Har inte riktigt hjärna att formulera mig just nu så jag undviker att skriva något allmänt debattinlägg i 'mnet men fasiken vilket bra samtal jag såg på TV tidigare! Repris visserligen men ändå.
Det var Malou som snackade med Katarina Wennstam om hennes senaste bok Alfahannen efter att först ha pratat med Helena Bergström om innehållet, alltså sextrakasserier i film och teaterbranchen. Mycket intressant. Ska läsa boken så snart den finns i pocket (jag är en pocketmänniska) eftersom hennes tidigare två skönlitterära lämnade mig mycket berörd -Smuts och Dödergök. Tycker hon är helt fantastisk! Enda problemet, fastän det inte är ett problem alls egentligen, är att jag blir så engagerad och arg. Kanske mest frustrationen som är problemet. Det andra är ju snarare en gåva och något vi ska henne för. Fast frustrationen. Vill göra nåt, men vet inte vad!
Hursom har sagt det förr och säger det igen Läs dom!!!
Vet att hon skrivit två andra böcker med, faktavarianter och de har jag tyvärr inte kunnat ta mig igenom just pga av mitt nämnda problem. Men en dag... För jag kan inte se mycket som är viktigare att läsa därute just nu.
onsdag 3 mars 2010
solsken och förskola
Solen skiner idag. Det gjorde det förvisso igår med en stund men då mitt kontor inte har fönster ut kunde jag inte riktigt njuta av det så som jag hade behövt. Men nu gör jag det om än från inomhus.
Milo sover och Marcus är hos läkare.
Jag jobbar bara 25 % just nu så idag är jag hemma. Är inte helt hel som förälder heller då jag ska undvika lyft och en hel del annat men bra då i sammanhanget är att Milo går och jag kan leda honom hit och dit. Det blir ju lite lyfta i alla fall, men bara lite och vi får snällt vänta till papps är hmma för att kunna gå ut.
Hoppas bara läkaren kan göra nåt för Marcus. Det är inte roligt det som är. Han har så jäkla ont hela tiden och med två handikappade stora i hushållet finns verkligen övrigt att önska.
Jag har gjort slag i en sak idag. Ansökt om förskoleplats för Milo till hösten. Får se om jag gjort rätt nu bara. Ska besöka några ställen och hoppas att det känns bra på något.
Har ett par önskemål och det är att det ligger i närheten, har barngrupper 1-3 år och en egen "matlagare". Sen får vi se hur dessa kan infrias men jag tycker det låter som bra tankar.
Mycket svårt sånt här är när man aldrig gjort det innan men det blir säkert kanon. Fast samtidigt känns det skitläskigt att lille killen ska iväg om så bara några timmar i veckan...
Milo sover och Marcus är hos läkare.
Jag jobbar bara 25 % just nu så idag är jag hemma. Är inte helt hel som förälder heller då jag ska undvika lyft och en hel del annat men bra då i sammanhanget är att Milo går och jag kan leda honom hit och dit. Det blir ju lite lyfta i alla fall, men bara lite och vi får snällt vänta till papps är hmma för att kunna gå ut.
Hoppas bara läkaren kan göra nåt för Marcus. Det är inte roligt det som är. Han har så jäkla ont hela tiden och med två handikappade stora i hushållet finns verkligen övrigt att önska.
Jag har gjort slag i en sak idag. Ansökt om förskoleplats för Milo till hösten. Får se om jag gjort rätt nu bara. Ska besöka några ställen och hoppas att det känns bra på något.
Har ett par önskemål och det är att det ligger i närheten, har barngrupper 1-3 år och en egen "matlagare". Sen får vi se hur dessa kan infrias men jag tycker det låter som bra tankar.
Mycket svårt sånt här är när man aldrig gjort det innan men det blir säkert kanon. Fast samtidigt känns det skitläskigt att lille killen ska iväg om så bara några timmar i veckan...
måndag 1 mars 2010
kollen idag
Det såg ut som väntat. Sluten livmoderhals och ingen påverkan på bandet. Mitt band kan inte påverkas riktigt så som ett vaginalt cerklage kan heller och det är bra. Det sitter där det sitter. Och satt där, det gjorde det alltså.
Ska fortsätta jobba lite ett tag till, hemifrån i den mån det är möjligt. Ville det och så länge läget är oförändrat och jag mår bra och inte sammandragninarna blir värre så kunde jag det. Inget sängläge behöver ordineras tyckte min läkare, inte ännu iaf. Det är 10 veckor framåt nu som de mest kritiska vckorna är så jag måste ändå iaktta försiktighet, vara lugn och vila i så stor utsträckning som jag bara kan. Men jag får vara rörlig. Måttligt rörlig.
Jag blir helt stissig när jag tänker på att jag kanske, kanske kan få gå ute bland folk i vår! Kanske får jag som andra sitta och dricka en kopp i vårsolen i en fin mammatunika och sedan med söta ballerinaskor vanka av hemåt. Eventuellt med rullstolen som käpp, men ändå. Och tänk att jag kanske kan få fortsätta gå med Marcus och Milo till öf. Sitta där och se Milo leka med sina kompisar och sedan fika hela familjen.
Tänk. Kanske kan det få bli så, att jag får vara nästan lite normalt gravid, ute och inne, med vacker stor mage och ett leende på läpparna. Tänk. Kanske, kansk.
Jo, vi säger så.
Inget Stockholm idag. Milo var så snorig i natt att vi blir hemma. Fast går på bio här istället!
En date för bara oss två helt enkelt, Marcus och mig.
Ska fortsätta jobba lite ett tag till, hemifrån i den mån det är möjligt. Ville det och så länge läget är oförändrat och jag mår bra och inte sammandragninarna blir värre så kunde jag det. Inget sängläge behöver ordineras tyckte min läkare, inte ännu iaf. Det är 10 veckor framåt nu som de mest kritiska vckorna är så jag måste ändå iaktta försiktighet, vara lugn och vila i så stor utsträckning som jag bara kan. Men jag får vara rörlig. Måttligt rörlig.
Jag blir helt stissig när jag tänker på att jag kanske, kanske kan få gå ute bland folk i vår! Kanske får jag som andra sitta och dricka en kopp i vårsolen i en fin mammatunika och sedan med söta ballerinaskor vanka av hemåt. Eventuellt med rullstolen som käpp, men ändå. Och tänk att jag kanske kan få fortsätta gå med Marcus och Milo till öf. Sitta där och se Milo leka med sina kompisar och sedan fika hela familjen.
Tänk. Kanske kan det få bli så, att jag får vara nästan lite normalt gravid, ute och inne, med vacker stor mage och ett leende på läpparna. Tänk. Kanske, kansk.
Jo, vi säger så.
Inget Stockholm idag. Milo var så snorig i natt att vi blir hemma. Fast går på bio här istället!
En date för bara oss två helt enkelt, Marcus och mig.
söndag 28 februari 2010
inför en första koll
Ja, men visst blev det i alla fall brons i hockeyn till slut och hur härligt är inte det!?!
Så jäkla härligt, faktiskt!
Igår var en lugn dag. Plaskade runt hela familjen på stan en sväng, fikade och shoppade lite färgglatt till morgondagens filmpremiär med tema just färg. Det blir Tim Burtons Alice i underlandet och jag bara älskar Tim B! Och Johnny D! Tanken var och är väl lite fortfarande att Jessica ska komma och sova över här med Milo medan Marcus och jag förlustar oss i storstan, fast igårkväll började Milokillen snora och ta på öronen. Natten som följde var en plåga och han kunde inte sova alls. Idag har han dock varit mycket glad och pigg men är fortsatt snorig och tar sig över öronen så jag är lite rädd att det kan vara nåt ont där. Ingen feber ännu tack och lov, men vi får snällt avvakta och se hur det blir nu i natt och hur kärleken verkar må imorgon. Blir det ingen Burtonparty så har jag åtminstone färgglatt i skåpet att ta på mig när humöret sviktar.
Dagens jobbpass gick bra. Såg premiären av Näktergalen och tyckte mycket om!
Imorgon är det läkarbesök och jag börjar bli orolig för att jag inte är orolig. Minns dagen innan varje gång förra gången och vilken oro som då härjade i kroppen för att sen bytas ut mot den otroliga glädjen varje Oförändrat-besked bidrog till.
Men nu är jag lugn.
Så vilka besked väntar denna gång?
Fast så blir jag ju samtidigt orolig av lugnet och allt är precis som det ska. Jag -orolig. Bra. Då ska jag bli glad imorgon igen. Härligt.
Och så vann vi brons i hockeyn också. Fast det hade jag väl redan skrivit. Kul är det hursom!
God natt och hörs imorgon.
Så jäkla härligt, faktiskt!
Igår var en lugn dag. Plaskade runt hela familjen på stan en sväng, fikade och shoppade lite färgglatt till morgondagens filmpremiär med tema just färg. Det blir Tim Burtons Alice i underlandet och jag bara älskar Tim B! Och Johnny D! Tanken var och är väl lite fortfarande att Jessica ska komma och sova över här med Milo medan Marcus och jag förlustar oss i storstan, fast igårkväll började Milokillen snora och ta på öronen. Natten som följde var en plåga och han kunde inte sova alls. Idag har han dock varit mycket glad och pigg men är fortsatt snorig och tar sig över öronen så jag är lite rädd att det kan vara nåt ont där. Ingen feber ännu tack och lov, men vi får snällt avvakta och se hur det blir nu i natt och hur kärleken verkar må imorgon. Blir det ingen Burtonparty så har jag åtminstone färgglatt i skåpet att ta på mig när humöret sviktar.
Dagens jobbpass gick bra. Såg premiären av Näktergalen och tyckte mycket om!
Imorgon är det läkarbesök och jag börjar bli orolig för att jag inte är orolig. Minns dagen innan varje gång förra gången och vilken oro som då härjade i kroppen för att sen bytas ut mot den otroliga glädjen varje Oförändrat-besked bidrog till.
Men nu är jag lugn.
Så vilka besked väntar denna gång?
Fast så blir jag ju samtidigt orolig av lugnet och allt är precis som det ska. Jag -orolig. Bra. Då ska jag bli glad imorgon igen. Härligt.
Och så vann vi brons i hockeyn också. Fast det hade jag väl redan skrivit. Kul är det hursom!
God natt och hörs imorgon.
fredag 26 februari 2010
nä men vad i p...
Det var ju bara att byta kanal och stoppa in korven i skåpet igen.
Gick ju raka vägen åt fanders det där. Tur att det var riktigt roligt i Solsidan ikväll och att vi hade och har ett par avsnitt kvar av Morden (dvd).
Bajs är ett ord som dyker upp när jag tänker på kvällen ur sportslig synvinkel.
God natt.
Sova nu och glömma allt vad os heter.
Gick ju raka vägen åt fanders det där. Tur att det var riktigt roligt i Solsidan ikväll och att vi hade och har ett par avsnitt kvar av Morden (dvd).
Bajs är ett ord som dyker upp när jag tänker på kvällen ur sportslig synvinkel.
God natt.
Sova nu och glömma allt vad os heter.
kom igen SUOMI!!!
let's dance -andra generationen
Milos danskompis är nallen från Kanarieöarna som mormor och morfar köpte till honom.
Ser ni vilket gung han har vår son!?! Härligt att se en i familjen med rytm i blodet :-)
Killen vill bara dansa, ingen tid ens för haj fajvande har han, hur mamma än tjatar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
