tisdag 9 september 2008

äntligen

Då är första avsnittet av säsongens ANTM avklarat. Kommer bli en spännande höst och jag ser mer än någonsin fram emot finalen som borde komma någon när Mini börjar komma upp i tryggare veckor. Måste dock erkänna att jag tappat lite av mitt sting. Vet ännu inte vem som vinner. Hade hoppats på att nån mullig skönhet skulle svepa in och ta alla med storm, men ingen kom. Tycker personligen att plus-sizens tid borde efter 9 säsonger vara här, men det får nog vänta till nästa år. I brist på min mulliga vinnare är mina topkandidater för året modellerna med något manliga drag (kantiga ansikten, små ögon och långa näsor): Dominique, Anya och Claire, samt väna Fatima, polskan och min personliga favorit Lauren som inte vinner eller ens kommer särskilt långt (tror jag) men verkade skönt borta och till skilnad från de övriga helt ointresserad av själva modellandet. Förde nogranna anteckningar (inget liv ju) under programmets gång och detta är vad jag so far kommit fram till, tyvärr ingen klar vinnare alltså.
Än.

Madde: Jag minns inte riktigt hur jag sa förra året. Det var ett rätt dåligt år, stinget var redan då något tappat och det var sent som jag kom fram till att hon som vann skulle vinna, men eftersom likheten till en av mina absoluta favoriter, naima, ibland var slående, var hon där i toppen ett tag och stred.

4 kommentarer:

Madde (maddepladder) sa...

Jag tror till och med att jag missade rätt mycket av förra säsongen, va inte lika spännande att titta längre. Men nu MÅSTE det va bra nu när jag sitter ensam hemma i min singelya, TV:n är ju min bästa vän!

Oj vad tragiskt det lät... ;-)

Amanda i Ghettot sa...

Polskan var definitivt min favorit! Men mycket kan ju hända under seriens gång... Jag måste erkänna att jag hoppade till i soffan av glädje då de förkunnade att första avsnittet av Top Model skulle gå idag. ;-)

Mia sa...

Kul att se att det är fler än jag som snöat in på detta knäppa program. Minns inga namn men hoppas att tjejen från Somalia hänger kvar länge för då lär det väl inte bli långtråkigt i alla fall.

Läste förövrigt ditt inlägg igår och i förrgår, och vill bara säga att jag förstår precis hur du känner. Under mina 8 år som ofrivilligt barnlös blev jag ofta galen (och ledsen) på gravida vänner som klagade på alla möjliga krämpor. Fattade de inte hur lyckligt lottade de var som hade turen ATT få bli gravida, utan trassel?? Vad hade de att klaga över?? De borde varit tacksamma istället, tyckte jag.

Vi misslyckades med många hormonbehandlingar och IVF men lyckades bli spontant gravida mot alla odds efter 8 år. Då hade vi i princip gett upp. Visst var det motigt att vara gravid ibland men jag var ändå så tacksam för varje illamående och varje ont foglossningssteg, för det bevisade ju att jag faktiskt var gravid.

Vad vill jag säga med detta då? Jo att jag tycker att du ska ta dig friheten att irritera dig på folk som "klagar i onödan". Det är säkert rimliga klagomål från deras ståndpunkt men du har ju upplevt något helt annat och självklart färgar det din upplevelse nu, precis som jag var färgad av min historia.

Kämpa och ta hand om dig själv och ditt lilla barn! Jag ser fram mot den dagen när jag får läsa att ni blivit föräldrar igen, till ett barn som ni får behålla hos er den här gången!

Vi hade såsmåningom lyckan att få en liten som nu är två år. Jag håller verkligen tummarna för er och för att ni ska få uppleva det också!!

Stort lycka till!!!

majasmamma sa...

fy mig.. jag har redan tagit reda på vem som vinner.. *suck*
Kram till dig, följer din blogg..