dag tolv -kontroll

Det var stökigt och fullt i väntrummet. Pustande höggravida kvinnor, deras något förvirrade män, mobiler som ringde för högt och svarades i med samma volym. Nyblivna föräldrar och storasyskon med små skrikande nyfödingar på deras första återbesök. Och så vi då. Försökte hålla oss borta från de övriga så gott vi kunde för fortfarande får jag panik av de ovannämnda. Försöker se det som terapi, men vem lurar jag? Inte mig.

Till sist var det vår tur och vi fick genast med yttre UL se Minis hjärta slå! Min bästa läkare gjorde diverse mätningar och tillväxten såg bra ut, lite i pluskant. Fick sedan se närbilder och såg att vår bebis har den vackraste profilen med sötaste uppnäsan någonsin! Så perfekt h*n är!

Sedan var det dags för jag vet inte vilken gång i ordningen att göra en inre titt (där ligger jag som en gång i tiden hade problem att gå till gyn och vädrar musen innan nån hinner säga till) och även nu såg det bra ut. Livmoderhalsen är intakt och kanalen sluten. Moderkakan kan ligga lite över öppningen men eftersom det ändå blir snitt så spelar det ingen större roll. Allting var så bra det kan med andra ord.

Återigen kan vi andas. Just nu.

Väl hemma är vi så utmattade båda två att vi inte säger nåt, är bara väldigt lättade i varsitt rum. Snart somnar vi. Jag i soffan, Marcus i sängen. Men är lika trötta efteråt och lika glada. Vår bebis lever och just nu är allting bra.