dag arton -till sjukhus

Så var det beställt. Sjukresan. Innan jag skulle göra det kände jag mig väldigt glad och upprymd. Åka färdtjänst! Wow, liksom. Spännande och nytt. Men sen när jag beställer så inser jag hur krångligt det faktiskt är. Finns ingen garanti att det finns bil till just när man behöver åka. Ibland måste man åka en timme eller två före och vänta lika länge efteråt på hämtning. För min del låter det inte så hippt alls att behöva ligga så länge på de trånga träbänkarna i väntrummet, men vad göra? Antal bilar är tydligen begränsat. Trodde i min enfald att alla taxin kunde beställas som färdtjänst, men inte. De tänker väl, med viss rätta, att vi stackare som behöver den här hjälpen ändå inte har nån brådska nånstans så ett par timmar hit och dit... Idag hade jag i alla fall tur. Bil hämtar mig 1300 och jag har tid 1330. Hem ska jag 1410 och då måste jag vara klar (stressigt stressigt) annars kommer inte nästa förrän om två timmar typ. Får sätta Marcus på beställandet hädanefter för jag orkar nog inte det. Blir så uppjagad av minsta lilla. Märker lite smått fascinerat hur skör jag blivit. Bara tanken att ringa nånstans får mig att börja svettas ymnigt och hjärtat att slå oregelbundet. Det skulle inte förvåna mig om jag snart började få små panikslag i sängen av allt och inget. Hoppas jag slipper även om det åtminstone skulle hända nåt då.

Mår rätt bra annars. Lyssnar på cd-skivor med mentalträning och kämpar med att ändra inställning och styra mina tankar. Går som allt annat upp och ner. Men ibland kan jag bli sådär knepigt överlycklig av precis ingenting och börjar skratta högt för mig själv. Det kan kallas galenskap, men jag gillar det. Hellre det än rädsla. Nu är jag såklart nervös inför kontrollen och hoppas få komma hem med lika "lång" tapp som jag haft innan. Och gör jag det kan jag lova ett och annat högljutt fnitter på Kristinagatan ikväll.