torsdag 15 oktober 2009

internet är säkert. Säkert.

Läser på Expressens debattsida samtidigt som jag känner rostbiffsbiten jag svalde lite innan leta sig upp och kittla halsmandlarna på ett otäckt sätt, att Hanna Fridén bland mycket annat tycker man ska sluta skrämmas om nätsex och istället lyfta fram de positiva effekterna det har på 12-åringar.
Internet är inte farligt, skriver Hanna på sin blogg. Verkligheten är det.
Och visst, helt fel har hon inte. Rätt rätt egentligen. Verkligheten ÄR farligare. Men ska vi verkligen chansa och lita på att en 12-åring aldrig kommer råka kombinera eller blanda ihop de tu?
Jag tycker inte det.
Chansa är dumt rent allmänt och livsfarligt i det här fallet.

Hanna har bara bra erfarenheter av tidig nätsex när hon var i 11-12 års åldern. Jättekul ju, trots att det för henne inte var särskilt spännande alls just då, men tydligen ändå lärorikt och mycket nyttigt. I mina öron låter dock hennes chattande med 16 (56?) åringen som ganska sorgligt.
Fast vad vet jag.
Sen blev det hursomhelst bättre.
Hon fortsätter:
"...oj vad jag hittade spännande saker sedan! Som jag utvecklades, lärde mig vad jag gillade, att ta plats och våga och leva ut min sexualitet. Och allt detta utan risk för övergrepp, könssjukdomar, ångest eller graviditet!
När jag blev äldre och mina jämnåriga tjejpolare började noja över att de var oskulder kände jag mig helt oberörd. Jag kunde vänta tills det kändes rätt, för jag visste vad jag ville, och än i dag har jag aldrig utsatt mig för något mot min egen vilja på grund av märklig press. Jag lärde mig tidigt."
Låter ju perfekt. Precis så önskar man alla unga kvinnor kunde känna, även om jag hellre skulle se att dom fick självkänslan, självsäkerheten och kärleken till sig själva på ett annat sätt än genom att sexa vid en skärm och att allt det sedan ledde till ett fantastiskt sexliv utan press eller anpassning.
Fast nu talar hon ju faktiskt om barn.
Barns konsekvenstänkande börjar i bästa fall utvecklas där någon gång i tidiga tonåren och därför kan vi inte lita till att det slutar som denna sannsaga. För det låter nästan för bra för att vara sant, vilket det tyvärr också är för alldeles för många unga flickor. Andra unga flickor.

Hanna undrar varför det alltid bara är det tråkiga (läs våldtagna, manipulerade och traumatiserade barn, något hon för övrigt misstänker är försvinnande få? en räcker tack) som får all uppmärksamhet.
"Varför ska vi dra ner allt det fina som finns i nätsex i smutsen?"
Vet inte om jag håller med här. Tycker det överallt pratas om sex, nätsex och sex jag inte kan stava till. Men jag försöker ändå ge ett svar. Helt utifrån mig själv.
Jag tycker rätt enkelt att så länge det tråkiga (läs våldtagna, manipulerade och traumatiserade barn) är så jävla mycket tråkigare än det fina (läs en glad Hanna Fridén och säkert ett gäng andra kvinnor med, mig själv någorlunda inkluderat även om jag bara hade tillgång till heta linjen på min tid. Shit men sant, så gammal är jag) är fint, så SKA vi ge det tråkiga uppmärksamheten!
Vår uppgift som vuxna är att försöka skydda våra tolvåringar (bl a) och det gör vi inte tror jag genom att uppmuntra till cybersex. (Däremot är det alltid viktigt med information och öppenhet och jag vet inte hur det ser ut med skolornas sexualundervisning nuförtiden t ex, men där kan jag tänka mig att mycket kan göras. Bättre.)
Vi kan försöka skydda genom att ta upp tråkigheter och varna för verkligheten i vilken internet idag ingår. För vi kan inte kräva att våra barn i stundens hetta ska kunna förstå konsekvensen av sitt eventuella handlande, kunna skilja rätt från fel.
Fel som i att bestämma träff med den förföriske 24 åringen som sen kommer att övertala den oskyldiga och vackra tolvåringen till sånt ingen tolvåring någonsin ska behöva utsättas för.
Barn är alltid oskyldiga, hur mycket deras sexualitet än sprudlar! Men vem tror ni nu sitter med skammen?

Tolvåringens mamma bor inte allför långt från mig. Hon har under sista veckan fått ta del av hennes lilla dotters "nätsexande" och tvingats läsa hur den sjuke vuxne mannen manipulerat och utnyttjat hennes allt, hennes barn. Jag behöver kanske inte tillägga att det inte bara är en rostbiffsbit som letat sig upp i den stackars mammas strupe under denna process.
Ärendet är hos polisen nu och vi kan bara hoppas de gör sitt jobb och lyckas bura in monstret som antagligen as we speak är ute efter nya nyfikna små flickor att lära upp.


Hade Hannas text som sagt varit riktad till och handlat om unga kvinnor (punkt.) och deras rätt till sin sexualitet och sin kropp hade jag sagt -Heja! Ut och cybersexa med er!
Men nu gjorde den inte det.
Synd.

15 kommentarer:

Lise sa...

Jag kände precis som Hanna när jag växte upp "När jag blev äldre och mina jämnåriga tjejpolare började noja över att de var oskulder kände jag mig helt oberörd. Jag kunde vänta tills det kändes rätt, för jag visste vad jag ville, och än i dag har jag aldrig utsatt mig för något mot min egen vilja på grund av märklig press."

Detta gjorde jag helt utan internetsex. Jag hade en trygg uppväxt där jag kände mig betydelsefull och att min vilja spelade stor roll, jag vet inte om det hade något med saken att göra. Precis som vi inte vet huruvida Hanna hade haft precis samma utveckling av sin sexualitet utan cybersexandet.

Näe. Jag brukar vara duktig på att formulera mig men jag blir helt nervös av att folk förespråkar att 12åringar ska ha cybersex. Jag tror det finns mycket bättre sätt att göra flickor trygga i sig själva och förstå att de inte behöver stressa.

finnjonna sa...

Väldigt bra formulerat Lise!

Anonym sa...

Håller helt med det Lise skriver. Jag läste din text Jonna, blev både mållös, sanslöst irriterad och arg och besviken och för omväxlings skull stum. Kände bara "vad svarar man på nåt sånt". Har själv 3 tonåringar i min omedelbara närhet, 14, 15 och 19. 15-åringen är en tjej, men vad spelar det för roll i dagens samhälle om det är flickor eller pojkar. 19-åringen har väl sitt "på det torra", men dom andra 2! Och vad händer vid datorn, man hänger ju inte över axeln på dom hela tiden! Det finns så mycket skumt på Internet, det är i alla fall Säkert! Men om det är Säkert, ja därom tviste de lärde!
Lise formulerade de ord jag inte kunde sätta på pränt! TACK!
//Maggan1

Anonym sa...

Man är barn tills 18 år då man blir myndig! En 12 årig flicka eller pojke behöver först lära sig vad kärlek är och hur den tar sig uttryck innan sex kommer med i bilden!

Vi har blivit så förförda av porrindustrin som vällt över oss likt en koloss att vi knappt vågar tänka i andra banor än att sex i alla lägen bör förespråkas!

Vi är hopplöst "ute" och "gammalmodiga" om vi talar om sånt trist som värderingar, etik och moral. Men ändå har åtminstone jag ägnat halva mitt liv åt att trösta både tjejer och killar som "bara" fått sex men ingen kärlek. Kanske ska man börja i rätt ände.
Och som ensamstående trebarns mamma till en 23 åring 9-åring och 4-åring så kan jag säga att det går bra att ha koll på vad barnen gör på internet. Man sätter rimliga regler och ger de massor av kärlek och uppmärksamhet så behöver de inte cybersexa ett dugg!:))

/Maria

den galna mamman sa...

hejsan , jag fastnade en bra stund för du skriver bra och din blogg är mycket fräsch och fin, hoppas du får en mycket fin dag och behöver du ett gapskratt är det bara att besöka min otroligt galna blogg haha ha det bäst mvh den galna mamman

Thess sa...

Skrämmande!!

Kan inte annat än instämma med vad ni redan fått på pränt, Lise och Jonna.

Sara sa...

Heja Jonnna! Du har så rätt. Hannas text är skrämmande. Och sen får jag som frikyrklig höra att jag både är pryd och trångsynt som tycker att sex är något viktigt och värdefullt, och som man ska hantera med respekt. Alla måste inte vänta tills de gifter sig, men tolv? Kom igen Hanna... Varför är det bara dessa åsikter som får plats i medierna. Vad trött jag blir. Tack för ett bra inlägg Jonna!

Anonym sa...

Jag tänker på om hannas text har präglats av att hon blev av med oskulden i en gängvåldtäkt när hon var ung och det faktum att hon lider av aspbergssyndrom kan förklara hennes syn på sex...allt detta finns att läsa i hennes blogg.

Rebecca sa...

Jag backar upp dig, till 100%. Visst får vuxna roa sig bäst de vill på sex-sighter med andra vuxna. Men barn?! Nä barn ska hållas borta från det där tills de inte är barn längre. För barn får man vara en så kort tid, vuxen? Ja det tvingas vi vara resten av livet. Å erkänn, så himla roligt är det inte.

Hoppas du och Marcus sakta men säkert tar nya steg framåt. Jag håller tummarna för er.

Kram Rebecca

Anonym sa...

Hej Jonna Jag är för förbannad för att skriva egentligen . Förläldrar lås datorn för era tokiga tjejer som tycker de skall vara sexiga redan i 8-10 årsåldern . För övrigt så säljs det ju sexiga underkläder till barn i den åldern. O folk köper o många blir våldtagna, oavsett vad de har på sig för övrigt. Känner en tjej som blivit våldtagen o hon var 16 år då men fasen vad hon mår dåligt
, fet ful äcklig känner hon sig även efter 5 år. Men hon mår bättre nu o vi kämpar med att alltid berömma henne hur snygg hon är ,/vill höra det/ duktig och hon studerar faktiskt högskolan. Fanskapet fick flera år fängelse hade gjort lite annat också.TACK sveriges rättsväsende TACK
Krama MILO

K-ina sa...

Mycket bra skrivet av dig! Hur någon kan uppmuntra BARN till detta cybersexande är för mig helt obegripligt. Vad vuxna gör är självklart en helt annan sak, men barnen måste skyddas från de risker de kan utsättas för via internetkontakter.

För övrigt tackar jag för en intressant blogg, som jag nyss hittat till, och kommer intresserat att följa den i framtiden.

Hanna Fridén sa...

Anonym: Vad menar du med din kommentar? Det låter som att du försöker framföra min Asperger och den otur jag har som något som utmålar mig som skev, som att det är en förolämpning från din sida. Oerhört smaklöst av dig. Sedan undrar jag också vad övergreppet jag var med om som femtonåring har att göra med att jag började utforska min sexualitet som elva-tonåring? I vilket fall. Smaklös kommentar, helt ovidkommande för ämnet och dessutom... Ja, svinig. Svinig som sjutton. Dessutom så kanske du inte ska säga något om Asperger och sexualitet när du uppenbarligen drar kopplingen åt helt fel håll. Aspergare har i regel svårare för intim kontakt än andra, så vad den skulle ha att göra med min fria syn på sex att göra har jag svårt att se. Nej, den där kommentaren kan du slänga i papperskorgen, tycker jag. Faktum är att jag tycker att du kan slänga hela din mentalitet i papperskorgen om du är villig att skriva så nedsättande om den formen av saker.

Hanna Fridén sa...

Hej! Tack för dina kommentarer om min krönika.

Vi utvecklar vår sexualitet i olika åldrar. Somliga väldigt tidigt, andra sent. 11-12 är däremot varken eller, och som du säkerligen kommer ihåg är det också i den åldern som sexualundervisningen i skolan sätter igång. Det var faktiskt då jag fick min första tidningstext publicerad någonsin, och den gick ut på hur skev sexualundervisningen var och egentligen bara gav information om pojkarnas sexualitet medan tjejernas i stort begränsades till menstruation och barnafödande. För killarna tog man däremot upp sexuell attraktion och onani. Flickor är faktiskt i regel mer tidigt utvecklade än pojkar, och det är bedrövligt att deras sexualundervisningen faktiskt fortfarande (i alla fall om man ska tro de besvärade unga tjejerna som mailar mig och känner sig konstiga och sjuka i huvudet för att de är intresserade av sex i den här åldern) är så begränsad till det kliniska. Man måste kunna uppmuntra tjejer till att lära sig om sig själva, och kunna få prova, för det här kan rimligtvis inte vara bra.

Samtidigt så måste man ju naturligtvis vara nogrann med riskerna också, och att man inte ska träffa folk eller skicka bilder - Men det är en annan del av det hela, och någonting som faktiskt både vuxna och unga bör tänka på.

Men att utveckla en sexualitet vid tolv är inte konstigt, tidigt eller någonting och det är rent av fruktansvärt att så många tjejer tror att det är fel på dem för att de har en sexualitet och skräms för att utveckla den.

Att ha sex, fysiskt sex, som tolvåring tycker även jag känns alldeles för tidigt. Men att prata om det, å andra sidan, tycker jag är bra.

Men kanske har jag fel. Kanske ska dessa unga tjejer som mailar mig och känner sig konstiga låta bli? De SKA kanske känna sig märkliga? De ska kanske inte få en positiv push på deras sexualitet överhuvudtaget?

Paulina sa...

Så sant, nätet är väldigt bra för mycket men tyvärr händer det övergrepp ävn där. Idag var vi på Novahuset på ett seminaium om just detta, hur "vanligt" det är med att unga utnyttjas, de tvingas klä av sig, onanera, sälja sex och ha sex i verkliga livet. Det är hemskt.
Tror att man som ungdom idag inte tänker på konsekveserna när man skickar en "oskyldig" bild. Den kan göra mycket ont. Vill absolut inte vara en it hatare då nätet tilför mycket bra men jag tror att vi måste upplysa våra unga mer idag.
Jag träffade själv mitt ex på nätet och våldtogs. Men väljer ändå att tänka på de många gånger det går bra. Folk förälskar sig och gifter sig faktiskt med de de träffar på nätet också.

Sköt om dig och familjen

Kram Paulina

Anonym sa...

Jag tror och tycker att det inte är att rekommendera att utforska sin sexualitet som barn vi internet. Det finns alldeles för många tråkiga historier om det.

Alexandramannen är ett ex. De flesta som håller på med den typen av kontakter visar sig vara pedofiler eller äldre som är intresserade av yngre.

Det är lite naivt att blunda för eländet som det ställer till med och måla upp det hela som en skolflicksrumshemlighet. Det stannar tyvärr inte där för ett alldeles för stort antal.