måndag 26 juli 2010

vad lite korv kan göra

Först och främst -Tack alla ni fina som skriver så stöttande! Det är ni och den finska korven jag precis tryckte i mig som till sist fick mig att torka tårarna.
Ett glas mjölk och fazers rågbröd med några tjocka skivor lenkkimakkara (HK:n sininen) is the shit. Den kombon skulle verkligen kunna uträtta mirakel, skapa fred i mellanöstern eller ja i princip vad som.
Mitt motto: Mer korv åt folket!

Vi skulle se en spansk rysare tidigare men DVD:n funkade inte så vi började prata istället. Ja eller försökte. Låt oss säga såhär, vi hade verkligen behövt den där terapeuten som vi förra året så flitigt besökte. För prata ut -det kan vi inte alls. Och vart 17 är instruktionsboken när man så väl behöver den?
Jag känner mig som ett vrak. Det ska villigt erkännas. Min dagsform är trött och eländig och att (försöka men inte lyckas) snacka relationsbekymmer gör ju saken inte direkt bättre. Men vadå. Jag visste att jag hade en korv i kylen och ska man gräla ska man göra det med den i beredskap.
Nu något senare, med korven i magen, kan jag konstatera att jag inte orkar med mer bråk. Må så vara att vi snart måste flytta igen (en av alla anledningarna till tjafs), men jag ska inte tänka mer på det nu eller än mindre göra något åt det. Har annat/andra att fokusera på. En ligger i sängen och sover och den andra kommer till oss om två veckor (kan jag säga om en timme!).
Två veckor.
2.
Två är ju ingenting!
Visst har jag mest hela kvällen knaprat piller som dämpar och sitter just nu ner, men inte en chans att jag inte skulle kunna stå ut denna korta sista tid.
När jag fick nålar i rumpan idag låg jag på vänster sida i 20 minuter och kände aj aj i bröstkorgen, svårt att andas och lite annan sån liggvånda och kom då på att när jag väntade Milo låg jag på samma sida i 165 dagar och hade samma typ vånda i sinnet.
165 dagar.
Förstå alltså hur underbart jag har det nu i jämförelse! Ont visst. Men jag rör mig, går -jäkligt långsamt och med kryckor visserligen, men ändå -jag går!

Tack (eller jag är speciellt glad) idag för att...
...jag får gå.
...jag är mamma till den mest underbare lilla människan på jorden (mamma älskar dig Milo!).
...det fortfarande finns korv i min kyl.
...min mamma är den bästa mamman (vid sidan av mig) som finns.
...samma mamma (min) kommer hit på onsdag för att tvätta babykläder och fixa lite inför lillasysters ankomst.
...mitt huvud fortfarande utformar briljanta ideér. En är speciellt spännande.

Puss, kram och god sömn till er alla!

17 kommentarer:

Moberg sa...

Jag lade upp tävlingen på FB(som du kanske såg)hoppas det satte fart. När jag fått flera frågor om vem Jonna är tog jag bort länken, hö hö, men några tillskott i bloggtävlingshögen bidde det nog!:)

Jag ska inte uttala mig om relationsproblematiken känner jag. Har lyckats separera från de pappor jag har till mina fina barn. När det kostade mer än det smakade orkade jag inte längre, men jag beundrar de som orkar kämpa! Hang in there both of you!

Något säger mig också att man kanske bara måste få existera när det är 2 veckor kvar till nedkomst. Käka korv, pilla dig i naveln och försök få andra att göra så mycket det går åt DIG!

Jag har fått lära mig ett mantra för mina kids skull, "Var rädd om denna mamman för hennes barn behöver henne, mycket":

Kram kram....

/Madeleine

Christina sa...

Läste lite snabbt innan jobbet.
Lite ,lite varje dag sen är du snart där.
Dock tycker jag att det är för jäv.. att du ska ha det så här.
Jag tänker på dig och ska nu till jobbet och fixa baguetter m.m.
Jag skickar en via datorn för att muntra upp dig.
kram Christina

Anonym sa...

Hoppas ni ska flytta till nåt kuligt ställe så tjafset inte är i onödan i efterhand!

Just nu ska han bara ha förståelse för dig, och om två månader ska du be om ursäkt till honom. Det är så förhållanden är skapade runt tuffa graviditer.
Kram och lycka till!

Jenny sa...

jag har kommit på att jag blir lyckligare när jag får *bråka*. när bråk lagt sig förstår man varandra bättre. det är lättare att acceptera varandras tankar och handlingar när man vet vad som ligger bakom det hela. jag älskar korvar av alla de slag, tycker det är så spännande att prova på nya smaker. korv ger verkligen en speciell njutning. hur får man tag på korven du nämnde? gissar att den inte går att köpa på ICA? :-P

Anonym sa...

Kanske var det inte läge att prata ut just då men att känna sig ensam i ett förhållande är värre än att vara just ensam.Ev.flytt? Du har nog att tänka på nu tycks det som så ta en timme i taget,åtminstone till 10 augusti.Fint att din mamma kommer och fixar,en sådan liten morsa är guld värd eller hur ? Bra att du har hittat en körv som du tycker om,så njut och försök ha det så bra det går dessa jäkla jobbiga dagar som är kvar,var dag har nog av sin egen plåga som sagt.Hmm,som du kanske märker försöker jag lite hysteriskt vara lite posetiv,men det fixar sig,det fixar sig med tiden och det är jag helt övertygad om. Kijan

Tant sa...

Va varför ska ni flytta igen låter ju helt tokigt??

Birgitta sa...

Jonna! Att gräla, är ingen synd, det är nyttigt! Rensa luften, låt inget ligga å gro! Nu är det Fru Nyfiken. Ska ni flytta? Vart?
Ha en bra dag, alla dagar kan bara inte vara jävvliga.
Kram på er.

Helene sa...

Vad tråkigt att du är så nere. Men någonstans läser jag mellan raderna att du ändå har din fina humor kvar. Med den och finsk korv kommer du långt! Men varför måste ni flytta igen??

Kram

Anonym sa...

Jag hoppas du och ni fått sova ut ordentligt inatt. Det är inte så konstigt om det kan slita lite på relationen så här i slutet på en graviditet. Och speciellt inte som du har så pass mycket ont som du har och har haft en tid! Du känner dig sliten och otillräcklig och jag tror att Marcus känner sig otillräcklig också, det är inte kul att stå bredvid och se den man älskar ha så ont och inte orkar allt man vill. Jag förstår inte det här med att ni snart måste flytta igen, men det är ju inget du har anledning att ventilera här på bloggen. Men jag trodde att ni verkligen gillade den nya lägenheten. Nåväl, det angår ju inte varken mig eller alla andra läsare egentligen.
Visst har du det egentligen underbart, som klarat din graviditet så enormt bra fram till nästa nu i alla fall. Jag hoppas ni klarar att prata med varandra så att de här sista grav-dagarna blir bra för er, ni längtar ju båda efter lilltösen ju! Kanske kan din mammas besök hjälpa upp det hela lite. Jag håller tummarna för er och vet att ni egentligen verkligen älskar varandra och er Milo och snart också dottern!
Kramar till er och var rädda om varandra, ni behöver varandra mer än någonsin nu!
//Maggan1

Anonym sa...

Kristdemokratens Marcus twitter skryt över fina hotellrum med jacussi känns jävligt fel och omoget särskilt med tanke på hur den andra partnern tycks ha det hemma tycker Håkan Edlund

Lilla My sa...

Flytta igen, vad säger du. Vad händer.Alla vi nätvänner som hänger här (med en eller två armar) undrar. Tala ut, det är också att röja i röran, up up up girl.

Anonym sa...

Jag har älskat båda mina graviditeter. Visst har de varit kantade av viss oro, men ändå, jag har älskat att vara gravid. Dock har jag båda gångerna, särskilt sista, insett vad en graviditet tär på relationen man-kvinna. Vare sig man vill det eller inte. Och den där sista tiden som gravid har inte varit kul, på relationsfronten alltså. Åter igen, särskilt inte andra gången när det dessutom fanns en liten till som behövde uppmärksamhet. Säga vad man vill, men de där nio månaderna och det första året med ett litet barn, även om det är en alldeles magisk tid så är det också den tiden som relationen man-kvinna utsätts för den allra största prövningen. (Det är ju tyvärr därför så många separationer görs när barnen är pyttesmå.) Och jag tänker att vet båda om det, både mannen och kvinnan, så kanske man kan tala om det och försöka se bortom denna tid, att det kommer en tid där det blir lite lättare. Livet är inte statiskt, det ändras hela tiden. Men det gäller förstås att få fatt på kärleken då och då, hela tiden. Stor kram och lycka till! PS. Flytta är bland det jobbigaste som finns. Vilken himla otur att ni måste flytta snart igen :-( KRAM, Anneli

Carro sa...

Styrkekramar! Är själv i v.36 och gnäller skiten ur mig. 1,7-åringen tycker såklart att jag är världens tråkigaste morsa som inte orkar bära eller leka. Som tur är har Mannen semester och får ta hus och mat och barn och ... medan jag ligger och sörplar saft med dåligt samvete. Hoppas du får bra uppbackning för du har nog med att bara ta hand om din egen kropp. Och skit i damsugningen!/Kanske ses vi på BB?

Anonym sa...

åh..nu igen...och HK:Lenkki som är den bästa. Får nog snart ta en tripp till fastlandet för den där korven:D
Ha en riktigt bra dag.

Anne-Li

Heidi sa...

Så fint at mamma kjem. Mødre kan ikkje oppskattast nok. Masse kjærleik til deg. Eg les ofte, men kommenterer sjeldan. Prøv å fokuser på gode ting som finsk pølse, mamma, barna og alt det som er godt. Det er du dyktig på.
Eg ber Gud bera deg gjennom dagane heilt til du skal møta blikket til ei nyfødd dotter. Norsk klem!

Anonym sa...

åh jonna vad jag önskade jag kunde hjälpa dig med något.. men sänder en styrke kram från särla

Ann-Katrin sa...

Haha, skulle kanske inte lösa kriserna i mellanöstern, med tanke på att det väl är fläsk i korven, men skicka en sändning till Thailand så kan de nog få bukt med sina oroligheter. Eller varför inte till Nordirland. Fast de har ju haft det lugnare där de senaste åren så de kanske har fått en del korv redan och bara behöver lite till...
Tänk att det finns sådana bra fredsmäklare :-)
Lycka till med allt!