Det har på sistone blivit snabba, lätt panikartade duschningar så när jag nu äntligen hade Marcus hemma och Milo sovandes bestämde jag mig för att gå och ta en lång skön en. Och inte bara en dusch. Ville basta. Har ingen bastu så vad göra, jo blunda och låtsas.
Jag satte mig på evert och tänkte bastu. Bastu. Bastu. Bastu. Och vips så satt jag i en.
Förra hösten när jag var hembunden och immobiliserad tog jag mig blundandes till Rom och andra vackra ställen och kände att för i perkele, vill jag basta, ska jag också basta och sjutton vilka sköna löylyt jag fick!
Sen hörde jag Milo gråta och hamnade åter på ilgröna evert.
Nu sover killen igen och jag ska snart göra honom sällskap i drömmarna. Min tanke i alla fall och kan jag med den basta så ska jag väl kunna hamna i drömlandet med.
God natt.
onsdag 30 september 2009
tidsfördriv
Snodde detta med gott samvete från Tessan. Hon hade snott det från nån annan och denne från en tredje osv...
Reglerna är enkla.
Varje svar skall börja med bokstaven i ditt namn. Du får inte skriva samma svar 2 gånger eller ditt eget namn som svar.
Då börjar vi:
1. Vad heter du? Jonna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jazz
3. Flicknamn: Johanna
4. Pojknamn: Joel
5. Yrke: Jurist
6. Färg: Jeansblå
7. Klädesplagg: Jumper
8. Mat: Janssons frestelse
9. Sak i badrummet: Jif
10. Plats/stad: Jyväskylä
11. En orsak att vara sen: Julottan drog över tiden
12. Något man skriker: Jävlar!
13. Film: Jägarna
14. Något man dricker? Java
15. Band: Jesus and Mary Chain
16. Djur: Jakthund
17. Gatunamn: Järvstavägen
18. Bil: Jeep
19. Sång: Joka päivä ja joka ikinen yö
Sådär. Sno nu vidare :-)
Reglerna är enkla.
Varje svar skall börja med bokstaven i ditt namn. Du får inte skriva samma svar 2 gånger eller ditt eget namn som svar.
Då börjar vi:
1. Vad heter du? Jonna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jazz
3. Flicknamn: Johanna
4. Pojknamn: Joel
5. Yrke: Jurist
6. Färg: Jeansblå
7. Klädesplagg: Jumper
8. Mat: Janssons frestelse
9. Sak i badrummet: Jif
10. Plats/stad: Jyväskylä
11. En orsak att vara sen: Julottan drog över tiden
12. Något man skriker: Jävlar!
13. Film: Jägarna
14. Något man dricker? Java
15. Band: Jesus and Mary Chain
16. Djur: Jakthund
17. Gatunamn: Järvstavägen
18. Bil: Jeep
19. Sång: Joka päivä ja joka ikinen yö
Sådär. Sno nu vidare :-)
om slakt, monster och solsken
En lite halvkrasslig känsla har infunnit sig. En annan alltså.
Gillar inte. Hoppas den är väck snarast.
Jag tog mig inte till sjukgymnast idag. Öppen mottagning i Hageby kändes inte lockande för denna rishög kallad Jonna. Vill inte bli sittande där i timmar, något som tyvärr är min upprepade erfarenhet av öppna mottagningar. Har tid till min terapeut, som ju också är sjukgymnast, imorgon och ska kolla med honom vad göra.
Nödslakt kanske hans dom blir och då får jag ta det :-)
Solen skiner idag med.
Marcus är hemma. Ja eller nu tränar han. Men han är ändå hemma. Det känns bra. På många plan känns det helt underbart.
Vi har såklart våra problem än och ska på rådgivning nästa vecka.
Det sköna med lite tid ifrån varann är att det mest infekterade liksom hinner läka något tills man ses igen och att tillvaron nu inte ter sig riktigt lika tungt som det gjorde då, innan. Men problemen kvarstår alltså och ska tas itu med. Med det bestämt är ju faktiskt nästan halva "jobbet" gjort.
Monstret, det i källaren, finns där än. Men i koppel och kedjor. Jag accepterar. Det är Marcus husdjur och så länge han håller det i kedjor, viket han gör så bra, är det också bra här uppe.
Välja tillit är ett gammalt motto som jag har putsat av.
Ha en fin dag i höstsolen fina vänner.
Gillar inte. Hoppas den är väck snarast.
Jag tog mig inte till sjukgymnast idag. Öppen mottagning i Hageby kändes inte lockande för denna rishög kallad Jonna. Vill inte bli sittande där i timmar, något som tyvärr är min upprepade erfarenhet av öppna mottagningar. Har tid till min terapeut, som ju också är sjukgymnast, imorgon och ska kolla med honom vad göra.
Nödslakt kanske hans dom blir och då får jag ta det :-)
Solen skiner idag med.
Marcus är hemma. Ja eller nu tränar han. Men han är ändå hemma. Det känns bra. På många plan känns det helt underbart.
Vi har såklart våra problem än och ska på rådgivning nästa vecka.
Det sköna med lite tid ifrån varann är att det mest infekterade liksom hinner läka något tills man ses igen och att tillvaron nu inte ter sig riktigt lika tungt som det gjorde då, innan. Men problemen kvarstår alltså och ska tas itu med. Med det bestämt är ju faktiskt nästan halva "jobbet" gjort.
Monstret, det i källaren, finns där än. Men i koppel och kedjor. Jag accepterar. Det är Marcus husdjur och så länge han håller det i kedjor, viket han gör så bra, är det också bra här uppe.
Välja tillit är ett gammalt motto som jag har putsat av.
Ha en fin dag i höstsolen fina vänner.
tisdag 29 september 2009
härliga höst
Känns bra med höst. Framförallt när den kommer med solsken. Inte gör det då mig något, bara jag förstår att ta på mig ordentligt med kläder, att kylan kommit för att kanske stanna.
Idag har underbaraste lilla älsklingen gillat vagnen också. Tror han tycker om att sitta och titta på allt som rör sig och samtidigt få frisk luft i ansiktet.
Han är så fin sötaste Milo. En liten minimänniska. Miniman. Han sitter så rak i ryggen på golvet och tuggar på gurka eller pillar på nån leksak. Sen ser han upp med stora vackra ögon som för att kolla att mamma är där och mamma är där -då fortsätter han sitt pill.
Att vara bara vi två i drygt en vecka, med de nätter vi just nu haft, har varit tufft.
Jo jag tycker det, spelar ingen roll hur lekande lätt någon annans liv ter sig med 4, 5 eller 6 barn. Jag tycker det har varit tufft, jobbigt, svettigt och lite till. Jag mår inte tiptop av att inte sova (själv), ha ont och vara på min vakt precis hela dygnet igenom. Så är det. Det är så.
Fast samtidigt.
Jag menar samtidigt.
Hur underbart är inte detta mitt svettiga liv nu!
Det är ingen fråga för något svar finns inte, så underbart är det.
Och den där känslan. Den där helt nya känslan av värme och kärlek som galopperande spirar varje gång jag ser på mitt älskade barn eller han på mig. Han är allt det jag någonsin kunnat drömma om och ännu mycket mer. Milo är just det, min dröm som blev till verklighet. Älskar min son mer än livet och mer, mer, mycket mer därtill!
Vilken gåva det är att få uppleva den kärleken. Tack för det!
Och samtidigt alltså.
Samtidigt tycker jag sista tiden och tider ibland innan (och garanterat kommande) har varit sketatuffa. Verkligen. Samtidigt vara som det är det bästa som finns kan det alltså vara rent skitjobbigt. Jag tycker det men det gör mig inte till en dålig mamma. Det gör mig till en bättre mamma. Faktiskt den bästa mamman någonsin! Åt just honom, min fantastiska son. Fy fan alltså vad bra jag är. Finns ingen tvekan i det. Även om vi inte fått ordning på våra nätter så är jag bäst, precis som han, min Milo.
Eller nej, han är bästare ändå. Han är bästast!
Så är det.
Det är just så det är.
Marcus är hemma nu. Känns underbart. Jag var och handlade på Konsum själv medan mina Ms tog igen lite förlorad tid.
Det var så skönt, hade ingen brådska. Jag gick omkring bland hyllor jag inte kikat på sen... ja länge. Kollade på glutenhyllan och viftade på armarna, släppte ner axlarna och haltade helt fritt. Härligt var det.
Sen gick jag hem och pussade på vår fantastiska skapelse av kärlek där han satt i sin pappas famn.
Imorgon ska jag gå till sjukgymnast. Idag äter jag piller för att kunna göra det.
Idag har underbaraste lilla älsklingen gillat vagnen också. Tror han tycker om att sitta och titta på allt som rör sig och samtidigt få frisk luft i ansiktet.
Han är så fin sötaste Milo. En liten minimänniska. Miniman. Han sitter så rak i ryggen på golvet och tuggar på gurka eller pillar på nån leksak. Sen ser han upp med stora vackra ögon som för att kolla att mamma är där och mamma är där -då fortsätter han sitt pill.
Att vara bara vi två i drygt en vecka, med de nätter vi just nu haft, har varit tufft.
Jo jag tycker det, spelar ingen roll hur lekande lätt någon annans liv ter sig med 4, 5 eller 6 barn. Jag tycker det har varit tufft, jobbigt, svettigt och lite till. Jag mår inte tiptop av att inte sova (själv), ha ont och vara på min vakt precis hela dygnet igenom. Så är det. Det är så.
Fast samtidigt.
Jag menar samtidigt.
Hur underbart är inte detta mitt svettiga liv nu!
Det är ingen fråga för något svar finns inte, så underbart är det.
Och den där känslan. Den där helt nya känslan av värme och kärlek som galopperande spirar varje gång jag ser på mitt älskade barn eller han på mig. Han är allt det jag någonsin kunnat drömma om och ännu mycket mer. Milo är just det, min dröm som blev till verklighet. Älskar min son mer än livet och mer, mer, mycket mer därtill!
Vilken gåva det är att få uppleva den kärleken. Tack för det!
Och samtidigt alltså.
Samtidigt tycker jag sista tiden och tider ibland innan (och garanterat kommande) har varit sketatuffa. Verkligen. Samtidigt vara som det är det bästa som finns kan det alltså vara rent skitjobbigt. Jag tycker det men det gör mig inte till en dålig mamma. Det gör mig till en bättre mamma. Faktiskt den bästa mamman någonsin! Åt just honom, min fantastiska son. Fy fan alltså vad bra jag är. Finns ingen tvekan i det. Även om vi inte fått ordning på våra nätter så är jag bäst, precis som han, min Milo.
Eller nej, han är bästare ändå. Han är bästast!
Så är det.
Det är just så det är.
Marcus är hemma nu. Känns underbart. Jag var och handlade på Konsum själv medan mina Ms tog igen lite förlorad tid.
Det var så skönt, hade ingen brådska. Jag gick omkring bland hyllor jag inte kikat på sen... ja länge. Kollade på glutenhyllan och viftade på armarna, släppte ner axlarna och haltade helt fritt. Härligt var det.
Sen gick jag hem och pussade på vår fantastiska skapelse av kärlek där han satt i sin pappas famn.
Imorgon ska jag gå till sjukgymnast. Idag äter jag piller för att kunna göra det.
sovmorgon
Jupp. Fick det.
Efter att killen varit uppe ett tiotal gånger i natt, varav en gång dryga timmen tyckte han väl att jag förtjänade de där extra timmarna på morgonen. Så vi gick inte upp förrän tjugo över nio. Kanon! Han är glad och jag med. Trots det onda. Ryggen jävlas lite extra säkert bara för att jag fick "sova".
Ja ja. Ska till apo och se om det finns nåt godis till mig där. Ska också testa värksalva som inte borde göra skada i magen i alla fall.
Milo är på äventyr här i vardagsrummet. Han verkar inte alls uppskatta min närvaro lika mycket som tidigare. Nu vill han minsann rulla runt själv. Går jag efter blir han nästan sur. Själv ska han vara. Men sen fastnar han i mattan och då ska mamma komma springande.
Som nu.
Efter att killen varit uppe ett tiotal gånger i natt, varav en gång dryga timmen tyckte han väl att jag förtjänade de där extra timmarna på morgonen. Så vi gick inte upp förrän tjugo över nio. Kanon! Han är glad och jag med. Trots det onda. Ryggen jävlas lite extra säkert bara för att jag fick "sova".
Ja ja. Ska till apo och se om det finns nåt godis till mig där. Ska också testa värksalva som inte borde göra skada i magen i alla fall.
Milo är på äventyr här i vardagsrummet. Han verkar inte alls uppskatta min närvaro lika mycket som tidigare. Nu vill han minsann rulla runt själv. Går jag efter blir han nästan sur. Själv ska han vara. Men sen fastnar han i mattan och då ska mamma komma springande.
Som nu.
måndag 28 september 2009
paj fast ändå inte, men så mumma
Gjorde en GI-paj (utan deg) till mig och tjejerna nu på kvällen sen jag haltat hem från gymmet.Det är enkelt.
Gör en äggstanning; 4 ägg, 4 dl turkisk (kokbar) yogurt (alt grädde) och 1 dl riven ost (t ex västans lagrade 10 %), salta och peppra och häll i en pajform ( standardstorlek, annars mer eller mindre grejer).
Fyll på med valfri fyllning.
Min idag bestod av stekta kycklingfilébitar, soltorkad tomat och svarta oliver. Det hela hade jag toppat med light grekisk fårost (jag vet -är lightskadad) och några skivor tomater.
In i ugnen 200 grader i ca 30 minuter, eller tills stanningen stelnat och pajen fått färg.
Enkelt, lätt och så himla gott!
(Andra varianter är lax med spenat, kräftstjärtar med fetaost, broccoli och brie etc...)
Pajbiten på bilden har varit i kylen och vänt, därav den lite ledsna uppsynen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)