söndag 5 december 2010
flytt till Stockholm?
Nu känns det faktiskt så. Att en flytt till Stockholm inom en snar framtid är något att på allvar börja fundera på. Dels för att komma närmare de mina och dels för att komma närmare Marcus jobb och dels för att jag ska kunna hitta min nya nisch i livet, som inte nödvändigtvis finns i huvudstaden, men jag tror det blir lättare att leta därifrån.
Mina föräldrar kom igår och det var mycket trevligt, som alltid. De åkte idag, alldeles för snabbt, som alltid. Saknar dom och mina båda bröder och bror Ts Cissi jättemycket och vill lättare kunna träffas.
Familjen är viktig för mig och livet för kort för att man ska bo långt borta från de som betyder något. Jag har hela min barndom varit ledsen för att mormor och morfar och farmor och alla andra fina släktingar bott där (i Finland) och vi här. Jag grät i tiotals mil varje gång vid semesterns slut när vi åkte från mormor och morfar och jag kan fortfarande gråta när jag tänker på det. Det var så ledsamt att lämna för man visste att det var så lång tid till nästa gång. Jag bestämde då att aldrig flytta långt från mamma och pappa så mina barn skulle behöva blir ledsna vid avsked och ändå bor vi här, iofs bara drygt 30 mil bort, men ändå. Just nu kan visserligen Milo börja gråta "bara" Jessica, som bor några kvarter bort, går hem, men det är väl sen jag tänker på, när han blir några år till, så där som jag var när jag verkligen började förstå det där med avstånd och tid.
Stockholm är närmare de mina och inte längre bort från Marcus familj (och man slipper tågbyte!) så därför känns det som att Stockholm it is.
Sen är det ju det här med jobb. Marcus åkte nyss. Ett dygn blir han borta för några timmars arbete. Tänk om man bodde däråt, då kunde han sova hemma även söndagarna. Och onsdagarna. Och alla andra dagar han har grejer på gång uppåt. Lyx.
Och så sist men verkligen inte minst, eller jo det är jag -minst, fast inte mindre viktig för det, kommer jag och min... hmm... låt oss kalla det karriär. Jag vill göra nåt. Bli något. Plugga. Och visst att man kan göra det på mången håll, även här, men jag behöver nog byta ort för att förhoppningsvis tummen av flyttfarten ska åka ur röven och jag kanske få saker och ting gjorda också för mig själv.
Så en flytt mot Stockholm, det funderar vi på. Inte nu, snart eller om ett halvår, men kanske sen...
Mina föräldrar kom igår och det var mycket trevligt, som alltid. De åkte idag, alldeles för snabbt, som alltid. Saknar dom och mina båda bröder och bror Ts Cissi jättemycket och vill lättare kunna träffas.
Familjen är viktig för mig och livet för kort för att man ska bo långt borta från de som betyder något. Jag har hela min barndom varit ledsen för att mormor och morfar och farmor och alla andra fina släktingar bott där (i Finland) och vi här. Jag grät i tiotals mil varje gång vid semesterns slut när vi åkte från mormor och morfar och jag kan fortfarande gråta när jag tänker på det. Det var så ledsamt att lämna för man visste att det var så lång tid till nästa gång. Jag bestämde då att aldrig flytta långt från mamma och pappa så mina barn skulle behöva blir ledsna vid avsked och ändå bor vi här, iofs bara drygt 30 mil bort, men ändå. Just nu kan visserligen Milo börja gråta "bara" Jessica, som bor några kvarter bort, går hem, men det är väl sen jag tänker på, när han blir några år till, så där som jag var när jag verkligen började förstå det där med avstånd och tid.
Stockholm är närmare de mina och inte längre bort från Marcus familj (och man slipper tågbyte!) så därför känns det som att Stockholm it is.
Sen är det ju det här med jobb. Marcus åkte nyss. Ett dygn blir han borta för några timmars arbete. Tänk om man bodde däråt, då kunde han sova hemma även söndagarna. Och onsdagarna. Och alla andra dagar han har grejer på gång uppåt. Lyx.
Och så sist men verkligen inte minst, eller jo det är jag -minst, fast inte mindre viktig för det, kommer jag och min... hmm... låt oss kalla det karriär. Jag vill göra nåt. Bli något. Plugga. Och visst att man kan göra det på mången håll, även här, men jag behöver nog byta ort för att förhoppningsvis tummen av flyttfarten ska åka ur röven och jag kanske få saker och ting gjorda också för mig själv.
Så en flytt mot Stockholm, det funderar vi på. Inte nu, snart eller om ett halvår, men kanske sen...
fredag 3 december 2010
paus i filmen
Expendables. Den ser vi. Full av gamla, fårande actionhjältar som Sylvester Stallone, Dolph och Bruce Willis, tom gamle Arnold dök upp en sväng. Jag gillar pang pang, flygande knivar och sprutande blod rejält när jag är på det humöret och just nu är jag visst det. Marcus måste skriva en grej och jag passar i pausen på att lyssna på de löst hängande idolerna och kan bara konstatera så här med ett öra och öga att den där Olle, han var bra.
Min mamma och pappa kom inte idag, vädret satte stopp för deras planer med. Det har snöat så ruskigt mycket att det inte kändes bra att ge sig ut och jag fattar det. Nu hoppas vi på morgondagen och att det kanske ser bättre ut då.
Har just upptäckt en underbar grej. Stora blockljus i kakelugnen, ack så fint! Med Milo rusande överallt mest hela tiden har ju det inte varit ett alternativ tidigare, men nu sover killen och tjejen med för den delen så mamma och pappa tänder ljus.
Mys.
Min mamma och pappa kom inte idag, vädret satte stopp för deras planer med. Det har snöat så ruskigt mycket att det inte kändes bra att ge sig ut och jag fattar det. Nu hoppas vi på morgondagen och att det kanske ser bättre ut då.
Har just upptäckt en underbar grej. Stora blockljus i kakelugnen, ack så fint! Med Milo rusande överallt mest hela tiden har ju det inte varit ett alternativ tidigare, men nu sover killen och tjejen med för den delen så mamma och pappa tänder ljus.
Mys.
ikeafynd
| Nya skärmar till lamporna i tornfönstret. |
| Årstid golvlampa. |
Mest nöjd är jag med dvd-hyllorna så det blir nog en till minst. 49 kronor per styck och vänder man på den blir det vips en cd-hylla. Bra va!
Tavlorna bakom soffan är väl ok. Men skulle nog vilja göra om de en vacker dag. Dra med penseln lite och fylla i med lite turkost eller någon rosa/lila nyans. Och kanske en ton av guld någonstans också. Jag får se. Ikeas tavlor är ju verkligen dussinvaror och just nu var jag inte heller egentligen ute efter några fina personliga motiv utan bara lite utfyllnad till tapeten och som sådan är de ju klockrena. 399 kr för tre är ett bra pris även om man skulle använda de som målarduk senare.
Taklampan jag köpte men inte fått upp än är en rund stor fin sak i vitt. Blir bild senare.
Obs! Är inte köpt av Ikea, gillar bara deras saker.
torsdag 2 december 2010
pass, tåg och ikea
Idag kom barnens pass. Snabbt jobbat Finland! För en vecka sedan var vi där på ambassaden, efter långa promenaden genom snöyran och idag landade de hemma hos oss och vad söta de sen var våra finaste. Så underbart fina!
Jag är inne i ett hemmaboande. Bokstavligt talat, hemma, inne och boar. Känns mycket bra att det äntligen så här drygt sju månader senare börjar kännas som ett hem det vi lever i. Mycket tack vare senaste Ikeajusteringarna som jag faktiskt är mycket nöjd med. Köpte en urtjusig taklampa också som jag har mycket höga förväntningar på, men olämpligt nog funkar visst inte ledningarna i taket så det sket sig för just nu, fast när väl även den kommer på plats tror jag det kommer säga klick på allvar.
Vi stannade hemma idag. Pest eller kolera lockade inte och med facit i hand så är jag glad att vi lyssnade på magkänslan. De två avgångarna vi hade i sikte (antingen eller) visade sig båda bli apsena så trots att jag jättegärna hade velat åka och saknar alla de mina så känns det skönt att ha sluppit SJAB och det energiläckage en galen försening hade inneburit.
Det är ju faktiskt så man nästan skrattar. Ena tåget var i tid från Linköping och hit men i Kolmården började problemen. Akut personalbrist var orsaken och jag kan inte annat än att fortfarande undra vart personalen tog vägen. Bara inte en tiger åt upp vederbörande, för akut låter ju nästan som om det hade kunnat vara en möjlighet, framförallt just i kolmården. Sedan fortsatte problemen och det var spårväxlingsfel, tåg före, tågmöte, naturhändelse och lite annat smått och gott, så som det bruakr vara med SJ.
Visst.
Det är snö.
Vinter.
Kallt.
Men så här illa ska det inte vara i ett I-land idag! Ett I-land som är så måna (säger de) om miljön och kollektivtrafiken (eller nej, det säger visst inte regeringen alls idag). År efter år.
Fem timmar satt hundratals människor fast i ett kallt tåg höromdagen, nära Norrköping någonstans. Det SKA INTE ta fem timmar att få bort människor ur ett trasigt tåg 2010. I Sverige. Hade det varit ett tåg som ballat ur mitt i Sibiriska vintern, i Sibirien, så kanske timmarna vore befogade, men Östergötland, hallå, här ska man kunna hjälpa nödställda snabbare.
Ja ja. Vi kom inte iväg och jag är ledsen för det. Nu vågar man knappt hoppas att vi kommer iväg nästa gång heller. Men det gör jag ändå. Om två veckor ska vi till gävle. Hoppas jag alltså.
Natti natti.
Jag är inne i ett hemmaboande. Bokstavligt talat, hemma, inne och boar. Känns mycket bra att det äntligen så här drygt sju månader senare börjar kännas som ett hem det vi lever i. Mycket tack vare senaste Ikeajusteringarna som jag faktiskt är mycket nöjd med. Köpte en urtjusig taklampa också som jag har mycket höga förväntningar på, men olämpligt nog funkar visst inte ledningarna i taket så det sket sig för just nu, fast när väl även den kommer på plats tror jag det kommer säga klick på allvar.
Vi stannade hemma idag. Pest eller kolera lockade inte och med facit i hand så är jag glad att vi lyssnade på magkänslan. De två avgångarna vi hade i sikte (antingen eller) visade sig båda bli apsena så trots att jag jättegärna hade velat åka och saknar alla de mina så känns det skönt att ha sluppit SJAB och det energiläckage en galen försening hade inneburit.
Det är ju faktiskt så man nästan skrattar. Ena tåget var i tid från Linköping och hit men i Kolmården började problemen. Akut personalbrist var orsaken och jag kan inte annat än att fortfarande undra vart personalen tog vägen. Bara inte en tiger åt upp vederbörande, för akut låter ju nästan som om det hade kunnat vara en möjlighet, framförallt just i kolmården. Sedan fortsatte problemen och det var spårväxlingsfel, tåg före, tågmöte, naturhändelse och lite annat smått och gott, så som det bruakr vara med SJ.
Visst.
Det är snö.
Vinter.
Kallt.
Men så här illa ska det inte vara i ett I-land idag! Ett I-land som är så måna (säger de) om miljön och kollektivtrafiken (eller nej, det säger visst inte regeringen alls idag). År efter år.
Fem timmar satt hundratals människor fast i ett kallt tåg höromdagen, nära Norrköping någonstans. Det SKA INTE ta fem timmar att få bort människor ur ett trasigt tåg 2010. I Sverige. Hade det varit ett tåg som ballat ur mitt i Sibiriska vintern, i Sibirien, så kanske timmarna vore befogade, men Östergötland, hallå, här ska man kunna hjälpa nödställda snabbare.
Ja ja. Vi kom inte iväg och jag är ledsen för det. Nu vågar man knappt hoppas att vi kommer iväg nästa gång heller. Men det gör jag ändå. Om två veckor ska vi till gävle. Hoppas jag alltså.
Natti natti.
me and my tassimo
| Japp vi har kallt hemma. |
| Finnjonnan pikku baari. |
Nu borstar jag tänderna. Noga ska tilläggas då jag till mina nattamackor tog mig en kopp varm choklad, något jag helt sonika skyller på min vän Tassimon. Den står där så sött och bara lockar med -kom igen nu, ta en kopp...
Jag fick* ju hem en maskin för en dryg vecka sen och aldrig har jag väl fixat så många olika koppar kaffe per dag som sen dess. Det där hörnet på diskbänken, det är min bar piccola. Finnjonnas egen lilla baari.
Är sedan tidigare lite bekant med den här typen av kaffemaskiner då vi ofta i Stockholm bor på ett rum där en nespresso skiner i hörnet, men jag måste säga att min faktiskt är än enklare att pilla med och kaffet blir godare. Dock har ett par kompisar konstaterat att vissa av dryckerna är för söta fast mer om det sen.
Maskinen först.
Och visst är det så att det bara är att stoppa i valfri liten behållare (som finns i de små kartongerna till vänster i min baari) och sedan trycka på knappen så rinner god het dryck ner i koppen. Trolleri.
Fast på riktigt. Det är inte svårt att brygga kaffe på det där vanliga sättet heller och med mockakokare får man sig mycket god espresso, efter några extra steg visserligen och så får man hålla koll på plattan, något som inte är min starka sida just nu... men god, godare espresso blir det nog.
Kanske.
Jag skulle nog inte känna skilnad. Marcus gör det även om han också gillar Gevalias espresso, framförallt till min egen skummade mjölk toppad med kanel. Och så slipper man ju allt meck med kannan, skruva och greja och när det sen skvätter på spisplattan och har sig, nej fy då är tassimon super. Med en bebis i ena armhålan är det också mycket smidigt att göra en god morgoncappuchino i ett nafs med bara andra handens fingrar, så nog är det just nu väldigt befriande att ha en egen liten kaffebar i hörnet.
Annars så ser jag gärna en sån här maskin på just hotellrum och i väntrum eller varför inte på kontoret.
Så till själva dryckerna. Fick en hel låda med Gevalias utbud och har såklart testat allt.
Cappuchino -Jag gillar. Den består av en espressokapsel och så separat mjölkkapsel som blir till fint skum. Mina vänner tyckte att det blev något för sött och lite sött är det ju, dessutom sa en att mjölken luktar pulvermjölk och det var nog inte helt uppskattat.
Latte macchiato -Denna är nästan för söt även för mig (större, sötad mjölkkapsel), men ibland kan jag ta den (ser mycket snygg ut i glas) när jag är sugen på en kaka till kaffet och alltså skippa kakan.
Espresso -Mycket bra!!! Starkt och lätt krämigt. Basen till allt gott. Gör som skrivet väldigt ofta min egen skummade mjölk till cappuchinon, något som uppskattas av alla som smakat.
Mellanrost, brygg -God kopp Gevalia helt enkelt. Vill man bara ha en kopp vanlig kaffe är det skönt att slippa bryggaren.
Mörkrost -Starkt. Inte för mig och min mage, om jag inte tar den med Latte macchiatos skummade mjölk, vilket jag faktiskt har gjort och det är inte helt fel. Denna gillar Marcus.
Marabous varma choklad -Som varm choklad ska vara. Sött och gott. Perfekt till limpmackor med prickig korv (aah barndomens termosutflyker).
Så.
Vad kan man runda av med? Allt som allt en mycket trevlig bekantskap denna maskin. För mig just nu är den väldigt välkommen. Har faktiskt på nätet beställt teer och koffeinfritt espresso, så jag lär pula med denna lite längre än de ordinarie två första veckorna som ju alltid är trivsamma med alla nya elapparater.
*Ett tillägg här för att förtydliga.
Jag fick en maskin att testa, för att jag har en blogg. Tack för det! MEN min recension är min, däri i står vad jag tycker, punkt. Skulle aldrig skriva upp något jag inte gillar, försöka lura er läsare för en kaffemaskins skull! Råkar tycka om denna även om det idag den 3 december fick bli en hederlig gammal panna med kardemummakaffe, något som tassimon inte fixar... och hade jag inte gillat hade jag skrivit just det, trots att jag fick den.
Har aldrig fått pengar för något och då jag aldrig haft annonser här har jag heller aldrig tjänat ett öre på det jag skriver. Hade ju inte gjort om nåt om jag kunnat tjäna en hacka då jag ständigt behöver pengar men så är det alltså inte :-).
All reklam jag gör, för finska korvbutiken, mimmis visthus och andra bra ställen eller grejer gör jag för att jag tycker de förtjänar det. Betalar med mina egna pengar varje korvbit jag köper och varje god fika jag förtär. Men visst, vill korvgubben ge mig en korv gratis tar jag kanske emot den, men jag skulle inte skriva gott om den därför!
Så är det.
funderingar fram och tillbaka
Vi har tittat på bra film jag och Milo, men så däckade killen (äntligen) för en stund sen och strax därefter gav jag upp. För nu åtminstone, fast ska dock fortsätta titta vid nattamningen, för det har blivit och kommer antagligen bli ett antal såna framöver också för Mimmi är inte helt nöjd i tillvaron just nu.
Idag skulle vi ha åkt till Gävle. Idag blev tills imorgon och nu får vi se hur och om det ens alls blir av. Vill åka dit. Jättemycket vill jag det. Men senaste dygnens (årtiondes) tågstrul lämnar onekligen överigt att önska och jag/vi vet inte om vi vågar helt enkelt ge oss ut med två barn. Hela dagen har tågen varit försenade i en timme eller två och det är väl ingenting om man tänker på de stackare som igår satt fast i fem timmar i kylan utan varken toa eller nåt att förtära och tyvärr så har vi ju konstaterat att Marcus varit en sten på rälsen i ett tidigare liv, därav hans kassa tågkarma, vilket säkert skulle leda till något riktigt helvetiskt om vi kom så långt som på ett tåg. Hyra bil var en tanke, men så har jag fått oroande vägrapporter om ruskigt hala, farliga förhållanden och det känns inte heller så roligt med tanke på mina få biltimmar på sistone. Pest eller kolera kanske blir till att stanna hemma. Min mamma och pappa är dom bästa och erbjöd sig att komma hit över helgen istället och även om jag längtar till gävle och bastu kanske jag helt enkelt borde ta erbjudandet. Gävle ska ju ingenstans och hinns med sen.
Vi får avvakta tills imorgon.
Först är det sova för mig med, inser av ögonlockens tyngd att det verkligen är förbi min läggdags för länge sen men en plötslig hunger ledde mig tidigare till köket för att bre mig ett par nattamackor fast snart är de uppätna och då kommer den här finnen leta sig till kojs.
Idag skulle vi ha åkt till Gävle. Idag blev tills imorgon och nu får vi se hur och om det ens alls blir av. Vill åka dit. Jättemycket vill jag det. Men senaste dygnens (årtiondes) tågstrul lämnar onekligen överigt att önska och jag/vi vet inte om vi vågar helt enkelt ge oss ut med två barn. Hela dagen har tågen varit försenade i en timme eller två och det är väl ingenting om man tänker på de stackare som igår satt fast i fem timmar i kylan utan varken toa eller nåt att förtära och tyvärr så har vi ju konstaterat att Marcus varit en sten på rälsen i ett tidigare liv, därav hans kassa tågkarma, vilket säkert skulle leda till något riktigt helvetiskt om vi kom så långt som på ett tåg. Hyra bil var en tanke, men så har jag fått oroande vägrapporter om ruskigt hala, farliga förhållanden och det känns inte heller så roligt med tanke på mina få biltimmar på sistone. Pest eller kolera kanske blir till att stanna hemma. Min mamma och pappa är dom bästa och erbjöd sig att komma hit över helgen istället och även om jag längtar till gävle och bastu kanske jag helt enkelt borde ta erbjudandet. Gävle ska ju ingenstans och hinns med sen.
Vi får avvakta tills imorgon.
Först är det sova för mig med, inser av ögonlockens tyngd att det verkligen är förbi min läggdags för länge sen men en plötslig hunger ledde mig tidigare till köket för att bre mig ett par nattamackor fast snart är de uppätna och då kommer den här finnen leta sig till kojs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)