tisdag 20 maj 2008

sprutshow kl 23:00 -inget för nålrädda


















( 1) Jag blir jag glad när klockan äntligen ringer och det är dags att hala fram verktygen (2). Steg för steg går jag igenom allt för Marcus som är med för första gången. Här ska händerna tvättas (3) och sen lilla området på magen. Nålen åker som vanligt in (4) med van men något tvekande hand. (5) Den här gången gjorde det ont igen. Även om jag gör mitt yttersta med avslappningen (se sköna hållningen, jag har liksom hällt mig själv över stolen. Inte en cell i de där låren är spänd. (6) Ont och blod, precis som första gången. Tur Marcus var hemma nu. Och därför blir jag så här glad (7) när det är till sist äntligen är över.
Bara två gånger kvar nu innan läkarkoll!

8 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Ont gör det om man råkar sticka sig i ett blodkärl (kommer ju blod också) och när det hände brukade jag dra ur nålen och börja om på något annat ställe, det blev mindra smärtsamt på det sättet tyckte jag.

Anonym sa...

Vad duktig du är Jonna-lainen!
Jag sticker mig 2 ggr i veckan sen 3 år och sprutar in Enbrel mot den elake ryssen (Bechterews), och jag trodde aldrig att spruträdda jag skulle klara det, nu gör jag det i sömnen... ;)

Anonym sa...

Jag brukar halvligga i vår nya soffa - ibland med sambon tryggt omslingrad som ett mänsligt ryggstöd på nått sätt... Öh hur flummigt lät det där? Men ett tips iallafall att lixom hasa ner i soffan... I går klarade jag det själv igen, så nu får vi ser hur det blir ikväll. Väntar samtal från RMC i em om hr min fortsättning blir :-)

ps. GRATTIS läste i extra igår att din blogg var en av de populäraste enligt en sida bland bloggar i ösergötland...

Anonym sa...

Åhh vad du är modig! Ser läskigt ut, men du är verkligen helt grym!

Anonym sa...

usch, jag är verkligen inte avundsjuk samtidigt som jag är jätteglad för din skull! Ska hålla en tumme för dig nu! Kram!

sara sa...

Jag känner dig inte, mer än här på bloggen, men du ska veta att jag verkligen hoppas att det är er tur snart!

finnjonna sa...

Kattmamman: TAck! Det ska jag göra nästa gång det känns så. Har ju blödit två gånger och båda gjorde det ont, så så måste det ju vara. Trist att man inte kan veta före vart det går, blodet.

Tack alla för tummar och lyckönskningar!

Anonym sa...

okej jonna, nu har jag klarat av det här! mår smått dåligt över sprutorna, men du ska veta att jag blir jättestolt över dig som klarar det! sprutor i vardagen är inte kul, men du är enormt stark! kram!