söndag 28 september 2008

dag trettiofem -varför Jonna gråter

Helt makalöst. Sitter fortfarande och bölar som ett barn över en tappad glass.
Det här är den finaste kärlekshistorien jag nånsin sett. Så vackert! Och även om ni säkert redan sett den, tål den att kollas på om och om igen i dessa tider så man alldeles för ofta gråter över andra saker.


9 kommentarer:

Anonym sa...

Har gråtit till den flera gånger förut, men det hindrar inte mig från att göra det igen. Att lejonet dessutom liknar min egen hund på pricken gör ju inte tårarna färre...

Anonym sa...

Hittade din blogg via länkar! Tack för en trevlig blogg! Vilken fantastisk kärleksfilm
Åh vad underbart!! Gråter stora
floder!! Du har räddat min dag!
Kram från mig/ Eva

Ann sa...

Visst är den vacker och tjöt som en liten unge gjorde jag också...och gör fortfarande. Det finaste är ändå att sådant händer i den kalla värld vi lever i...ibland är till och med människor lika fantastiska som djur...Var rädd om dig o magen.

Anonym sa...

Jonna,
Jag hade inte sett den, o jag bölar med!
Jag gråter mycket sällan, o jag vet inget om den här historien. Någonstans funderar jag på hur "sann" den är. Men bestämmer mig snabbt, för att det inte spelar någon roll.

Jag tänker på min lilla hund jag hade en gång som blev på körd och som vi var tvungna att avliva :(
Det var fruktansvärt! Sen har vi alltid haft massa katter.

Pratat med mamma idag berättade om dig och hur du "ruvar" erat barn.
Hon fick som jag skrev tidigare också ligga i 4 månader under graviditeten.

Hon började direkt prata massor om hur de va. Hon följde inte läkaren första veckan, sen när hon kom tillbaka kunde han direkt se de för hon hade öppnat sig mer. Hon berättade att om hur påfrestande det var och hur oroliga hon o pappa var.

De visste faktiskt inte jag, trodde de var rätt lugna eftersom de redan hade en son och jag visste inte att det var för att hon var på väg att öppna sig hon fick ligga. Hon gillade därför också mycket att jag följer din blogg.

Hon sa att hon var glad att de finns datorer o mer TV-möjligheter idag o att bloggande måste va perfekt ;)

Hon pratade mycket om hur svårt det var att hålla oron stången när man inte kan göra något och man lätt ligger och funderar.

Kramar från My med mamma!

Annelie sa...

Åååååh så fint!

Meryl sa...

Jag har sett filmem - och jag grät!

Anonym sa...

Men så underbar film!!! Mer feel-good åt folket! ;)

johanna sa...

jag älskar den där. gråter alltid när jag ser den :P

Emma sa...

Åh herre guuuuud! Jag trodde som vanligt att man skulle kunna hålla sig, men tårarna bara sprutade! Vilken underbar film.