åka på tur

Laddar inför bilkörning mot Marstrand. Det blir yougurt med psylliumfrön (tack för tips! Hoppas fröna gör underverk!) och plommon, koffeinfritt, kardemummakryddat kaffe och mörk macka med räkost och tomatskivor. Låter väl en laddning som heter duga?! Har packat det jag ska ha med mig och gläds åt att det är ett antal helt nyinköpta saker. Blev en del under gårdagens shoppingrunda. Det var dock inte tack vare Marcus, som dagen till ära agerade shoppingcoach. Han envisades med att vara med som bestämt men gick mest runt och gäspade eller "jag utanför":ade. Till sist var jag tvungen och låta honom löpa. Tackade ödmjukast för hjälpen och först och fortsatte sedan med det riktiga shoppandet. Eftersom min mage är svullen som bara den, vet inte om det är Mini eller nåt som är kvar sen behandlingen, så får jag inte på mig några av mina ordinarie kläder. Samtidigt skrämmer mammakläderna mig, vågar inte. Inte än. Men då är det tacksamt att modet förutom alla superkorta shorts och kjolar består av en hel del stort. Det är kjolar och byxor med jättebred resår som mycket väl kan dras över en tom större gravidmage och tröjor och tunikor som täcker densamma. Nu när vi åker till andra kusten så gör det inget om magen syns heller. Ingen där vet vem jag är och jag kan passera som vilken nygravid som helst.
Här hemma är det lite känsligt fortfarande. I två omgångar har jag tex varit med stora tydliga gravidmagen på favoritfiket och lika ofta har den plötsligt försvunnit utan att jag därefter kommit dit med bebis. En tredje gång känns nästan lite komiskt på ett oroligt sätt. När jag sett liten Minis hjärta ska jag dra på mig tighta tröjan, gå dit och beställa juice för två!

Nu ska jag fortsätta mitt laddande.
Hoppas vi hörs snart!

den stora tröttheten

Fick ett superstarkt plus på test imorse, så även den här dagen började bra. Att jag sedan fick ligga ett tag efter frukosten så den inte skulle upp igen kändes ännu bättre. Jag måste helt enkelt vara gravid! :-)
Tröttheten som sveper över mig likt en envis dimma runt halv elva varje förmiddag och sedan håller i sig till kvällen ser jag som ett gott tecken med. Det är Mini som viskar trygghet till mamma och jag kan inte annat än att vara oerhört lycklig och lättad över mitt tillstånd. Förutom väldigt trött då.
Dagar som idag hade jag nästan önskat mig bara en släng av illamående och så det där starka plusset såklart. Tanken är att jag ska köpa ett klädesplagg eller två eftersom det inte finns mycket jag varken vill eller kan ha på mig i skåpet hemma. Att köpa kläder i zombietillstånd är ingen hit, men Marcus ska följa med mig så jag hoppas bli något smittad av den manliga effektiviteten vad gäller shopping.

Imorgon blir det västkusten. Ska få se vatten och klippor och som jag har längtat! Trodde att när man väl fångat sin göteborgare att han skulle släpa en till klipporna och bjuda på räkor och hummer dag ut och dag in varje sommar, men det tog fem innan drömmen slog in. Eller förhoppningsvis slår in.. Inte ropa hej förrän jag sitter där.

Så, nu ska jag försöka jobba lite till. Tror ni det går snabbt eller?

vind i håret

Precis tillbaka efter en racertur i Staffans Cadillac. Fy fasiken vad jag burnade! Helt sjukt vilken fart den fick. Det sa bara vroooooooooooooom, så där som i filmer eller tecknade serier, och man var uppe i väldigt höga hastigheter. Vilken kick! Jag bara skrek. Jag kan inte göra mycket i hög fart utan att lägga till ofrivilliga och egenkomponerade ljudeffekter. Tänk er mig i en formel1-bil: wiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeehhhh! wiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeehhhh! wiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeehhhh! wiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeehhhh! ...
Ah, gött var det. Nu känner jag mig stark nog att klara av vad som helst och min dag som tidigare var super har precis hoppat upp på superdupernivå!

idag är en bra dag

Solen skiner och det måste vara den i kombination med något jag ätit som gör mig helt sprudlande idag. Igårkväll och natten var jobbig och orolig. Ont i magen, strejkande internet och blodiga drömmar. Sen när jag vaknar, försov mig för telefonen är trasig, känner jag mig hur pigg och glad som helst. Åt gröten, som inte riktigt ville stanna där den skulle, blev lite yrslig men fortsatte vara glad! Idag är en riktigt bra dag.
Jag hoppas solen fortsätter skina för då ska jag och Marcus gå och fika ute nånstans i eftermiddag. Det är så roligt att fika i solsken. Med Marcus.
Efter tre ringer de från Linköping. Ska försöka byta läkartid. Som det är nu har jag tid på måndag till min läkare här i stan och på tisdag till Linköping och det känns lite överambitiöst. Får vi se Minis hjärta på måndag så känns ju allt för just då bra och jag kan i sådant fall gärna gå en vecka innan jag ser det igen. Blir ju häftigare att se om eller när Mini har växt lite. Händer ju inte så mycket på bara en dag, men en vecka däremot...
Ja, vi får se vad dom säger. Blir säkert fullständig kaos överallt för att man vill ändra en tid. Men då får det vara. Inget ska störa min braa dag idag.
Kramar!

nedräkning...

Om en exakt vecka ska vi till sjukhuset och leta efter hjärtljud i min mage. Lever Mini och allt är bra blinkar lilla hjärtat redan nu. Vi hoppas och ber att det är så, men inget kan vi ta med den ro som de flesta andra är välsignade med och som en gång var även vår. Jag har varit säker på att de finns där, hjärtljuden. Men ju närmare vi kommer desto läskigare känns allt. Vi ska inte längre åka och titta på hjärtljuden, nu ska vi dit och leta. Jag önskar så de hittas. Vill att liten Mini ska leva på, växa och växa och växa...
Nästa måndag är förhoppningsvis början på den här resan. Ser allt bra ut kan vi gå vidare. Planera undersökningar, prata sjukskrivning och kanske till och med, svindlande tanke, datum för när Mini kan tänkas om allt går bra komma ut.
Har på min widget, den där rörliga bilden till höger där Mini flyter omkring, som ett preliminärt BF datum satt 20 februari, räknat efter förmodad ägglossning eller för min del då äggplock. Det lutar med andra ord till att vi får en januaribebis. Bara allt går bra. Jag kommer föda med planerat snitt och det blir ett antal veckor innan den beräknade dagen, så länge det går bra med allt.
Jag tar ett steg i taget. En dag och små mål åt gången. Första är att hitta Minis hjärtljud. Sedan får vi göra upp ett nytt. Men målbilden är redan hur tydlig och klar som helst och i den håller vi vår nyfödda skrikande lilla bebis och är så lyckliga att vi nästan spricker!
Kan ni se den med?

upplys gravida

Jag reagerade rätt starkt på den här debattartikeln med rubriken Skräm inte mammorna i Aftonbladet idag. Vad jag tycker i dess helhet kan ni få läsa imorgon. Har, uppmuntrad av Marcus såklart skickat in texten och svaret jag skrev till tidningen, inte för att jag tror den kommer med, men ändå. Och lite divigt väntar jag nu med att publicera något här.
Min motuppmaning är i alla fall UPPLYS MAMMORNA och jag blir så less varje gång jag ser någon nedvärdera oss gravida till gapande fån som inte kan byta kanal.
Ge oss riktig kunskap istället!

Blir också rejält trött på slutklämmen "Det är dags att resa sig upp från förlossningsbritsarna!" i samma sköna anda som vissa benhårt hävdar att graviditet är ett normaltillstånd och lev på som vanligt under din graviditet etc. Visst är de flesta graviditeter tack och lov normala graviditeter, jag vet det även om jag aldrig kommer få uppleva det själv. Men när samma mening skadar otaliga andra som upplever sina graviditeter på ett allt annat än normalt sätt, blir t.ex nekade sjukskrivning för problem som anses helt normala, trots att de kanske innebär sängläge eller livsfara för barnet i magen, bör man vara försiktig med vad man antyder.
Personligen, då jag vet att jag inte bara under själva förlossningen och ett tag efter, om jag nu kommer så långt, blir liggande utan även en rätt bra tid innan, känner mig väldigt provocerad av uppmaningar som den i slutklämmen. Hur roligt (?) eller smart (?) det än var tänkt att vara.

Ja hursomhelst så får ni alltså se imorgon vad jag tycker.
Kanske inte helt svårt att gissa åt vilket håll det lutar mot...

sushi

Efter en veckas semester har äntligen vårat sushiställe öppnat igen. Visserligen kan gravida enligt slv numera äta all sushi, men jag håller mig ändå till vegetariska mammavarianter när det numera börjar rycka i sushitarmen, vilket det gjorde idag.
Och hur gott var det inte sen?! Worth waiting for, absolut! Den där roliga brevid apelsinklyftorna är en riskudde med tofuhatt :-D Jättekul och god!