Lite krisigt är det fortfarande och avundssjukan äter i mig korta stunder för att sen packa ihop och dra för ett tag. Hade ont igår och kontaktade min läkare. Tid på torsdag. Kunde inte hålla mig. Men det tar jag, känns redan lite bättre att inte behöva gå hela den här tuffa veckan utan koll.
Tack för alla era inlägg! Ni är anledningen till att jag orkar så gott jag orkar. Känns som att jag har hur mycket kompisar som helst som lyssnar när jag öser ur mig. Vilket är makalöst! Hur skulle jag... utan er!?
Sen vill jag bara säga att man måste få klaga på, oroa sig för eller prata om precis det som man själv har och upplever i sitt liv. Det finns alltid de som har det "värre". Men trots det måste jag få pusta och frusta över min brutna nagel om och när det är det som stör mig. Och precis det gjorde jag häromdagen när allt annat för ett ögonblick kändes bra. Min nagel gick av och jag grät. Kom på där nånstans att jag själv oftast har det faktiskt värre, men viftade bort det för stunden, tog fram nagelfilen och tjurade ett tag. Tills jag var färdigfilad och redo att "gå vidare". Menar bara att alla har rätt till sin oro, sina sorger, sina krämpor hur små de än kan tänkas vara i jämförelse med vissa andra värdsliga saker. Viktigast är att man inte fastnar i det. Och där kan ju en påminnelse om det värre vara på sin plats ibland. Men klart ni ska gnälla om (i brist på bättre ord) er foglossning, era kräkningar och ert nageltrång på era bloggar, hos era vänner eller där ni känner att ni får respons. Allt för att ni ska kunna andas lite lättare och kunna släppa det åtminstone för ett tag :-)
8 kommentarer:
Håller med dig till fulla i allt du skrivit i det här inlägget! En persons krämpor eller problem är ju viktiga för dom oavsett om nån annan har det värre.
Själv är jag förkyld och ligger och tycker synd om mig själv. Även fast jag själv har haft det mycket värre och mått så dåligt så jag behövt ligga inlagd, bli opererad o.s.v. så ändrar ju inte det att det att det f*n är jobbigt att va förkyld! ;-)
Sen finns det alltid en tid och en plats för saker och ting. Jag skulle aldrig få för mig att medvetet gå in på din blogg och kommentera om att jag tycker det är jobbigt att va förkyld när jag vet vad du genomgår. Behöver jag få utlopp och klaga över det (hoppas du inte tar det jag skrev ovan om att jag är förkyld som klag för så menar jag inte) så gör jag ju det på min egen blogg...
Har funderat på idag om det finns nånting man kan göra för dig för att bidra på nåt sätt till att få tiden att gå när du ligger där i soffan/sängen. Jag kom på ett sätt men jag har ingen aning om det är nåt som passar dig eller inte! Det återstår att se helt enkelt... :-)
Kram!
Madde: Men det är ju jättesynd om dig just nu! Det får du skriva och jag tycker det är skönt att läsa om andra och känna "fan vad skönt att jag inte är förkyld" :-) För det är jag inte. Hoppas jag slipper.
Kram!
Förstod inte början "avudsjukan"?
Jag kanske missat nått.
Tänkte bara skriva, det är väl kanske ingen "uppmuntran" men lite tänkt så. :)
Jag är tvilling, och när mamma skulle få oss (jag är 28 så det är inte jäääääätte länge sen) fick hon ligga till sängs i 4månader pga det.
När jag föddes sa barnmorskan "jag ser inget huvud" Mamma blev skräckslagen och trodde att hon höll på att föda ett huvudlöst barn. Allt gick bra, jag kom bara ut med ändan först.
Läkare borde tänka mer på vad de säger, man väge ju allt på guldvåg, ibland blir man förbannad, varför sa de inget? Varför varnade de inte?
men det jag ville, var att skriva att jag hoppas och tror att de kommer att gå bra, att jag håller alla tummmar! Menar det av hela mitt hjärta, läser varje dag nu, ofta flera gånger o Marcus blogg med. (Hoppas det inte känns "konstigt") Eran kamp, eran starka starka kamp att orka, att hoppas att kämpa med alla sorg och all glädje som förenas gör att jag någonstans känner mig mindre ensam.
Tänker på Er!
/My
Så sant som det är sagt!
Hoppas resten av veckan går i ett huj.
Du tittar väl? =)
http://maddepladder.blogspot.com/2008/09/antm.html
tänkte bara fråga, är du också författare som Marcus ?
kram
My: Vad skönt att det gick bra! Hälsa din mamma att det gjorde hon bra! Men det vet hon nog :-)
David: Nä det är jag inte. Jag bara skriver. Men tack för att du frågar!
Madde: Ja,det är klart! :-D
ville bara säga att din blogg betyder mycket. Gravid igen, efter ett jobbigt missfall. Glad samtidigt orolig och rädd. Dagar när det känns som värst finner jag stor styrka i vad du skrivit, er envishet och tilltro till livet och kärleken, trots allt.
Skicka en kommentar