dag nio -stjärtdel saknas!

Igår började jag känna, eller nej, det blir fel. Kände ju inget och det är det som är grejen. Jag snarare märkte eller det faktum att ena rumphalvan hade domnat bort helt uppdagade sig för mig. Den fanns liksom inte. Nöp och nöp, klappade och slog det lilla fläsket på vänster, men inget. Idag fick jag byta sida. Känseln kom tillbaka i natt men är fortfarande bara vagt närvarande. Det är väl sånt man får ta. Så länge jag inte är livrädd och den känslan (ta i trä) har hållit sig på behagligt avstånd i ett par dagar nu så jag är väldigt glad och tacksam om än delvis rövlös.

Appropå tacksam. Jag måste här skriva ett STORT innerligt tack till en okänd bloggläsare som skickade mig en film som jag fick igår! Helt paff blev jag när ett kuvert märkt Finnjonna anlände med posten. Har ännu inte sett filmen men det ska bli mig ett sannt nöje att göra det! Tack för film och dina tankar!!!

Tack också till Katerina som skickade mig sin senaste bok, Bedragen! Ser fram emot att läsa den. har redan smygbörjat fastän jag redan har två andra på gång.
Känner mig oändligt lyckligt lottad när det finns så fantastiska mäniskor som tänker på mig. Och det är alla ni som läser!Tack!

Med risk för att få det hela låta som ett tacktal på oskarsgalan så vill jag ändå få det svart på vitt att jag tackar världens bästa mamma, min, som sliter sig svettig här hos oss för att vi ska få det bekvämt och något lättare i höst. Kiitos rakas äiti!

Ni som inte är nämnda får en telepatisk puss, nu.