söndag 31 maj 2009

älskade mamma -jag

Jag var precis och tittade till min son, mitt älskade lilla knappt sjukilos knytte. Han ligger där i sin säng som en liten groda och sover. Andas. Larmet är på och lampan blinkar, men jag måste ändå in med jämna mellanrum och kolla.
Och han gör det. Andas.
Vi har haft en fantastisk dag idag. Min dag. Alla mammors dag. Den här dagen som jag i hjärtat, trots svedan, firat redan ett antal gånger . Jag var en mamma i smyg. Mina barn fanns inte. Men nu finns ett och jag är plötsligt bjuden på mitt eget kalas, en fest jag förut fick iaktta utifrån, genom fönstret. Nu är jag inne. På hedersplatsen sitter jag och äter min tårta.
Nej, det gör jag inte. Blev ingen tårta i år heller. Men jag får i alla fall vara med och fira. Det är gott nog. Inte bara nog. Det är bäst! Jag har varit så glad idag. Kär och glad. Älskar min son så mycket och han mig, det känner jag. På sitt eget lilla sätt älskar han sin världens bästa mamma -mig!

RÄDDA MAMMORNA

Det går fortfarande att skänka pengar till röda korsets Rädda Mammorna kampanj (se till höger på sidan). Gör det! Litet eller stort bidrag, allt behövs.

Just nu är det gala för samma ändamål på fyran och som vanligt är jag lite smått skeptiskt. Är oftast det när galor blommar upp i kapp med att misär ökar. Mammorna ska räddas och människor informeras, men måste det göras till ackompanjemang av festblåsor och brett leende rödmålade läppar? Det känns också alltid (när en reklamkanal "står för" kalaset) som att det är någon, några som tjänar multum med pengar, andra än Mammorna det handlar om, på folks välvilja och den känslan gillar jag inte.
Men nu ska jag inte vara en sur gammal bitterfitta. Ändamålet är bra! Och bättre ändå!
Alltså.

Kör igång och RÄDDA MAMMORNA!

Gör det nu.
Gör det här.
Eller via TV.
Bättre underhållning där.

slapphet över styrka

Tycker årets Robinson varit under all kritik på många plan och ändå har jag mer eller mindre slaviskt och alldeles för engagerat tittat som i hopp om att det kanske en vacker lördag skulle bli till det det en gång var.
Att killpaktens dörrmatta Ellinor, som jag personligen tycker borde ha åkt ut för länge sen, men som jag lika länge har vetat skulle vinna, vann är ju bara synd. Hennes finalmotståndare finnjarmo var ju den riktiga vinnaren i mina ögon och den ende som bidragit med något i vår och det inte bara för att han är en fellow finne.
Men det är ju Robinson vi pratar om, ej att glömma och inte sedan Martin Melins tider har det egentligen handlat om att överleva. Angela var en favorit ett tag men som jag skämdes nu när jag i reprisen såg hennes himlande med ögonen och uttalanden om Ninas svek. Gnäll gnäll. Det är ju precis det spelet tävlingen har kommit att handla om och det visste alla, ett spel som Nina var bäst på och därför nu får ta skit från förlorarna. Nä fy vilka töntar många av dom visade sig vara.
Robinson borde gått i graven för länge sen, men redan nu uppmanas vi att söka till nästa säsong. Tror jag det blir bättre?
Absolut inte.
Kommer jag sitta och glo och surt muttra?
Absolut.

Läs mer här och här.

morsdag

Sitter här med mitt barn, min livs levande son, i famnen och firar min dag. Det är obeskrivligt stort att kunna sitta här och vara mamma idag och inte vilken mamma som helst utan den bästa mamman i världen till den lika bästa och vackra Milo.
Lycka.

fredag 29 maj 2009

händelserik fredagkväll

Har precis nattat om min vackre son som i sömnen hade bajsat på sig åh det grövsta. När väl stjärten var ren och jag skulle på med ny blöja kissar han sig rakt i ansiktet. Stackaren fattade inte vad som hände så han bara låg där och stirrade på mig med droppar i hela ansiktet, innan gråten kom. Det var kiss i ögon, öron och hår så omtvättning var ett faktum liksom lite tröstmjölk, sedan somnade han om. Sötnosen.
Idag fick han smaka lite på morot och potatispuré. Första riktiga, nåja, maten. Hans tunga åkte in och ut med purén på innan det landade någonstans runt munnen, tror inte mycket hamnade i magen.
Skeptisk med första lasten puré i munnen.
Fast det var ju gott!
Tills det räckte.

ny frissa

Kåkåade (krisklippte) mig efter sedvanlig stadspromenad idag. Eller det var inte jag som klippte, det var frisörskan här nere. Tack och lov hade hon inte mer att göra för dagen och kunde klämma in mig innan hemgång för nu är jag glad i håret trots rådande missfärgning som jag faktiskt just i detta nu åtgärdar med ytterligare en burk mousse.
Vad säger ni, ännu lite kortare page, framförallt nacken? Inte kanske jätteskilnad mot det senaste men ändå. Det var nära att ännu mera åkte av fast jag hejdade mig i tid, måste ju ha mer att klippa nästa gång jag dalar ;-).

solen skiner iaf

Fulkänslan är där och tuggar mig i hälarna även idag. Inte blev det bättre av att en tandflisa lossnade bakom ena framtanden igen (minns förra maj och alla turer till tandläkaren) och lämnade kvar en vass kant som jag tungar på konstant. Måste åter punga ut med pengar jag inte har på något som känns helt onödigt. Dessutom misslyckades mitt försök till självterapi i morse då färgmoussen tog slut när bara topphåret var inkletat. Typiskt. Nu har jag en röd mössa över resten. Ha ha. Tur det bara var en lätt toning, måste tvätta järnet ikväll och att jag kan ha en liten tofs som döljer "katastrofen".

Tack för era ord. Känns alltid skönt att höra att man inte är ensam om dessa tankar och känslor. Jag är en bit nere i ett depp just nu. Ska ta mig upp igen, det gör jag jämt. Uppe är ju inte uppe om man inte har ett nere så det är bara så här det är, livet. Lite mer upp och ner just nu än vad som är helt bekvämt. Men vadå.