns det så underbart att bara vänta, för just nu känns det som att jag väntar på det bästa, vackraste och mesta någonsin och absolut inget annat, så varför då inte vänta lite till? Jag gör det gärna.
Idag.
Nu, gör jag det.
Medan ni äter tårta.
Ta lite till.
Ps. Vad var det på DIN tårta?
onsdag 28 januari 2009
mätt och belåten
Eftersom Marcus jobbar på fyran ikväll är min bror A barnvakt åt mig eller vad man ska kalla det. Jag får ju inte längre vara själv över natten har ju alla andra bestämt, vilket är lika bra och ännu bättre ändå. Känns tryggt att ha någon här, ifall...
Jag har precis ätit en kebabsallad (måste tänka på tarmarna) medan brorsan tryckte i sig en gyrospizza. Väldigt gott måste vi båda medge.
Nu håller han på och skruvar ihop en av Ikeasakerna som kom idag, en transport som för övrigt gick jättebra och över förväntan. En kvinna (bärgubbe -vadå fördomar?) klarade det galant hela vägen upp, har ju hiss, tills hon ringde på och Marcus kunde hjälpa till att bära in. Så i vårt sovrums heliga hörn av hopp ligger nu kartonger och lådor med babyrelaterade prylar och bara väntar på att bli uppackade.
En sak i taget.
Min onda hals är ond, men av något annat känner jag inget. Vägrar ju som bekant och hittills verkar det funka. Imorgon ska vi käka lunch alla tre på stan efter att Marcus kommit och innan bror åker. Herregud var jag är ute och flänger när man tänker närmare på det. Men bra det. Flänga är kul och har man roligt går tiden snabbare, det var vi ju alla överrens om.
Får se om det blir film sen. Vill ju gärna se lite Mackan i TV med. Hursom, imorgon när jag vaknar kan jag glatt tänka "bara en vecka kvar nu..."
God kväll.
Jag har precis ätit en kebabsallad (måste tänka på tarmarna) medan brorsan tryckte i sig en gyrospizza. Väldigt gott måste vi båda medge.
Nu håller han på och skruvar ihop en av Ikeasakerna som kom idag, en transport som för övrigt gick jättebra och över förväntan. En kvinna (bärgubbe -vadå fördomar?) klarade det galant hela vägen upp, har ju hiss, tills hon ringde på och Marcus kunde hjälpa till att bära in. Så i vårt sovrums heliga hörn av hopp ligger nu kartonger och lådor med babyrelaterade prylar och bara väntar på att bli uppackade.
En sak i taget.
Min onda hals är ond, men av något annat känner jag inget. Vägrar ju som bekant och hittills verkar det funka. Imorgon ska vi käka lunch alla tre på stan efter att Marcus kommit och innan bror åker. Herregud var jag är ute och flänger när man tänker närmare på det. Men bra det. Flänga är kul och har man roligt går tiden snabbare, det var vi ju alla överrens om.
Får se om det blir film sen. Vill ju gärna se lite Mackan i TV med. Hursom, imorgon när jag vaknar kan jag glatt tänka "bara en vecka kvar nu..."
God kväll.
dag hundrafemtiosju -sjuk...?
Har en envis ond känsla i hals och bröst, eller i lungorna typ.
Vill inte, ska inte bli sjuk.
Lisa från igår har fått feber och Marcus har ju precis frisknat till så det verkar vara på g runtom. Men jag ska inte!
Vill inte.
Är fortfarande härligt hög av gårdagens trevligheter, något jag kommer leva rätt länge på.
Väntar nu på att bärgubben ska komma med resten av sakerna, något som ska ske i eftermiddag. Jag ska helst tydligen vara behjälplig att flytta in dom, my ass. Har betalat för transport och då ska gjererna ända in. Kan hjälpa till genom att låsa upp dörren, men där går gränsen. Marcus är visserligen på väg hem från jobb, så då finns ju två händer till, men jag tycker det är lite B. Sa igår till tjejen i kassan att jag inte kunde garantera nån fysisk assistans och pekade på rullan så det får faktiskt funka ändå. Har ju alltid annars gjort det.
Nu ska jag fortsätta bomba mig med c-vitamin och vägra sjukdom!
Bara 8 dagar kvar...
Iiiiiiih.
Vill inte, ska inte bli sjuk.
Lisa från igår har fått feber och Marcus har ju precis frisknat till så det verkar vara på g runtom. Men jag ska inte!
Vill inte.
Är fortfarande härligt hög av gårdagens trevligheter, något jag kommer leva rätt länge på.
Väntar nu på att bärgubben ska komma med resten av sakerna, något som ska ske i eftermiddag. Jag ska helst tydligen vara behjälplig att flytta in dom, my ass. Har betalat för transport och då ska gjererna ända in. Kan hjälpa till genom att låsa upp dörren, men där går gränsen. Marcus är visserligen på väg hem från jobb, så då finns ju två händer till, men jag tycker det är lite B. Sa igår till tjejen i kassan att jag inte kunde garantera nån fysisk assistans och pekade på rullan så det får faktiskt funka ändå. Har ju alltid annars gjort det.
Nu ska jag fortsätta bomba mig med c-vitamin och vägra sjukdom!
Bara 8 dagar kvar...
Iiiiiiih.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)