Känns rätt bra idag med. Men bebis och sammandragningar. Fantastiskt underbart att våga andas och ligga någorlunda bekvämt i soffan. Sen är det måndag med och med måndag kommer en hel radda av program som kortar av dagen. Från 1000 till 1530 har jag bara ca en halvtimmes paus och då blir det korsstygn. Snacka dagen fram tills dess går fort, även om sysslan att glo på trista program inte alla dagar är lika upphetsande. Såklart mår jag som bäst i tristessen när magen är lugn och det enda som känns är Minis av-och-an-bökande. Är jag galet orolig känner jag ingen tristess överhuvudtaget, vilket absolut inte är att föredra!
Men i lugnet, ron och det tråkiga kommer också suget. Suget att gå på stan, göra saker. Som ett konstant hunger är det, att vilja gå ute i kyliga höstluften, andas in den, gå i affärer, titta på riktigt folk, ta på klädesplagg och prova skor utan att få. Eller att gå till bibblan, sitta på cafe, köpa en hamburgare just precis då när man som mest vill ha den. Eller att köpa chokladbiten, ett s-märke, läsken eller saltgurkan vars smak kittlar så gott i minnet. Men att inte få. Jag är gravid och sug hör till, men det går ju inte. Inte nu. Har Marcus handlat sin dagliga kasse så är det bara att planera in ett sug till imorgon och saltgurkan jag just nu vill ha kanske inte alls funkar då. Ibland vill jag grina högt för jag vill ha nåt så mycket. Det är quickfix vi pratar om. Jag vill ha och jag vill det nu. Men nej. Bita ihop och tänka på det jag mest längtar efter, vårt barn och tristess och sug lägger sig något genast. Fast på väg dit vill jag ju också kunna mumsa saltgurka och fazers choklad.
Just när jag vill.
Är det för mycket begärt?
Men trots sug av olika slag är det alltså en väldigt bra dag idag för mig och Mini!
5 kommentarer:
Kan inte Marcus gå ut en gång till? =)
Och är det helt uteslutet för dig att åka rullstol - måste du ligga ner vid transporter? Läste att du åkt färtjänstbuss sittande, går det inte att Marcus kör dig i rullstol korta stunder ute eller är det för riskfyllt? Ursäkta min okunnighet!
Åh vad jag önskar jag bodde i Nkpg och kunde vara din springflicka :)
Önskar också att jag kunde göra nåt för dig. Men nu är det bara 159 dagar i tickern! Det går framåt på nåt sätt!
Åh vet precis hur det kändes med det där sugen och man bara låg i soffan och knappt tog sig till toan. MEN då hade man en ängel som köpte hem massa saker i smyg och gömde lite här och där (för att jag inte skulle hitta o äta upp allt på en gång) så att han kunde plocka fram när mitt sug var som störst. För nån gång kom det, lita på det och då ville jag ha det NU och just DÅ så plockade han fram den lilla chokladbiten som min mage hungrat efter. Så säg till markus att smyga ner en chokladbit eller nåt i soffan, under kudden eller en annan godsak fastklistrad i en tidning. Kan lova att du blir överlycklig om du råkar hitta nåt som du inte vetat om...
ojoj, mkt pladder blev det. Hoppas dagen går bra iaf :-) KRAM
Jadu.
Jag är ju inte på något sätt sängbunden, men det där med att vilja ha det kan jag verkligen förstå.
För jag kommer ingenstans... även om det förmodligen inte vore värre än att jag föll sönder i ljumskregionerna, så är det så att jag inte kan ta mig ut för att handla ens det jag borde.
Men jag kan så klart gå ut och andas frisk luft, och får se en massa människor, så att tänka på dig ger mig lite perspektiv när jag blir allt för gnällig. Tack för det :-)
Skicka en kommentar