resa

Nu ska vi åka till Stockholm. Imorgon är det fest. Tjohoo!

för förskola

Att det här med förskola eller förskola när mamman inte jobbar utan "bara" är hemma med ett litet syskon var så infekterat, det visste jag inte.
Kalla mig korkad men jag blir fortfarande förvånad av vissa medmammors behov av att informera om hur fel man gör när man gör si eller att ingen minsann har tvingat en att skaffa barn etc.
Det är såklart fritt att tycka vad man vill och agera själv därefter, men komma och tycka ner om någon annans val och beslut till denne för att då på något sätt framhäva sin egen förträfflighet är bara ledsamt.
Att en förskolelärare här i kommentarerna tidigare uttryckteatt hon riktigt avskyr de senaste åren då man (liksom vi ska göra) börjat lämna in ettåringar på dagis när mamman är hemma låter mer som att hon borde överväga annat arbete än att hon tänker på barnens bästa. Jag i alla fall hoppas förskolelärarna på Milos dagis inte avskyr situationen eller oss föräldrar som tror och tycker att våra barn kommer fortsätta må kanon mycket tack vare de 15 timmarna av lek och pedagogik de får där tillsammans med andra barn i samma ålder, fastän en av oss är en föräldraledig latmask och "bara" hemma med en nyfödd.
För vår familj kommer det blir perfekt med några timmar i veckan på förskolan för Milo. Han kommer ha roligt, får leka och blir aktiverad medan jag mest kommer amma, byta bajsblöjor och kanske sno mig en halvtimmes tupplur här och var för att vara pigg sen när älsklingen väl kommer hem igen och Marcus som arbetar mycket hemifrån kommer kunna göra det disciplinerat under den tiden, vilket annars kan vara svårt när en 1,5 åring vill ha uppmärksamhet och vet att pappa är bakom den där stängda dörren. Så vi är väldigt överrens om att detta kommer vara väldigt bra för oss alla och hoppas det kommer bli just det också. Annars får vi backa och göra annat. Men jag skulle inte få för mig att varken innan eller efter gå in och börja skälla på någon med andra tankar i ämnet. Fast hej, det är jag det.

storebror

Lille älskade Milo, så stor redan, fast liten med.

Idag skulle vi hela familjen ha åkt med Marcus till Stockholm, men vi backade ur i sista sekunden. Det lockade plötsligt inte alls att sitta på ett hotellrum med båda barnen när papps är på jobb och det var rätt mycket av den varan dessa två första dagar.

Nä, då är det bättre att vara hemmavid även om det blir svettigt här med och sedan på tisdag bli hämtad och åka upp. På onsdag är det premiärfest för Marcus nya bok och såklart vill vi inte missa det. Har tom köpt mig en ny klänning som jag hoppas inte kommer sitta helt galet illa.

Just nu sover bebis, så Milo och jag har kunnat ha massa mystid på tu manhand, vilket behövdes. Han var inte alls glad när han vakande och ville bara sitta i famnen och bli buren. Svårt med det där senate eftersom jag ju inte bör bära tungt, men det gick över sen och nu är han i gasen och springer omkring och placerar leksaker lite här och var som jag snart får plocka ihop. Det är också en lek.

sova?

Andra kvällen utan panodil och lika många dagar med mindre kaffe. Inte en bra kombination alls. Dessutom låter jag också bli choklad sen häromdagen då jag frossade i Toffifee som belöning för att jag undviker lakrits, och en diet utan mina snask-kickar är inte helt kul. För att inte tala om löken jag så saknar...

Men.

Jag upprepar, men.

Utan att säga för mycket...

Vår älskade tjej sov något mer i natt (förutom det små sovpassen hela 2 x 1,5 h i sträck!) och hon sover just nu med (ja jag vet, ska lägga mig jag också).

Aj då nu vaknar hon visst, he he.

Milo visar skomode

Gudfar hade med sig dessa tjusiga sandaler från tågluffen i bl a Makedonien. Milo blev överförtjust. Inte bara fina och sköna att gå i, mysiga att pilla på med tydligen.

fredagsskoj

Milo slocknade i saccosäcken efter sista slurken välling. Han var helt slut efter turen till museet i eftermiddag där han fick leka och springa omkring bäst han orkade. Underbara killen. Så glad han är när det händer grejer och det finns golv att springa omkring på och knappar att trycka in. Blir helt perfekt för honom att få börja på förskolan snart och där få leka loss med kompisar för att sedan komma hem och mysa med mamma, pappa och syster.
Vi pratade förresten med dom och Milo ska gå 3 dagar i veckan 5 timmar per dag (mot tvärtom), så som vi önskade och trodde. I alla fall börjar vi så, så får vi se om det funkar bra. Jag åtminstone är mycket glad över timfördelningen och tror det blir absolut bäst för oss alla, framförallt för Milo, men för egen del (och deras med iofs) ska det bli så kul att kunna gå med båda barnen på öppna förskolan på torsdagförmiddagarna och ibland åka till Gävle över helgen eller med Marcus på jobb och kunna ta ett par extra dagar utan att "vara ledig" varje gång. Inskolningen börjar den 14 september. Han hade fått börja redan nu men jag är inte riktigt redo att släppa honom än. Min lille pojke. Känns också så härligt just nu att mer och mer kunna göra normala saker med honom igen, leka och busa, lyfta (försiktigt), hålla i famnen och trösta vid behov, så det ska jag därför göra massor av. Sen blir det förskola och fortsatt gos och bus med mamma efteråt.

Ikväll kommer sista delen av nya Five days. Ni har väl inte missat.

Nu ska jag fortsätta pussa på finaste tjejen.

solo

Det blir inte mycket sova nu. Vår dotter gråter massor på natten och verkar ha ont stackaren, vilket i sin tur gör fruktansvärt ont i mig, samtidigt som jag är så slut att jag inte vet arm från ben typ.
Nåväl.
Hoppas det inte är så illa som det ser ut och låter, kan ju vara en fas av något slag... Ska avvakta ett tag till men hör mig för redan idag på BVC kontrollen om akupunkturtanten som vi gick till med Milo. Bara ifall. Det hjälpte ju honom och nu tänker jag inte vänta för länge om det nu skulle visa sig fortsätta.

Igår åkte Marcus iväg på jobb och kommer hem snart. Det var således en natt i natt med båda barnen och mamma själva hemma. Mycket bra test då vi kommer men synd alltså på det där med sömnen, fast i övrigt gick det mycket bra. Hade ju kompisar till hjälp och sällskap som såklart underlättade men börjar känna mig hyfsat bra i kroppen för att klara både lillasyster och storebror på egen hand.
Vi har ju båda varit hemma hittills vilket varit kanon, men då Marcus jobb framöver kommer innebära att vara borta nätter här och var så var det bra att få testa och vänja sig redan nu. Och som sagt, visst, det var tufft i natt, framförallt när de båda skrek i kapp under en tid och mina händer inte räckte till att både amma och klappa och låta Milo pilla på handleden samtidigt, men jag gissar och tror det kommer bli lättare sen. Det är ju fortfarande så nytt för killen med en emellanåt skrikande bebis och han blir lite förskräckt varje gång hon ger ifrån sig soprantjut så det ger sig nog.

Nu måste jag resa mig. Kan inte andas med gördeljäveln på. Stackars kvinnor. Tänk hur de har snört ihop sig för att behaga. Jag gör detta mest för ryggen och hållningen och tar därför en kaka till.