dag tjugofyra -stora UL

Ett bra tecken på att tiden faktiskt går framåt är att jag inte helt självklart har vilken dag det är i huvudet. Måste rätt ofta kika tillbaka på föregående inlägg för rätt konstaterande. Idag är det dag 24. Drygt tre veckor in i nedläggningen och dags för ultraljudsscreening.

Igår kände jag med handen hur Mini hade sig därinne. Det måste ha varit h*n! Fortfarande finns ibland en promilles tvekan när det där speciella bubblorna flyter upp till ytan, är det bebis? Är det nåt annat? Men när jag igårkväll fingrade på mitt cerklageärr fladdrade det till en gång och och min hand fick sig en stöt, och en till, och en till. Kan inte vänta tills att Marcus får känna!

Det känns någorlunda bra inför kontrollen. Varenda gång går vi dit med en klump i magen och tandborsten i väskan och en stilla förhoppning om att klumpen släpper och tandborsten åter kan läggas i muggen hemma. Ingen skillnad idag, men för mig, trots en dåligt sovd natt så känns det ändå ganska ok idag. Grämer mig fantastisk nog över världsliga ting som till exempel alla finnar som jobbigt nog plötsligt dykt upp i nunan. Tror det är förrgårdagens pizza som bokstavligt talat letat sig upp i ansiktet. Inget kul alls. Vill ju trots allt vara en snygg grönsak här i min kuvös. Får kolla in på apoteket på väg till läkaren och hoppas hitta nåt vitamin eller annat som kan bota min prickiga tillvaro.

Hoppas ni får en bra onsdag!